I andra sammanhang brukar Svenskt Näringsliv högljutt påpeka att det är dags att ägarna tar ansvar. 

Ersättningar till VD och ledande befattningshavare är en ägarfråga. (Signhild Arnegård Hansen)

Det är dock skillnad på ägare och ägare. Vi har de ”fiiina” privata ägandet och sen det ”fuuula” gemensamma dvs allt sk statligt ägande.  Urban Bäckström krävde i en debattartikel SvD i höstas en ny  svensk ägarpolitik. Han menade då att ägandet i storföretagen hade blivit institutionaliserat i för hög grad och att frånvaron av privat ägande gjorde att vi fick tjänstemannastyrt oengagerat ägande. Han pratade bland annat om att privatisera AP-fonderna. (Om det är man vill ha varför inte börja med att bryta upp AMF och Alecta?)

Alla ansvarsfrågor i näringslivet som bonusfrågan, grabbdominansen i styrelser, klimatfrågan är ”en ägarfråga” DVS inte organisationen Svenskt Näringslivs huvudvärk.

Så snart problem dyker upp så är standardsvaret ”- Det är en ägarfråga” och i det fall ägarna inte direkt märks så beror det på att institutionerna är oengagerade och tjänstemannastyrda.

• Alltså är Institutioner dåliga ägare för de tar inte ansvar.
• När nu företrädaren för en institution -den statliga pensionsförvaltaren- faktiskt börjar agera som en privat ägare, dvs engagerar sig, utnyttjar sin rösträtt, ger direktiv då blir det plötsligt hotfullt. Då förvandlas det demokratiskt framröstade AP-fondssystemet till monstret från röda lagunen. Då ”luktar det löntagarfonder”.

Dessutom tror Bäckström tydligen inte på att alliansen ska vinna nästa val eftersom man målar upp en skräckvision om vad ”kommande regeringar”  ”i en annan tid” kan tänkas vilja ge för otäcka ägardirektiv till AP-fonderna.

- Om man verkligen vill skada tilltron till näringslivet och marknadsekonomin då ska man som en del företrädare, det tycker jag man även ser hos Svenskt Näringsliv, agera som att man är ett särintresse för väldigt rika personer och driva frågor utifrån vad de personerna har för intressen. (Borg i SR:s Lördagsintervju)

Det är inte oväntat att de största bonusklipparna är kritiska. Man ska ha en kam menar Stråberg på Lux. Men den ska ha glesare mellan taggarna.

– Man måste titta på det här på ett nyktert och balanserat sätt. Sedan är jag den första att hålla med om att det funnits excesser, inte minst i USA. Men jag tycker att det är väldigt farligt att dra alla över en kam, säger Hans Stråberg

Låt oss därför titta lite närmare på Electrolux belöningssystem:

• Electrolux har en i grunden komplex ersättningsstruktur med höga nivåer. Den är topptung då endast ett fåtal chefer får tillgång till de rörliga aktiekursrelaterade delarna i ersättningen.
• Nytt aktieprogram med samma struktur som de för 2004-2006 klubbades igenom på
  årsstämman 2008.
• Pensionssystemen är komplexa med tre typer av ålderspension, samt sjukpension och
  efterlevandepension. Borde pensionslösningen reformeras och förenklas?
  VD är generöst avlönad med stora rörliga delar, aktierelaterade ersättningar och pension. Är nivåerna rimliga?
• Ersättning till koncernledning är även den generös och i nivå med VD för många stora
  börsföretag. Är dess nivåer rimliga?
• Inga incitamentsprogram finns för samtliga anställda. Finns skäl att överväga detta?
  Inför Årsstämman 2009 föreslås ytterligare ett aktierelaterat incitamentsprogram enligtsamma princip som tidigare. 

Programmet är relativt enkelt med få deltagare, ett enda instrument, fastställda målvärden och en enda prestationsparameter. Viss formell information saknas, som hur kostnader hanteras iresultaträkningen. Inslaget av incitament i prestationsparametern är lågt då utgångspunkten är historiskt lågt. Det är oklart hur beräkningen av prestationsparametern går till. Frågan är också om tre år är tillräckligt långsiktigt. Incitamentsprogrammet kräver heller inte någon ekonomisk insats från deltagarna vilket skulle vara önskvärt. Det är ur aktieägarsynpunkt förkastligt att ny information kommer att presenteras först på stämman. Det är dock ingen information som förändrar slutsatserna i analysen.

Folksam röstade mot förslaget. Hur tror ni AP-fonderna hade röstat om de hade varit tvugna att rösta?

- Egentligen är det inte bonusfrågan i sig vi reagerar på utan principen att man går in och styr AP-fonderna politiskt. Man gör ett avsteg från principen att AP-fonderna inte ska användas för politiska syften. (Arnegård Hansen)

Tittar man på förslaget i Lux på ett sansat och neutralt sätt så är chansen hyfsat stor att man kommer fram till samma slutsats som Folksam gjorde. Att ge AP-fonderna en chans att agera rationellt utifrån ett ägarperspektiv är ett steg framåt. Även staten måste få chansen att agera som en tänkande  ägare och i vissa fall som avlusare. Någon större risk för att en eventuell annan linje från oppositionen  eller medborgarna tror jag inte man behöver oroa sig över.