Gårdagens stora ämne rörde i vanlig ordning bonus och ersättning i bolaget. VD:n i Ericsson är välavlönad minst sagt. 42,5 Mkr blev det förra året och till detta kommer dessutom ett aktiebaserat aktieprogram som gör det möjligt för VD att köpa 10 aktier till priset av 1. VD får alltså 90 procents rabatt.  Vanliga anställda i bolaget får också rabatt, de får köpa 2 aktier till priset av en. Detta system gillar huvudägarna Industrivärlden och Investor. Även nya VD:n gillar det.

– Jag tycker att det är rimligt att vi i ledande befattningar får lite mer om det går bra och lite mindre om det går dåligt, sa han igår.

Systemet är komplext, stort, dyrt och saknar helt koppling till konkurrenters utveckling. VD och andra höga chefer får en stor rabatt med många gratisaktier. En gång som denna när prestationen ska mätas mot ett resultatmässigt dåligt år blir den prestation som ligger till grund för miljonregnet inte särskilt utmanade.

Men det värsta med systemet är att det inte verkar fungera på ett sätt som är bra för aktieägarnas. Det senaste 4 åren visar detta tydligt. Den genomsnittliga börskursen under dessa år är 88 kr mot dagskursen 76 kr.  Resultatet blir att de högsta cheferna får köpa in sig billigt i bolaget utan att detta gynnar aktieägarna. 

Systemet är dyrt och dumt och dyrt och Folksam röstade därför mot systemet. Nu var vi ganska ensamma om detta. Bara Aktiespararna och några till röstade nej. Men samtidigt hördes ett missnöjt mummel från en del. Det är verkligen dags för ett helt nytt system!  Svenskarnas ”folkaktie nr 1.” förtjänar verkligen detta. Folkaktie är egentligen rätt missvisande. De två huvudägarna som bestämmer allt sitter på sin makt på grund av a och b aktiesystemet. De röstar för 40 procent men äger bara 8 procent av kapitalet.

Kvällens behållning var annars när VD skulle förklara varför man säger upp så många anställda. och stänger fabriken i Gävle.  Det beror på att lådorna man stoppar in sina växlar i har blivit så mycket mindre de senaste åren! Allt enligt logiken stor låda blir mindre = färre arbetstillfällen. För att även icke ingenjörer skulle begripa så illustrerades det hela med två jättelådor och en liten låda som Vestberg kunde hålla i sina händer. Jo jo, dessa lådor skulle kunna stå för något annat också. Olika storlek på bonustilldelning till exempel.

Jag är precis hemkommen från bolagsstämman i Electrolux.  Efter det mycket dystra 2008 blev 2009 ett riktigt pang-år för bolaget. Folk köpte tydligen ugnar och dammsugare för glatta livet och eftersom bolaget samtidigt sett om sitt hus och sagt upp var tionde anställd så gav det klirr i kassan för aktieägare och anställda.  Aktieägare i det här fallet är lika med pensionssparare. Merparten av aktieägarna i Lux, förutom Wallenbergsfären, är just pensionssparare. Kanske just en del av dem som blivit uppsagda.  Aktiespararna var förståndigt frågvisa i vsnlig ordning.

Jag ställde några frågor om hur efterlevnaden av företagets uppförandekod beträffande miljö och MR kontrolleras i företaget och hos underleverantörerna och VD Stråberg svarade snällt och utförligt att man hade en nogrann kontroll. För den som är intresserad kan jag rekommendera Lux hållbarhetsredovisning.

VD visade film också, reklamfilm. Filmerna var fulla av lyckliga bakande kvinnor och svansviftande hundar. Det kändes som om vi var tillbaka på, tja 1960-talet.  En tid då kvinnors yrkesidentitet fortfarande var starkt präglad av hemmafrurollen.  Den blonda bakande bruden i Stråbergs film är Kelly Ripa, amerikansk programledare i ”Live with Regis and Kelly”. VD verkade mycket stolt över reklamfilmen. Jag fattade aldrig riktigt varför. Gör ni?

En ilsken bankirMorgan, från Wikipedia

Man skulle kunnat tro att Kollegietsför svensk bolagsstyrnings förslag till reglering av ersättningar till de högsta cheferna i börsens bolag, skulle vara ett tydligt förtroendegivande förslag  som ligger mycket nära EU Kommissionens rekommendationer särskilt som att de befintliga reglerna i bolagslagen är på förslag att helt tas bort. Så är dock  knappast fallet och det är mycket tveksamt om detta är svaret på luttrade aktieägares böner om ett regelverk som återger förtroendet för näringslivet. 

Kollegiets bonus regler har inte kommit till på grund av att fondbolag och storägare har fått nog av undermåliga belöningssystem utan är istället ett resultat av att en statlig utredning: Förenklingar i aktiebolagslagen m.m.(SOU 2009:34) inte anser att  att bestämmelserna om ersättning till ledande befattningshavare i aktiemarknadsbolag är värda att reglera i svensk lagstiftning och att de istället borde ersättas med självreglering.

Finansinspektionen delar dock inte utredningens optimistiska syn på marknadens förmåga till självreglering utan skriver i sitt remissyttrande: ”att det sänder direkt felaktiga signaler till företagen och samhället i stort att föreslå en återgång till självreglering i en fråga som har så stor betydelse för förtroendet för aktiemarknaden och den finansiella sektorn”. 

Det blir rent  komiskt   när de säger att styrelsen ska ”överväga om en viss del av utbetalningen av ersättningen ska villkoras av att de prestationer som den grundas på är hållbara över tid”. Är det tillräckligt att ”överväga”? Precis som styrelserna ”överväger” att bolaget ska ta hänsyn till klimatet? Eller när valberedningen ”överväger” att rekrytera styrelsemedlemmar av båda könen?

Jag skriver om detta i en debattartikel i Dagens Industri. Jag tycker att lagens  främsta uppgift i det häravseendet är att se till att bolagsledningarna inte utnyttjar detförtroende som de har fått från aktieägarna. Ersättningsreglerna ska också ge aktieägarna en bättre insyn.

Det är fritt fram att ge synpunkter på Kollegiets förslag ett par veckor framåt. Dessvärre är nog prognosen för några större förändringar rätt dyster. En av förklaringarna till detta är att kollegiets ledamöter till en stor del är en del av problemet istället för lösningen.

Eftersom jag är optimist av naturen så hoppas jag ändå på ett mirakel. Det har hänt förr. När President Franklin D. Roosevelt, Joseph P. Kennedy, Sruppdraget somordförande för landets Finansinspektion var det många som befarade att detta skulle bli en katastrof eftersom attKennedy Sr var ökänd för ett antal tveksamma börsaffärer. Det visade sig emellertid att det var ett genidrag att sätta bocken somträdgårdsmästare och under Kennedy Sr:s tid  reformerades U.S. Securities and Exchange Commission, SEC:s arbete på ettgenomgripande sätt. Hans kunskap om definansiella marknaderna gjorde honom väl skickad  att identifiera de områden som krävde uppmärksamhet från tillsynsmyndigheten. En av de viktigaste reformerna var kravet för företagen attregelbundet arkivera årsredovisningar hos SEC istället förhos bankirfirman Morgan (just detföregångaren till Morgan Stanley). När den sluge FRD  fick frågan hur han vågadesätta en sån skurk som chef för inspektionen svarade han ” It takes one to catch one”.

Hur hög aggressions nivån var på det hemliga mötet framgår inte. Folksam hade inte fått någon inbjudan. Men vad sjutton Folksam är ju bara den åttonde största ägaren.  Dessutom reserverade vi oss inte,  till skillnad mot de flesta institutionerna,  mot det förslag Svenska staten lade fram. Att mitt under den värsta krisen sedan 30-talet få svart på vitt att man ska få en konkurrenskraftig lön är inte precis vad vilken direktör som helst önskar sig?

Frågan är nu hur TeliaSoneras styrelse har sett till att stämmans beslut genomförts? Lite kan man undra eftersom det på TeliaSoneraswebbsida fortfarande står att;

 Lönen består av en grundlön och en rörlig ersättning. Grundlönen följer lönestrukturen i varje land medan målen för den rörliga ersättningen fastställs i en plan för varje kalenderår och består av en koncernrelaterad del och en länderrelaterad del.

Nivån på den rörliga ersättningen är kopplad till den anställdes position i företaget. Modellen för rörlig ersättning har godkänts av styrelsen. (Här hade man kunnat lägga till: men inte av bolagsstämman)

Nog kan det vara bra med möten alltid,  men varför inte ha några möten där man diskuterar TeliaSoneras omfattande aktiviteter i länder som saknar poitisk stabilitet eller varör inte när styrelsen bedömmer att aktiekursen kan tänkas vara tillbaka på den nivån som därvarnde näringsministern krängde  den till Svenska folket?

Att allt annat än att de fortsätter med utbetalning vore förvånande, att hålla ingångna bonusavtal med de anställda är det bankerna sätter högst. Lagt kort ligger,  ingångna avtal ska hållas. Där har de självklart lagen och avtalsrätten på sin sida.

Trots detta efterlyster jag en etisk diskussion inom bankerna. Det kan ju inte kännas så bra att få en stor rörlig utbetalning medan banken går back och killarna och tjejerna i kassan blir uppsagda? Eller att bonusen kommer från de extra pengar ägarna har betalat in?

Kan inte ägarna se till att bankena ”rensar upp i bonusträsket” är en fråga som ofta kommer upp. Jo, när det gäller bonus till VD och ledning men inte när det förekommer rörlig ersättning längre ner i en organisation. Då är det inte en ägarfråga utan något VD är ansvarig för.

Bankcheferna skulle kunna sätta sig ner och komma överens om en gemensam linje.  Då skulle de kunna ha en diskussion med de anställda och finansförbundet, typ en Stureplansöverenskommelse kanske.

Jag tror det skulle kunna kännas bra för de anställda om de gavs möjlighet att återskapa förtroendet för bankerna.

Jag förutsätter att man omförhandlar befintliga överenskommelser och att resultatet rapporteras till styrelserna och sedan till ägarna. Ägarna är ju inte bara ägare utan ofta också kunder.  Om inte annat så är ägarnas (pensionsfondenas) kunder också bankens kunder. Dessa kunder är just nu förbannade och besvikna. Livet är inte ett kortspel utan ett samspel mellan människor. Ibland måste man diskutera och prata med varandra för att komma fram till vad som är rätt.

I Storbritannien  aviseras en ny snabblagsom ska sätta punkt för kortsiktig ersättning.  Det finns en möjlighet att Borg & Co faktiskt får nog även i Sverige. Det skulle vara unikt med en så snabb lagförändring men det är våra folkvaldas privilegier att ändra spelets regler.

Vilka är då de stora ägarna i vårt land? De som alltså har ansvar för att välja vilka personer som ska representera dem i börsens bolag. Svenska staten är börsens största ägare. I den statliga sfären ingår alla AP-fonderna och Nordea plus diverse stiftelser. Nästa stora grupp är Pensions- och sparandesfären Swedbank Robur, Alecta, AMF Pension, AFA Försäkringar, AMF Pension Fonder, Folksam. Först på tredje- och fjärdeplats kommer Wallenbergsfären med stftelserna, Investor och SEB´s fonder och försäkringar SHBsfären med SHB, Industrivärden och Fredrik Lundberg.  Alla dessa har inte platser i valberedningarna. Det är endast de 4 – 5 största som har ett avgörande inflytande.

Institutioner med flest representanter i valberedningar 2008

Swedbank Robur               52

Skandia Liv                         31

Alecta                                  25

SEB fonder                          21

Fjärde AP-fonden              19

Afa Försäkring                   18

Andra AP-fonden              11

AMF Pension                     11

AMF Pension fonder         10

Nordea fonder                      8

SHB/SPP fonder                   8

Tredje AP-fonden                3

Första AP-fonden                1

Folksam Försäkring             1

(Källa:SIS Ägarservice)

Jag brukar hävda att suget efter att anställa svenska direktörer i utlandet är begränsat. Vi får se om detta är undantaget som bekräftar regeln eller om det är en ny trend. Jag tillåter mig dock att tvivla på att britterna skulle vara så desperata att de i velat mellan två svenska vd:ar inför denna rekrytering. BP är hur som helst ett spännande bolag vars stora satsning på alternativ energi ”beond petruleum” bådar gott. 2007 startade man en jättesatsning på 8 miljarder dollar över tio år på forskning kring nya energiformer.   I styrelsen har man både två kvinnor och en man med afro-amerikansk bakgrund och förra vd:n hade tom en pojkvän.

Svanberg med sin världsvana och diplomatiska profil kommer att passa fint in i gänget. Att han inte har någon bakgrund inom oljebranschen kommer inte att vara ett hinder. Det samma gäller nämligen för de flesta övriga i den styrelsen. Han kommer att få användning av sina diplomatiska talanger direkt vid nästa stämma. Nästan 40 procent av aktieägarna röstade mot ersättningspolicyn vid stämman senast. Han har också en tuff uppgift att tackla själva kärnaffären – olja. En sinande, hårt kritiserad energikälla. Oljesandsutvinningen, med alla sina miljöproblem, har redan varit föremål för intensiv debatt – och det är bara början. Bolagets engagemang i Papau, Indonesien är också ett problem att bita i.

Media börjar genast spekulera i att Svanberg ska falla i ”Svennis” fällan dvs få kritik och kicken.  Man oroar sig på e24 att engelsmännen ska var elaka mot honom. Det är ju gulligt och omtänksamt att varna honom för den stygga brittiska affärspressen. Här i svedala är vi ju så snälla mot varandra, eller? Risken för att Svanis ska få samma problem som Svennis är nog inte så stor. Svanis verkar nämligen inte ha några problem med att koncentrera sig på det ha ska göra. Lika lätt var det inte för Svennis som allt för ofta verkade ha tankarna längre söderut.  Vet ni förresten att man gjort en undersökning bland brittiska kvinnor och frågat om de skulle vilja ha sex med Svennis?  90 procent svarade Nej! ( Nej, inte en gång till)

Jag minns själv gammelbankkrisen på 90-talet väldigt tydligt. Götabankens fina reklamfilm ”Låna hos oss, Låna hos oss, Låna hos Götabanken” (Varför finns inte den på You tube?).  Jag blev ut sedd till bankdirektör 1990. Det ansågs på den tiden var väldigt fint. Tyvärr varade det inte särskillt länge. Tog bara något år innan krisen börja de härja och plötsligt var bankdirektör lika med skurk eller tom dubbelskurk. Spiken i kistan var när Ledin kom med sin ”Du kan lita på mig, jag vet vad jag gör jag är inte bankdirektör” Det är en låt som man kanske borde införa obligatorisk avlyssning på för bankstyrelser?

Click here to view the embedded video.

Iallafall så hade Bennet en hel del kloka saker att säga om ersättningssystem. Här följer en sammanfattning:

När rörliga löner förbättrar  konkurenskraften är det något positivt. Företagen måste dock kunna förklara  uppläggen och stå för dem. I och med finans krisen kom många problem i dagen.

• Brist på transparens

• Konstigheter som att ett företag kan säga upp sora delar av arbetskraften, gån med kraftig förlust, ha en fritt fallande börskurs medan företagsledningen fortfarande får bonus.

Bennet menade att det behövs motkrafter  som ifrågasätter ersättningar.  Det behövs en livfull debatt för att skapa balans. Belöningssystemen måste präglas av gott omdöme och de ska främjar konkurrenskraften. När de gör det ska de finnas  – på alla nivåer.

• Man ska akta sig för att belöna fel saker. T ex ge säljare bonus på orderingång.
• Man ska kräva en extra insats.

Den rörligaa dele3n av lönen kan bli ett mycket bra och motiverande styrningsinstrument. Men ska användas med gott omdöme med balans och anpassas till bransch och göretag. Vissa företag passar det inte för tex andras pengar, försäkringsbolag. Där behövs istället en konkurrenskraftig fast lön. Den modell man väljerl kan vara olika men den ska vara mätbar, tydlig och lätt att förklara

• Utbetalningar kan med fördel göras på lite längre sikt. Det är bra för acceptansen.
• Man ska undvika uppdelning i en massa olika delar  där vissa får lön tre -fyra gånger.
• Rörlig lön bör finnas på alla nivåer. Ägarna ska ge direktiv men styrelsen bestämma detaljerna.

 Så här långt blev jag nästan lika förtjust som chaffisen.  Kan inte låta bli att fantisera om hur det skulle kunna vara om Carl var ordförande i Svenskt Näringsliv.

Samtidigt har Caroline af Ugglas på Skandia, och ett av börsens mesta valberedningsproffs, kommit fram till att kvinnobristen kan skyllas på ägarna till börsbolagen. Detta är också en mycket nyttig upplysning som tar mig ur villfarelsen att den berodde på att män kvoterade in män i styrelsen alternativt att det råder en permanent kärring-pest som tar livet av alla kompetenta kvinnor. Jämn könsfördelning ger dessutom en bättre utvecklig i företagen säger Ugglas. Det är nog därför hon har jobbat  så extremt hårt med kvinnorekryteringen i de 10 börsbolag där hon sitter i valberedningen. Det är faktiskt hela 25 procent av ledamöterna i dessa styrelser som är både kvinnor och kompetenta (mot ca 19 % i snitt).