Efteråt gjorde jag en chatt där en hel del frågor ställdes.  Många frågor handlade om föräldralediga som undrade om man har rätt att delta i lönerevision. Det har man faktiskt. Hur mycket man får är däremot en annan femma.

Signaturen Lasse surnade till ordentligt och skrev:

Det är en myt att männen skulle tjäna mer än kvinnor när det gäller samma position, yrke och befattning. VARFÖR sitter Ni och propagerar att det skulle vara det motsatta ? Är ju ren och skär lögn !!!! Den statistik jag läst och gått igenom ligger Löneskillnaden runt 1 – 1,5 % till till männens fördel. Vill gärna att du anger källa för dina siffor.

Jag svarade att han har både rätt och fel. Kvinnor väljer i större utsträckning att jobba i offentlig tjänst där löneläget är lägre än i det privata. kvinnor väljer också yrken som generellt sett är sämre betalda än de män väljer. Dessa faktum är svåra att göra något åt på ett privat plan. Det är dock ett faktum att även inom samma yrken och befattningar så kvarstår en ”oförklarlig”  löneskillnad på mellan 7 och 10 procent. Denna skillnad förklaras av könet och den kan man påverka.

Jag kollade också upp siffrorna och så här är det:

 Män som grupp tjänar mer än kvinnor som grupp. Skillnaden är olika stor beroende på vilka begrepp man utgår från i jämförelsen. SCB har här statistik på området. Totalt sett så tjänar kvinnor 85 – 95 procent av vad män tjänar.  Medlingsinstitutet har även tagit fram siffror som rensar för faktorer som deltid/heltid, utbildning och olika yrken. Även då kvarstår en ”oförklarlig” löneskilland om ca 6 procent.

Men mer om oljesand lite senare. Nu till dagens dag och dagens firande. I dag är det ju internationella kvinnodagen, ett dagsfirande som jag har lite svårt att bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till. På samma sätt som Alla Hjärtans Dag är en dag som firas med den man håller kär är en i grunden rätt fånig dag att fira känner jag detsamma med internationella kvinnodagen. Jag menar, är det denna dag på året som vi ska tänka på vår kära (Alla Hjärtans) eller på Kvinnor (hyffsat stor grupp att tänka på en enda dag) . Om vi behöver en dag för detta, ska vi då strunta i dem resterande 364 dagar på året eller vilka ä det egentligen som behöver påminnas om kvinnors rättigheter. Att fira detta en dag är lite marginalisera det tycker jag. Jesus firas vid en mängd dagar. Allt från hans födelse till hans korsfästelse och himlafärd. Arbetarna och arbetarrörelsen firas en dag på året, Svenska Flaggans Dag, som nu med hjälp av skohorn har blivit intryckt som någon helgdag under benämningen Nationaldag, firas även de under en dag. Kanelbullen har sin dag, Semlan sin och så finns Pi-dagen som någon som måste ha sina rötter i Göteborg har kommit på för den firas 14 mars, vilket utskrivs 3.14 i USA, sålunda pi, sålunda en dag att äta paj (!) på. Mitt i alla dessa kristna, borgerliga och bakverksdagar finns alltså en dag för kvinnor. Halleluja. I dag tänker vi på er.

Fast samtidigt. Det räcker väl egentligen med att flyga för att inse att var dag inte är kvinnans dag. Eller att kvinnan finns i alla inte i alla världar, och gör de det, så har det inte hänt mycket. Att flyga är lite grand som att kliva in i ett avsnitt av Mad Men, en tv-serie som utspelar sig på 50-talet och har tagit fasta på det där med traditionella könsroller. Men verkligheten är nästan mer könsstereotyp än Mad Men. Alla piloter är män, faktum är att alla i cockpit är män. Jag vet inte om det är något freudianskt i detta eller vad det beror på men jag har i alla fall aldrig flugit med en kvinnlig pilot. Säg för guds, och kanelbullens, skull att det finns kvinnliga piloter! Nej, istället är det kvinnor som jobbar vid incheckningen. Vid gaten. Och som flygvärdinnor. Alltså, en kort grundregel; allt som involverar kundkontakt där finns kvinnor. Allt som innebär mörka solglasögon är manligt.

Kanske är det på grund av branscher och verkligheter som flygets som vi faktiskt behöver en internationell kvinnodag. En dag då vi män stannar upp och tänker efter varför vi tror att det ska vara en skillnad mellan oss och kvinnor. En dag då vi kanske sätter oss ned och funderar på hur vi ska kunna få till en förändring som gör det möjligt för kvinnor att vara med i matchen oavsett om det gäller en plats i styrelserummet eller i cockpit.

Förra året så visste jag inte riktigt hur jag skulle fira internationella kvinnodagen, så när jag blev bortbjuden på en middag hemma hos två tjejer så gav jag dem varsitt par röda strumpor och uppmanade dem att fira även andra dagar än den 8 mars. I år firar jag den på Arlanda, på Schiphol, på Calgarys flygplats och på ett hotellrum i Edmonton och väljer att avsluta med orden som de sjöngs av han den kanske störste, Elvis Aron Presley. Jag vet inte om han kunde så mycket om kvinnor egentligen. Men som så många gånger förr kunde han sammanfatta min känslor:

”Maybe I didn´t treat you

Quite as good as I should have

Maybe I didn’t love you

Quite as often as I could have

Little things I should have said or done

I just never took the time

You were always on my mind”

Mitt förslag är att en ev ny regering gärna kan behålla RUT.  Ska kvinnor klara såväl chefskap och avancemang som barn och familjeliv måste man ta till en hel del knep gå in för att göra det lätt att utnyttja möjligheter till avdrag för köp av bl. a tjänster i hemmet.  Barnvakts- och avlastningshjälp, hemvård av sjuka barn, som  till subventionerat pris  är också det en fråga om att skapa förutsättningarna för kvinnor  att kombinera yrkes- och familjeliv.

Men om det nu känns för beskt att tugga i sig för den rödgröna alliansen så tillåt bara RUT-avdrag för kvinnor. Män städar ju ändå rätt sällan. ensamstående killar med barn kan också få avdraget annars blir det synd om kidsen.

Städning är ett helt OK jobb. Jag vet för jag har själv jobbar som det. Lite slitigt men funkar bra när samtidigt pluggar till exempel. Jag har dessutom haft olika städänglar i mitt eget hem i över tio år. Jag började med det när jag tillträdde ett nytt chefsjobb samtidigt som jag försökte pussla ihop livet med två småttingar och en hjärtsjuk make. Då första gången bytte jag bort förmånsbil mot motsvarande summa i barnpassning och hemhjälp. Jag minns fortfarande den fantastiska känslan av välbefinnande som infann sig varje onsdag då när jag kunde jobba sent, komma hem kl 6 och mötas av två nybadade och utfodrade kottar i pyjamas allt inramat av en nystädad våning. Det är en upplevelse jag unnar alla småbarnsföräldrar. Under de här åren har ett antal städproffs avlöst varandra. De flesta med ett annat födelseland än mitt men ändå rätt lika mig. Jag har varit en anhalt på vägen för dem. En födkrok samtidigt som de läst komvux, vårdutbildning eller bara sparat ihop för att köpa det där kafét i Polen. Jag har aldrig känt att jag utnyttjat dem mer än de sopgubbar som nästan hela tiden kommer och tar hand om allt mitt avfall.

Nu under senaste veckan i sängen har jag läst Katarina Wennstams Alfahannen. Den handlar om den förfärlige hannen Jack Rappe som inte bara förför kvinnor på vita duken utan också ägnar sig åt samma övningar irl. Bakom sig lämnar han ett långt spår av unga kvinnor med kroppsliga såväl som själsliga skador. Omgivningen låter honom hållas därför att han är så känd eller kanske ökänd.  Romanens tema är i sig en given succe – kändis och sex en oslagbar combo. Är de det här de håller på med bakom scenen? Storyn går som på räls och någon större litterär upplevelse är det kanske inte även om de frekvent förekommande sexscenerna är inlevelsefullt beskrivna. Under vintern rapporterade SR Ekot att över 30 procent av kvinnorna i teater- och filmsvängen har blivit sextrakasserade. Det slår juriststudenterna men är fortfarande lägre än militärens deprimerande sifftor Detta visar att den här typen av skildringar fyller en funktion – att skapa en debatt.

Syrelseordförande i Bananbolaget

Det faktum att det finns en hel del Alfahannar, eller som Palme beskrev det Babianhannar,  i näringslivet är ovedersägligt. Därmed inte sagt att de beter sig lika tölpaktigt mot kvinnor som bokens Jack Rappe. Vi  vet inte mycket annat än att SACO-kvinnor rapporterar högre grad av sexuella trakasserier än LO-kvinnor. Det skulle vara intressant att få höra hur kvinnor i ledande befattning dvs de drygt 10 procent av ledningsgrupperna i börsnoterade bolag, upplever detta.

Den låga men ökande andelen kvinnor är i sig en riskfaktor. Diskrimineringsombudsmannen skriver att  om könsmönstren bryts eller utmanas på en arbetsplats – exempelvis om kvinnor kommer in i tidigare mansdominerade yrken – finns det risk för en ökning av sexuella trakasserier som ett sätt för den dominerande gruppen att hålla kvar eller återskapa den rådande ordningen.

I morgon ska jag prata om detta och kvotering  på ett seminarium med anledning av att det är den ett hundrade kvinnodagen i år.  Ämnet är:  ”Ställs det högre krav på kvinnor med makt?” En sak är i alla fall säker och det är att det kräver sin kvinna att tampas med makten.  Jag väntar mig inte så väldigt många sexuella trakasserier eftersom de två alfahannar som representerar den manliga makten är nallebjörnen Bengt Westerberg och förra JÄMO Claes Borgström.  Av Ingrid Burman, handikappombudsman, väntar jag mig spännande insikter. Som en av de tyngre (v) namnen under många år borde hon ha en del intressant att förtälja om politiska babianer.

Dokumentärfilmen Den goda kapitalisten (på SVT häromdagen) visar hur en av världens största pensionsfonder sedan 2004 följer etiska investeringskriterier som ibland leder till att fonden säljer innehav, men som främst fokuserar på att föra en dialog med företagen med mål om förändring.

I filmen får vi se hur fondens team på olika sätt söker klarhet i de anklagelser om barnarbete i Indien som finns mot de båda företagen Monsanto och Bayer. Inledningsvis lutar det åt att fonden ska exkludera företagen. Det finns för många bevis på att barnarbete äger rum och för få tecken på att företagen gör något åt det. Men så fördjupas dialogen med bolagen och nya insikter nås. Filmaren följde oljefonden 2007 och i år finns ett uttalande i ett tal av den norska finansministern som visar resultatet av dialogen:

Et godt eksempel er arbeidet med selskapet Monsanto og flere andre frøprodusenter i India. I forkant av dialogen forelå anklager om omfattende bruk av helsefarlig barnearbeid, noe som i utgangspunktet talte for utelukkelse. Departementet valgte imidlertid å beholde eierskapet for å kunne gå i dialog. Resultatet ble en industristandard for barnearbeid og en felles forpliktelse fra selskapenes side om å forsøke å eliminere barnearbeid i produksjonen. Et godt resultat, ikke bare i ett enkeltselskap, men i en hel bransje. Vi kan altså ikke sette likhetstegn mellom etikk og uttrekk, i noen tilfeller kan vi oppnå mer ved å bli i selskapet og utøve eierskap.

Jag hörde för något år sedan en presentation av Henrik Syse, filosofiprofessorn som var med och utarbetade fondens etiska kriterier och under en tid arbetade med ägardialogerna. Han beskrev då följande skäl till varför ansvarsfulla investeringar var viktiga:

1. Universal ownership: Vi äger en del av världen, då berör hela världen dig och din investering. Det handlar om långsiktig solidaritet och hållbarhet i marknaderna.
2. Principal-agent problemet: Vi måste se till att våra agenter delar våra intressen.
3. Dygdetik – Vår fonds profil? Vad vill våra kunder och vad vill vi själva stå för?
4. Risken för varumärkesförfall och kostnader när (inte om!) det smäller.
5. Finansiella systemets rykte och ställning – förtroende är viktigt för oss alla!
6. Because it’s right in it’s self!

Det var på många sätt ett intressant föredrag. Tyvärr är det inte så ofta som ens de som till vardags arbetar med ansvarsfulla placeringar kan redogöra för så genomtänkta resonemang som filosof-Henrik gjorde. Men på en punkt fick jag ett svar som trots allt var ganska luddigt.

Efter att han berättat länge och väl om fondens arbete med bland annat miljöfrågor och mot klimatförändringar så kunde jag inte hålla mig utan frågade hur han såg på det faktum att det är en oljefond och att pengarna kommer från olja samtidigt som de ställer krav på företag de investerar i att ta större ansvar för miljön. Efter att ha skojat lite om att ”såna svåra frågor fick man inte ställa” så blev han allvarlig och svarade något i stil med att det är bättre att fonden gör något bra med sina investeringar än att den inte gör det. Och jag kan inte annat än att hålla med. Tänk om alla investerare tänkte så.

Här kan du se dokumentärfilmen (tom 1 april)

Eller som en vän skrev på Facebook kort efter att programmet visades:

Det är svårt att veta vem som är den största skiten – han som utnyttjar ”möjligheten” eller han som inte har stake att åtminstone försöka rätta till det när man ser att det går åt h-vete. Inget lagligt fel har begåtts, men moraliskt känns det jävligt fel.

I den bästa av världar täpps såväl luckan kring dubbelinkomsterna kring utlandsflaggat fartyg och sålda fiskerätt som utnyttjandet och utfiskandet på ockuperat område till. Här har de som fiskar, jordbruksministern, EU och alla andra inblandade ett mycket stort ansvar. Måtte någon eller några av dem ta det.

Klicka här för att läsa ett tidigare blogginlägg om Wesfarmers utvinning av fosfater i Västsahara

Klicka här för att komma till Uppdrag Granskning

Min insnöade balkong

Vi håller på med ett spännande projekt på Folksam just nu. Det går ut på att vi gör en djupdykning bland de största energi och oljebolagen i syfte att kartlägga om vår hypotes stämmer att det är i denna kategori företag den största satsningen på förnyelsebar energi bedrivs. Vi detaljstuderar ungefär 70 stora bolag, läser hållbarhetsredovisningar och studerar webbsidor och rapporter. Vi pratar med NGO:s som Greenpeace och WWF. Läser nyhetsbrev och artiklar. Det är ett riktigt hästjobb och det kommer så småningom att resultera i ett förslag till strategi. En viktig komponent är de telefonkonferenser vi genomför med bolagen. En sak är tydlig och det är att dessa bolag i många fall orsakar koldioxidutsläpp i klass med ett medelstort europeeiskt land. De är själva problemet samtidigt som de också sitter på lösningarna.

2008 bestämde Guvernör Schwarzenegger att  2020 ska 33%  den energi som energibolagen producerar ska vara förnyelsebar.  Kolla gärna in Kaliforniens energikommissions hemsida.  (Särskillt om du heter Andreas och jobbar i Stockholm city.) Här säger man :

Den viktigaste förändringen av Kaliforniens energipolitik under de senaste två åren och under de senaste decennierna, är den genmensamma överenskommelse sominnebär att Kalifornien måste agera för attminska sina utsläpp av växthusgaser, i syfte attminska effekterna av klimatförändringarna.

Den svenska motsvarigheten Energimyndigheten uttrycker sig mer försiktigt:

Energimyndigheten strävar efter en helhetssyn som tydliggörsambandet mellan energifrågorna och samhällets olika delar.

Vårt mål är att bidra till:

• att klimatmålet uppfylls
• en ökning av förnybara energislag
• mer effektiv energianvändning
• en säker och trygg energiförsörjning
• ökad kommersialisering av goda affärsidéer

Jag tycker personligen att det är mer klös i Arnolds myndighet. Sverige har förvisso ett bättre utgångsläge än Kalifornien. Den svenska vattenkraften har gjort att vi redan idag ligger på nästan 50 procent i förnyelsebar energi. Glorian solkas dock av att svenska folkets eget energibolag verkar leva ett helt eget liv där det inte är lika viktigt med förnyelsebar energi.

Lagstadgad kvotering är ett utmärkt redskap om man vill ha ett snabbt resultat.  Norge har haft det i flera år Spanien har precis börjat.

Självreglerad kvoteringhar nästan samma effektivitet. Det tillämpas redan idag i många företag. Problemet med frivillig kvotering är att det endast används när ett rekryteringsbehov uppstår. Skälet till detta är mänskligt. De allra flesta är eniga om att jämställdhet är eftersträvansvärt men få är villiga att ge upp sitt uppdrag för att göra det möjligt.

Kvotering i sig är blind för kompetens. Kvotering utan kompetensvärdering ändrar bara en siffra på ett papper.

Lösningen är, som jag ser det, att varje styrelse, valberedning och ledningsgrupp tar kompetensfrågorna på betydligt större allvar genom att:

• lägger maktfrågorna åt sidan
• utvärderar sitt eget arbete
• tar konsekvenser av sina misslyckanden
• identifierar sina styrkor och svagheter
• aktivt arbetar för att identifiera den kompetens som saknas
• inse att den perfekta ledamoten inte alltid finns bland den egna bekantskapskretsen
• kvalitetssäkra rekryteringsprocesserna

Tidigare i kväll deltog jag i en sk webbinare – en skön combo av telefon- och webbkonferens – på temat mångfald. I denna deltog ett stort antal representanter för fond och pensionsförvaltare från Brasilien, via USA till Europa. I denna krets växer förändringskravet. 

Nu ska jag lägga datorn åt sidan och twittra en stund istället. SVT Debatt ska behandla kvoteringsfrågan. Det andra ämnet är tydligen spökjakt. Kanske ligger ämnena närmare varandra än vad man kan tro.

UPPDATERING

Nyamko Sabuni säger att moderaterna är fega som svängt i kvoteringsfrågan. Hon menar att de gjort detta bara för att ”straffa” näringslivet.  Är det så? Tja, hon sitter väl i regeringen så hon borde känna till en del.  Det är dock ett ganska märkligt uttalande som tyder på att  hon tycker att det är ett straff att få in kvinnor i bolagsstyrelserna. Men hallå, om det är så att kvinnor tillför kompetens hur kan det då vara ett straff?

Peggy B hotar att avgå om kvotering införs.  Då är det kanske ett straff att behöva dela styrelsebord med annat än män?

Etik-doktoranden får frågan om det är en moralisk ståndpunkt att säga att man följer lagarna i de länder där man befinner sig för tillfället. Och han svarar att det visserligen innebär att man är konsekvent i sitt handlande, men att det inte betyder att man funderat igenom sin syn på exempelvis människor, miljö och annat – sin egen moraliska ståndpunkt.

Det här är intressant, för i möten med företag så hänvisar de ofta till lagen:

Bestämmer denna bok alltid vad som är rätt och fel?

”Vi följer lagstiftningen i alla de länder där vi är verksamma”, säger bolag X.

”CSR? Jo, men om våra anställda gör något som är olagligt så får de ju sparken”, säger bolag Y.

Det som aldrig sägs är att lagstiftningen ser olika ut i olika världsdelar och länder. För det som är förbjudet enligt svensk lag kan mycket väl vara ok enligt exempelvis uzbekisk lag. Framför allt när det gäller miljö och arbetsrätt så står sig svensk lagstiftning mycket stark i jämförelse med många andra länders.

En följdfråga till uttalandena ovan är med andra ord:

”Vilken lagstiftning följer ni? Den som är mest strikt? Eller den som är minst krävande? Försöker ni hitta minsta gemensamma nämnare? Eller följer ni svensk lag i Sverige och kinesisk i Kina, med allt vad det innebär?”

Jag har inte läst mer än en halv A-kurs praktisk filosofi (ihopskrapad på kvällstid de senaste åren) och förutom logik så handlade en hel del föreläsningar om huruvida det finns en objektiv sanning samt om vi har en fri vilja. Inte mycket om lagstiftning alltså, förutom att jag minns att vi vid något tillfälle fick höra att lagar som också stämmer överens med människors moral i allmänhet är mest hållbara i ett samhälle. Lagarna går alltså att försvara, att motivera och människor ser anledning att följa dem inte enbart för att de finns i lagboken utan för att de också tycker att det lagen säger är rätt.

Och att fundera över om något är rätt eller fel i sig, oavsett vad lagen säger, det är den tanken som alltid saknas hos bolag som X och Y. Moral kan vara lag. Men moral är mer än lag. Jag är övertygad om att företagen skulle hantera många situationer annorlunda om ledningen/anställda, istället för att enbart hänvisa till lagstiftning, funderade och diskuterade vad de tycker är rätt eller fel. Och vilka handlingar de innerst inne kan stå för.

• Fast lön
• Rörlig lön

            Bonus”kontant extralön, ofta årsvis, kopplad till utfall i bokföring, aktiekurs eller subjektiva bedömningar

            Aktier, optioner etc tilldelas eller köps. Kallas ibland ”långsiktiga incitament”

Problemet är att det är svårt att kontrollera och övervaka att det verkligen är rätt nivå och att det ger resultat. Det är den närmaste chefen som sätter den fasta lönen på en medarbetare. Min uppfattning är att den fasta lönen ska avspegla vad individen presterar i ett fullgott resultat.

När man även använder sig av rörlig lön är det viktigt att det sker med förstånd. Rörlig lön, eller bonus ska vara en belöning för att man nått eller överträffat sina mål. En procentuellt sett hög rörlig lön uppmanar  lätt till ett risktagande som inte alltid är önsvärt. Illa är det också om det är så att bonusen har pressat ner de fasta lönerna till under en nivå som är marknadsmässig. 

När nu kreditförluster och dåliga resultat sopat undan förutsättningarna för rörliga löner att betalas ut kan det vara läge för vår ”verkmästare” att se över den fasta delen. Det kan tom innebära att vissa experters löner justeras upp. Det blir sedan upp till dessa att visa att de kan prestera i förhållande till sin lön.

I garantiprogrammet där banker får låna pengar med staten som garant sägs att man inte får höja lönen för de högsta cheferna. Där är lönestoppdatumet 20 oktober 2008. För kapitaltillskottprogrammet gäller lönestoppet den 9 februari. Så man kan inte höja de högsta chefernas löner. Så bode vår ”verkmästare” och de högsta cheferna får alltså vänta på löneökningen. Men de är väl å andra sidan inte direkt underbetalda.