Jag delar GT:s uppfattning men jag tycker samtidigt att Carl Bildt har en poäng i sitt resonemang. Ger man sig in i politiskt instabila och rent av farliga länder så måste man vidta andra skyddsåtgärdet än att anlita väpnade rebellstyrkor eller regimens militärer som livvakt. Detta gäller dock inte endast journalister utan även de företag som gjort till sin affärside att exploatera naturresurser eller arbetskraft i denna typ av länder.  Jakten på olja har ett högt pris. Särskilt påtagligt är detta när olja och gas letas och bryts i känsliga områden som politiskt instabila länder, i Kanadas urskogar eller djupt nere under havsbotten.  Det är aldrig acceptabelt att företgen i dessa sammanhang använder sig av våldsmetoder. Vare sig våldet utförs av regimer eller rebeller.

Att Carl Bildt hoppade av politiken och blev företagsledare i Lundin gruppen var friskt och intressant. Ian Lundin har sagt att Carl Bildt var resande i fred och inte i olja. När en politiker återanvänder sin  erfarenhet i en börsstyrelse kan det vitalisera  på ett sätt som den ganska snävt utvalda  grupp som normalt befolkar styrelserna inte alltid kan.   När man som Carl Bildt dessutom gjort resan tillbaka till politiken kan erfarenheter från näringslivet dessutom befrukta politiken.   Hans erfarenheter från näringslivet i allmänhet och Lundin i synnerhet gör honom därför särskilt lämpad för att kunna ingripa i fallet med de fängslade journalisterna.

Kritiken mot Carl Bildt och Lundinföretagen har varit hård. Både filmaren  Maj Wechselmann och författaren och skribenten Kerstin Lundell menar att de i sina respektive resercharbete har fått fram vittnesmål från personer som blivit drabbade hårt och som ställer Lundin till ansvar för detta. Detta har varit oroande och Folksam har därför åter igen inledett en dialog med företaget. Lundin Petroleum menar fortfarande att det inte  finns  anledning att rikta kritik mot dem.  De  ser anklagelserna som  politiskt motiverade och främst riktade mot Carl Bildt.    Innan man gick in i Sudan gjordes en omfattande analys, även av CSR, och de fann då inte skäl att avstå. 

Lundin Petroleum uppger att de journalister som nu är fängslade i Ethiopien  för att på plats granska dem  inte någon gång varit i kontakt med dem om detta.  Lundin Petroleum har varit sparsamma  med att bemöta anklagelser som riktats mot dem men den 13:e oktober så kommer Ian Lundin att delta vid en konferens  anordnad av Näringslivets Internationella Råd och där tala om sina erfarenheter de anklagelserna som riktats mot dem. Detta är bra.  Det som skiljer Sverige från många andra länder är att det hos oss finns möjlighet att ha en öppen diskussion. Lundin gör rätt i att ta detta tillfälle att lägga fram sin syn.  Kritik som inte bemöts blir lätt till en vedertagen sanning.

Den frågan ställde jag på TeliaSoneras bolagsstämma i går eftermiddag. Ja, jag uttryckte det lite mer bolagsstämmo-mässigt: TeliaSonera är verksam i många länder som i olika mån har en historia som inte alltid kan förknippas med respekt för medborgerliga fri- och rättigheter. TeliaSoneras etiska uppförandekod är dock beroende av de rättsliga ramar som finns i respektive land. Hur hanteras fall där dessa nationella lagar kommer i konflikt med internationationella humanitära rättigheter och normer som framgår av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna? Vilket väger tyngst i ett skarpt läge?

VD Lars Nyberg svarade då:

• att TeliaSonera följer de lokala lagarna
• att TeliaSonera inte har kompetens för att avgöra om det finns någon konflikt med FN konvetioner
• att det inte går att få licens i dessa länder om man inte förbinder sig att följa de lokala lagarna

Det kändes rätt konstigt att höra detta från ett företag som ägs till 51 procent av Svenska och Finska staten. Speciellt som flera av världens stora telekomföretag har tagit steget och beslutat sig för att försöka sätta internationell  rätt före lokala lagar när stora humanitära värden står på spel. Google och Yahoo har lärt sig en hel del av sina äventyr i Kina.

Här följer ett litet axplock för hur det ser ut i dessa länder beträffande frihet och MR.  Var det kommer ifrån? Svenska regeringens egen webbplats om MR och CIA Factbook

Kazakstan Yttrande- och tryckfrihet föreskrivs i konstitutionen men respekteras inte alltid i praktiken. Censur är enligt medielagen förbjudet men vissa ämnen som kritikmot presidenten och mot korruption på hög nivå är ändå tabubelagda.Trakasserier och misshandel av journalister från oberoende medier som uttryckt kritik mot regeringen förekommer i relativt stor omfattning. Myndigheterna kan också återkalla den nödvändiga registreringen för utgivning för att ingripa mot media. Av denna anledning är självcensur en vanlig företeelse. Till bilden hör också att flera medieföretag, såväl nyhetsbyråer, radio- och tv-kanaler samt tidningar, ägs av presidentens familj eller närståendepersoner. Lagen kräver att alla former av medier, utom internetsidor, registreras. Regeringen kontrollerar de största dagstidningarna. Även tidningar, somofficiellt är oberoende, tar i många fall emot statliga bidrag.

Azerbajdzjan  Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet och förbjuder uttryckligen censur. Myndigheterna använder emellertid en rad metoder för att förhindra fri debatt och kritiska röster. Tidningarna är beroende av staten för tryckning och distribution. Regimkritiska journalister kan berövas sin lön. Företag som annonserar i oppositionsvänliga tidningar råkar i svårigheter. Journalister oskadliggörs genom ärekränkningsmål. Inför risken av en förtalsprocess iakttar många tidningar självcensur. Azerbajdzjans advokatsamfund har beräknat att antalet journalister som ställdes inför rätta i ärekränkningsmål under 2007 var tio gånger fler än under 2005.

 Uzbekistan  Diskriminering inom arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller politisk åsikt är visserligen förbjuden men förekommer likväl i viss utsträckning. Alla arbetare har laglig rätt att bilda eller ansluta sig till fackliga organisationer. De fackföreningar som finns bedöms dock vara starkt centraliserade och beroende av regeringen. Tvångsarbete är likaså förbjudet men rapporteras förekomma – särskilt i samband med bomullsskörden. Uzbekistan har inte tillträtt konventionerna om förbud mot barnarbete (nr 138 och 182) och ej heller konventionen om föreningsfrihet och förhandlingsrätt (nr 87).

Tadzjikistan Respekten för mänskliga rättigheter brister fortfarande på många områden i Tadzjikistan. Det politiska systemet är mycket präglat av att landet är en enpartistat med stark presidentmakt. Oppositionspartier har ofta nekats denregistrering som krävs för att få verka. Det rapporteras regelbundet om tortyr i häkten och fängelser, ofta som ett sättatt tvinga fram bekännelser. Internationellt gjorda åtaganden har svårt att ipraktiken tränga igenom en rätts- och polisapparat, som fortfarande bär en klarsovjetisk prägel. Den dömande makten, som enligt konstitutionen ska vara oberoende, står i många fall under inflytande av den politiska makten.Presidenten har makt att, med parlamentets godkännande, tillsätta och avsättadomare. Utbildningsnivån på landets domare är förhållandevis låg och mutor till åklagare och domare och andra former av korruption är vanligt förekommande. Inte minst gäller detta hos rättsvårdande statstjänstemän somhar till uppgift att förhindra narkotikasmugglingen genom landet från Afghanistan.

Georgien Författning förbjuder tortyr, men allvarliga kränkningar förekommer, även om läget förbättrats på senare år. Rapporter om tortyr, polisbrutalitet, förnedrande behandling, framtvingade bekännelser och påhittade eller planterade bevis (framför allt narkotika) förekommer fortfarande. Det georgiska parlamentet har en uttalad målsättning att all ny lagstiftning skastå i överensstämmelse med Europaråds- och EU-normer och övriginternationell standard. Rättssäkerheten är dock bristfällig och det främsta problemet är bristande tillämpning av lagarna.

Moldavien I praktiken kontrolleras media, särskilt TV, men även radio och tidningar, av regeringsmakten. Åtgärder för att reformera rättssystemet och förbättra situationen har vidtagits de senaste åren som ett led i uppfyllandet av EU-Moldaviens handlingsplan. men fortfarande återstår mycket arbete innan Moldavien kan anses ha ett oberoende rättsväsende och en fungerande demokrati. Romerna är en särskilt utsatt grupp och drabbas också i högre grad av polisvåld och trakasserier. Även vissa religiösa grupper utsätts för diskriminering och trakasserier. HBT-samhället möter fortsatt en starkt negativ attityd.

Vi har ett stort problem med att man inte tar till vara all kompetens som finns. Mindre än 20 procent av ledamöterna i bolagsstyrelsen är kvinnor. Vi vill förbättra jämställdheten.

Orden är Per Schlingmanns, partibeteckning moderat. Alla älskar inte hans uttalande, men frågan är om boten verkligen är värre än soten. Jag fick nyheten via sms medan jag satt på krogen Wasahof i Stockholm och firade att min kvinnliga vän  fått en professur.  Vid bordet bredvid satt ett antal av de 19,6 procent kvinnor som faktiskt har ansetts kompetenta nog att  att inneha en styrelseplats i ett börsnoterat svenskt bolag, ni vet Peggy, Marie, Lena mfl. Jag kunde inte hålla mig från att meddela sällskapet denna nyhet. Den mottogs blandat.

Nyheten kommer i fredagens edition av Veckans Affärer. Han säger:

Vi vill ha en förändring i aktiebolagslagen som innebär en tydligare kompetensredovisning av personer i styrelsen, valberedningen och ledningsgrupper i årsredovisningarna.

Vad säger  Nyamko Sabuni om detta? Det kommer vi snart att få veta.

Jag hävdar att jämställdhet och mångfald ska inte ses som en pålaga som samhället vill lägga på företagen utan som ett bevis på företagets förmåga att ta ansvar för sin egen verksamhets utveckling gentemot aktieägarna och samhället i övrigt. Det är styrelsens främsta uppgift att på ett innovativt sätt finna en väg mot den mångfald som en balans mellan kön, etnicitet, visioner, erfarenhet och kompetens skapar.

Verklig jämställdhet kan inte tvingas fram utan måste utvecklas inifrån med hjälp av övertygelse, enighet och öppenhet. En styrelse eller en ledning blir inte bättre bara genom att vissa kvoter uppfylls. Det handlar istället om att finna en balans. Extern reglering och lagar kan vara en hjälp men är inte tillräckligt.

Jämställdhet är ett medel för att möta framtidens utmaningar genom att tillvarata alla de resurser som finns tillgängliga. Den kritiska frågan för de svenska företagens framtida framgång är om och när de ska välja att arbeta med Sverige i tiden eller om de ska låta klockan gå baklänges och låta utvecklingen springa ifrån dem

Men om våra kära politiker har fått nog av att vänta ut närlingslivet så tror jag inte att frågan om kvotering kommer att vara av ondo i valrörelsen. Tvärt om, det är dags för politikerna att visa var de står i frågan.

PS Vilken partibeteckning tror ni ministern som införde kvotering i Norge hade? Just det ; Höjre

Det går alltså inte att avgöra med säkerhet om det lönar sig med aktiv eller passiv förvaltning.  Det finns egentligen inte mer än en sak med kapitalförvaltning som är riktigt säker:  Det som betyder mest för avkastningen är hur fördelningen mellan aktier och obligationer ser ut. Det brukar man kalla för  allokering  dvs fördelning mellan olika tillångsslag.

Kostcirkeln

från Wikimedia

Allokering innebär att man regelbundet fördelar om tillgångsslag som aktier, korta räntor och obligationer i en förvaltning. Det är lite som kostcirkeln för vad man bör äta och inte äta. Man brukar skilja på strategisk och taktisk allokering. Strategisk allokering är en  portföljs långsiktiga fördelning, där man utgår från vilken risknivå som behövs för att matcha skulderna, i det här fallet pensionsutbetaltningar, med. Ju högre andel aktier, desto högre förväntad avkastning och risk. Taktisk allokering är en portföljs fördelning på kort sikt utifrån aktuellt marknadsläge. Allokeringen är  avgörande för värdeutvecklingen. Numera sitter det ofta ett antal kvant matematiker och räknar på risk och avkastning.  Själva förvaltandet har mer och mer blivit en process där man försöker styra avkastningen inom givna ramar.

Chans och Risk

När det moderna AP-fondsystemet skapades beslöts samtidigt att de skulle få ha en högre maxandel aktier (70 %)  i portföljerna. Man ville med detta öka chansen till en hög akastning. Men risk och chans hör ihop och ökar man den ena så följer den andra med.

Fondernas långsiktiga avkastning sedan 2001 når inte upp till pensionssystemets mål. Så nu slår den sk Bromsen till och pensionerna sjunker.  I stort sett hela avkastningsproblematiken för AP-fonderna beror på att världens börser mellan 2001 och 2008 har haft en negativ avkastning om -5,7 procent. Och med en stor andel aktier har självfallet AP-fonderna fått mycket stryk. Huruvida förvaltningen har varit aktiv eller indexbaserad spelar mycket liten roll i sammanhanget.  

Anders Borg har alltså rätt i att den aktiva förvaltningen givit ett klent resultat. Men om han tror att det hade sett bättre ut med en ren indexfölrvaltning så är han fel ute.

Boven i dramat kan kallas allokering

Fondernas strategiska beslut har en avgörande betydelse för fondernas långsiktiga avkastning, konstaterars i en regeringssskrivelse från maj i år. Här har man haft hjälp med utvärderingen av McKinsey. Konsultfirman konstaterar att AP-fonderna torde kunna  förbättra sina förutsättningar att skapa hög avkastning genom långfristiga och medelfristiga allokeringsbeslut, snarare än genom aktiv förvaltning. Enligt McKinsey bör långsiktig allokering vara ett prioriterat område för fondernas ledning. I klartext betyder detta – anställ fler kvantmatematiker. 

Styrelsen ansvarar för allokeringen

I skrivelsen talas också en hel del om vikten av att styrelserna i AP-fonderna besitter hög och rätt kompetens för att kunna göra strategiska bedömningar. Här är jag den förste att hålla med. Tittar vi så på styrelserna så hittar vi, tja lite fack och LO-folk, några pensionerade försäkringdirektörer, en fd Skandialedamot, några kommunalråd, en fd konsumdirektör, en landshövding, en handfull näringslivsfolk med varierande bakgrund samt ett par ex bankdirektörer. Har dessa rätt kompetens för att ta långsiktiga strategiska allokeringsbeslut? Bedöm själva. Jag kan endast konstatera att bland de 40-talet ledamöter på vilkas axlar denna kvalificerade uppgift vilar finns fyra stycken som har egen yrkesbakgrund från kapitalförvaltning och som där rimligtvis har kommit i kontakt med strategiska allokeringsfrågor.

 En indexförvaltare och hans kompis går över en gata, det ligger en 100-lapp på marken. Indexförvaltaren tar inte upp den. Vännen frågar varför han lät den ligga. Den finns inte, säger förvaltaren, om den hade funnits skulle någon annan redan ha tagit upp den.

För en privat pensionssparare är en investering i en Indexfond nästan alltid bäst.  En index fond är just en passiv investering vars  mål är att leverera en avkastning som motsvarar ett jämförelseindex.   Burton Malkiel klassiska ”A Random Walk Down Wall Street” , från1973 håller fortfarande.  För typiska enskilda investerare, utan särskilt tillgång till information,  är antagligen den bästa ekonomiska råd de någonsin kommer att få: Det är svårt att konsekvent slå marknaden, särskilt efter avgifter. En passiv strategi kommer att lyckas bättre i det långa loppet.

Kompisarna Alfa & Beta

Det finns alltså mycket som talar för att aktivitet inte alltid är en vinnande strategi när man förvaltar pengar långsiktigt. Det finns många studier gjorda på området och den vanligaste strategin inom kapitalförvaltning är numera att man kombinerar aktiv och passiv förvaltning. Man har en Alfa och en Beta del i portföljen.  Genom att separera Alfa & Beta, kan en investerare på ett enklare sätt allokera sina pla­ceringar så att önskad portföljstruktur uppnås. Framför allt skapar denna separation förutsättningar för en kostnadsef­fektiv förvaltning eftersom investerare (både privatperso­ner och institutioner) bör kunna få tillgång till ren beta­exponering, det vill säga indexförvaltning, mycket billigt eller rent av kostnadsfritt. Inom alfaförvaltning betalar man huvudsakligen ett arvode baserat på prestation.

Att separera Alfa & Beta inom kapitalförvaltning är en modell som professionella investerare använt under många år. 

• Alfa står för avkastningen som är oberoende av riskpremier i de finansiella marknaderna.
• Beta står för den passiva delen där avkastningen följer marknadens utveckling: index.

Alfaexponering kan skapas med hjälp av hedgefonder eller annan aktiv kapitalförvaltning som över tiden förväntas generera avkastning som är oberoende av riskpremier i de finansiella marknaderna. Avkastningen i sådana placeringar kan förväntas vara konkurrenskraftig i förhållande till risk­tagandet över tiden.

Betaexponering, det vill säga mark­nadsavkastning, kan i sin renaste form uppnås genom olika indexförvaltningsprodukter. ( från Brummer life)

AP-fonderna tillämpar redan alfa/beta separering till en viss del. Borg vill nu att de helt ska släppa Alfaspåret och helt gå över till Beta/passiv/indexföraltning. Det kan mycket väl vara så att han har rätt i denna fråga även om det är ett dystert besked till finansindustin som har som affärside att försöka slå index. Men att det skulle vara så är långt ifrån bevisat och entydiga stöd finns varken i teori eller praktik. I själva verket är frågan i allra högsta grad öppen om huruvida institutioner, genom sofistikerad finansiell ingenjörskonst, på ett passivt sätt verkligen kan fånga alla tänkbara källor till avkastning i den globala ekonomin, eller om någon  aktiv förvaltning  (dvs Alfa avkastning) alltid förbli utanför räckhåll för  institutioner.   En hel bransch – Hedgefondbranschen, livnär sig gott på den där 100-lappen som kanske inte finns.

Hur gör norrmännen?

Den 2 september i år tillsatte Oljefonden en extern granskning  för att avgöra huruvida man ska fortsätta med aktiv förvaltning.  I utredningen som ska vara färdig 2010 kommer internationella experter  att yttra sig i frågan. De har också bett Norges Bank att utarbeta en detaljerad plan över hur en aktiv förvaltning ska konstrueras för uppnå överavkastning. Här skulle våra svenska politiker kunna hämta mycket matnyttigt. Anders Borgs förslag skulle dessutom bli mycket mer lättsmälta om de grundade sig på fakta istället för på patripoitik.  Och som sagt vilken väg norrmännen än väljer så sätter de sitt ansvar som en aktiv ägare högt. Högsta möjliga avkastning hänger med nödvändighet ihop med etik och miljö på lång sikt

Läsa mer

Th Journal of portfolio management

Active Portfolio Management: A Quantitative Approach for Producing Superior Returns and Controlling Risk

 The Bogle Financial Markets Research Center

Vad var det han sa egentligen Finansminister Anders Borg, om AP-fonderna som ägare?

Om att vara en aktiv ägare

• Staten bör inte vara en aktiv aktör, vi har ju redan haft en löntagarfondsdebatt
• Min uppfattning är att AP-fonderna bör vara väldigt försiktiga med att agera som aktiva ägare, de är inte lämpliga som det
• Jag tycker att de bör vara väldigt återhållsamma. De är inte en lämplig stark ägare av svenska industriföretag eller andra företag
• Jag är tveksam till om Sveriges pensionärer har gett dem det mandatet. De ska vara pensionsförvaltare och det finns en avvägningmellan att vara det och att vara aktiv ägare. Pensionsförvaltaren ska vårda pensionärernas pengar, den aktive ägaren ska ta ett långsiktigt ansvar för bolaget.”

Om förvaltning

• Min uppfattning är att de på sikt bör gå mot mer av indexförvaltning och därför inte bör vara aktiva ägare. Sedan är det min uppfattning att de inte heller bör ta en aktiv ägarroll i bolagen
• De ska vara pensionsförvaltare. Då är det olämpligt att de agerar som dominerande ägare i bolag

Om bonusar

• Det är en typisk ägarfråga som jag tycker att de ska vara väldigt försiktiga med att ha synpunkter på (Borgs linje är att AP-fonderna inte ska se sig som ”starka” eller ”dominerande” ägare, utan mer inta en passiv linje i frågor om till exempel bonusar)
•  Då är det tveksamt att förvaltarna tar på sig rollen att ha starka synpunkter på – i det här fallet – att man ska dela ut bonusar i bolag (Fonderna företräder Sveriges pensionärer, och dessa har inte gett dem något mandat om hur bolag ska styras)

 Jag förstår hans uttalande såhär:

1. Han tycker att AP-fondernas förvaltningsresultat har varit för dåligt.
2. Han tycker att man skulle kunna spara pengar genom att slå ihop dem till en enda stor fond. Förvaltningsresultatet skulle bli bättre om de höll sig till en ren indexlinje och blev en passiv förvaltare.
3. En indexförvaltare som är så stor som en enda sammanslagen AP-fond dvs 800 miljarder kronor, skulle bli en hyfsat stor ägare i vissa bolag. Detta är bra för det finansiella resultatet men dåligt eftersom de inte är en aktivförvaltare  utan en passiv förvaltare.
4. En passiv förvaltare är, enligt Borg en passiv ägare.

Stämmer  då detta ? De närmsta dagarna ska jag försöka gå igenom hans tankekjedja. I morgon ska jag skriva om indexförvaltning kontra aktiv förvaltning. Går det att säga vad som är bäst.

Som bakgrund kan man roa sig med att titta på hur Norska Oljefonden Statens Pensionsfond gör. Yngve Slyngstad, som basar för den har den Norska finansministern Kristin Halvorsens uppdrag att på norska folkets vägnar förbättra världen. Han sa nyligen så här:

Högsta möjliga avkastning hänger med nödvändighet ihop med etik och miljö på lång sikt. Huvuduppgiften för fonden är gi vetvis den finansiella avkastningen, men det finns ingen motsats alls i detta.” Yngve Slyngstad är noga med den etiska förvaltningen, kampen mot barnarbete har som exempel länge varit prioriterad. Och om företagen trots påstötningar inte lever upp till de etiska kraven, röstar fonden med fötterna.  

 Vad är det som gör att norska pensionspengar är bättre lämpade att vara aktiva än svenska? Eller är de så att vi tänker lämna över till Norge att sköta de här frågorna? Fonden uppgår idag till över 3 000 miljarder kronor så det är fullt möjligt att det blir så.

The Paper Boy

På Näringsdepartementet sparas det tydligen ordentligt. Det är bra att Maud håller i plånboken men synd att de drar in på just prenumerationen av Svenska Dagbladet. Hade de fortfarande läst Fredrik Braconiers artikel  den 15 september om Vattenfalls taklösa ansvar för kärnkraftsolyckor i Tyskland så hade de kanske inte blivit så överraskade den senaste veckan. Konstigt dock att ingen såg den på webben, det är fortfarande gratis men SvD:s webbplats är kanske spärrad för medarbetare i regetingskansliet? Man kan ju läsa allt möjligt trams som inte har med det viktiga regeringsuppdraget att göra i en webbtidning. Kanske kan nya VD:n förbarma sig över sina ägare och skänka dem en prenumeration?

I morgon ska jag ha ett samtal  med  Helene Biström från Vattenfall angående Krisen & Klimatet på Naturvårdsverkets Klimatforum. Jag tänker berätta om varför jag vill bli arbetslös.

SVd1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6

Vattenfall är trots sitt börskomplex inte börsnoterat och ingår därför inte i vår studie. Men de finns med som referensbolag , de släpper ju trots allt ut lika mycket växthusgaser som ett mindre industriland.  Ju fler internationella energibolag vi pratar med och djupstuderar desto blekare framstår Vattenfall ur ett miljö/klimatperspektiv. Det finns definitivt ett glapp  mellan Vattenfalls uppdrag att vara föregångare i transformeringen av det svenska energisystemet mot hållbara lösningar och den verksamhet man bedriver i Tyska kolträsket. Stämmer det här med att staten, dvs svenska folket, ska bli storägare av brittisk kärnkraft? Tja, isf lär det bli rock and roll framöver!

Det är förresten Vattenfall van vid (Rock & Roll alltså):

Click here to view the embedded video.

Favorit i repris

Hur hög aggressions nivån var på det hemliga mötet framgår inte. Folksam hade inte fått någon inbjudan. Men vad sjutton Folksam är ju bara den åttonde största ägaren.  Dessutom reserverade vi oss inte,  till skillnad mot de flesta institutionerna,  mot det förslag Svenska staten lade fram. Att mitt under den värsta krisen sedan 30-talet få svart på vitt att man ska få en konkurrenskraftig lön är inte precis vad vilken direktör som helst önskar sig?

Frågan är nu hur TeliaSoneras styrelse har sett till att stämmans beslut genomförts? Lite kan man undra eftersom det på TeliaSoneraswebbsida fortfarande står att;

 Lönen består av en grundlön och en rörlig ersättning. Grundlönen följer lönestrukturen i varje land medan målen för den rörliga ersättningen fastställs i en plan för varje kalenderår och består av en koncernrelaterad del och en länderrelaterad del.

Nivån på den rörliga ersättningen är kopplad till den anställdes position i företaget. Modellen för rörlig ersättning har godkänts av styrelsen. (Här hade man kunnat lägga till: men inte av bolagsstämman)

Nog kan det vara bra med möten alltid,  men varför inte ha några möten där man diskuterar TeliaSoneras omfattande aktiviteter i länder som saknar poitisk stabilitet eller varör inte när styrelsen bedömmer att aktiekursen kan tänkas vara tillbaka på den nivån som därvarnde näringsministern krängde  den till Svenska folket?

Att allt annat än att de fortsätter med utbetalning vore förvånande, att hålla ingångna bonusavtal med de anställda är det bankerna sätter högst. Lagt kort ligger,  ingångna avtal ska hållas. Där har de självklart lagen och avtalsrätten på sin sida.

Trots detta efterlyster jag en etisk diskussion inom bankerna. Det kan ju inte kännas så bra att få en stor rörlig utbetalning medan banken går back och killarna och tjejerna i kassan blir uppsagda? Eller att bonusen kommer från de extra pengar ägarna har betalat in?

Kan inte ägarna se till att bankena ”rensar upp i bonusträsket” är en fråga som ofta kommer upp. Jo, när det gäller bonus till VD och ledning men inte när det förekommer rörlig ersättning längre ner i en organisation. Då är det inte en ägarfråga utan något VD är ansvarig för.

Bankcheferna skulle kunna sätta sig ner och komma överens om en gemensam linje.  Då skulle de kunna ha en diskussion med de anställda och finansförbundet, typ en Stureplansöverenskommelse kanske.

Jag tror det skulle kunna kännas bra för de anställda om de gavs möjlighet att återskapa förtroendet för bankerna.

Jag förutsätter att man omförhandlar befintliga överenskommelser och att resultatet rapporteras till styrelserna och sedan till ägarna. Ägarna är ju inte bara ägare utan ofta också kunder.  Om inte annat så är ägarnas (pensionsfondenas) kunder också bankens kunder. Dessa kunder är just nu förbannade och besvikna. Livet är inte ett kortspel utan ett samspel mellan människor. Ibland måste man diskutera och prata med varandra för att komma fram till vad som är rätt.

I Storbritannien  aviseras en ny snabblagsom ska sätta punkt för kortsiktig ersättning.  Det finns en möjlighet att Borg & Co faktiskt får nog även i Sverige. Det skulle vara unikt med en så snabb lagförändring men det är våra folkvaldas privilegier att ändra spelets regler.