Jag delar GT:s uppfattning men jag tycker samtidigt att Carl Bildt har en poäng i sitt resonemang. Ger man sig in i politiskt instabila och rent av farliga länder så måste man vidta andra skyddsåtgärdet än att anlita väpnade rebellstyrkor eller regimens militärer som livvakt. Detta gäller dock inte endast journalister utan även de företag som gjort till sin affärside att exploatera naturresurser eller arbetskraft i denna typ av länder.  Jakten på olja har ett högt pris. Särskilt påtagligt är detta när olja och gas letas och bryts i känsliga områden som politiskt instabila länder, i Kanadas urskogar eller djupt nere under havsbotten.  Det är aldrig acceptabelt att företgen i dessa sammanhang använder sig av våldsmetoder. Vare sig våldet utförs av regimer eller rebeller.

Att Carl Bildt hoppade av politiken och blev företagsledare i Lundin gruppen var friskt och intressant. Ian Lundin har sagt att Carl Bildt var resande i fred och inte i olja. När en politiker återanvänder sin  erfarenhet i en börsstyrelse kan det vitalisera  på ett sätt som den ganska snävt utvalda  grupp som normalt befolkar styrelserna inte alltid kan.   När man som Carl Bildt dessutom gjort resan tillbaka till politiken kan erfarenheter från näringslivet dessutom befrukta politiken.   Hans erfarenheter från näringslivet i allmänhet och Lundin i synnerhet gör honom därför särskilt lämpad för att kunna ingripa i fallet med de fängslade journalisterna.

Kritiken mot Carl Bildt och Lundinföretagen har varit hård. Både filmaren  Maj Wechselmann och författaren och skribenten Kerstin Lundell menar att de i sina respektive resercharbete har fått fram vittnesmål från personer som blivit drabbade hårt och som ställer Lundin till ansvar för detta. Detta har varit oroande och Folksam har därför åter igen inledett en dialog med företaget. Lundin Petroleum menar fortfarande att det inte  finns  anledning att rikta kritik mot dem.  De  ser anklagelserna som  politiskt motiverade och främst riktade mot Carl Bildt.    Innan man gick in i Sudan gjordes en omfattande analys, även av CSR, och de fann då inte skäl att avstå. 

Lundin Petroleum uppger att de journalister som nu är fängslade i Ethiopien  för att på plats granska dem  inte någon gång varit i kontakt med dem om detta.  Lundin Petroleum har varit sparsamma  med att bemöta anklagelser som riktats mot dem men den 13:e oktober så kommer Ian Lundin att delta vid en konferens  anordnad av Näringslivets Internationella Råd och där tala om sina erfarenheter de anklagelserna som riktats mot dem. Detta är bra.  Det som skiljer Sverige från många andra länder är att det hos oss finns möjlighet att ha en öppen diskussion. Lundin gör rätt i att ta detta tillfälle att lägga fram sin syn.  Kritik som inte bemöts blir lätt till en vedertagen sanning.

Svenska styrelser visar att problemet inte handlar om kvinnor utan om brist på bred kompetens och mångfald. Nästan samtliga ledamöter är äldre herrar som har arbetat tillsammans länge eller på annat sätt stöpts i samma former. Det är alltid farligt när grupper blir för homogena.

I många frågor är företag ofta kapabla till att agera snabbt och med besked, speciellt om de är relaterade till åtgärder som kan lyfta resultatet. Om vi utgår ifrån att mer mångfald i en organisation leder till bättre lönsamhet, vilket jag är övertygad om, så är det märkligt att det ska gå så långsamt. Mångfald – inklusive jämn könsfördelning – i företagsledningar ger fler infallsvinklar, bättre omvärldsanalys och ytterst ökad lönsamhet.

En initierad gissning är att Svenskt Näringsliv kommer att vara negativa till kommissionens ställningstagande. Det spelar ingen roll vad Urban Bäckström eller den han skickar fram tycker, företsagen måste börja anpassa sig till en framtida lagstiftning. Samhället har alltid haft åsikter om hur äganderätten ska utövas, och det gäller lika mycket i Sverige som i EU. Argumentet att fler EU-regler driver bort bolagen från börsen håller inte eftersom uppköpen av börsbolag påbörjades långt innan kön blev en fråga i Bryssel. Visst ska man ha respekt för äganderätten men vi vill också ha lönsamma bolag stryrda av personer med bredkompetens.

Docenten menar att vi borde ha beaktat huruvida företagen själva vet vilken kompetens just de behöver för att möta sina specifika utmaningar som t ex utländsk konkurrens eller strukturomvandling. Här är han något på spåren. Problemet är just att det finns ett och annat att önska beträffande styrelseledamöternas självinsikt på detta plan. 

Michaël Berglund Executive Search  har faktiskt undersöktdenna fråga och funnit att VD:arna i bolagen är långt ifrån nöjda med sina styrelserf.  Bara hälften av VD:ar som svarat i deras undersökning anser att styrelsen har kompetens och erfarenheter för att utveckla bolagets strategiska arbete. De tycker också att för lite tid sätts av för att diskutera företagets strategi.  Styrelseordförandena är dock väldigt nöjda med sin egen kompetens. Här är 89 procent nöjda.

Styrelseutvärderingsföretaget Boardment har gjort liknande studier och funnit samma något självgoda tendens. Ledamöterna bedömer sitt egna arbete som utomordentligt gott.  (De manliga styrelseledamöterna tenderar att värdera sina insatser något högre än kvinnliga ledamöter).

Detta väcker frågan om det verkligen är rätt personer som sitter i svenska styrelser eller om ambitionsnivån och självkritiken hos styrelsen ligger på rätt nivå.

Folksams Kompetensindes 2010 gör inte anspråk på att ge en helt uttömmande bild av hur det är ställt med kompetensnivån i styrelserna. Vi har undersöktkompetensen hos drygt 3 300 ledamöter i 255 bolags styrelser och ledningsgrupper medutgångspunkt från de uppgifter som anges i företagens årsredovisningar. Några mer detaljerade beskrivningar över vilket kompetensbagage de olika personerna medför finns inte att tillgå. Detta hindrar naturligtvis inte att detta skulle kunna göras, något för Institutet för Näringslivsforskning ?  Institutet, där docenten håller hus i vardagen, är finansierat av Svenskt Näringsliv  och har en gedigen erfarenhet av näringslivs forskning och skulle säkerligen kunna ge ett vetenskapligt perspektiv på den komplicerade frågan om varför manliga civilekonomer i medelåldern är de personer som är mest lämpade att styra och leda våra företag. Docenten är  visserligen enligt sin beskrivning mest intresserad av Income and wealth inequality; Taxation; Historical financial development; Sports economics men det finns kanske någon annan bland de 20 männen och 3 kvinnorna i forskarstaben som skulle kunna finna detta ämne intressant.

”Ja, just det. Det är därför jag undrar om du funderat på att engagera dig för miljön!”, sa han tillbaka.

Så jag stannade i några minuter, berättade att jag jobbar på Folksam och att jag var på väg till stämman för att bland annat ställa en fråga till Nordeas vd – om just bankens miljöarbete. Och så lovade jag att lägga upp frågan på bloggen, så han kunde läsa den sen.

So, here you go!

Mitt namn är Emilie Westholm och jag representerar Folksam och KPA Pension. För oss är det viktigt att de företag vi investerar i tar ansvar för hållbarhetsfrågor, så som miljö, mänskliga rättigheter och mot korruption. I höstas var vi därför med i projektet Hållbart värdeskapande, där vi tillsammans med 14 andra investerare – Nordea inkluderad – skickade ut en enkät till de 100 största svenska börsbolagen. Nordea var också ett av företagen som svarade på enkäten, och som valde att låta sina enkätsvar finnas tillgängliga offentligt. Utifrån dessa svar har jag nu en fråga:

I enkäten svarar Nordea att det finns riktlinjer för mänskliga rättigheter, miljö, anti-korruption och ansvarsfull affärsetik samt att dessa gäller för anställda i moderbolag och i dotterbolag. Däremot gäller dessa riktlinjer varken leverantörer, kunder eller viktiga affärspartners. Kan VD ge en kommentar till det?

Min andra fråga gäller planerna kring finansieringen av en cellulosafabrik i Tasmanien i Australien, som blivit uppmärksammad och kritiserad för att förstöra områdets unika urskog, förorena havsmiljön och skada ursprungsbefolkningens boplatser och kulturminnen.
Nordea var tills i januari i år med i planeringen av fabriken såsom en av projektets finansiärer. På Nordeas hemsida skrev ni då att Nordea fick frågor från privatpersoner och organisationer om det hela. Därefter skrev ni att ”Banken kan generellt inte kommentera potentiella kunder och deras projekt, men som den aktuella frågan hittills presenterats i medierna kommer Nordea inte att stå som finansiär.”

Nu undrar jag för det första vad som krävs för att Nordea ska stå som finansiär av den här fabriken, eller en teoretisk fabrik om ni inte kan kommentera det specifika fallet. För det andra undrar jag hur Nordea säkerställer att banken i fortsättningen följer FN:s Global Compact, FN:s miljödeklaration för finansiella företag (UNEP FI), Ekvatorialprinciperna samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag – samtliga principer och riktlinjer som Nordea säger sig ha skrivit under och säger sig följa.

Nordeas vd Christian Clausen svarade bland annat att banken har en policy som gäller leverantörer och sedan i höstas finns även ett nytt upphandlingssystem med striktare krav.

Vad gäller projektet i Tasmanien så finns inget åtagande. Banken skulle självklart inte finansiera ett projekt som bränner ned urskog, det skulle strida mot de principer man skrivit under. Och för att följa de principer och riktlinjer som banken tagit på sig att följa så har man exempelvis ett trettiotal experter till hjälp och genomför bland annat miljökonsekvensanalys inför investeringsbeslut.

”Det här är svåra områden, men vi gör allt vad vi kan för att bli bättre”, sa Christian Clausen.

Mest drama skapade dock punkt 17 på dagordningen (som vi för övrigt kom fram till efter 2,5 timme på en alldeles för obekväm stol). Svenska statens förslag om att inte betala rörliga ersättningar till Nordeas ledande befattningshavare presenterades med ett välformulerat anförande som avslutades med ett konstaterande av att 2009 års prestation av vd och höga chefer i banken var outstanding, trots att det skett under ett år när ledningen helt avstått från bonus…

Styrelseledamoten Björn Wahlroos menade istället att det är orimligt att inte kunna belöna ledningen utifrån deras prestation.

”För att använda ett mycket svenskt argument för rörliga ersättningar, så tycker jag helt enkelt att det är rättvist”, sa han till publiken som drog på smilbanden.

Efter lapp-röstning och en kvarts paus för rösträkning kom resultatet: Ingen institutionell ägare ställde sig bakom statens förslag.

Vid det laget hade halva publiken redan traskat hem och en halvtimme senare mötte även vi andra den tvekande våren i luften.

PS. Dagens roligaste var Hans Dalborgs pall vid talarstolen. Han skämtade till och med om den själv!

Mitt förslag är att en ev ny regering gärna kan behålla RUT.  Ska kvinnor klara såväl chefskap och avancemang som barn och familjeliv måste man ta till en hel del knep gå in för att göra det lätt att utnyttja möjligheter till avdrag för köp av bl. a tjänster i hemmet.  Barnvakts- och avlastningshjälp, hemvård av sjuka barn, som  till subventionerat pris  är också det en fråga om att skapa förutsättningarna för kvinnor  att kombinera yrkes- och familjeliv.

Men om det nu känns för beskt att tugga i sig för den rödgröna alliansen så tillåt bara RUT-avdrag för kvinnor. Män städar ju ändå rätt sällan. ensamstående killar med barn kan också få avdraget annars blir det synd om kidsen.

Städning är ett helt OK jobb. Jag vet för jag har själv jobbar som det. Lite slitigt men funkar bra när samtidigt pluggar till exempel. Jag har dessutom haft olika städänglar i mitt eget hem i över tio år. Jag började med det när jag tillträdde ett nytt chefsjobb samtidigt som jag försökte pussla ihop livet med två småttingar och en hjärtsjuk make. Då första gången bytte jag bort förmånsbil mot motsvarande summa i barnpassning och hemhjälp. Jag minns fortfarande den fantastiska känslan av välbefinnande som infann sig varje onsdag då när jag kunde jobba sent, komma hem kl 6 och mötas av två nybadade och utfodrade kottar i pyjamas allt inramat av en nystädad våning. Det är en upplevelse jag unnar alla småbarnsföräldrar. Under de här åren har ett antal städproffs avlöst varandra. De flesta med ett annat födelseland än mitt men ändå rätt lika mig. Jag har varit en anhalt på vägen för dem. En födkrok samtidigt som de läst komvux, vårdutbildning eller bara sparat ihop för att köpa det där kafét i Polen. Jag har aldrig känt att jag utnyttjat dem mer än de sopgubbar som nästan hela tiden kommer och tar hand om allt mitt avfall.

Min insnöade balkong

Vi håller på med ett spännande projekt på Folksam just nu. Det går ut på att vi gör en djupdykning bland de största energi och oljebolagen i syfte att kartlägga om vår hypotes stämmer att det är i denna kategori företag den största satsningen på förnyelsebar energi bedrivs. Vi detaljstuderar ungefär 70 stora bolag, läser hållbarhetsredovisningar och studerar webbsidor och rapporter. Vi pratar med NGO:s som Greenpeace och WWF. Läser nyhetsbrev och artiklar. Det är ett riktigt hästjobb och det kommer så småningom att resultera i ett förslag till strategi. En viktig komponent är de telefonkonferenser vi genomför med bolagen. En sak är tydlig och det är att dessa bolag i många fall orsakar koldioxidutsläpp i klass med ett medelstort europeeiskt land. De är själva problemet samtidigt som de också sitter på lösningarna.

2008 bestämde Guvernör Schwarzenegger att  2020 ska 33%  den energi som energibolagen producerar ska vara förnyelsebar.  Kolla gärna in Kaliforniens energikommissions hemsida.  (Särskillt om du heter Andreas och jobbar i Stockholm city.) Här säger man :

Den viktigaste förändringen av Kaliforniens energipolitik under de senaste två åren och under de senaste decennierna, är den genmensamma överenskommelse sominnebär att Kalifornien måste agera för attminska sina utsläpp av växthusgaser, i syfte attminska effekterna av klimatförändringarna.

Den svenska motsvarigheten Energimyndigheten uttrycker sig mer försiktigt:

Energimyndigheten strävar efter en helhetssyn som tydliggörsambandet mellan energifrågorna och samhällets olika delar.

Vårt mål är att bidra till:

• att klimatmålet uppfylls
• en ökning av förnybara energislag
• mer effektiv energianvändning
• en säker och trygg energiförsörjning
• ökad kommersialisering av goda affärsidéer

Jag tycker personligen att det är mer klös i Arnolds myndighet. Sverige har förvisso ett bättre utgångsläge än Kalifornien. Den svenska vattenkraften har gjort att vi redan idag ligger på nästan 50 procent i förnyelsebar energi. Glorian solkas dock av att svenska folkets eget energibolag verkar leva ett helt eget liv där det inte är lika viktigt med förnyelsebar energi.

 Konsensuskulturen betyder också att alla vill hålla sig väl med makten.  (Ahlenius i Susanna Popovas intervjubok Sverige och tystnadenLind & Co, 2006.)

Man uttrycker gärna sin mening bara man inte behöver ta några konsekvenser och riskerar att stöta sig med någon som har mer att säga till om än man själv.  I en menig är detta mycket mänskligt men också mycket farligt.

I ”Sanningssägare eller karriärist – en bok om civilkurage” skriven av Margaret von Platen skildras  personer som sagt ifrån och påtalat missförhållanden, på bekostnad av sina karriärer och privatekonomi.   Att säga ifrån uppfattas ibalnd  som att svika och förråda. Det stämmer till eftertanke att läsa om de öden som drabbat personerna i boken.

Jag får samma obehagliga känsla närjag läser Ebba Lindsö:s nya bok ” ”Livet, makten och konsten att våga vara sig själv” (Albert Bonniers förlag).  Hon skriver att hon aldrig mer skulle vilja uppleva en enda dag av de 800 hon upplevde som verkställande direktör i landets kanske mäktigaste medlemsorganisation. Efter att ha tagit del av hennes skildring har jag full förståelse för detta.  Men det framstår som obegripligt att de ideer som hon gav uttryck för skulle betraktas som kontroversiella.

Förtroende handlar om respektfulla relationer. I en modern, öppen ekonomi är de ett måste. Utan förtroende blir det inga affärer. Och utan affärer överlever inga företag.

…Men det räcker inte. Det måste också finnas en tydlig värdegrund i företagen och den måstegöras begriplig och kontrollerbar både internt och externt. Det här är än viktigare idag när  det är spritt och därmed många gånger får en diffus karaktär. De ytterst ansvariga måste hålla etikens fana högt. I företagens värld är det styrelserna. Min andra slutsats är således att ledningsfrågorna i vid mening måste lysas igenom för attgarantera en fungerande maktdelning och maktkontroll.  (Ebba Lindsö i Aftonbladet 2003)

Det är möjligt att Ebba inte var rätt person att leda Svenskt Näringsliv i det långa loppet. Men jag tycker att det säger mer om organisationen än om henne. Hon beskriver sitt  liv både öppenhjärtligt och självkritisk.  Historien är väsentligt mycket mer spännande, underhållande och välskriven än de flesta memoarböcker av det här slaget som har publicerats de senaste åren. En extra viktig poäng är dessutom att hon är en kvinna som arbetat i en mycket manlig värld. Boken borde vara obligatorisk läsning för alla som strävar efter att öka kompetensen i sina organisationer genom att anställa de bästa. Män som kvinnor.  Om inte annat så av ren självbevarelsedrift. Det är uppenbart att civilkuraget bland utmotade kvinnor är stort. De håller inte käften längre. De skriver böcker istället.  

För att göra historien tillgänglig för ännu fler borde den filmas. Den skulle bli lite som ”Legally Blond”  fast med huggtänder.

I centrum för stämningen är det Monsantos genmodifierade alfalfa-utsäde som utformats för att vara resistent mot Monsantos bekämpningsmedel Roundup. Alfalfa används i stor utsträckning som djurfoder i USA.

Alfalfa pollineras av bin och det har gjort att jordbruksorganisationer är oroliga för att det kan det ställa till långtgående problem i det amerikanska ekologiska jordbruket. Man menar också att detta kan tvinga konventionella jordbrukare att byta till Monsantos bekämpningsmedel.

Detta är första gången USA: s regering har någonsin gjort en fördjupad miljöanalys för någon GM-gröda. Utslaget kommer att bli viktigt eftersom det blir avgörande för hur liknande fall kan komma att hanteras i framtiden. Användningen av genmodifierade grödor har ökat kraftigt under de senaste åren och detta har också gjort att man använder mer och mer bekämpningsmedel.

Bönder och miljöförespråkare är oroliga över att bekämpningsmedlet kommer att bli omöjligt att få bort, och att den utbredda användningen kommer att försämra mark, vatten och luft. Ju mer jordbruket är beroende av bekämpningsmedel för att skydda sina grödor, desto mer motståndskraftiga kan skadedjuren komma att bli, och då krävs nya, allt starkare bekämpningsmedel nästa odlingssäsong.

Genmodifierade grödor är ett svårt kapitel. Å ena sidan finns det stor oro hos många för vilka konsekvenser det kan medföra, å andra sidan ökar produktiviteten i jordbruket väsentligt. Det är också svårt att hävda att det är farligt att äta genmodifierade växter. EU-kommissionen har låtit ett stort antal forskare gå igenom en lång rad forskningsrapporter om GM-grödor och dess produkter två gånger. Slutsatsen blev densamma vid båda tillfällena: ”GM-livsmedel är lika säkra eller säkrare än motsvarande konventionella livsmedel”.

I Folksam har vi inget generellt kriterium som utesluter företag som sysslar med genmodifierade växter. Vi följer dock frågan noggrant och ställer krav på de företag vi investerar i att de ska hantera frågan ansvarsfullt och att de ska respektera olika länders rättsliga bedömning av frågan.

Det går alltså inte att avgöra med säkerhet om det lönar sig med aktiv eller passiv förvaltning.  Det finns egentligen inte mer än en sak med kapitalförvaltning som är riktigt säker:  Det som betyder mest för avkastningen är hur fördelningen mellan aktier och obligationer ser ut. Det brukar man kalla för  allokering  dvs fördelning mellan olika tillångsslag.

Kostcirkeln

från Wikimedia

Allokering innebär att man regelbundet fördelar om tillgångsslag som aktier, korta räntor och obligationer i en förvaltning. Det är lite som kostcirkeln för vad man bör äta och inte äta. Man brukar skilja på strategisk och taktisk allokering. Strategisk allokering är en  portföljs långsiktiga fördelning, där man utgår från vilken risknivå som behövs för att matcha skulderna, i det här fallet pensionsutbetaltningar, med. Ju högre andel aktier, desto högre förväntad avkastning och risk. Taktisk allokering är en portföljs fördelning på kort sikt utifrån aktuellt marknadsläge. Allokeringen är  avgörande för värdeutvecklingen. Numera sitter det ofta ett antal kvant matematiker och räknar på risk och avkastning.  Själva förvaltandet har mer och mer blivit en process där man försöker styra avkastningen inom givna ramar.

Chans och Risk

När det moderna AP-fondsystemet skapades beslöts samtidigt att de skulle få ha en högre maxandel aktier (70 %)  i portföljerna. Man ville med detta öka chansen till en hög akastning. Men risk och chans hör ihop och ökar man den ena så följer den andra med.

Fondernas långsiktiga avkastning sedan 2001 når inte upp till pensionssystemets mål. Så nu slår den sk Bromsen till och pensionerna sjunker.  I stort sett hela avkastningsproblematiken för AP-fonderna beror på att världens börser mellan 2001 och 2008 har haft en negativ avkastning om -5,7 procent. Och med en stor andel aktier har självfallet AP-fonderna fått mycket stryk. Huruvida förvaltningen har varit aktiv eller indexbaserad spelar mycket liten roll i sammanhanget.  

Anders Borg har alltså rätt i att den aktiva förvaltningen givit ett klent resultat. Men om han tror att det hade sett bättre ut med en ren indexfölrvaltning så är han fel ute.

Boven i dramat kan kallas allokering

Fondernas strategiska beslut har en avgörande betydelse för fondernas långsiktiga avkastning, konstaterars i en regeringssskrivelse från maj i år. Här har man haft hjälp med utvärderingen av McKinsey. Konsultfirman konstaterar att AP-fonderna torde kunna  förbättra sina förutsättningar att skapa hög avkastning genom långfristiga och medelfristiga allokeringsbeslut, snarare än genom aktiv förvaltning. Enligt McKinsey bör långsiktig allokering vara ett prioriterat område för fondernas ledning. I klartext betyder detta – anställ fler kvantmatematiker. 

Styrelsen ansvarar för allokeringen

I skrivelsen talas också en hel del om vikten av att styrelserna i AP-fonderna besitter hög och rätt kompetens för att kunna göra strategiska bedömningar. Här är jag den förste att hålla med. Tittar vi så på styrelserna så hittar vi, tja lite fack och LO-folk, några pensionerade försäkringdirektörer, en fd Skandialedamot, några kommunalråd, en fd konsumdirektör, en landshövding, en handfull näringslivsfolk med varierande bakgrund samt ett par ex bankdirektörer. Har dessa rätt kompetens för att ta långsiktiga strategiska allokeringsbeslut? Bedöm själva. Jag kan endast konstatera att bland de 40-talet ledamöter på vilkas axlar denna kvalificerade uppgift vilar finns fyra stycken som har egen yrkesbakgrund från kapitalförvaltning och som där rimligtvis har kommit i kontakt med strategiska allokeringsfrågor.