Sen finns det ju ett Carnegie till. Det gamla vanliga Carnegie som innehåller allt det aktieägarna trodde att de ägde.  Det verkar vara ett företag som sjuder av liv. Ny ledning, ny styrelse, nya ägare och en helt ny stil trots att mycket är sig likt.

Det händer allt som ofta att jag har synpunkter på olika företags samhällsansvar. Det handlar om miljö, klimat, belöningssystem, jämställdhet, etik och hållbarhet. Ibland har jag tom konkreta tips om vad de skulle kunna förbättra. Under Carnegiestormen hände det vid ett par tillfällen. Jag tyckte att man borde försöka föra in ett etiskt tänkande i verksamheten genom konkreta åtgärder som utbildning och strategiska ställningstaganden. Detta tyckte dåvarande ledningen var hysteriskt roligt och mycket naivt. Jag vet inte hur nya ledningen ställer sig men det värmer trots allt att man på hemsidan har en helt ny flik som heter Ansvarsfullt företagande. Där hittar man både miljö policy och statement om mångfald. Detta bådar gott inför framtiden och det ska bli spännande att se hur detta kommer att påverka företagskulturen och om det kommer att återge Carnegie något av dess forna glans. Det är bara tråkigt att de gamla aktieägarna inte får vara med om detta.  ‘

Jag har en lite konspirationsteori om varför egentligen det blev som det blev. Den går ut på att det gamla Carnegie fick bli ett exempel för androm till varnagel. Lite som på medeltiden när brottslingar halshöggs och steglades,  dvs likdelarna sattes upp på vagnshjul för att ruttna sönder, ätas upp av kråkor samt efter några månader rakas  ner i en grund grop på avrättningsplatsen . Allt i syfte att processen skulle vara avskräckande nog för att medborgarna skulle hålla sig på den smala stigen. Min teori är att det var ungefär ett sådant resonemang som låg till grund för statens hantering av Carnegie och dess aktieägare.  Om det nu var så verkar det haft en viss effekt. Aktieägare i olika förlustdrabbade banker har snällt pytsat in extra kapital när det börjat osa katt. Ingen bank verkar speciellt attraherad av att plötsligen få Bo Lundgren i porten hävdandes att det är han som bestämmer nu.

Så här i efterhand framstår de medeltida rättssystemet som barbariskt och omänskligt men på den tiden var det lagligt. Om det är lagligt det staten gjorde mot Carnegie återstår att se. Än så länge tyder det mesta på att finansiell halshuggning är tillåten. Men för att detta ska bli accepterat även av Carnegies gamla aktieägare krävs det en betydligt större öppenhet i från myndigheternas sida. Det är dags att häva alla sekretesser och lägga papperna på bordet. Låt processen ha sin gång och låt prövningsnämnden få fatta ett beslut. Det var öppenhet och transparens som saknades, gör inte om samma misstag.

Citatet ovan kommer från en debattare i DI idag.  Den är skriven av advokat Bob Lee som också upplyser om att han har 18 års erfarenhet av att konstruera denna typ av system. Felaktigt konstruerade system menar han beror på bristen på starka och engagerade huvudägare.  Utan dessa tar ”tjänstemännen” dvs bolagens VD och ledning chansen och roffar åt sig i goda tider. Bob har rätt i mycket  men att lösningen skulle ligga i att ha starka och engagerade huvudägare är att göra det lite för enkelt för sig.  Jag skulle snare säga att problemen är två:

1. Ägarna vet inte vad de vill
2. Ägarna är okunniga om vilka incitament som skapar de bästa resultaten

Lösningen på detta ligger hos bolagens styrelse. Det är styrelseledamöterna som vi ska ställa krav på. Vet de inte vad de har för uppdrag ( att anställa rätt VD se till alla ägares bästa och inte bara den egna maktsfärens) och vad de ska göra för att få det önskade resultatet har de inte i styrelsen att göra. Misslyckas de bör de bytas ut utan pardon även om de är alfahannar i en huvudägares koppel.

Tänk vilka dokusåpor det skulle kunna bli.

Engagerade ägare kan kommer med sina problem:

 - Min styrelse gör inte som jag vill att de ska göra? – Ordföranden lyssnar mer på VD än vad han gör på mig, hur får jag tillbaka kontrollen av mitt företag? -VD tjänar mer och mer för varje år trots att aktiekursen står stilla. Ordföranden verkar inte bry sig utan säger bara ok till varje bonus han kräver? VD tjänar mer som pensionär än vad han gör när han jobbar, vad har vi gjort för fel? VD gör precis som han vill och min styrelse verkar mest sova, hur får jag tillbaka kontrollen? VD får bonus trots att aktiekursen gått ner 50 procent senaste året. Nu orkar jag inte mer, vad ska jag göra.

Programmet skulle kunna göras  med flera grundkoncept som bas:

Dog Trainer ” Cesar”, Styrelsetränaren:  Gustav Douglas kommer på företagsbesök och kolla in problemdirektörerna. Har en naturlig auktoritet och mopsar sig någon blir det munkorg på. Alla som varit på en bolasstämma med Gustaf vet att han med bara sin närvaro skapar en trygg atmosfär där VD glatt visar sina konster som t ex gå i koppel och inte bita den hand som föder den.

Fab 5.  Sven Hagströmer, Mats Qviberg, Christer Gardell, Stefan Dahlbo och Anders Böös tar hand om den misslyckade slufsiga VD:n som inte kan leverera (och dessutom klär sig som en beravningsentreprenör), fixar till honom (altenativt skrämmer upp homon) och ser till att han inte bara charmar finansanalytikerna utan också  ekonomijournalisterna.

Super nanny, Super Ingvar: Ingvar Kamprad kommer till det problemtyngda ostädade företaget med utmattade ägare. Han fixar snabbt motivationen genom sinnrika system med mål uppsatta på kylskåpsdörren och talar om för styrelsen att de måste engagera sig i företaget för att det ska kunna växa och bli större. De som inte sköter sig får ta time out, sätta sig i ett hörn och montera ihop den nya kontorsinredningen (från IKEA) som följer med paktet.

Du är vad du äter: Du är vad du äger Stefan Persson börjar med att ge en ordentlig avhyvling vare sig det behövs eller ej. Överviktiga balansräkningar sättes på svältdiet, alla bonussnacks slängs i slasken. Noggranna mått tas på längden och tvären. För att ingen ska kaxa sig i onödan tas närgångna förebilder av hela styrelsen iförda baddräkter från HM trend.

Forskare från fyra höjdar-business-schools har visat att mål i många fall gör mer skada än nytta.

Vi menar att fördelarna av målsättningar har överdrivits och att den systematiska skadan av målfokus har ignorerats

Det spelar ingen roll hur duktig en person är och hur bra hans avsikter är. Om fokus ligger på ett enda mål så kan det innebära att han leds in i ett oetiskt beteende eller överdrivet risktagande. Målsättningar är lätta att implementera och mäta. Men lika lätt är det att underskatta eller ignorera oönskade resultat.

Exemplet Ford Pinto: Målet var att under 1970 bygga en bil ”under 2000 pounds och under 2000 dollar”. De anställda glömde med detta fokus bort säkerhetsaspekterna och designade en bil där bensintanken vid krock bakifrån var känslig för explosion. 53 personer dog!

Exemplet Välgörenhet: I en studie 2000 lät man ett antal personer samla in donationer till välgörenhet. De delades in i grupper där vissa fick en viss procent av det de samlade in och vissa fick inget. De utan ersättning samlade in väsentligt bättre än de som fick bonus. Förklaringen visade sig vara att de som fick betalt förlorade en del av den inre motivation som gjorde att de ansträngde sig mer.

Istället för mål menar forskarna att man ska skapa miljöer där de anställda vill lyckas, där de vill hjälpa organisationen och samtidigt göra det på etiskt bäst möjliga sätt. Forskning visar att anställda jobbar bättre om de finner arbetet belönande i sig självt, inte enbart med mål.

Mål är lämpliga när du vet exakt vilket beteende du vill ha samtidigt som andra oönskade konsekvenser saknas och etiska problem inte kan uppstå. Om man nu har en rörlig lön, bonus eller vad man nu kallar det då måste syftet vara det är en tydlig koppling till ett resultat. Saknas detta får företagsledningarna vara beredda på att det kommer extern och intern kritik.
Det är enklast och mest logiskt att var och en ansvarar för sitt eget resultat men man kan också använda det för att få en hel organisation att gå åt samma håll.

Det spelar ingen roll om det är ett börsbolag eller ett pensionsbolag som betalar ut ersättningarna. Ingen är värd med än vad ägare och kunder är villiga att betala.

• Det är fel att betala ut bonus när resultatet har rasat, ännu mer fel om det är negativt.
• Det är fel att belöna ett för högt risktagande, ledningen kan utnyttja bolagets egendom för egna syften
• Ersättningarna måste spegla företagets långsiktiga resultat och individens egna insatser.

För alla som idag upprörs över de uppenbara löneklyftorna som finns mellan chefer och arbetare i börsnoterade företag finns det flera strategier att tillämpa.

Ställ krav på ditt fondbolag/försäkringsbolag/pensionsfond som förvaltar dina pengar. Säg åt dem/oss att de/vi  ska visa hur de/vi agerar som ägare i när det gäller ersättningsfrågor. Kräv att de röstar nej för din räkning om systemen är orimliga. Byt förvaltare om de inte gör som du säger.

Ställ krav på de politiker du röstar på. Säg åt dem att de ska sätta upp regler för de statliga pensionsfonderna. Rösta på ett annat parti om de inte gör som du säger.

Och kom ihåg att fler än en miljard människor lever i extrem fattigdom, på mindre än en dollar om dagen. Varje dag dör fler än 30 000 barn på grund av fattigdom. Fundera på hur dina pensionspengar kan investeras för att sprida vårt välstånd till dessa jordens fattigaste

Feminism = rörelse och åskådning bestående av flera olika inriktningar med den gemensamma målsättningen att förändra maktstrukturer knutna till kön. Vad som förenar all feminism är att man vill upphäva eller förändra diskriminering på grund av kön och/eller könstillhörighet.

Genus = begrepp använt för att förstå och urskilja de föreställningar, idéer och handlingar som sammantaget ­formar människors sociala kön. Relationen mellan könen samt varierande uppfattningar om vad som uppfattas som manligt och kvinnligt betonas.

Källa: NE

Könsidentitetsstörning by proxy

Symptom: “By proxy” betyder egentligen “genom fullmakt”. En person med Münchhausens syndrom skadar sig själv för att få vård och uppmärksamhet – en person med Münchhausen by proxy skadar istället sitt barn i samma syfte. Detta är en allvarlig störning. Könsidentitetsstörning by proxy har egentligen bara namnet gemensamt – och att man skadar andra.

Återigen är det svårt att dra en skiljelinje, eftersom det är relativt vanligt att reagera med genusförsvar i en situation som upplevs som hotfull för ens könsuppfattning, men det som utmärker en person med könsidentitetsstörning by proxy är deras uthållighet och intensitet. De kan fortsätta envisas med att kalla en person med både slips och mustasch för “min dotter” i flera år efter det vuxna barnets könskorrigering och mot barnets uttryckliga vilja. Det gör det lätt att missta deras störning för en queerhet, medan den egentligen grundar sig i ett förnekande av andra människors verklighetsuppfattning. Nästan alla med denna störning lider även av könsmässigt tvångssyndrom.

Behandling: Detta är den mest svårartade av de uppräknade diagnoserna. Ingen egentlig behandling finns. Diagnosen ska ställas med yttersta varsamhet, men i solklara fall finns det inte mycket mer att göra än att skilja patienten från dess offer.

Källa: Trollhare

Gubbe mot strömmen blev Fredrik  Reinfeldt, också välförtjänt. Den förändrade rekryteringspolicy som staten infört är verkligen i all sin enkelhet, nydanande.  Staten sitter också i ett antal valberedningar så här kan vi kanske också se fram emot en rad nya kandidater.

Och Ingrid och Fredrik: Har ni svårt att hitta kandidater så finns ju VA:s lista på de 125 mäktigaste kvinnorna att tillgå såväl som Passion for Business lista med 549 brilianta kvinnor.

I ett smockfullt konserthus  igår drällde dessutom av kvinnor, ber ni Pontus Schultz lämnar han säkert ut även den listan. Det var som sagt mest damer där men en och annan man hade också kommit dit, Börje Ekholm från  Investor och Schlingman från det nya arbetarpartiet (för dagen dock utan sitt särskillda kännemärke den randiga tröjan). Jag såg dock inte till Maud Olofsson och Nyamko Sabuni. Kanske var de där men förklaringen är kanske att de hade fått hemläxa av sin chef och därför satt och filade på sin debattartikel till dagens DN.

Fråga från kommentatorsspåret:

Tycker du att kvinnors andel i en styrelse skall vara efter hur många kvinnor det är anställda i företaget och/eller hur stor andel kvinnliga kunder man har? Eller alltid 50/50? Som mål…

Svar: Nej, Nej och Nej

Det är viktigt att företagen leds av personer med hög (högsta) kompetens för uppgiften. Det faktum att det är 80 – 90 procents män med liknande, bakgrund, utbildning, fritidsvanor, bostadsort och etnisk härkomst, gör att det fins skäl att misstänka att viktig kompetens förbigås. Detta kan få allvarliga konsekvenser för lönsamheten, särskilt i framtiden eftersom alltför homogena ledningar gör dem mindre konkurrenskraftiga. Det är ingen rak könsfråga. Det är många kompetenta män som aldrig kommer ifråga också. För att de tillhör “fel” ålder, fel nätverk, har fel hudfärg och fel kompisar. Dessutom hävdar jag med emfas att det är fel att tro att man kan bekämpa diskriminiring med att diskriminera.

Det är en styrelse eller en VD:s skyldighet att rekrytera den mest kompetenta personer som går att uppbringa till de arbetsuppgifter ett företag har att erbjuda. Denna skyldighet har de mot ägarna av företaget. De ska inte hålla på med att rekrytera sina kompisar i den egna maktsfären eller välja kandidater med ett visst ursprung eller ett visst kön bara för att de känns tryggt för dem själva. Eftersom vi lugnt kan utgå ifrån att kompetens är en egenskap som har en normalfördelning i befolkningen kan vi med fog misstänka att när vi finner enkönade församlingar som ledningsgrupper eller styrelser, så har man valt ut män och valt bort kvinnor.

Men jämställdhet i näringslivet är en komplex fråga och det är svårt att med 100 procents säkerhet veta vem man ska ställa mot väggen för att det ser ut som det gör. Vad som däremot är 100 procent säkert är frånvaron av kraftiga åtgärder för att förändra den könsmässiga snedfördelningen inom näringslivet. Det tar tid, det handlar om attityder.

Att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor behöver man inte ens använda sig av vetenskap för att kunna konstatera. Annika Dahlström, professor i neurobiologi (och FÖ min kompis) har beskrivit detta ingående häromåret. Hon går igenom en rad olika skillnader i den mänskliga hjärnan som med fog kan tänkas ha att göra med könet. Det är definitivt inte så att den kvinnliga hjärnan är oförmögen till att hantera tekniska problem eller att dubbla x-kromosomer skulle leda till att en individ inte är kvalificerad för att leda företag. Skillnader finns men skillnaden mellan individer är vida större än de mellan könen. Att dessa skillnader skulle innebära att könen kompletterar varandra är dock mer tveksamt. Att individer av olika kön inte skulle konkurrera med varnandra finns få spår av i vetenskapen och ännu färre i praktiken. Det är tvärt om skulle jag vilja påstå. Särskillt när det kommer till att besätta styrelseplatser. Här verkar de flesta manliga individer som idag sitter i styrelser känna sig klart hotade av att kompetenta kvinnliga individer ens ska utväderas när posterna ska tillsättas.

Fakta från Riksdagens utredningstjänst:

89 bolag har ingen representation av kvinnor.
31 bolag har 20-procentig representation av kvinnor i styrelsen.
20 bolag har 25-procentig representation av kvinnor.
4 bolag har hälften kvinnor i styrelsen.
1 bolag har 60-procentig representation av kvinnor.

18 procent av styrelseledamöterna i Sverige är kvinnor.

Jämställdhet anses vara uppnått när fördelningen kvinnor och män är 60/40 .

Här har ni Elisabet Stiernstoft som är CIO,  betyder Chief Information Officer eller IT-chef.  Hon skriver rappt roligt och kunnigt om IT & livet. Det skulle vara intressant att få veta hur hon ser på innehållsfiltrering av Internet.

Här har ni en politiker som har tänkt till. (obs ej ironiskt)

Det är våra datorer och nätverk som behöver skyddas mot otäcka webbkryp. Våra hjärnor vill vara fria. Men ge oss gärna lite ledarskap. Kommentera gärna till mig vilka sidor era kära firmors censorer tycker att ni inte ska hänga på. Kan bli en kul lista.

 Åsa Lindeborg skriver om ”Janne Debatt” i sin kolumn. Det hon formulerar är nog det som många tänker – Varför ska jag åka till Göteborg och bli utskälld? Ja, varför ska man det? Jag tycker, trots min egen lama insats i programmet, att man ska det. Det är en skyldighet du har om du väljer att delta i den offentliga debatten.  Det är inte alla förunnat, om ens önskvärt, att ha de verbala förmåga som krävs för att fixa dessa offentliga stormöten men det är inte orsak nog för att backa ur. De som har skrivandet som yrke har samma fördel i sina krönikor och artiklar. Då är de på hemmaplan och slipper ofta stå motsagda. Men jag tror att Åsa Lindeborg har rätt i en sak. Janne Josefsson har nog en liten släng av hybris. Som bevis på detta skickade han mig ett signerat foto PÅ SIG SJÄLV efter det att jag varit med i programmet. Jag har själfallet ramat in det och hängt det på väggen. Puss på dig Janne! Trots sitt stora ego tycker jag att han är just en sådan journalist som Sverige förtjänar. Jag har gillat honom ända sedan han, tillsammans med Mats ”Fiendens Musik” Zetterberg, skrev den otroligt underhållande intervjuboken ”Behöver vänstern gå i terapi” 1976.

PS:  Visste ni att Janne är utbildad Markandsekonom? Vill ni veta mer om honom läs Christer Berglunds fängslande bok ”I dödens väntrum”. ett helt kapitel avhandlar Jannes liv och leverne.  Även Åsa Lindeborg verkar vara en spännande person. Hennes bok, ”Mig äger ingen”, som sägs handla om hennes pappa är egentligen en självutlämnande berättelse om Åsa. Läs den. Och säg sen att ni inte vill se en debatt mellan Janne & Åsa på temat socialism!