Jag är lite rädd för vart allt detta med finanskris, Carnegie, HQ, Aspis etc skall sluta. Reaktionen från myndigheter och department är att sätta upp nya drakoniska regler och sedan göra platsbesök och kontrollera att vi har en hylla med pärmar med instruktioner och att instruktionen har ett visst antal sidor. Sedan är man klar. Men det är ju att fega ur. Då bedömer man enbart det som är på axeln rätt/fel men struntar fullständigt i det som är bra/dåligt.

Det förstnämnda är ganska enkelt och går att klara utan stor kompetens – det är ju bara att mäta tjockleken på instruktionen och se till att den sitter under rätt flik.

Det andra (bra/dåligt) är mycket mer krävande för då fordras även affärskänsla, sunt förnuft, beteendekännedom etc. Jag tror att det jag försöker säga är att nya regler kanske är bra, men i den mån de enbart bidrar till mer rätt/fel – resonemang är de helt felriktade.

De företag som vill fulköra kommer att kunna fortsätta gå i konkurs även om regelsamlingen fördubblades, eftersom det som verkligen styr mer än någonting annat är kvaliteten på ledning och personal samt de incitamentsstrukturer som finns på plats. De företag som inte tänker fulköra i vilket fall som helst får bara ännu mer värdelöst regelverk att följa vilket gör barlasten ännu större. Och totalt sett har man inte åstadkommit något annat än ett stort, kraftfullt slag ut i luften.

Den lösning som jag tror mer på är att göra styrelse och ledning personligt ansvariga i mycket högre grad än som sker idag. Det skulle också få till följd att det blir mindre attraktivt att sitta i ledande position vilket kanske gör att antalet personer som är ”proffs” bara på att sitta i styrelse minskar. Och det vore ju inte fel att röra om lite i grytan och få fram lite mer kompetens. Om man dessutom kombinerar detta med fit-and-proper-bedömningar som faktiskt inte bara är en pappersövning så blir det ju ännu bättre.

Mindre roligt är det att höra om SBAB:s bonusbetalningar till flitiga utlånare. Är det nån mer än jag och Pingvinen som tänker Freddy Mack & Fanny Mae? Var verkligen bonus tillåten i statliga bolag? Trodde inte det var koscher.

Hur hög aggressions nivån var på det hemliga mötet framgår inte. Folksam hade inte fått någon inbjudan. Men vad sjutton Folksam är ju bara den åttonde största ägaren.  Dessutom reserverade vi oss inte,  till skillnad mot de flesta institutionerna,  mot det förslag Svenska staten lade fram. Att mitt under den värsta krisen sedan 30-talet få svart på vitt att man ska få en konkurrenskraftig lön är inte precis vad vilken direktör som helst önskar sig?

Frågan är nu hur TeliaSoneras styrelse har sett till att stämmans beslut genomförts? Lite kan man undra eftersom det på TeliaSoneraswebbsida fortfarande står att;

 Lönen består av en grundlön och en rörlig ersättning. Grundlönen följer lönestrukturen i varje land medan målen för den rörliga ersättningen fastställs i en plan för varje kalenderår och består av en koncernrelaterad del och en länderrelaterad del.

Nivån på den rörliga ersättningen är kopplad till den anställdes position i företaget. Modellen för rörlig ersättning har godkänts av styrelsen. (Här hade man kunnat lägga till: men inte av bolagsstämman)

Nog kan det vara bra med möten alltid,  men varför inte ha några möten där man diskuterar TeliaSoneras omfattande aktiviteter i länder som saknar poitisk stabilitet eller varör inte när styrelsen bedömmer att aktiekursen kan tänkas vara tillbaka på den nivån som därvarnde näringsministern krängde  den till Svenska folket?

- Det är precis som med köttfärs: det måste vara rätt information till konsumenten, var min självklara reaktion på det avslöjandet.” 

Det var detta citat från förra året som gjorde att jag började hoppas på en finansmarknadsminister värd namnet. Just information till kunder och sparare ligger mig varmt om hjärtat allt sedan min tid som fondbolags VD. Jag tillhör dem som tror på att människor kan fatta rationella val även beträffande sin pension. För att kunna fatta kloka val krävs det dock att informationen är tydlig och lätt att ta till sig. Hög risk ska framgå, låg lika så. Är det en etiskfond så ska det vara lätt att se vilken etik som ligger tillgrund för urvalet och hur etiken påverkar fondinnehavet.  I Almedalen flaggade han också för att det kommer en förändring i den flyttskatt som hindrar svenska fondsparare från att byta fonder.

Men det är inte detta som jag tycker är mest spännande med denne politiker utan istället hur han tydliggjort AP-fondernas ansvar som ägare genom det nya ägardirektivet.  Enligt en initierad källa så ”hastades”  ägardirektivet fram av regeringen. Odell håller inte med om detta och jag är böjd att tro honom.  Jag tror att de visste vad de gjorde och att det är ett viktigt steg mot en gemensam uppfattning kring vilka krav fonder och pensionsförvaltare ska ställa på börsbolagens ersättningssystem. 

Ägardirektivet ska sättas i samband med de principer för ersättning EU Kommissionen, CEBS,  tagit fram och som skall var uppfyllda för att ersättningen skall vara förenlig med sund bankverksamhet.

Principerna innebär i korthet att ersättningspolicyn skall:

• Vara i linje med företagets och individens mål
• Genomlysning gentemot interna och externa intressenter
• Kontroll när det gäller tillsyn och beslutsfattande
• Mätbara prestationer
• Proportionalitet mellan olika typer av ersättningar

CEBS beslut innebär att principerna skall vara införda före utgången av tredje kvartalet 2009. Tillsynsmyndigheter som inte infört principerna skall ange varför så inte skett enligt principen ”comply or explain”.

Kommissionen har antagit två rekommendationer som avser ersättningar. Den ena utgör ett komplement till tidigare utfärdade rekommendationer om ersättningar till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag medan den andra är en ny rekommendation om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn. De båda rekommendationerna åtföljs av ett gemensamt meddelande där kommissionen utvecklar motiven för rekommendationerna.

De två rekommendationerna utgör en första etapp och innehåller en rad rekomendationer. ;edlemsstaterna bör se till att företagen tillämpar när de utformar och tillämpar en lönepolitik som belönar långsiktig hållbar utveckling. För att reformen på området ska bli framgångsrik krävs en regelrätt kulturell förändring på de berörda företagen. Genom att lägga fram sina rekommendationer nu söker kommissionen uppmuntra företagen att tillämpa principerna om hållbar ersättningspolicy, när de ser över sina anställningskontrakt för 2010.  Källa Fondhandlarföreningsns Nyhetsbrev nr 6 2009

Dessa rekomendationer ska dessutom följas upp med lagstiftningsåtgärder.

Mycket litet har hittills rapporterats i frågan i Sverige. Fokus gjorde en intressant intervju med Martin Andersson, chef för Finansinspektionen i våras.

Under Sveriges EU-ordförandeskap till hösten kommer vi att ha en särskilt central roll…Sverige kommer att driva frågan om en europeisk finansinspektion under EU-ordförandeskapet så att den kanske kan införas redan nästa år.

Kommissionens direktiv kan läsas här. Vad man säger är att som steg ett rekommenderar man företagen till självreglering. Steg två innebär lagstiftning. Först för banker och andra finansiella företag sedan överväger man att lagstifta även  för andra noterade bolag.

I rekomendationerna för alla bolag är de viktigaste punkterna:

• Ersättningspolicyn är central
• De ledande befattningshavarnas ersättning ska tjäna som riktmärke för alla ersättningar i ett företag
• Det ska finnas en gräns (2 år)  för avgångsavederlag och sådan ska inte betalas ut vid misslyckanden.
• Det ska finnas  en stark kopplingen mellan lön och resultat.
• Det ska finnas en balans mellan fast och rörlig lön. 
• Rörliga delar ska omfattas av förutfastställda och mätbara resultatkriterier.
• Det ska finnas en balans mellan lång- och kortsiktiga resultatkriterier.
• Rörlig lön ska inte betalas ut direkt utan skjutas upp (3 år)  i tid.
• Man ska kunna återkräva rörliga ersättningar som utbetalats på grundval av uppgifter som senare visat sig vara felaktiga. (Clawback kallas det)
• Det är av avgörande betydelse att aktieägare och särskilt institutionella investerare använder sina rösträtter.
• Styrelsen ska inte ha aktieoptioner.
• Det ska finnas ersättningskommitter där ledamöterna kan området och som är oberoende från företagsledningen.

För bankerna gäller  samma men något hårdare bandage Den viktigaste skillnaden är att det det tillkommer myndighetstillsyn. Kreditinstitut och värdepappersföretag kommer att bli skyldiga enligt lag att ha en ersättningspolicy som är förenlig med en effektiv riskhantering, och tillsynsorganen kommer att kunna vidta åtgärder om kreditinstituten och värdepappersföretagen brister i detta hänseende:

• Ersättningspolicyn i finanstjänstesektorn bör ha en lämplig balans mellan rörliga och fasta delar i ersättningen för att vara förenlig med och främja en sund och effektiv riskhantering. .
• Ersättningens fasta del bör vara tillräckligt hög, så att personalen inte förlitar sig enbart på bonusen.
• Den rörliga delen kopplas till prestation, och större delen av den bör utbetalas senare
• Rörliga ersättningar bör uppfylla vissa prestationskriterier, som ska utformas så att det långsiktiga resultatet gynnas och den bakomliggande prestationen justeras för risk, kapitalkostnader och likviditet.
•  Man ska kunna återkräva rörliga ersättningar som utbetalats på grundval av uppgifter som senare visade sig vara felaktiga.
• Ersättningspolicyn bör utmärkas av öppenhet och insyn och vara tydlig, väldokumenterad och innehålla regler för att undvika intressekonflikter.
• Detta innebär även att styrelsen ska ansvara för övervakning av ersättningspolicyns tillämpning för finansinstitutet som helhet, med lämplig medverkan av interna kontrollfunktioner, personalavdelningar eller experter samt aktieägare.
• Styrelseledamöter och annan personal som utformar och tillämpar ersättningspolicyn ska vara oberoende.
• Offentliggörande av ersättningspolicyn i finansinstitut är ett nödvändigt villkor för en effektiv övervakning.
• Aktieägarna bör få akdekvat, tydlig och lättbegriplig information om ersättningspolicyn.
• Tillsynsorganen ska, med hjälp av sina instrument, se till att de finansiella instituten i största möjliga utsträckning tillämpar principerna för en god ersättningspolicy och har en ersättningspolicy som är förenlig med en effektiv riskhantering.

Är det här att betrakta som ett ingrepp i ägande rätten? För min del har jag svårt att se det men jag är övertygad att vi kommer att få höra detta från några håll. Kollegiet för bolagsstyrning gnölar i sitt remisssvart och i sin årspapport. Kollegiet vill hellre ha den svenska modellen med självreglering.  Jo visst självreglering låter väl fint men med tanke på hur handlingsförlamad och i vissa delar rent motsträvig de svenska aktörerna har agerat så skulle det förvåna mig om självregleringen får ännu en chans. Verkar därför rätt osannolikt att just Sverige ska klara sig med självreglering om resten av unionen ska få lag och myndigheter på halsen.  Svenskt Näringsliv har ännu inte fattat galoppen utan tror fortfarande att det handlar om AP-fonderna.   Mats Odell och hans direktiv till Ap-fonderna fram står i ljuset av dessa förändringar som både framsynt och adekvat. Han kommer också att spela en viktig roll när det gäller att genomföra direktivet nu när Sverige har EU:s klubba i ett halvår..  Ett gott råd till denna Goa Gubbe är därför – Behåll hjälmen på, Du kommer att behöva den.

Jag menar att finanskrisen liknar många av de tidigare kriserna vi har sett. En överhettad sektor drivs i spinn av enskilda personers uppfinningsrikedom och jakt på ära och berömmelse. IT-bubblan är t ex mycket lik på så sätt att det främst är en förtoendekris. Den här gången var det dock inte cola-pimplande it-entreprenörers drömmar om ”den nya ekonomin” som satte stenen i rullning utan drömmen om ett eget hus bland lågavlönade amerikaner. Roland Spånt visade på  reallönerna för hälften av amerikanerna inte har stigit ett dugg på 30 år. Inte så konstigt att många nappade på de statligt subventionerade bolånen från Freddy & Fanny som erbjöds även till hushåll med begränsad återbetalningsförmåga. Fiffiga finansexperter hittade på ett sätt att förvärra det hela genom att packetera ihop lån där bristen  på  kreditvärdighet hos låntagarna kompenserades av att lånen gavs mot pant i fast egendom.  Risken ”sänktes” genom att man lade ihop dessa i större rater i sub-prime produkter som kunde köpas och säljas. Denna fiffighet visar att bara för att man har en skarp hjärna betyder det inte att man har begripit någonting.

Kapital tenderar att flytta sig till olika sektorer beroende på hur samhället, konjukturen och politiken ser ut. Det kan vara fastigheter (vi är många som minns fastighetskrisen på åttiotalet med viss fasa) råvaror, IT. Målet är alltid det samma – att tjäna pengar. Det svåra med att göra bra affärer är dock att kunna avstå från de dåliga. Varningstecknen har varit många. Statsskulden i USA, lågräntepolitiken, revanschbehovet efter 11 september men också själva girigheten i systemet som t ex investmentbankernas höga skuldsättning och en gammal otäck bekanting – kreditförsäkringar.

Strävan efter att tjäna pengar, att få det bättre har alltid två sidor. Fliten och ambitionen är det ena och den råa girigheten det andra. Att påstå att girighet alltid ”is good” gör nog bara dumliberaler men att förneka den goda kraften i att hårt arbete lönar sig är precis lika korkat.

Ju mer man tänker ju mer inser man att det inte finns ett enkelt svar. Nu ska jag ha lite semester men återkommer med min sommarserie Goa Gubbar. Nästa gubbe ut är Mats Odell.

I andra sammanhang brukar Svenskt Näringsliv högljutt påpeka att det är dags att ägarna tar ansvar. 

Ersättningar till VD och ledande befattningshavare är en ägarfråga. (Signhild Arnegård Hansen)

Det är dock skillnad på ägare och ägare. Vi har de ”fiiina” privata ägandet och sen det ”fuuula” gemensamma dvs allt sk statligt ägande.  Urban Bäckström krävde i en debattartikel SvD i höstas en ny  svensk ägarpolitik. Han menade då att ägandet i storföretagen hade blivit institutionaliserat i för hög grad och att frånvaron av privat ägande gjorde att vi fick tjänstemannastyrt oengagerat ägande. Han pratade bland annat om att privatisera AP-fonderna. (Om det är man vill ha varför inte börja med att bryta upp AMF och Alecta?)

Alla ansvarsfrågor i näringslivet som bonusfrågan, grabbdominansen i styrelser, klimatfrågan är ”en ägarfråga” DVS inte organisationen Svenskt Näringslivs huvudvärk.

Så snart problem dyker upp så är standardsvaret ”- Det är en ägarfråga” och i det fall ägarna inte direkt märks så beror det på att institutionerna är oengagerade och tjänstemannastyrda.

• Alltså är Institutioner dåliga ägare för de tar inte ansvar.
• När nu företrädaren för en institution -den statliga pensionsförvaltaren- faktiskt börjar agera som en privat ägare, dvs engagerar sig, utnyttjar sin rösträtt, ger direktiv då blir det plötsligt hotfullt. Då förvandlas det demokratiskt framröstade AP-fondssystemet till monstret från röda lagunen. Då ”luktar det löntagarfonder”.

Dessutom tror Bäckström tydligen inte på att alliansen ska vinna nästa val eftersom man målar upp en skräckvision om vad ”kommande regeringar”  ”i en annan tid” kan tänkas vilja ge för otäcka ägardirektiv till AP-fonderna.

Det skulle faktiskt kunna vara så att genom att betala de höga ersättningarna så får man endast den typen av människor som värderar monetär ersättning, andra personer med andra drivkrafter faller bort. Det måste inte alltid vara så att livets mening räknas i monetär ersättning

 Tuffare ersättningsregler kan leda till avhopp från såväl banker som andra företag. Det är förstås ett problem om alla hoppar av samtidigt men det lär ju knappast hända. Att en del gör det kan istället vara rätt bra. Med lite tur startar de nya företag eller ägnar sig åt nystartade företagen och hjälper till att utveckla dessa ideer. Finansindustrin skulle också må väl av att bli lite mindre koncentrerad. Sverige är ett litet land och det är inte bra om alla finansiella talanger samlas i banksektorn och ägnar sig åt att smörja upp ett finansiellt system som ofta rör sig fortare än vad som är lämpligt. Om en del High flyers från finans sidan tog på sig blåstället och började jobba i industrin skulle det förmodligen bara vara bra. Vi behöver också få in personer med en annan bakgrund i de finansiella företagen. Innovationstakten har varit för kraftig.

Om risktagarna istället sprids ut till mindre företag så får man inte heller samma systematiska risk som man får om detta beteende koncentreras i finanssektorn. Riskkapitalbolagsektorn är ett utmärkt ställe att återvinna bonusstinna räknenissar i. Även andra bolag har ett lysande tillfälle att rekrytera bank och finansfolk just nu.

Obama har ju satt ett tak på lönen till 500 000 dollar för banker med stödpengar. Borg och Odell verkar vara inne på ett liknande spår. Vi hade ju en lång period från 30 talet fram till 80 talet då banktjänstemän visserligen var avlönade men det var inga fantasilöner. sedan undan för undan under högkonjunkturer så drogs en massa talangfulla och ambitiösa personer in i den finansiella sektorn och detta gjorde att de moderna belöningsprogrammen togs fram konvertibler först och sedan allt mer fantasifulla och komplicerade varianter.

Det är heller inte bra att lönegapet till övervakarna är så kraftigt. Kan vi få se en ström över till andra sektorer kan det vara positivt. Det kanske inte är lika sexigt som att vara en bonuslyftande bankdirektör men jag tror att de skulle kunna komma att upptäcka att det finns stora sociala vinster för dem att göra.

- Om man verkligen vill skada tilltron till näringslivet och marknadsekonomin då ska man som en del företrädare, det tycker jag man även ser hos Svenskt Näringsliv, agera som att man är ett särintresse för väldigt rika personer och driva frågor utifrån vad de personerna har för intressen. (Borg i SR:s Lördagsintervju)

Det är inte oväntat att de största bonusklipparna är kritiska. Man ska ha en kam menar Stråberg på Lux. Men den ska ha glesare mellan taggarna.

– Man måste titta på det här på ett nyktert och balanserat sätt. Sedan är jag den första att hålla med om att det funnits excesser, inte minst i USA. Men jag tycker att det är väldigt farligt att dra alla över en kam, säger Hans Stråberg

Låt oss därför titta lite närmare på Electrolux belöningssystem:

• Electrolux har en i grunden komplex ersättningsstruktur med höga nivåer. Den är topptung då endast ett fåtal chefer får tillgång till de rörliga aktiekursrelaterade delarna i ersättningen.
• Nytt aktieprogram med samma struktur som de för 2004-2006 klubbades igenom på
  årsstämman 2008.
• Pensionssystemen är komplexa med tre typer av ålderspension, samt sjukpension och
  efterlevandepension. Borde pensionslösningen reformeras och förenklas?
  VD är generöst avlönad med stora rörliga delar, aktierelaterade ersättningar och pension. Är nivåerna rimliga?
• Ersättning till koncernledning är även den generös och i nivå med VD för många stora
  börsföretag. Är dess nivåer rimliga?
• Inga incitamentsprogram finns för samtliga anställda. Finns skäl att överväga detta?
  Inför Årsstämman 2009 föreslås ytterligare ett aktierelaterat incitamentsprogram enligtsamma princip som tidigare. 

Programmet är relativt enkelt med få deltagare, ett enda instrument, fastställda målvärden och en enda prestationsparameter. Viss formell information saknas, som hur kostnader hanteras iresultaträkningen. Inslaget av incitament i prestationsparametern är lågt då utgångspunkten är historiskt lågt. Det är oklart hur beräkningen av prestationsparametern går till. Frågan är också om tre år är tillräckligt långsiktigt. Incitamentsprogrammet kräver heller inte någon ekonomisk insats från deltagarna vilket skulle vara önskvärt. Det är ur aktieägarsynpunkt förkastligt att ny information kommer att presenteras först på stämman. Det är dock ingen information som förändrar slutsatserna i analysen.

Folksam röstade mot förslaget. Hur tror ni AP-fonderna hade röstat om de hade varit tvugna att rösta?

- Egentligen är det inte bonusfrågan i sig vi reagerar på utan principen att man går in och styr AP-fonderna politiskt. Man gör ett avsteg från principen att AP-fonderna inte ska användas för politiska syften. (Arnegård Hansen)

Tittar man på förslaget i Lux på ett sansat och neutralt sätt så är chansen hyfsat stor att man kommer fram till samma slutsats som Folksam gjorde. Att ge AP-fonderna en chans att agera rationellt utifrån ett ägarperspektiv är ett steg framåt. Även staten måste få chansen att agera som en tänkande  ägare och i vissa fall som avlusare. Någon större risk för att en eventuell annan linje från oppositionen  eller medborgarna tror jag inte man behöver oroa sig över.

En strikt tolkning av riktlinjerna torde innebära att AP-fonderna kommer att rösta mot ett stort antal av de ersättningsprinciper som fastställs av bolagsstämmor i noterade bolag. I ersättningsprinciperna ingår ofta både principer om rörlig lön, aktiebaserade belöningssystem och förmånsbaserade pensionslösningar. De borde även  i konsekvensens namn rösta mot alla aktiebaserade belöningssystem som tas upp på bolagsstämmor. 

Riktlinjerna bör få effekt på hur AP-fonderna röstar på bolagsstämmor och hur de agerar i de valberedningar som de ingår i.

En intressant fråga är hur de kommer att agera i andra typer av investeringar t ex i s.k. Riskkapitalfonder.

En mindre strikt tolkning skulle kunna innebära att man inte med automatik röstar emot utan istället genomför någon form av djupare analys i varje företag och inriktar sig mot att få system där rörlig lön och belöningssystem kan bedömas som rimligare.

Den första reaktionen från AP-fonderna är att de kommer att lägga ner sina röster vid de stämmor beslut om rörliga ersättningar eller ersättningsprinciper förekommer i avvaktan på tydligare direktiv.  

Styrelserna för AP-fonderna kommer troligen att reagera kraftigt på dessa nya riktlinjer i det fall del-ägda bolag definieras som de företag som man äger aktier i. Kritiken kommer troligen att bli omfattande och möjligen så kommer en eller annan ledamot eller VD att lämna sitt uppdrag.

Det lutar åt att media kommer att sätta etiketten valfläsk på paktet. Hur allmänheten kommer att uppfatta  Odells strypkoppel på APorna vet vi inte ännu.  Mitt tips är att rätt många, i likhet med mig, har lite svårt att hänga med.  Sen tycker jag lite synd om Östros också. Stackarn, vad ska han säga nu då? Denna gång kommer det inte att räcka med att åka till småland eller var han nu blev av när våra kära folkvalda diskuterade bonus i riksdagen senast.  Men han har ju Vasakronan att trösta sig med.

I morgon blir det Ericsson. Där ska i alla fall jag rösta nej.

Det här var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig!

Detta utbrister Byrådirektör H.K. Bergdahl när han hör hur den ädle (och smått fnoskige) Karl Bertil har delat ut postens julförsändelser med taxeringskalendern som bibel.  Jag är böjd att brista ut i  något liknande, när jag asmatisk och j-vlig sitter instängd högt över ett pollenbesmittat Stockholm , och försöker ta in vad Karl Bertil, förlåt jag menar Odell egentligen säger.  AP-fonderna har fått nya ersättningsregler. Att de inte är särskilt bonusvänliga behöver man inte vara nobelpristagare i ekonomi för att räkna ut.  Men de innehåller dessutom en tydlig fingervisning om att mina kära ägaransvariga kollegor ska använda sina ägarmakt och  direkt  och i dialog med övriga ägare verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt även  för företag som man investerar i. – Det är slut med att AP-fonderna ska kunna plädera mot regeringens förslag till att ta bort bonusar och rörliga löner (LÄS Telia och Nordea). Reglerna ska ha en folklig förankring.

Här har vi alltså en ägare som vet vad de vill och som vågar ge direktiv.  Visst kan man säga att de är för små för att kunna påverka.  Det stämmer men de är tillräckligt stora för att kunna skapa en förnuftig och seriös dialog med bolagen. Dessutom finns det säkert fler pensionsförvaltare som kan tänkas våga träda fram som bäng-bonusbekämpare om de slipper att stå ensamma mot smått föraktfulla företagsföreträdare. 

Hur snabbt kommer det att gå att få ut någon effekt av kursomläggningen? Tja  på onsdag får vi svaret. Då håller Ericsson sin årliga stämma. Vid denna stämma läggs ett belöningssytem fram som Folksam har varit kritisk till och röstat nej till i flera år.  Varje gång vi drängar från instititionerna  har varit på audiens hos Michel Treschow har det suckats och stönats.  Några har varit rätt kritiska i sin argumentation men Michel har bara ruskat lite på sig trygg i förvissningen att det bara har varit en och annan lite mygga som har mopsat sig på själva stämman.  Ska bli spännande att se om jag blir ensam nej-sägare i år också.

Avslutar med ett rätt kul citat från bloggen En ekonom på fel sida spåret.

De som förvaltar våra pengar, dvs banker, pensions- och fondbolag, m fl är notoriskt och obegripligt dåliga på att inse skillnaden mellan tur och skicklighet. Det finns undantag, men det är detta som det stora flertalet aktörer på denna marknad förtjänar verklig kritik för. Hela branschen är genomsyrad av en self serving bias (ung självbekräftande tendenser) som närmast liknar en mass-psykos i högkonjunktur. Alla tror att det är deras förtjänst att pengar växer när börsen går upp och därför ska alla ha feta bonusar trots att i många fall en förståndshandikappad apa, bokstavligt talat, skulle klara jobbet lika bra som genomsnittet.

- Ska du ha ett fikon Mats? I konjak kanske eller Pernod Ricard?