Jag tror tom att  Swedbanks beslut kan öka hela finanssektorns långsiktiga legitimitet. Det finns en del att leva upp till  nämligen. Statliga insatser,   kapitaltillskott från ägare och läskigt höga reserveringar för kreditförluster har underminerat allmänhetens förtroende. Kompensationspaket som är konstruerade på ett sätt som inte är förenliga med omvärldens värderingar får Finansinspektionen att plocka fram rödpennan och de som äter upp ägarnas kapital bör förvisas till historiens skräpkammare.

Men  det är klart att grabbarna (och förhoppningsvis några tjejer) ska ha en lön som inte i onödan uppmuntrar till detaljstudier av platsbilagan. Gärna rörlig lön men först en positiv avkastning för aktieägarna. Kan vi sen få slippa alltför vidlyftiga nivåer så är jag nöjd. Att få förmånen att arbeta i bank med andras hopslitna pengar är ett ansvarsfullt jobb. De som verkligen vill tjäna stora pengar bör använda sitt eget arbete och sina egna pengar i första hand. Starta de företag som är så nödvändiga för att skapa välstånd på lång sikt.

Mindre roligt är det att höra om SBAB:s bonusbetalningar till flitiga utlånare. Är det nån mer än jag och Pingvinen som tänker Freddy Mack & Fanny Mae? Var verkligen bonus tillåten i statliga bolag? Trodde inte det var koscher.

Att allt annat än att de fortsätter med utbetalning vore förvånande, att hålla ingångna bonusavtal med de anställda är det bankerna sätter högst. Lagt kort ligger,  ingångna avtal ska hållas. Där har de självklart lagen och avtalsrätten på sin sida.

Trots detta efterlyster jag en etisk diskussion inom bankerna. Det kan ju inte kännas så bra att få en stor rörlig utbetalning medan banken går back och killarna och tjejerna i kassan blir uppsagda? Eller att bonusen kommer från de extra pengar ägarna har betalat in?

Kan inte ägarna se till att bankena ”rensar upp i bonusträsket” är en fråga som ofta kommer upp. Jo, när det gäller bonus till VD och ledning men inte när det förekommer rörlig ersättning längre ner i en organisation. Då är det inte en ägarfråga utan något VD är ansvarig för.

Bankcheferna skulle kunna sätta sig ner och komma överens om en gemensam linje.  Då skulle de kunna ha en diskussion med de anställda och finansförbundet, typ en Stureplansöverenskommelse kanske.

Jag tror det skulle kunna kännas bra för de anställda om de gavs möjlighet att återskapa förtroendet för bankerna.

Jag förutsätter att man omförhandlar befintliga överenskommelser och att resultatet rapporteras till styrelserna och sedan till ägarna. Ägarna är ju inte bara ägare utan ofta också kunder.  Om inte annat så är ägarnas (pensionsfondenas) kunder också bankens kunder. Dessa kunder är just nu förbannade och besvikna. Livet är inte ett kortspel utan ett samspel mellan människor. Ibland måste man diskutera och prata med varandra för att komma fram till vad som är rätt.

I Storbritannien  aviseras en ny snabblagsom ska sätta punkt för kortsiktig ersättning.  Det finns en möjlighet att Borg & Co faktiskt får nog även i Sverige. Det skulle vara unikt med en så snabb lagförändring men det är våra folkvaldas privilegier att ändra spelets regler.

Är detta rätt? Tja, i rent juridisk mening så är det självklart att en ingången löneöverenskommelse ska hållas men dessa firmor får ofta betala ett högt pris när de håller vad de lovat sina specialister. Som skäl för att ha denna typ av ersättningar framförs ofta att ” det är praxis i branschen” och ”vi måste ha det såhär för att kunna konkurrera om de bästa medarbetarna”. Det ska med andra ord löna sig för firman och dess aktieägare.  Det förefaller vara en logisk tankekjedja; hög lön, attraktiv arbetsplats, nöjda medarbetare som jobbar skjortan av sig borde ge hög vinst och därmed klirr i aktieägarnas kassa.  Problemet är bara att det inte finns många exempel på att detta resonemang stämmer. Hela den finansiella krisen motsäger resonemanget.

Det som är bra är att det kommer fram i ljuset genom att man numera redovisar rörliga löner tydligare. Bonus är nämligen som champinjoner, de trivs bäst i mörker.

Bonusproblemen är dock inte ett isolerat Swedbank eller SEB problem. Det finns i hela branschen fortfarande system som inte riktigt håller för att lyftas fram i ljuset. Systemen måste helt enkelt konstrueras om. Konstigheter som att specialister kan lyfta bonus pg av ett kortsiktigt tradingresultat i egen portfölj framstår inte som speciellt begåvat med tanke på vad som hänt i firmor som förfinat just sådan system. Att ge en VD möjlighet att pensionera sig vid 55 års ålder med en livsvarig årlig pension om 8 millar är nog en variant som SHB:s egen seglande Arne von Anka kommer att få vara rätt ensam om.

Som aktieägare och pensionssparare vill jag ha ändamålsenliga belöningssystem som premierar långsiktig relativ överavkastning inte kortsiktigt speck eller vansinnes utlåning. Jag tror att de firmor som har modet att införa dessa enkla principer kommer att bli vinnare. Det är nämligen inte alltid snabbvägen är den snabbaste. Vetenskapsradion rapporterade idag om några matematiker  vid Princeton som hade räknat på om det verkligen lönade sig att ta rullbanden fram till gaten på flygplatser. Det gjorde det inte, det går snabbare att gå bredvid!

För övrigt tyckte min man att det var hysteriskt roligt när han kikade över min axel och såg att talespersonerna för två av bankerna heter Back och Backtemar. Passande namn tyckte han och skrattade rått trots att jag försökte intyga att båda herrarna är hederliga och begåvade.

Jag minns själv gammelbankkrisen på 90-talet väldigt tydligt. Götabankens fina reklamfilm ”Låna hos oss, Låna hos oss, Låna hos Götabanken” (Varför finns inte den på You tube?).  Jag blev ut sedd till bankdirektör 1990. Det ansågs på den tiden var väldigt fint. Tyvärr varade det inte särskillt länge. Tog bara något år innan krisen börja de härja och plötsligt var bankdirektör lika med skurk eller tom dubbelskurk. Spiken i kistan var när Ledin kom med sin ”Du kan lita på mig, jag vet vad jag gör jag är inte bankdirektör” Det är en låt som man kanske borde införa obligatorisk avlyssning på för bankstyrelser?

Click here to view the embedded video.

När jag läser i fatt nyheterna ser jag att Svanberg hyllar Obamas inställning till telekom och kan inte låta bli att undra om han är lika positivt inställd till Obamas syn på ersättningar?

Suckar över Swedbanks lån till Estländska staten.  Jag har på intet sätt något att göra med vem eller vad som man lånar ut till. Baltikum har blivit ett rött skynke i svensk affärspress det senaste året. Det ena katastrof senariot efter det andra har målat upp. Det är klart att det känns som en rätt skakig marknad. Många av de investeringar och den utlåning som gjorts är troligen också de rätt skakiga. Trots det tycker jag ändå att det finns något positivt i de ökade finansiella band som dessa investeringar knyter över Östersjön.  Jag är inte direkt någon tillbakablickande person men när jag i ett anfall av nostalgi tänkte över vad som hänt under mina 50 levnadsår så är ändå friheten och demokratiseringen av de baltiska staterna en av höjdpunktena. Om demokatiseringen ska bli riktigt hållbar i denna av historien svårt plågade del av världen så måste utvecklingen på något sätt finansieras. Hurtillvida de svenska bankernas bidrag i denna process har varit rimliga eller ej får framtiden utvisa.  Man skulle visserligen kunna tänka sig att det svenska finansiella systemet ska vara helt fokuserat på den inhemska marknaden men det förefaller trånsynt med enbart ett lokalt fokus. Tänk om alla aktörer var som Handelsbanken?  Hur mycket utveckling skulle då komma till stånd på andra sidan? Självfallet finns det en hel del problem i kreditgivningen och fler lär också komma. Men i det långa loppet kan det kanske vara både en bra  och en god affär.  En förutsättning för detta är dock att personer som Tom Silins, finanschef för Swedbank i Lettland, skyndsamt skickas på en kurs i grundläggande etik.

- Pengar är inte svarta eller vita utan är det som kommer in på kontot. Banker är inte någon skattemyndighet. Det som är viktigt för oss är hur mycket som går in på ett konto (Tom enligt ovan)

Detär lite lustigt med synen på det ägnande som Folksam fick i knät. Ena dagen är dett världens sämsta affär och Folksams sparare är lurade, andra dagen är det världens bästa affär och Folksam har mer eller mindre fått banken till skänks. Lånar man ut pengar mot säkerhet och sedan begär in panten när belåningsgraden blir för hög, då är man tydligen lånehaj.  Hur det nu blir med denna saken kan bara framtiden visa. Och hur man än vänder sig så har  man ändan bak.

• Ränta på lån & sparande är en klassiker. Här skulle många kunder kunna upptäcka att det finns pengar att tjäna genom att jämföra och begära in offerter.
• Tillgänglighet? Vill du ha ett kontor runt knuten som du kan knalla in på och stå i kö så se till att det är ett trevligt sådant men kunnig och service intriktad personal. Vill du i likhet med mig helst undvika köer så kolla in wilka webblösningar som finns, om de är säkra och om de är enkla att använda. Provring gärna telefonbanken för att se hur du blir bemött eller om det är några samtal före dig i kön (men vi tar emot dig så snart vi kan).
• Utbud? Vill du ha allt på ett ställe eller kan du tänka dig att ha flera leverantörer? Glöm det där med att du ska hitta den bästa fonden. Den finns inte.  Gå istället på riskmodellen: Ju längre sparhorizont dessto högre risk kan du ta. Lägg inte alla ägg i samma korg och spana i avgifterna. På lång sikt betyder avgiften mycket.
• Rådgivning? Vill du ha rådgivning? Inget är enklare. Rådgivning kan du få på längden och tvären. Alla banker och försäkringsbolag har numera välutbildade rådgivare. Lyssna och utvärdera. Bestäm dig inte direkt utan be att få tänka på saken.
• Mer än att bara tjäna pengar? Fråga hur bolaget hanterar etiska frågor som miljö, barnarbete och korruption. Fråga hur fonden agerar som ägare, har de röstat nej till ett enda bonus program?

Strunta i vilket bolag som har mest eller bäst reklam. Var inte orolig för att nån ska bli sur för att du byter. Väl något som är bra för dig, något som är bättre. Är det viktigt för dig vilka som sitter i ditt bolagsstyrelse – kolla upp detta – gillar du inte gubben eller i undantagsfall gumman, välj något som passart dig bättre. Det är visserligen oftast Wallenberg eller Wanja du har att välja mellan men det är inte värre än att rösta i riksdagsvalet.

Använd din rättighet som konsument och välj något som är bättre. AMF då, ska man lämna eller ej? Sanningen är den att de som pensionssparat i AMF hittils har fått en väsentligt bättre avkastning än de som gjort det samma i t ex SHB eller LF:s motsvarande fonder. Att de sedan har fått vara med och betala Elmehagens pension är kanske något man kan leva med. Kan man inte det ska man byta. Men se till att det blir något som är bättre. Tro bara  inte att du slipper betala ohemula pensioner, det går dessvärre 10 Elmehagenska pensioner på dussinet.

I detta perspektiv ter sig enkel rörlig cash baserad lön som ett inte så dumt alternativ.  Men då behöver bolagen ta fram tydligare beskrivningar över hur villkoren sätts. Ett alternativ jag funderat på är att ha en fast lön til att börja med och sedan koppla tydliga mål till denna. Om inte vart och ett av dessa mål uppnås under en viss tid sker avdrag på den fasta lönen. Låt säga att typ:

• VD LEIF/GÖRAN/KJELL  får 10 mkr i fast lön.
• Men för att få ut den krävs att olika delmål uppfylls.
• Avräkningen sker i efterhand och redovisas vid stämman och kontrolleras i revisionen.  T
• ill detta kan man foga att Leif måste köpa aktier i bolaget han är anställd i för låt säga 25 procent av den utbetalade lönen.  Han får köpa dessa aktier till ett fastställt genomsnittspris på aktiekursen under året. Aktierna läggs sedan i i kapitalförsäkring som är bunden i 5 år.
• På detta sätt får vi mål, koppling till bolagets värdeutveckling och inlåsning på ett bräde.
• Pensionen sätts som en fast premie på låt säga 30 procent av den utbetalade lönen.

Enkelt och transparent och inget utrymme ge för ågren i efterhand. 

I målen kan styrelsen peta in alla de komponenter som är unikt och nödvändigt för just deras bolag. Styrelsen som helhet svarar för att ta fram ett kompositionsförslag för ledningen, stämman fastställer det hela och revisiorerna ges i särklilt uppdrag att varje år göra en oberoende granskning av det hela.  Många bolag har redan idag modeller som har flera av dessa komponenter. I andra fall har VD på eget bevåg gott ännu längre. Hip Hop Börje på Investor köper t ex aktier för 50 % av sin lön varje år. Hans ordförande beskrev några av de befintliga målen på bolagsstämman hur svårt kan det då vara att även göra en komplett redogörelse? På tal om just Investor så avslöjade ordföranden även ett mål som de funderade på att plocka in för VD. Det – och håll i dig nu Gudrun Schyman – skulle relateras till förmågan att rekrytera och behålla kvinnliga chefer! 

Sättet att avlöna chefer måste ha ett stöd såväl bland ägarna som i samhället i övrigt. Ägarna är numera dessutom ente endast en mindre välsituerad del av samhället utan de flesta av oss via pensionssystemet. We are not in Kansas any more!

Jag blir mycket oftare kontaktad av media än vise versa. Min inställning är att snällt svara ppå de frågor som ställs. Som varandes representant för ett par miljoner kunder får man finna sig i detta. Det är dock inte alltid helt lätt att förutsäga samanhanget som citaten sedan kommer att användas i.

I veckan svarade jag på frågor om hur man ska se på bonusar som uppenbarligen inte har skapat värde för aktieägarna utan kanske tom förstört värde genom att uppmana till ett för stort risktagande. Jag sa då att: – Jag tycker man bör undersöka möjligheten att kräva tillbaka de här pengarna. Om man är i en så risig situation att man ställer in sin utdelning är det rent principiellt svårt att förstå hur man kan betala bonusar. Och : -Det går inte bara att gömma sig bakom att det finns avtal. Jag tycker man bör börja med att inleda en dialog med de här personerna. Går det inte att komma fram den vägen tycker jag att man bör ta risken att gå vidare och riskera en stämning. Och – Man kan tänka sig att fondera rörliga ersättningar under tillexempel två år så att det inte dyker upp några otrevligheter. Det är viktigt att det är väldigt tydligt vad man betalar för. 

Att sedan artikeln inte kom att handla om flera av de bolag jag också syftade på Volvo, AIG, Teliasonera utan endast om Swedbank borde jag kunnat räkna ut med bakdelen. Jag lastar på inget vis journalisten för att han fokuserade på endast Swedbank.  Han var tom så anständig att han rättade ett felaktigt citat. Men det är mycket svårt att säga något som inte bara är helt intetsägande och som samtidigt ser vettigt ut i skrift.  För de som fortfarande undrar varför det ibland är svårt att få folk att framträda i media kan jag lägga till några små citat från kommentatorsspåret. (En rätt kul grej som många tidningar kör med på nätet).

 
Carina Lundberg Markow har ju utmärkt sig ett flertal ggr de senaste 2-3 åren med beskäftigt tyckande om andra företag än det hon är anställd i. Hon har därmed etablerat sig som en pålitlig leverantör av den här typen av uttalanden som journalister har behov av ibland. När hon ibland uttalar sig i TV så lyser det lång väg hon glad hon är att få visa upp sig.

Man kan ju undra vad hon egentligen har för erfarenhet av jobb i industrin, att hon har en titel i Folksam är ju knappast en kvalitetsstämpel.

 Jag tycker att bruden skall ut och prya lite i verkligheten. Det är lätt att sitta på ett fint kontor i centrala Stockholm och ”tycka” om vad man skall göra och inte göra i en verksamhet. Skulle det nog inte skada med lite internationell kompetens hos alla sk ”ägaransavriga”, inte bara erfarenhet fråm Blue Village i Phuket.

Till kommentatorerna kan jag säga att underhållningsvärdet av att med i media stundom är något begränsad. Och för att sluta med den underbare  Gene:

be_a_clown_song_lyrics:

I’ll remember forever,
When I was but three,
Mama, who was clever,
Remarking to me;
If, son, when you’re grown up,
You want ev’rything nice,
I’ve got your future sewn up
If you take this advice:

Be a clown, be a clown,
All the world loves a clown.
Act a fool, play the calf,
And you’ll always have the last laugh.
Wear the cap and the bells
And you’ll rate with all the great swells
If you become a doctor, folks’ll face you with dread,
If you become a dentist, they’ll be glad when you’re dead,
You’ll get a bigger hand if you can stand on your head,
Be a clown, be a clown, be a clown.

 

Click here to view the embedded video.

Styresen aviserade att man tänkte  ge blanka sjuttsingen i vad ägarna tycker om bonus till nloedningen. Och då talar vi inte om villken ägare som hellst utan Svenska STATEN. Staten, dvs regeringen ville ta bort bonus för ledningen. Styrelsen obstruerade. Den svenska staten, som är Telia Soneras största aktieägare, drev då  igenom sitt eget förslag till ersättningspolicy för bolagets ledande befattningshavare, vilket inte innehåller någon rörlig ersättning. Man frågar sig: – Vad hade styrelsen väntat sig? Att staten hade sagt - Jo, ja vi vill ju ta bort bonus  men för Teliasonera gör vi ett undantag. Just  Telefondirektörer är det ju en sådan brist på så det är klart att grabbarna ska få bonus?  Själv kom jag kom helt av mig i denna plötsliga dramatik. Annars hade jag tänkt ta upp en annan ersättningsfråga – nämligen pensioner. Pensioner är en kostsam post i Teliasoneras resultaträkning. Närmare 200 miljoner är man skyldig bara fd VD:ar. Läger man på  alla andra telefondirektörer så svindlar summorna.  Nya VD har en modern premiebestämd pension. Den är inte helt gratis den heller, VD får lika mycket dvs strax över 8 millar i fast lön ,som han får i pension. Jag hade tänkt fråga om styrelsen verkligen hade satt sig in i det avtal som gör VD till en så pass kostsam figur. Men som sagt, nu blev det i stället företagshistoria när en styrelse inte följer ägarens direktiv och får pisk på stämman. Noteras bör också att Storägarna Swedbank Robur Fonder och SEB Fonder samt SEB Trygg Försäkring stödde Telia Soneras styrelses förslag om ersättningspolicy, vad kan det bero på?