En nackdel är att processen ofta kräver lång tid för att de riktigt goda resultaten ska visa sig. Det tar tid att förmå företagen att inse fördelarna med att engagera sig i en dialog med de av sina ägare som ställer andra krav än de rent finansiella. Det finns dock gott om exempel på att företagsledare så småningom ser fördelarna med att ha en nära dialog med sina ägare också när det gäller bolagsansvar. Det kan resultera i viktiga förändringar som företaget kan använda i sitt bygge av företagskultur . Även innan de riktigt tydliga resultaten dröjer ger ofta dialogen positiva fördelar genom att företagen tar klagomål på allvar och hantera dem på ett tillförlitligt och snabbt sätt. De lyssnar mer och lär från dialogen med ägare och andra intressenter.

Alternativet till att engagera sig i en företagsdialog är välja att sälja av innehavet när ett företag inte lever upp till kraven på socialt- och miljömässigt ansvarstagande. Vi på Folksam tvingas från tid till annan att välja denna väg när vi inte får någon positiv respons . När endast uteslutning återstår finns inte längre någon möjlighet att påverka framåt utan endast att bestraffa tidigare handlingar.

Daniel Sachs  som är vd för investmentbolaget Proventus och ordförande i Daniel Sachs stiftelse har skrivit ett intressant debattinlägg i Expressen där han understryker vikten av att näringslivet tar ansvar för mångfaldsfrågorna i samhället. Han pekar på flera viktiga uppgifter för näringslivet. Att sätta sig på läktaren och avstå från att påverka är i detta sammanhang samma sak som att ge upp.

Jakten på olja har ett högt pris. Särskilt påtagligt är detta när olja och gas letas och bryts i känsliga områden som politiskt instabila länder, i Kanadas urskogar eller djupt nere under havsbotten. Eftersom Folksam har investeringar i flera oljebolag inklusive Lundin Petroleum arbetar vi intensivt med att försöka påverka bolagen att bli bättre på riskhantering och för att få dem att ta ansvar för konsekvenserna av sin verksamhet. Folksams strategi är att det lönar sig försöka att påverka bolagen. När den siste etiskt engagerade investeraren säljer finns det ingen kvar som kan ställa krav. Bra beteende är dessutom ofta lönsamt på lite längre sikt eftersom det uppskattas av både anställda och kunder.

När vi på Folksams avdelning för Ansvarsfullt ägande utvärderar hur vi på bästa sätt ska tillvara ta våra pensionssparares intressen ur ett etiskt perspektiv så är det viktigt att det finns relevant information att tillgå.  I Lundin Petroleum fallet finns det flera rapporter som pekar på att det är olämpligt att bedriva oljerelaterad verksamhet i politiskt känsliga länder därför att det kan spä på och förvärra pågående  konflikter. Det finns dock inga oberoende rapporter från t ex FN systemet som slår fast att företaget skulle ha begått några brott mot humanitär rätt.  När vi tittar på företaget  så har vi kommit fram att Lundin Petroleum har en något lägre nivå av social beredskap än genomsnittsföretaget i branschen men man har fastställt policys som täcker alla de centrala sociala riskerna, som hälsa och säkerhet, rättvisa anställningsvillkor, tvångsarbete, föreningsfrihet, löner, samhällsengagemang, korruption , praxis säkerhet och mänskliga rättigheter i leverantörskedjan. Lundin Petroleum har  också undertecknat FN: s Global Compact. De skulle dock kunna bli bättre på att rapportera hur de leverupp till sina åtaganden. När man inledde sina aktiviteter i Etiopien samlade Lundin Petroleum 65 klanledare från det berörda området  till ett dagslångt möte i september 2007. Mötet bekräftade att befolkningen önskade att Lundin Petroleum skulle bedriva prospekteringsverksamhet, att den beväpnade oppositionsrörelsen ONLF inte var närvarande i områdena och representerade inte  befolkningarnas åsikter.

Lundin Petroleum uppger att de journalister, som nu är fängslade i Etiopien  för att på plats granska Lundin Petroleums tidigare aktiviteter där,  inte någon gång varit i kontakt med dem om detta. De menar att det inte finns något företaget kan göra för de fängslade journalisterna. Det är inte bolaget Lundin Petroleum som är aktiva i Etiopien i dagsläget. det är istället  ett annat bolag, Africa Oil. Bland Afrika Oils ägare finns samma ägare familjen Lundin,  men det är inte samma företag.

Tidigare har både Filmaren Maj Wechselmann och författaren och skribenten Kerstin Lundell menar att de i sina respektive resercharbete har fått fram vittnesmål från personer som blivit drabbade. Detta är naturligvis oroande och det är också information som vi tar på största allvar. För oss innebär det att vi åter har inlett en dialog med företaget. Lundin Petroleum menar fortfarande att det inte  finns  anledning att rikta kritik mot dem.  De  ser anklagelserna som  politiskt motiverade och främst riktade mot Carl Bildt.   De menar att innan man gick in i Sudan gjordes en omfattande analys, även av CSR, och de fann då inte skäl att avstå. 

Kritiken mot Carl Bildt och Lundinföretagen har varit hård.  Förra sommaren drog den svenske åklagaren, Magnus Elving  igång en förundersökning kring misstänkt brott mot folkrätten. Anledningen var  European Coalition on Oil in Sudan, ECOS. rapport ”Unpaid debt”. Över 10 000 människor dödades och nära 200.000 tvingades på flykt i södra Sudan under 1997—2003. Sudanesiska soldater i samarbete med milisangrep och jagade bort civilbefolkningen i områden för att bolagen skulle kunna utvinna olja, enligt rapporten.  Rapporten hävdar inte att Lundin Petroleum utförde inte några övergrepp men menar att man hyrde in sudanesiska officerare för att bekämpa andra milisgruppersom försökte stoppa oljeutvinningen. Än så länge finns ingen information att tillgå om hur det går med åtalet. När jag pratat med företaget har de skarpt tillbakavisat alla anklagelser. Dessutom har de inte längre några aktiviteter i Sudan. Vi följer åklagarmyndighetens utredning med intresse men de har meddelat att utredningen ”kan ta flera år”.

Där presenterar Leif en utmanare till de två ”givna” grupperna av skurkar som kan ställas till svars för den uppkomna ekonomiska situationen; politiker och banker och dess bankirer nämligen de politiker och tjänstemän som skyndade igenom eurosamarbetet utan att ta notis av, utreda, beakta eller bygga in skydd för, de risker som detta nya monetära system skulle medföra. Trots protester från enstaka politiker och tjänstemän, avvek man inte från den inslagna vägen utan var övertygade om att de eventuella problem som skulle kunna uppstå skulle gå att lösas.

Fullständig enighet nås nog sällan i någon diskussion som samlar så många debattglada och intresserade personligheter som detta Kollegium. För egen del, med en bakgrund inte bara för Ja-sidans kampanjorganisation i eurovalet utan även i organisationen Ja till Europa inför EU-folkomröstningen 1994, är det klart att Leifs argument inte är samma som mina egna.

Det som dock lyftes fram, att när den homogena starka skaran beslutsfattare får korn på ett spår så väljer man ofta att isolera sig och utesluta mottyckare och skeptiker, är nog en sanning som vi alla kan känna igen. Att någonstans i klyschan ”ändamålen helgar medlen” så väljer man att inte lyssna på de ”djävulens advokat”, ”motvallskärringen”, ”dysterkvisten” eller vad den nu må kallas, utan man fortsätter på den inslagna vägen. Den tid, den politik, och den insats och mod det krävs att stoppa ett projekts skenande framfart, är inte alltid görbar.

När en ledande befattningshavare inom HQ-bank slog larm om att allting inte stod rätt till, bemöttes hon av kalla handen. Ingen ville ta hennes negativa larm på allvar då det stred mot den satta agendan, de positiva bilder som målats upp och de stundande kvartalsboksluten. Larmen togs inte på allvar, kvinnan hoppade av och vad som hände med HQ-bank vet vi väl vid det här laget.

Eller varför inte ta ett exempel som ligger fotbollssupportern och göteborgaren Leif nära om hjärtat – hans älskade Örgryte IS totala ekonomiska genomklappning. Trots till synes evigt starkt stöd bland sponsorer, trots givna ekonomiska intäkter från förbund, åskådare och försäljning av spelare, så lyckades inte Örgryte ordna upp sina affärer i tid och gick som första svenska elitklubb i konkurs förra året och spelar nu i landets tredje division. Exakt vad som har förekommit i Sällskapets styrelserum är mig inte känt, men det är rimligt att anta att den eller de personer som eventuellt på ett tidigt stadium slagit larm om att någonting inte stämmer när man jämför plus och minuskontona, inte heller vann det gehör som behövs.

Vad har vi då lärt oss av att inte bygga in nationella kontrollmekanismer och styrinstrument i eurosamarbetet, att inte lyssna på varningssignaler om akut ekonomiskt läge i HQ-bank eller i Örgryte IS. Tja, säkert ingenting. För flockmentaliteten och ivern kommer säkert att bestå. Kanske är vi för fega, kanske är vi för ambitiösa i vår iver att iscensätta och fullborda det vi har gett oss an för att våga stanna upp, lyssna och analysera. Oavsett vad vi arbetar eller vad våra hjärtan klappar för, kan det nog vara värt att tid till annan stanna upp och lyssna både på våra egna känslor och farhågor, men även när andra försöker säga oss någonting. Någonting som vi kanske inte vill, men måste, höra. Det är just de nyheterna som är de jobbigaste.

Jag delar GT:s uppfattning men jag tycker samtidigt att Carl Bildt har en poäng i sitt resonemang. Ger man sig in i politiskt instabila och rent av farliga länder så måste man vidta andra skyddsåtgärdet än att anlita väpnade rebellstyrkor eller regimens militärer som livvakt. Detta gäller dock inte endast journalister utan även de företag som gjort till sin affärside att exploatera naturresurser eller arbetskraft i denna typ av länder.  Jakten på olja har ett högt pris. Särskilt påtagligt är detta när olja och gas letas och bryts i känsliga områden som politiskt instabila länder, i Kanadas urskogar eller djupt nere under havsbotten.  Det är aldrig acceptabelt att företgen i dessa sammanhang använder sig av våldsmetoder. Vare sig våldet utförs av regimer eller rebeller.

Att Carl Bildt hoppade av politiken och blev företagsledare i Lundin gruppen var friskt och intressant. Ian Lundin har sagt att Carl Bildt var resande i fred och inte i olja. När en politiker återanvänder sin  erfarenhet i en börsstyrelse kan det vitalisera  på ett sätt som den ganska snävt utvalda  grupp som normalt befolkar styrelserna inte alltid kan.   När man som Carl Bildt dessutom gjort resan tillbaka till politiken kan erfarenheter från näringslivet dessutom befrukta politiken.   Hans erfarenheter från näringslivet i allmänhet och Lundin i synnerhet gör honom därför särskilt lämpad för att kunna ingripa i fallet med de fängslade journalisterna.

Kritiken mot Carl Bildt och Lundinföretagen har varit hård. Både filmaren  Maj Wechselmann och författaren och skribenten Kerstin Lundell menar att de i sina respektive resercharbete har fått fram vittnesmål från personer som blivit drabbade hårt och som ställer Lundin till ansvar för detta. Detta har varit oroande och Folksam har därför åter igen inledett en dialog med företaget. Lundin Petroleum menar fortfarande att det inte  finns  anledning att rikta kritik mot dem.  De  ser anklagelserna som  politiskt motiverade och främst riktade mot Carl Bildt.    Innan man gick in i Sudan gjordes en omfattande analys, även av CSR, och de fann då inte skäl att avstå. 

Lundin Petroleum uppger att de journalister som nu är fängslade i Ethiopien  för att på plats granska dem  inte någon gång varit i kontakt med dem om detta.  Lundin Petroleum har varit sparsamma  med att bemöta anklagelser som riktats mot dem men den 13:e oktober så kommer Ian Lundin att delta vid en konferens  anordnad av Näringslivets Internationella Råd och där tala om sina erfarenheter de anklagelserna som riktats mot dem. Detta är bra.  Det som skiljer Sverige från många andra länder är att det hos oss finns möjlighet att ha en öppen diskussion. Lundin gör rätt i att ta detta tillfälle att lägga fram sin syn.  Kritik som inte bemöts blir lätt till en vedertagen sanning.

Det är rubriken på ett blogginlägg på Greenpeace svenska hemsida där de uppmärksammar KPA:s senaste reklamfilmer.

Vi tycker att det är skoj att filmerna uppskattas och uppmärksammas.

För att komma till blogginlägget, klicka här! 

Och om ni vill se KPA:s reklamfilmer så klickar ni här.

”Så fort det går bra för oss ska nån komma hit och klaga på nåt, de har väl hittat nån bagge de vill rädda” eller ”såna där bakåtsträvande miljömuppar!” eller ”vi måste ju faktiskt ha oljan för att leva det här livet”.

Eller så är det fler än näringslivsfolket som inte riktigt har koll? Jag lyssnade på Maria Wetterstrands sommarprat häromdagen och hon skämtade exempelvis om att folk tror att Miljöpartiet vill förbjuda bilar.

Här är hur som helst ett exempel på en organisation som varken är emot handel, företagande eller utvinning av råvaror. Däremot uppmanar WWF människor att vara engagerade kunder och göra aktiva val och ställa krav på företagen de handlar av. Inte helt olikt vad Folksam tidigare gjort i sin Shoppingguide förresten.

Och här har Greenpeace en kampanj mot skövling av regnskog, men säger ingenstans att själva produkten ska sluta tillverkas och ersättas av kottar.

Visst är det vanligt att människor som bryr sig om miljön också försöker minska sin konsumtion, men är det verkligen samma sak som att vara bakåtsträvande och tillväxtfientlig? Speglar inte kampanjerna ovan en helt annan syn på samhällets utveckling? I de fall jag hört näringslivsrepresentanter argumentera emot miljö- eller klimatarbete genom att kalla det omodernt och bakåtsträvande så har det däremot varit på ett sätt som får mig att damma av det fantastiska uttrycket; den som sa det han var det!

/Emilie Westholm

Vid ett sådant möte träffade vi i somras några tyckare och tänkare som milt uttryckt inte riktigt delade vår uppfattning om hur påverkan kan se ut. Där någonstans, reciterades uttryck som att ”CSR är den röda vänsterns trojanska häst” och att Greenpeaceaktivister är ”Grönsakskommunister”.

Med den inställningen är det klart att representanter från Folksams grupp för Ägarstyrning kanske inte direkt har möjlighet att nå hela vägen fram och förklara vitsen och vinsten av ömsesidiga bolag. Eller att påverkan bäst bedrivs i form av dialog. Utan här gäller det att ducka för de verbala smockorna och någorlunda diplomatiskt förklara varför vi ändå kan gå till arbetet med rent samvete och med hopp om en förändrad och bättre värld.

Faktum är att de är ytterst få personer som möter oss på detta sätt. Istället för Folksam överlag mycket beröm för det gedigna och uthålliga arbete som vi ägnar oss åt när det gäller påverkan av bolag. Det handlar till syvende och sist om hur vi kan förklara för våra kunder, våra ägare, varför det är en bra idé att inte bara förränta spararnas och ägarnas pengar på bästa sätt, utan att även göra det på ett långsiktigt hållbart sätt. Helt i linje med Folksams vision. Det tycker vi att vi gör, och att vända sig till dessa lite mer… motsträviga men engagerade personer brukar oftast sluta i att de faktiskt förstår varför vi gör detta. Och att det är bra att vi gör det.

Med nästan 300 miljarder kronor i förvaltat kapital är Folksam en av Sveriges största institutionella ägare. Vi har genom vår storlek, och de många människor som vi direkt och indirekt företräder, en möjlighet att göra skillnad; att få företag att lyssna på oss.

Så när vi nu sitter och småfnittrar åt de penibla verbala tjuvnypen så vet vi att vårt samvete i alla fall är rätt. Frågan är om detsamma gäller för den som sa det?