Den senaste tidens utveckling i HQ Bankfallet visar att Finansinspektionens kontroll i huvudsak fokuseras på att vara domare i efterhand. När Finansinspektionen utövar sitt myndighetsansvar kan det ha gått månader och år.  Det är därmed upp till varje aktieägare och kund att kräva ett tydligt svar på nedanstående frågor innan man kan sitta någorlundatrygg i båten.  En klok regel när det gäller navigering är att man aldrig ska segla sin båt till områden där ens hjärna inte redan varit.

• Hur har Banken säkerställt att riskkontrollfunktionen inom banken granskar efterlevnaden av bankens system och instruktioner oberoende av själva verksamheten? 
•  Hur är det säkerställt att riskkontrollfunktionen är tillfredställande bemannad och hur det är säkerställt att de som arbetar där har rätt kompetens?
• Hur är det säkerställt att VD för banken har tillräcklig kompetens för att bedöma riskerna?
• Hur säkerställs att bankens styrelse har tillräcklig kunskap om hur verksamheten fungerar, hur avkastningen skapas och vilka risker som är förknippade med verksamheten?
• Finns det en rutin som innebär att alla påpekanden från finansinspektionen rörande bankens verksamhet rapporteras direkt till styrelsen?

En personlig reflexion är att det är inte rimligt att risker ska uppmärksammas av enskilda ”Whistleblowers”  media eller skvaller på sta´n. Det är inte rimligt att finansiella företag behandlas på olika sätt av myndigheterna för att de bedöms ha olika betydelser för den finansiella stabiliteten.  Det är inte rimligt att ”tillräcklig kompetens” är något som endast kan fastställas ni efterhand. Det måste finnas en tydlig definition av kompetens i förväg för att problem ska kunna undvikas. Vi ska ha tydliga regler som gäller lika för alla. Det är inte rimligt att beslut om indragna tillstånd ska komma som en obehaglig överaskning för kunder, aktieägare och anställda.

1) Whistleblower är ett engelskt begrepp för en person som anmäler brott, korruption eller andra oegentligheter, och som i vissa fall löper risk att straffas för detta. Straff kan vara att åtalas för förtal eller – om beskyllningen är riktad mot den egna arbetsgivaren – att bli avskedad eller omplacerad.

Hur kommer det sig att värdet av olika åsikter inte uppskattas? Att man inte ser det som ett tecken på att saker och ting kan utvecklas och bli bättre, när någon har synpunkt på hur det ser ut idag? Syftet med ett grupparbete - vare sig det äger rum med ett gäng styrelseledamöter, universitetsstudenter eller grundskoleelever – är väl ändå att deltagarnas olika åsikter och infallsvinklar ska tas tillvara och leda till ett bättre resultat än om varje deltagare var för sig suttit på egen kammare och funderat?

Men för det krävs ju att deltagarna vågar tala fritt. Och hur många vågar om de senare riskerar att bli kallade ”nervsvaga”? I HQ-fallet har jag och ett närstående geni kommit fram till att ett äkta styrelseproffs inte borde definieras som någon som endast har styrelsearbetet som sysselsättning, utan som en styrelseledamot som vågar säga ifrån då hon eller han ser att något är fel. Hur många i dagens styrelser tror ni kan kallas styrelseproffs i den bemärkelsen?

För övrigt kan konstateras att det inte är första gången en kvinna agerar whistle blower.

• Hur kan det vara tillåtet för en bank att ha den här typen av verksamhet när det inte finns en glasklart sätt att verkligen värdera sina tillgångar (även de som inte har någon marknad) på ett ”rätt” sätt? Är det inte dags att reglera bankers tradingverksamhet på ett sådant sätt att felvärderingar inte kan uppkomma? Borde inte en sådan här verksamhet separeras från sådant som har med vanlig bankverksamhet? Om en verksamhet är så svårbedömd och riskfyld att inte ens finansproffs och revisorer klarar av att hålla den i stången, ska den då få finnas parallellt med vanlig in- och utlåning, värdepappersäffärer och pensionssparande? Dessutom kan det inte vara hälsosamt att låta de som  som sköter huvudaffären får känna sig som grå möss som helt kommer i skuggan av den glamorösa tradingen.
• Är det verkligen rimligt att en tillsynsmyndighet håller ett företag under luppen i två år, upptäcker allvarliga brister och väntar två  innan man sätter in kännbara sanktioner? Enligt vad som står så har HQ givit faderullan i inspektionen.  Är det inte dags att förändra tillsynen så den blir lite mer rapp? Rätt skrämmande är det också att banken har haft en kapitalbrist i nästan två år utan att inspektionen har lyckats upptäcka det.
• Vilka krav ställs egentligen på styrelser i finansiella företag? Inga formella i alla fall. Kanske är dags att ändra på det? Kanske skulle Finansinspektionen tillsätta en egen styrelseledamot i alla finansiella företag med tillståndspliktig verksamhet. En ledamot som inte har någon annan uppdragsgivare än alla dom som är beroende av att den finansiella stabiliteten bibehålls. En person som har en viss insyn i just den här styrelsen sa lite ironiskt ungefär så här till mig för ett tag sedan: ”Detta hade ju aldrig hänt om HQ styrts av kvinnor, eller hur?”

Den senaste tidens diskussion om drogtester är rätt underhållande. Tänk om detta är framtiden ? Kissa i mugg innan du kommer in på jobbet. Tja, ska vi kräva detta av våra kids är det inte mer än rimligt att vi gör det själva oavsett om vi är bankdirektörer, företagsledare, politiker eller journalister. Riktigt stora problem får  vi troligen då med den stora ”vuxendrogen” dvs alkohol.  Personligen hade jag troligen blivit  hemskickad ett par gånger.  Jag minns speciellt en gång i början på 90-talet då jag efter en blöt övning satt på min kontorstol och höll mig krampaktigt i en skiva knäckebröd. Hade dock vett att skicka hem mig själv efter nån timme.

Pälsar. I Alexander Portnoys bok ”Portnoys bekännelser” skrivar han appropå freudiansk felskrivning att ”furget” is exactly how a prostitute would misspell ”forget” resonemanget kommer ifrån det faktum att kvinnor klädda i päls manifesterar något annat än att hon fryser och behöver nägot värmande på kroppen.  Den päls kvinnan är klädd i har, nästan utan undantag, för det mesta finansierats av någon annan än kvinnan själv. En Call Girl blir en Hålldam i samma stund hon erhåller ett pälsverk. På samma sätt fungerar denna rollförskjutning på  finansiären ifråga. Han förvandlas från en ”Torsk” till en ”Sugar Daddy”. 

Den pälsköpande mannen visar för kvinnan ett påtagligt bevis på att han har låtit sig bli känslomässigt erövrad. Ur mannens vinkel kan han se det som ett bevis på att han äger henne. Det handlar som så ofta om makt.

Men det finns också sätt att manifestera gradskillnader med hjälp av pälsverkets design. Lilla fru Fin, med en gedigen överklassbakgrund från Djurs- och Drottningholm,  har delgivit mig sin teori om  är att män som köper päls med huva till sin fru eller frilla gör det för att manifestera att det fortfarande är han som har makten i förhållandet.  Det blir  en social kod där en invigd kan artbestämma kvinnans sociala status. En  kvinna som har makten i ett förhållandet,  vägrar därför huva.

Minkplågeriet har alltså sitt ursprung i ett kvinnoproblem. Gör det enklare – skippa både pälsen och huvan. Den som sen vill behålla sin Sockerpappa väljer själv den gyllene buren.

Det finns skäl att anta att oljerelaterade föroreningar kommer att öka i framtiden på grund av att industrin tvingas gå till allt mer avlägsna och svåra områden. När olyckor inträffar offshore, på djupt vatten eller i politiskt instabila länder kommer det att bli än svårare att åtgärda. Det är därför angeläget att oljebolagen bevakas noga av myndigheter och investerare. Media och intressegrupper spelar en viktig roll som vakthundar men det är bara investerare och myndigheter som kan ställa krav på bolagen. Ett tecken på detta är att Shells bolag EXPLORATION AND PRODUCTION vill  prospektera efter fossil gas i alunskiffer på skånska marker. Entusiasmen för detta äventyr i mitt sommarland är minst sagt måttlig.

I det fall katastrofen redan är ett faktum återstår den legala vägen. Under senare år har det förekommiten rad intressanta fall där stora internationella bolag har blivit stämda i amerikanska eller europeiska domstolar för sina aktiviteter i känsliga områden. Resultatet i dessa fall har hittills varit ganska klent. Det är vanligt att domstolarna beslutar att inte ta upp fallen eftersomman bedömer det som att det inte ligger inom deras område. I vissa fall har det ändå blivit ett positivt resultat. Ett av dessa ärden stämning mot Shell som gjordes inför en amerikansk domstol 1996 då anhöriga till mördade miljöaktivister i Nigeria menade att Shell var delaktigt i brott mot mänskliga rättigheter sombegåtts av den nigerianska regeringen för att tysta miljön demonstranter emot Shells oljeutvinning i landet. Efter 13 år av tvister och strax innan rättegången, gick Shell med på en förlikning genom att betala $ 15 500 000. Shell vidhöll sin oskuld och hävdade att det inte var inblandade i de påstådda brotten och att det var den nigerianska regeringen begått mot kärandena och deras familjer.

Det är omöjligt att veta hur mycket olja har spillts i Nigerdeltat varje år eftersom företagen och regeringen hålla det hemligt. Men två stora oberoende undersökningar under de senaste fyra åren tyder på att så mycket är spillts ut i havet, i träsk och på land varje år som har gått förlorade i Mexikanska golfen hittills.

En rapport, sammanställd av bland annat WWF beräknas att upp till 1,5 miljoner ton olja – 50 gånger föroreningar somutbröt i Exxon Valdez-olyckan – har runnit ut i deltat under de senaste50 åren. Även Amnestyrapporten från 2009 bedömer det som att stora utsläpp skett. I den rapporten anklagas även oljebolagen för att vara skyldiga till omfattande brott mot mänskliga rättigheter.

Detnu aktuella ärendet gäller ettstörre utsläpp i Nigeria. I maj 2008 fyra nigerianska fiskare och jordbrukare från byn Oruma, i Nigerdeltat regionen, tillsammans med Friends of the Earth-Nederländerna och Friends of the Earth-Nigeria, in en stämning mot Shell i tingsrätten i Haag, Nederländerna, där företaget har sitt internationella huvudkontor. De hävdar att Shell varit försumlig i sin sanering av oljespill i Nigeria och att innevånarnas hälsa påverkades negativt av oljeutsläppet. De hävdar att Shell har underlåtit att följa internationella normer för ”best field praxis” i sin nigerianska verksamhet. De söker också skadestånd för förlust av dammar och försörjning. Shell hävdade att de nederländska domstolarna saknade behörighet i ärendet eftersom det gäller ett nigerianskt dotterbolag. Den 30 december 2009 fastställde tingsrätten i Haag att den hade jurisdiktion i fallet. Detta ärende ärpågående. Utfrågningarna är planerade att återupptas sommaren 2010.

Shell, som samarbetar med den nigerianska regeringen i deltat, säger att 98 % av decirka 150 årliga läckorna orsakas av vandalism, stöld eller sabotage av militanta och endast en minimal mängd av försämrad infrastruktur. Det handlar enligt Shell om illegala kranar som monteras på befintlig pipelines främst på de säkerhetsventiler som måste finnas på rören. Enligt Shell spränger tjuvar upp ventilerna för att sedan tappa av och stjäla råolja. Shell uppger också att de ibland inte ges tillfälle att rensa upp föroreningarna, eftersom att lokalbefolkningensom drabbas kan göra mer pengar från den kompensation som trots allt är möjlig att få i landet. Shell uppger att de har ett permanent oljesaneringsteam som arbetar heltid med att rena utsläppen och säger att ”de städar upp om man spiller så snabbt som möjligt så snart som det inträffar. ” Shellsäger 14 000 ton olja läckt ut från deras anläggningar under 2009. De flesta, De två största incidenterna orsakades av extern åverkan – en där bolaget hävdar att tjuvar skadade  borrhålet vid Odidi område och en annan där terrorister bombade Trans Escravos rörledningen.

Miljöorganisationer hävdar å andra sidan att det är oljebolagen som är ansvariga. De många och långa näten med rostande och sönderfrätta rör och tankar, halvt förfallna pumpstationer och gamla pumplock är orsaken till utsläppen tillsammans med alla fartyg som rensar sina tankar.

Det är därför mycket bra att den holländska domstolen beslutat ta upp det aktuella fallet. Stora oljebolag ska inte kunna ignorera sina utsläpp när de förstör lokalbefolkningens försörjning och miljöer. Engagerade och ansvars kännande investerare spelar även här en stor roll. Som ägare kan vi vara med och påverka även stora företag somShell. I våras röstade vi för ett stopp av oljesandsutvinning i bl a Shell. Denna resolution samordnades av ”Fair pension” som är ett brittiskt initiativ för att samordna pensionsfonders aktiviteter. Det ärlovande att företaget har börjat förbereda sig på att fossila transporter är på väg bort. 2050 beräknar man att 40 procent av alla bilar ärinpluggade i elnätet.

Vi på Folksams enhet för ansvarsfullt ägande  kommer att följa rättsfallet i Holland och utvärdera hur Shell agerar i frågan. I dagsläget är det viktigt att stanna kvar som ägare och påverka. Om alla engagerade ägare säljer sina innehav så finns snart inga kvar som kan arbeta för en mer ansvarsfull oljeindustri inifrån bolagen ur ett ägarperspektiv. Det knappast meningsfullt attt ex investera i Philip Morris och som ägare aktivt arbeta för att bolaget ska sluta upp med att tillverka ciggaretter, men som ägare i ett oljebolag finns det många möjligheter att på verka bolaget att ta hänsyn till klimatet och miljön. Detta vore något för alla de ”vanliga” fondbolagen som styrs helt av plånboken att beakta. Alla behöver för den skull inte bli ”etiska” men ett större tryck skulle kunna vara det som gör att oljebolagen äntligen börjar ta ansvar för sin verksamheti Mexikanska Golfen, i Kanadas oljesandsfält,  i Nigeria och i Skåne.

 Syftet med vaskning är väl lika tråkigt som enkelt; att köparen/ägaren av flaskan som ”vaskas” får visa vilken enormt stor plånbok vederbörande har och att det minsann inte gör plånboken någon skada om det beställs in svindyr dryck som inte dricks. Tja, that´s it liksom. Man manifesterar sin rikedom genom att hälla ut, slänga, förstöra, det som man har betalat.

Sunkigt – ja.

Unikt för bratsen – nej.

Några som är en jäkla fenor på att verkligen ”vaska” är ju faktiskt oljebolaget BP. Till dags dato har de vaskat ett antal miljoner fat olja. För de fat som de tagit upp någonstans runt om i världen, har de hällt ut en (o)försvarlig andel olja i mexikanska golfen. Så sett i ljuset av de miljarder kronor som slängts bort där kanske det inte gör så mycket om någon Junior med entourage njuter av en enkel liten champagnevaskning nu i sommar.

Jag hade inte alls tänkt skriva om den här byrån, eller dess arbete. BP:s sätt att hantera oljekatastrofen i medierna är chockerande men samtidigt har jag på riktigt börjat bli ledsen över hur de genom att vara så oprofessionella faktiskt ställer till ännu mer problem för sig själva. Framför allt efter att sett oljan med egna ögon och talat med BP-representanter vars beskrivningar om vad de gör för att få bukt med alltihop än så länge är svårt att ifrågasätta. Mediehanteringen är ett hån mot alla som sliter för att få stopp på läckan, med att samla upp olja i havet eller från land.

Och den visar också att varken medieansvariga på BP eller de så kallade experterna på Brunswick har förstått allvaret i den här katastrofen. Eller vad sägs om följande mening som är hämtad från Brunswicks hemsida? Söker du på BP så får du fram tre resultat varav ett är en presentation av en av byråns ”directors”:

She has also provided crisis and issues management counsel to clients such as BP in its response to the spill in the Gulf of Mexico and has extensive experience in shareholder activism situations.

Är detta en ”shareholder activism situation”? Aktieägarna går säkerligen att beskylla för mycket. Och hur någon beskriver sin erfarenhet på en hemsida ger inte hela bilden. Men även om denna konsults uppdrag var – som det ser ut – att ”hantera bråkiga aktieägare som dykt upp pga oljeläckan” så hade kanske varit bättre att istället börja med att lösa grundproblemet och inte ljuga om framstegen längs vägen.

Förra helgen var vi där, i en båt vid kusten. Ingen av oss hade sett vilda delfiner tidigare och de simmade runt i viken i