Svenska styrelser visar att problemet inte handlar om kvinnor utan om brist på bred kompetens och mångfald. Nästan samtliga ledamöter är äldre herrar som har arbetat tillsammans länge eller på annat sätt stöpts i samma former. Det är alltid farligt när grupper blir för homogena.

I många frågor är företag ofta kapabla till att agera snabbt och med besked, speciellt om de är relaterade till åtgärder som kan lyfta resultatet. Om vi utgår ifrån att mer mångfald i en organisation leder till bättre lönsamhet, vilket jag är övertygad om, så är det märkligt att det ska gå så långsamt. Mångfald – inklusive jämn könsfördelning – i företagsledningar ger fler infallsvinklar, bättre omvärldsanalys och ytterst ökad lönsamhet.

En initierad gissning är att Svenskt Näringsliv kommer att vara negativa till kommissionens ställningstagande. Det spelar ingen roll vad Urban Bäckström eller den han skickar fram tycker, företsagen måste börja anpassa sig till en framtida lagstiftning. Samhället har alltid haft åsikter om hur äganderätten ska utövas, och det gäller lika mycket i Sverige som i EU. Argumentet att fler EU-regler driver bort bolagen från börsen håller inte eftersom uppköpen av börsbolag påbörjades långt innan kön blev en fråga i Bryssel. Visst ska man ha respekt för äganderätten men vi vill också ha lönsamma bolag stryrda av personer med bredkompetens.

Skillnaden i årets rapport är att även ledningsgrupperna undersökts och att grupperna i sin helhet utvärderats. Till vår hjälp har vi tagit Magnus Fredriksson, som är forskare på JMG i Göteborg.

Teorin vi lutar oss på är att ju bredare kompetensbas en grupp besitter, desto större möjligheter finns för lyckade resultat. I kommentarer på di.se har det tolkats som att Folksam anser att ”vem som helst” ska plockas in i styrelserna. Det har vi aldrig ansett, däremot att kompetensbegreppet behöver definieras och utvidgas. Det är inte vi som har valt att redovisa styrelseledamöternas kompetens på det sätt som börsbolagen gör, det är bolagen själva. Naturligtvis finns det många delar av en persons kunskap och talanger som inte ryms i de snäva kriterierna. Likaså borde företagens styrelser ha klart för sig vilken kompetens varje ledamot för sig tillför styrelsen, så att gruppen som helhet inte saknar de perspektiv som krävs för att förstå sin marknad.
 
Men är det inte märkligt att exempelvis lastbilsföretag anser sig ha svårt att hitta kvinnliga styrelseledamöter eftersom de inte känner till teknik eller fordon när samtidigt ett sminkproducerande företag av någon anledning inte tycks ha samma problem med att de manliga ledamöterna inte använder mascara?

Apropå lastbilsföretag så finns ytterligare information att läsa om detta bolag i förordet i Styrelsekompetensindex 2009, där vi för övrigt citerar John Stuart Mill. Trots att man inte kan tro det när man idag läser liberala debattörers syn på feminism så var det i liberalismens gryning som kvinnors rättigheter för första gången på allvar fördes fram.

* De ledamöter som hade titeln hedersdoktor var samtliga män.

Docenten menar att vi borde ha beaktat huruvida företagen själva vet vilken kompetens just de behöver för att möta sina specifika utmaningar som t ex utländsk konkurrens eller strukturomvandling. Här är han något på spåren. Problemet är just att det finns ett och annat att önska beträffande styrelseledamöternas självinsikt på detta plan. 

Michaël Berglund Executive Search  har faktiskt undersöktdenna fråga och funnit att VD:arna i bolagen är långt ifrån nöjda med sina styrelserf.  Bara hälften av VD:ar som svarat i deras undersökning anser att styrelsen har kompetens och erfarenheter för att utveckla bolagets strategiska arbete. De tycker också att för lite tid sätts av för att diskutera företagets strategi.  Styrelseordförandena är dock väldigt nöjda med sin egen kompetens. Här är 89 procent nöjda.

Styrelseutvärderingsföretaget Boardment har gjort liknande studier och funnit samma något självgoda tendens. Ledamöterna bedömer sitt egna arbete som utomordentligt gott.  (De manliga styrelseledamöterna tenderar att värdera sina insatser något högre än kvinnliga ledamöter).

Detta väcker frågan om det verkligen är rätt personer som sitter i svenska styrelser eller om ambitionsnivån och självkritiken hos styrelsen ligger på rätt nivå.

Folksams Kompetensindes 2010 gör inte anspråk på att ge en helt uttömmande bild av hur det är ställt med kompetensnivån i styrelserna. Vi har undersöktkompetensen hos drygt 3 300 ledamöter i 255 bolags styrelser och ledningsgrupper medutgångspunkt från de uppgifter som anges i företagens årsredovisningar. Några mer detaljerade beskrivningar över vilket kompetensbagage de olika personerna medför finns inte att tillgå. Detta hindrar naturligtvis inte att detta skulle kunna göras, något för Institutet för Näringslivsforskning ?  Institutet, där docenten håller hus i vardagen, är finansierat av Svenskt Näringsliv  och har en gedigen erfarenhet av näringslivs forskning och skulle säkerligen kunna ge ett vetenskapligt perspektiv på den komplicerade frågan om varför manliga civilekonomer i medelåldern är de personer som är mest lämpade att styra och leda våra företag. Docenten är  visserligen enligt sin beskrivning mest intresserad av Income and wealth inequality; Taxation; Historical financial development; Sports economics men det finns kanske någon annan bland de 20 männen och 3 kvinnorna i forskarstaben som skulle kunna finna detta ämne intressant.

Det finns ett skämt som lyder: Vilka var de första styrelseledamöterna i historien?

Svar: De tre vise männen i Bibeln. De var medelålders män med tid över, de var klädda i dyra kläder, och de visste inte riktigt var de var på väg?

Riktigt så illa är det inte i våra svenska börsbolag men en luttrad aktieägare kan nog ändå känna igen så mycket att man drar på smilbanden. De högsta ledningarna i våra företag är en inflytelserik och viktig grupp människor. Deras beslut och därmed kompetens är i många fall av stor betydelse för samhällsutvecklingen iallmänhet och pensionsspararnas väl och ve i synnerhet. Det är därför av största vikt att de personer som innehar dessa poster har rätt kompetens för uppdraget. Kompetens är förmågan att utföra en viss uppgift, handling eller funktion framgångsrikt.

Den senaste finanskrisen har återuppväckt intresset för styrelsens sammansättning . Kan styrelseledamöterna verkligen tillföra den vägledning och kontroll som deras mandat formellt kräver? Är sammansättningen av styrelse av betydelse för ett företags resultat? Folksams Kompetensindex 2010 är ett försök att utforska denna viktiga fråga. Vi har undersökt kompetensen hos drygt 3 300 ledamöter i 255 bolags styrelser och ledningsgrupper med utgångspunkt från de uppgifter som anges i företagens årsredovisningar.

Bilden som framträder liknar i mycket historien om de vise männen. Det är en homogen gruppdär kriterierna för tillhörighet är ensidiga. Den manliga dominansen är kompakt och andelen kvinnor som anses besitta rätt kvalifikationer är uppenbarligen mycket begränsad

Vad är de dömda för? De brottsliga meriterna varierar och det handlar om trolöshet mot huvudman, stöld, ekonomisk brottslighet men även ofredande, olaga intrång och våldsbrott. Vårdslöshet och onykterhet i trafiken utgör en stor andel av brotten. Fortkörningar och liknande mindre förseelser ingår inte i studien.

Henrik Nilsson från forskningsprogrammet Sustainable Investment Research Platform och Umeå universitet menar att styrelseledamöter dömda för brott är sämre på att styra och kontrollera bolagets ledning, fattar ofta strategiska beslut med hög risk och har sämre kvalitet på företagets redovisning.

 – Det finns flera teorier som styrker att även mindre brott påverkar en persons framtida beteenden. Är man en risktagare privat är sannolikheten stor att personen även tar oövervägda eller överdrivna risker i sitt styrelseuppdrag. 

– Börsbolagens styrelseledamöter är bara något hederligare än medelsvensson. Hade fler kvinnor ingått i styrelserna hade statistiken sett bättre ut eftersom kvinnor är mindre brottsbenägna än män.

Av någon anledning så framkommer ledamöternas brottsliga meriter när bolagen redovisar sin styrelses kompetens. I morgon så kommer vi att tala om vad som krävs för att kvala in i en svensk bolagsstyrelse i Folksams Kompetensindex 2010. En detalj som är tänkvärd är att andelen brottsdömda ledamöter fortfarande är högre än antalet kvinnor.

Den senaste tidens utveckling i HQ Bankfallet visar att Finansinspektionens kontroll i huvudsak fokuseras på att vara domare i efterhand. När Finansinspektionen utövar sitt myndighetsansvar kan det ha gått månader och år.  Det är därmed upp till varje aktieägare och kund att kräva ett tydligt svar på nedanstående frågor innan man kan sitta någorlundatrygg i båten.  En klok regel när det gäller navigering är att man aldrig ska segla sin båt till områden där ens hjärna inte redan varit.

• Hur har Banken säkerställt att riskkontrollfunktionen inom banken granskar efterlevnaden av bankens system och instruktioner oberoende av själva verksamheten? 
•  Hur är det säkerställt att riskkontrollfunktionen är tillfredställande bemannad och hur det är säkerställt att de som arbetar där har rätt kompetens?
• Hur är det säkerställt att VD för banken har tillräcklig kompetens för att bedöma riskerna?
• Hur säkerställs att bankens styrelse har tillräcklig kunskap om hur verksamheten fungerar, hur avkastningen skapas och vilka risker som är förknippade med verksamheten?
• Finns det en rutin som innebär att alla påpekanden från finansinspektionen rörande bankens verksamhet rapporteras direkt till styrelsen?

En personlig reflexion är att det är inte rimligt att risker ska uppmärksammas av enskilda ”Whistleblowers”  media eller skvaller på sta´n. Det är inte rimligt att finansiella företag behandlas på olika sätt av myndigheterna för att de bedöms ha olika betydelser för den finansiella stabiliteten.  Det är inte rimligt att ”tillräcklig kompetens” är något som endast kan fastställas ni efterhand. Det måste finnas en tydlig definition av kompetens i förväg för att problem ska kunna undvikas. Vi ska ha tydliga regler som gäller lika för alla. Det är inte rimligt att beslut om indragna tillstånd ska komma som en obehaglig överaskning för kunder, aktieägare och anställda.

1) Whistleblower är ett engelskt begrepp för en person som anmäler brott, korruption eller andra oegentligheter, och som i vissa fall löper risk att straffas för detta. Straff kan vara att åtalas för förtal eller – om beskyllningen är riktad mot den egna arbetsgivaren – att bli avskedad eller omplacerad.

• Hur kan det vara tillåtet för en bank att ha den här typen av verksamhet när det inte finns en glasklart sätt att verkligen värdera sina tillgångar (även de som inte har någon marknad) på ett ”rätt” sätt? Är det inte dags att reglera bankers tradingverksamhet på ett sådant sätt att felvärderingar inte kan uppkomma? Borde inte en sådan här verksamhet separeras från sådant som har med vanlig bankverksamhet? Om en verksamhet är så svårbedömd och riskfyld att inte ens finansproffs och revisorer klarar av att hålla den i stången, ska den då få finnas parallellt med vanlig in- och utlåning, värdepappersäffärer och pensionssparande? Dessutom kan det inte vara hälsosamt att låta de som  som sköter huvudaffären får känna sig som grå möss som helt kommer i skuggan av den glamorösa tradingen.
• Är det verkligen rimligt att en tillsynsmyndighet håller ett företag under luppen i två år, upptäcker allvarliga brister och väntar två  innan man sätter in kännbara sanktioner? Enligt vad som står så har HQ givit faderullan i inspektionen.  Är det inte dags att förändra tillsynen så den blir lite mer rapp? Rätt skrämmande är det också att banken har haft en kapitalbrist i nästan två år utan att inspektionen har lyckats upptäcka det.
• Vilka krav ställs egentligen på styrelser i finansiella företag? Inga formella i alla fall. Kanske är dags att ändra på det? Kanske skulle Finansinspektionen tillsätta en egen styrelseledamot i alla finansiella företag med tillståndspliktig verksamhet. En ledamot som inte har någon annan uppdragsgivare än alla dom som är beroende av att den finansiella stabiliteten bibehålls. En person som har en viss insyn i just den här styrelsen sa lite ironiskt ungefär så här till mig för ett tag sedan: ”Detta hade ju aldrig hänt om HQ styrts av kvinnor, eller hur?”

Denna syn på en styrelseordförandes uppgift är intressant att jämföra med vissa personers syn även på företagens uppgifter och ansvar. En del anser inte att företag ”behöver” ta ansvar för annat än sin egen verksamhet, och inser då inte att miljö- och klimatpåverkan och arbetsvillkor både i den egna verksamheten som hos leverantörer faktiskt är en del av bolagets kärnverksamhet.

Samma old school-syn på en ordförandes uppgift gäller när någon säger att Svanberg inte ”behöver” uttala sig eller visa vad han står.

Vad är det som avgör vad någon behöver eller inte behöver göra? För BP har Svanbergs osynlighet uppenbarligen lett till kritik både mot honom som person och mot bolaget. Precis som ett företag som struntar i miljön eller sina anställda med största sannolikhet får sitt agerande kritiserat, om inte omedelbart så definitivt längre fram när något riktigt allvarligt faktiskt inträffar. BP är ju ett tydligt exempel även på en sådan händelse.

För företagets bästa och därmed även för aktieägarnas bästa borde Svanberg hantera situationen annorlunda. En styrelseordförande med en så hög ersättning som han är det faktiskt inte orimligt att kräva betydligt högre prestationer ifrån. Och om inte pengarna räckte, så önskar jag att en ordförande i ett bolag, som orsakar så stor skada som BP just nu, kände tillräckligt med empati att han enbart utifrån det valde att göra sig tillgänglig. Varför inte grabba en spade på stranden?

Jag tror tom att  Swedbanks beslut kan öka hela finanssektorns långsiktiga legitimitet. Det finns en del att leva upp till  nämligen. Statliga insatser,   kapitaltillskott från ägare och läskigt höga reserveringar för kreditförluster har underminerat allmänhetens förtroende. Kompensationspaket som är konstruerade på ett sätt som inte är förenliga med omvärldens värderingar får Finansinspektionen att plocka fram rödpennan och de som äter upp ägarnas kapital bör förvisas till historiens skräpkammare.

Men  det är klart att grabbarna (och förhoppningsvis några tjejer) ska ha en lön som inte i onödan uppmuntrar till detaljstudier av platsbilagan. Gärna rörlig lön men först en positiv avkastning för aktieägarna. Kan vi sen få slippa alltför vidlyftiga nivåer så är jag nöjd. Att få förmånen att arbeta i bank med andras hopslitna pengar är ett ansvarsfullt jobb. De som verkligen vill tjäna stora pengar bör använda sitt eget arbete och sina egna pengar i första hand. Starta de företag som är så nödvändiga för att skapa välstånd på lång sikt.

Mindre roligt är det att höra om SBAB:s bonusbetalningar till flitiga utlånare. Är det nån mer än jag och Pingvinen som tänker Freddy Mack & Fanny Mae? Var verkligen bonus tillåten i statliga bolag? Trodde inte det var koscher.