Svenska styrelser visar att problemet inte handlar om kvinnor utan om brist på bred kompetens och mångfald. Nästan samtliga ledamöter är äldre herrar som har arbetat tillsammans länge eller på annat sätt stöpts i samma former. Det är alltid farligt när grupper blir för homogena.

I många frågor är företag ofta kapabla till att agera snabbt och med besked, speciellt om de är relaterade till åtgärder som kan lyfta resultatet. Om vi utgår ifrån att mer mångfald i en organisation leder till bättre lönsamhet, vilket jag är övertygad om, så är det märkligt att det ska gå så långsamt. Mångfald – inklusive jämn könsfördelning – i företagsledningar ger fler infallsvinklar, bättre omvärldsanalys och ytterst ökad lönsamhet.

En initierad gissning är att Svenskt Näringsliv kommer att vara negativa till kommissionens ställningstagande. Det spelar ingen roll vad Urban Bäckström eller den han skickar fram tycker, företsagen måste börja anpassa sig till en framtida lagstiftning. Samhället har alltid haft åsikter om hur äganderätten ska utövas, och det gäller lika mycket i Sverige som i EU. Argumentet att fler EU-regler driver bort bolagen från börsen håller inte eftersom uppköpen av börsbolag påbörjades långt innan kön blev en fråga i Bryssel. Visst ska man ha respekt för äganderätten men vi vill också ha lönsamma bolag stryrda av personer med bredkompetens.

Oftast är det en mer eller mindre vederhäftig undersökning som ligger bakom rubriken. Nu senast är det Aftonbladets alltid lika animerade Robert Collin som drar en av sina favvo-teser – Män kör bättre  än kvinnor.

Även denna gång ligger en undersökning till grund för artikeln. Det lite märkliga denna gång är att försäkringsbolaget  IF:s undersökning visar att det är män som kör ihjäl fotgängare i 15 av 16 fall.

Av detta drar Collin  den något märkliga slutsatsen att män kör bättre än kvinnor. Kansker har jag en annan bild om vad som utmärker en bra förare än vad han har. I min värld står egenskapen att inte köra ihjäl fotgängare för en rätt stor del av det som kännetecknar en  skicklig  förare.  Collin har uppenbarligen inte riktigt samma uppfattning. Exakt vad han bygger sitt resonemang på framgår icke men det har eventuellt något att göra med gener, uppfostran och väldigt mycket med dockvagnar att göra. 

 Tjejer kör helt enkelt för mycket dockvagn. På grund av detta blir de inte bara sämre bilförare utan också hjälplösa trafikoffer. Männen kör helt enkelt ihjäl kvinnor på grund av att de kliver rakt ut i gatan med skygglappar åt sidorna och gärna med barnvagnen som en murbräcka framför sig. Intressant teori onekligen,  om än helt och hållet sprunget ur Collins manligt vältränade hjärna och utan minsta spår av vetenskaplig fakta. Bristen på vetenskapliga fakta kan möjligen ha att göramed att Collin har haft mycket svårt att finna några dokumenterade bevis  för sina teorier. Jo föresten, för ett par veckor sedan återgav han följande sedelärande berättelse ur sin egen trafikvardag:

Senaste för ettpar veckor sedan klev en ung mamma ut på överångsstället framför nosen på mig. Med barnvagnen som murbräcka och utan att vrida på huvudet en enda grad åt mitt håll. Jag bromsade in, vevade ner rutan och föreslog i vänlig ton att hon borde se sig för. Och fick svar på tal, i betydligt mindre trevlig ton: DET ÄR DU SOM SKA STANNA. OCH DU FÅR BETALA 3 000 I BÖTER OM DU KÖR! Sen marscherade hon vidare. Nöjd med att ha vunnit fajten.

Försäkringsbolagen har redan bestämt sig i frågan – och de har data att backa upp det med.  All erfarenhet  pekar på att  unga män  har mer riskfyllda körvanor än unga kvinnor. Män mellan 16 och 25 löper  mycket större risk att bli  inblandade i olyckor, eller bötfällas  för trafikförseelser. (Källa: Insurance.com). Enligt TrafficSTATS,  en  amerikansk riskanalysstudie,   har män en 77% högre risk att dö i en olycka jämfört med kvinnor. Till tröst för Collin ska dock sägas att mellan åren 1975 till 2007 ökade antalet kvinnliga dödsfallmed 1 procent jämfört med 11 procents minskning för manliga bilister.   Läs gärna Folksams Trafiksäkerhetsblogg.

Men som sagt,  allt beror ju på vad man menar med ”bättre”.

Docenten menar att vi borde ha beaktat huruvida företagen själva vet vilken kompetens just de behöver för att möta sina specifika utmaningar som t ex utländsk konkurrens eller strukturomvandling. Här är han något på spåren. Problemet är just att det finns ett och annat att önska beträffande styrelseledamöternas självinsikt på detta plan. 

Michaël Berglund Executive Search  har faktiskt undersöktdenna fråga och funnit att VD:arna i bolagen är långt ifrån nöjda med sina styrelserf.  Bara hälften av VD:ar som svarat i deras undersökning anser att styrelsen har kompetens och erfarenheter för att utveckla bolagets strategiska arbete. De tycker också att för lite tid sätts av för att diskutera företagets strategi.  Styrelseordförandena är dock väldigt nöjda med sin egen kompetens. Här är 89 procent nöjda.

Styrelseutvärderingsföretaget Boardment har gjort liknande studier och funnit samma något självgoda tendens. Ledamöterna bedömer sitt egna arbete som utomordentligt gott.  (De manliga styrelseledamöterna tenderar att värdera sina insatser något högre än kvinnliga ledamöter).

Detta väcker frågan om det verkligen är rätt personer som sitter i svenska styrelser eller om ambitionsnivån och självkritiken hos styrelsen ligger på rätt nivå.

Folksams Kompetensindes 2010 gör inte anspråk på att ge en helt uttömmande bild av hur det är ställt med kompetensnivån i styrelserna. Vi har undersöktkompetensen hos drygt 3 300 ledamöter i 255 bolags styrelser och ledningsgrupper medutgångspunkt från de uppgifter som anges i företagens årsredovisningar. Några mer detaljerade beskrivningar över vilket kompetensbagage de olika personerna medför finns inte att tillgå. Detta hindrar naturligtvis inte att detta skulle kunna göras, något för Institutet för Näringslivsforskning ?  Institutet, där docenten håller hus i vardagen, är finansierat av Svenskt Näringsliv  och har en gedigen erfarenhet av näringslivs forskning och skulle säkerligen kunna ge ett vetenskapligt perspektiv på den komplicerade frågan om varför manliga civilekonomer i medelåldern är de personer som är mest lämpade att styra och leda våra företag. Docenten är  visserligen enligt sin beskrivning mest intresserad av Income and wealth inequality; Taxation; Historical financial development; Sports economics men det finns kanske någon annan bland de 20 männen och 3 kvinnorna i forskarstaben som skulle kunna finna detta ämne intressant.

Vad är de dömda för? De brottsliga meriterna varierar och det handlar om trolöshet mot huvudman, stöld, ekonomisk brottslighet men även ofredande, olaga intrång och våldsbrott. Vårdslöshet och onykterhet i trafiken utgör en stor andel av brotten. Fortkörningar och liknande mindre förseelser ingår inte i studien.

Henrik Nilsson från forskningsprogrammet Sustainable Investment Research Platform och Umeå universitet menar att styrelseledamöter dömda för brott är sämre på att styra och kontrollera bolagets ledning, fattar ofta strategiska beslut med hög risk och har sämre kvalitet på företagets redovisning.

 – Det finns flera teorier som styrker att även mindre brott påverkar en persons framtida beteenden. Är man en risktagare privat är sannolikheten stor att personen även tar oövervägda eller överdrivna risker i sitt styrelseuppdrag. 

– Börsbolagens styrelseledamöter är bara något hederligare än medelsvensson. Hade fler kvinnor ingått i styrelserna hade statistiken sett bättre ut eftersom kvinnor är mindre brottsbenägna än män.

Av någon anledning så framkommer ledamöternas brottsliga meriter när bolagen redovisar sin styrelses kompetens. I morgon så kommer vi att tala om vad som krävs för att kvala in i en svensk bolagsstyrelse i Folksams Kompetensindex 2010. En detalj som är tänkvärd är att andelen brottsdömda ledamöter fortfarande är högre än antalet kvinnor.

Jag är precis hemkommen från bolagsstämman i Electrolux.  Efter det mycket dystra 2008 blev 2009 ett riktigt pang-år för bolaget. Folk köpte tydligen ugnar och dammsugare för glatta livet och eftersom bolaget samtidigt sett om sitt hus och sagt upp var tionde anställd så gav det klirr i kassan för aktieägare och anställda.  Aktieägare i det här fallet är lika med pensionssparare. Merparten av aktieägarna i Lux, förutom Wallenbergsfären, är just pensionssparare. Kanske just en del av dem som blivit uppsagda.  Aktiespararna var förståndigt frågvisa i vsnlig ordning.

Jag ställde några frågor om hur efterlevnaden av företagets uppförandekod beträffande miljö och MR kontrolleras i företaget och hos underleverantörerna och VD Stråberg svarade snällt och utförligt att man hade en nogrann kontroll. För den som är intresserad kan jag rekommendera Lux hållbarhetsredovisning.

VD visade film också, reklamfilm. Filmerna var fulla av lyckliga bakande kvinnor och svansviftande hundar. Det kändes som om vi var tillbaka på, tja 1960-talet.  En tid då kvinnors yrkesidentitet fortfarande var starkt präglad av hemmafrurollen.  Den blonda bakande bruden i Stråbergs film är Kelly Ripa, amerikansk programledare i ”Live with Regis and Kelly”. VD verkade mycket stolt över reklamfilmen. Jag fattade aldrig riktigt varför. Gör ni?

Efteråt gjorde jag en chatt där en hel del frågor ställdes.  Många frågor handlade om föräldralediga som undrade om man har rätt att delta i lönerevision. Det har man faktiskt. Hur mycket man får är däremot en annan femma.

Signaturen Lasse surnade till ordentligt och skrev:

Det är en myt att männen skulle tjäna mer än kvinnor när det gäller samma position, yrke och befattning. VARFÖR sitter Ni och propagerar att det skulle vara det motsatta ? Är ju ren och skär lögn !!!! Den statistik jag läst och gått igenom ligger Löneskillnaden runt 1 – 1,5 % till till männens fördel. Vill gärna att du anger källa för dina siffor.

Jag svarade att han har både rätt och fel. Kvinnor väljer i större utsträckning att jobba i offentlig tjänst där löneläget är lägre än i det privata. kvinnor väljer också yrken som generellt sett är sämre betalda än de män väljer. Dessa faktum är svåra att göra något åt på ett privat plan. Det är dock ett faktum att även inom samma yrken och befattningar så kvarstår en ”oförklarlig”  löneskillnad på mellan 7 och 10 procent. Denna skillnad förklaras av könet och den kan man påverka.

Jag kollade också upp siffrorna och så här är det:

 Män som grupp tjänar mer än kvinnor som grupp. Skillnaden är olika stor beroende på vilka begrepp man utgår från i jämförelsen. SCB har här statistik på området. Totalt sett så tjänar kvinnor 85 – 95 procent av vad män tjänar.  Medlingsinstitutet har även tagit fram siffror som rensar för faktorer som deltid/heltid, utbildning och olika yrken. Även då kvarstår en ”oförklarlig” löneskilland om ca 6 procent.

Mitt förslag är att en ev ny regering gärna kan behålla RUT.  Ska kvinnor klara såväl chefskap och avancemang som barn och familjeliv måste man ta till en hel del knep gå in för att göra det lätt att utnyttja möjligheter till avdrag för köp av bl. a tjänster i hemmet.  Barnvakts- och avlastningshjälp, hemvård av sjuka barn, som  till subventionerat pris  är också det en fråga om att skapa förutsättningarna för kvinnor  att kombinera yrkes- och familjeliv.

Men om det nu känns för beskt att tugga i sig för den rödgröna alliansen så tillåt bara RUT-avdrag för kvinnor. Män städar ju ändå rätt sällan. ensamstående killar med barn kan också få avdraget annars blir det synd om kidsen.

Städning är ett helt OK jobb. Jag vet för jag har själv jobbar som det. Lite slitigt men funkar bra när samtidigt pluggar till exempel. Jag har dessutom haft olika städänglar i mitt eget hem i över tio år. Jag började med det när jag tillträdde ett nytt chefsjobb samtidigt som jag försökte pussla ihop livet med två småttingar och en hjärtsjuk make. Då första gången bytte jag bort förmånsbil mot motsvarande summa i barnpassning och hemhjälp. Jag minns fortfarande den fantastiska känslan av välbefinnande som infann sig varje onsdag då när jag kunde jobba sent, komma hem kl 6 och mötas av två nybadade och utfodrade kottar i pyjamas allt inramat av en nystädad våning. Det är en upplevelse jag unnar alla småbarnsföräldrar. Under de här åren har ett antal städproffs avlöst varandra. De flesta med ett annat födelseland än mitt men ändå rätt lika mig. Jag har varit en anhalt på vägen för dem. En födkrok samtidigt som de läst komvux, vårdutbildning eller bara sparat ihop för att köpa det där kafét i Polen. Jag har aldrig känt att jag utnyttjat dem mer än de sopgubbar som nästan hela tiden kommer och tar hand om allt mitt avfall.

Nu under senaste veckan i sängen har jag läst Katarina Wennstams Alfahannen. Den handlar om den förfärlige hannen Jack Rappe som inte bara förför kvinnor på vita duken utan också ägnar sig åt samma övningar irl. Bakom sig lämnar han ett långt spår av unga kvinnor med kroppsliga såväl som själsliga skador. Omgivningen låter honom hållas därför att han är så känd eller kanske ökänd.  Romanens tema är i sig en given succe – kändis och sex en oslagbar combo. Är de det här de håller på med bakom scenen? Storyn går som på räls och någon större litterär upplevelse är det kanske inte även om de frekvent förekommande sexscenerna är inlevelsefullt beskrivna. Under vintern rapporterade SR Ekot att över 30 procent av kvinnorna i teater- och filmsvängen har blivit sextrakasserade. Det slår juriststudenterna men är fortfarande lägre än militärens deprimerande sifftor Detta visar att den här typen av skildringar fyller en funktion – att skapa en debatt.

Syrelseordförande i Bananbolaget

Det faktum att det finns en hel del Alfahannar, eller som Palme beskrev det Babianhannar,  i näringslivet är ovedersägligt. Därmed inte sagt att de beter sig lika tölpaktigt mot kvinnor som bokens Jack Rappe. Vi  vet inte mycket annat än att SACO-kvinnor rapporterar högre grad av sexuella trakasserier än LO-kvinnor. Det skulle vara intressant att få höra hur kvinnor i ledande befattning dvs de drygt 10 procent av ledningsgrupperna i börsnoterade bolag, upplever detta.

Den låga men ökande andelen kvinnor är i sig en riskfaktor. Diskrimineringsombudsmannen skriver att  om könsmönstren bryts eller utmanas på en arbetsplats – exempelvis om kvinnor kommer in i tidigare mansdominerade yrken – finns det risk för en ökning av sexuella trakasserier som ett sätt för den dominerande gruppen att hålla kvar eller återskapa den rådande ordningen.

I morgon ska jag prata om detta och kvotering  på ett seminarium med anledning av att det är den ett hundrade kvinnodagen i år.  Ämnet är:  ”Ställs det högre krav på kvinnor med makt?” En sak är i alla fall säker och det är att det kräver sin kvinna att tampas med makten.  Jag väntar mig inte så väldigt många sexuella trakasserier eftersom de två alfahannar som representerar den manliga makten är nallebjörnen Bengt Westerberg och förra JÄMO Claes Borgström.  Av Ingrid Burman, handikappombudsman, väntar jag mig spännande insikter. Som en av de tyngre (v) namnen under många år borde hon ha en del intressant att förtälja om politiska babianer.