Dagens första möte var presentation av CDP Nordic 200 report. CDP står för Carbon Disclosure Project och är ett sätt för institutionella ägare som Folksam uppmana börsbolag att redovisa sina koldioxidutsläpp. Läs gärna mer om CDP och årets rapport här.

I samband med presentationen av rapporten fick vi tillfälle att höra lite mer om metodiken och sammanställningen av årets rapport av CDP:s personal. Dagen modererades av Sasja Beslik som är något av Nordeas motsvarighet till vår avdelnings Carina Lundberg Markow . Dagen bjöd även på framförande från Anders Wijkman från Tällberg Foundation, PriceWaterhouseCoopers Martin Gavelius, Skanskas Noel Morrin och Tele2:s Mia Brunell Livfors som alla gav sin syn på verkligheten bakom siffrorna och framtiden.

Efter en efterföljande lunch med mingel med övriga deltagare och åhörare väntade kontoret vid Skanstull med korrläsning av flera rapporter som vi snart kommer presentera. Exakt vad de innehåller väntar vi med att avslöja men förhoppningsvis kommer ni att uppmärksamma i alla fall några av dem. Bakom varje rapport döljer sig ett digert arbete som förutom faktainhämtning, dubbelkoll av fakta, trippelkoll av fakta, även inkluderar formgivning, bildval, målgruppsanalys och som sagt korrekturläsning.

Dagens andra möte började klockan fyra och var med en styrelseordförande för ett börsbolag  som sökt kontakt med Folksam och andra stora aktieägare för att presentera ett förslag på belöningsprogram för ledande befattningshavare inom företaget. Då detta är någonting som kommer att beslutas vid en bolagsstämma är det både smidigt och taktiskt rätt att i lugn och ro gå igenom vad förslaget går ut på i förväg med de största ägarna. Dessutom visade sig just denna styrelseordförande vara väldigt lyhörd och intresserad av återkoppling på vad vi tyckte. Sålunda ett möte som förhoppningsvis utfallit till både parters nöje då vi från vår sida inte såg några problem utan snarare rimliga och förutsebara fördelar för anställda på ett av de många företag som vi investerar i. I egenskap av aktieägare ligger det i vårt intresse att företagen går så bra som möjligt. Alla företag är beroende av sina anställda, vissa självfallet mer än andra, och kan de få dem att trivas och utvecklas med hjälp av en ekonomisk morot som är rimlig, förutsebar och som bygger på egen insats och utfaller först när bolag når vissa förutbestämda positiva mål, så är vi de första att applådera.

Dagen hade efter detta möte blivit kväll och denna kväll innebar det att vara med vid en förhandsvisning. Trots vår avdelningschefs goda koppling till filmens värld handlade det denna gång inte om förhandsvisning av en ny film utan istället av en ny Clas Ohlsonbutik. Nu tillhör det verkligen inte vanligheterna att vi inbjuds att vara med på förhandsvisningar och butiksöppningar, men i egenskap av investerare bjuds vi löpande in till att ta del av olika företags dagliga verksamhet. Oavsett om det handlar om att på plats lära sig mer om stålindustrin vid SSAB:s masugn i Oxelösund eller som nu ta del av utbudet i en ny concept & flagship store för ett företag inom handeln, så är det alltid nyttigt att med egna ögon se hur verksamheten går till. Tyvärr är i alla fall undertecknad född med tummen mindre strategiskt relativt nära mitten av handen men trots det kunde kvällen i alla fall tillfredsställa köphungern med några inköp.

Kommentarer till bilderna (vars upphovsrätt tillfaller gruppen för Ansvarsfullt ägande).

Bilden till vänster: Nej, folkdräkt är inte någonting som är reserverat för Jimmie Åkeson.

Bilden i mitten: dagens outfit var folkdräkt för de inbussade kullorna och onsdags-casual för undertecknad.

Bilden till höger: kollega Emilie visar prov på extremt bra precision.

Nu under senaste veckan i sängen har jag läst Katarina Wennstams Alfahannen. Den handlar om den förfärlige hannen Jack Rappe som inte bara förför kvinnor på vita duken utan också ägnar sig åt samma övningar irl. Bakom sig lämnar han ett långt spår av unga kvinnor med kroppsliga såväl som själsliga skador. Omgivningen låter honom hållas därför att han är så känd eller kanske ökänd.  Romanens tema är i sig en given succe – kändis och sex en oslagbar combo. Är de det här de håller på med bakom scenen? Storyn går som på räls och någon större litterär upplevelse är det kanske inte även om de frekvent förekommande sexscenerna är inlevelsefullt beskrivna. Under vintern rapporterade SR Ekot att över 30 procent av kvinnorna i teater- och filmsvängen har blivit sextrakasserade. Det slår juriststudenterna men är fortfarande lägre än militärens deprimerande sifftor Detta visar att den här typen av skildringar fyller en funktion – att skapa en debatt.

Syrelseordförande i Bananbolaget

Det faktum att det finns en hel del Alfahannar, eller som Palme beskrev det Babianhannar,  i näringslivet är ovedersägligt. Därmed inte sagt att de beter sig lika tölpaktigt mot kvinnor som bokens Jack Rappe. Vi  vet inte mycket annat än att SACO-kvinnor rapporterar högre grad av sexuella trakasserier än LO-kvinnor. Det skulle vara intressant att få höra hur kvinnor i ledande befattning dvs de drygt 10 procent av ledningsgrupperna i börsnoterade bolag, upplever detta.

Den låga men ökande andelen kvinnor är i sig en riskfaktor. Diskrimineringsombudsmannen skriver att  om könsmönstren bryts eller utmanas på en arbetsplats – exempelvis om kvinnor kommer in i tidigare mansdominerade yrken – finns det risk för en ökning av sexuella trakasserier som ett sätt för den dominerande gruppen att hålla kvar eller återskapa den rådande ordningen.

I morgon ska jag prata om detta och kvotering  på ett seminarium med anledning av att det är den ett hundrade kvinnodagen i år.  Ämnet är:  ”Ställs det högre krav på kvinnor med makt?” En sak är i alla fall säker och det är att det kräver sin kvinna att tampas med makten.  Jag väntar mig inte så väldigt många sexuella trakasserier eftersom de två alfahannar som representerar den manliga makten är nallebjörnen Bengt Westerberg och förra JÄMO Claes Borgström.  Av Ingrid Burman, handikappombudsman, väntar jag mig spännande insikter. Som en av de tyngre (v) namnen under många år borde hon ha en del intressant att förtälja om politiska babianer.

• 10 företag står för 91 procent av företagens utsläpp. ( 19,8 miljoner ton koldioxid) Detta visar att inte alla företag är stora utsläppare.
• Samtliga 10 företag som är stora utsläppare har mål och strategier för minska sina utsläpp och sin energianvändning – och i de flesta fallen är målen tuffare än Sveriges och EU:s klimat- och energimål.
• Många formulerar sina mål så att de ska uppnås oavsett produktionsökningar – eller som ett företag uttrycker det: om klimatförändringen ska begränsas måste de absoluta utsläppen minska oavsett tillväxten.
• Samtliga företag räknar upp en låg rad kraftfulla åtgärder som redan genomförs för att nå målen och många redovisar omfattande planer på framtida investeringar.
• De flesta företagen anser att framtida krav och regleringar för att begränsa klimatförändringen kan innebära affärsrisker – men framför allt lyfter företagen fram vilka möjligheter de ser, både när det gäller större marknadsandelar för befintliga erbjudanden och utvecklingen av nya klimatsmarta produkter och lösningar.

Långt ifrån alla företag som har stora koldioxidutsläpp vill offentliggöra sina svar i CDP-enkäten. Vissa hänför konkurrensskäl som orsak till detta. Det är dags att införa redovisningsregler för hur företagen ska offentliggöra sina klimatdata. Syftet med offentliga data är det ska kunna utgöra en grund för analys av företagen och att det ligger därför i aktieägarnas intresse transparensnivån är hög. Särskilt viktigt är detta för företag som har en sådan typ av verksamhet som gör att de har stora utsläpp.

Precis som i alla relationer; vänskap- kärleks- och affärsmässiga, så måste det finnas en ambition från båda parter att träffas och ha en dialog. På samma sätt som den unge uppvaktaren måste få respons på sitt uppvaktande, måste affärspartners måna om sina relationer. Folksam är via gruppen för Ansvarsfullt ägande engagerade i många dialoger och relationer med företag. Vi träffar löpande en mängd företag för att diskutera hur vi som investerare, och delägare i deras företag, tycker att de agerar och vad de kan förbättra inom de områden som vi vurmar för. I de absolut flesta fall tas våra inviter om dialoger och möten emot med öppna armar och vi får till stånd intressanta och givande möten. Men ibland stöter vi på patrull. De får gånger då ett företag inte har någon ambition att träffa oss så motas vi oftast redan i uppvaktandefasen, det vill säga, vi får ingen respons från företaget när vi kontakter dem eller så ställer de sig helt kallsinniga till att träffas. Men ibland lyckas vi få till möten bara för att senare finna att de ställs in med mycket kort varsel och vi står där med mössan i hand och känner oss som den tafatte tonårige ynglingen som bara längtar efter kärlek och möten. När mötet ställs in för andra gången, och vi på nytt får höra samma förklaringar till varför mötet inte kan bli av, så misströstar vi. När vi fem-i-tolv får besked om att mötet är inställt och ”Jag kan inte, jag ska tvätta håret” nu är bytt mot lite subtilare ”vi närmar oss kvartalsbokslut”, ”det är lite körigt just nu” eller min favorit ”oj, har vi inte sagt till att vi ska åka till Oslo den dagen”, så är det ju lätt att tro att företaget i fråga faktiskt inte vill träffa oss.

Till skillnad mot den söta tjejen som du springer in i på stan och som du vill träffa igen, så bör företagen måna om sina relationer med alla sina kontakter, och i vårt fall, investerare. Att tjejen på stan visar mindre intresse får man leva med, men företag som gång på gång gömmer sig undan, ställer in möten eller visar sig kallsinniga till träffas eller vara part i en dialog, brukar ofta ha en anledning till det. I de fall där vi äger aktier i ett företag som vi vet verkar inom en bransch där risken för att de ska begå miljöbrott eller kränka de mänskliga rättigheter, tar vi väldigt allvarligt på om de inte på något sätt visar en vilja till dialog. I andra fall beror de inställda eller ogenomförda möten säkert på annat; lex Gammelmostern fyller 97.

Men trots inställda möten, trots resor tur och retur till Göteborg utan att få träffa företaget och trots att många företag visar upp en okänslig sida till relationer och dialog så fortsätter vi. Vi är övertygade om att möten och dialog är det bästa sättet att påverka företag att agera på rätt sätt. Om de inte vet om att de brister i sitt arbete med mänskliga rättigheter kan de inte ändra sig; om de inte känner till miljökraven, kan de inte leva upp till dem. Därför fortsätter vi. Precis som den kärlekskranke kommer att fortsätta.

Kanske ska vi på gruppen för Ansvarsfullt ägande damma av det gamla klassiska singelmantrat, ”det är inte mig det är fel på det är…”

Det är ingen överdrift att påstå att de var mycket imponerade och faschinerade av Folksams arbete. Ett arbete som även om det inte kommer att inkorporeras rakt av i Japan i alla fall sådde ett frö till hur man kan använda sina investeringar till att påverka företag.

Som en hälsning till Tomoki, Kazuhiro, Yuichi, Daisuke, Yoehi, Akiko, Akira, Tadashi och Chikako så kommer här Pizzicato 5:s låt Twiggy Twiggy som är dagens låt.

Click here to view the embedded video.

Emilie, Maria, Jan & Lena

Framme i Kramfors fick vi en välgörande insikt om att allting inte är lika stressigt och tillrättalagt som i Stockholm och på Arlanda. Flygplatsen kommer inom en överskådlig framtid inte att konkurrera ut Arlanda som nav för flygplan 

Turtäthet Kramfors

Efter att ha väntat in skjuts från flygplatsen till call centret, och bland annat funnit fin och upplysande reklam för företag och nejden

Folksam är stolt sponsor av Kramfors flygplats

 kom vi till slut fram till call centret i Kramfors. Där väntade en möteslokal packad med intresserade Folksamiter.  

Folksamkamrater

 Maria Krafft som är en av Folksams trafikforskare och som är samordningsansvarig för Folksams Mervärden inledde dagen genom att berätta om Folksams historia och hur den spelar en betydande roll till varför vi i dag arbetar med Mervärden och med samhällspåverkan. Därefter tog Folksams miljöchef Jan Snaar över och lotsade åhörarna genom Folksams arbete med miljön som vi på Folksam har arbetat aktivt med sedan slutet på 60-talet. Lena Stigsdotter som varit ansvarig för att planera dagen satte sedan deltagarna i arbete då de i smågrupper tillsammans fick använda Jans och Folksams miljöargument och arbeta in dem i sitt eget arbete.

 Efter en gemensam lunch där vi pratade igenom den senaste tidens nyheter, pensionärernas reaktioner mot Folksam och prisnivån på konfektyr på Kramfors flygplats, 

Kexchoklad 5 kronor

  så tog Maria oss alla igenom en trafikforskningsutveckling som nog fick oss alla att häpna. Dels över utvecklingen i säkerhetsarbetet dels vilken stor roll Folksam har spelat i detta arbete. Utvecklingen illustrerades av ett antal filmer som mycket tydligt visar vikten av att köpa en säker och trygg bil.  

 Dagens sista pass handlade om Ansvarsfullt ägande. Jag gjorde som många män gjort före mig när det hettar till, gömde mig bakom min kvinnliga kollega och lät henne hålla presentationen. Av reaktionerna under och efter presentationen var det ett klokt val, för Emilie berättade tydligt och pedagogiskt om hur och varför vi arbetar med att se till att Folksams kunders pengar förvaltas på bästa sätt. Det gör att vi inte bara kan känna oss stolta över att arbeta på Folksam, det sätter även press på företag att bättra sig när det gäller miljöarbete, jämställdhet, mänskliga rättigheter.

Det var en lång men mycket givande dag och vi är alla mycket glada över att på plats möta så många engagerade och peppade Folksam-medarbetare. Efter att ha lärt sig så mycket nytt om miljöarbete, säkerhetsarbete och jämställdhetsarbete var det intressant att notera att säkerhetsarbetet var väl utbyggt på Kramfors flygplats

Ståltjejen

 Vilket Emilie fick erfara då hennes järnknappsförsedda jacka gav rejäla utslag i säkerhetskontrollen. Vi noterade även att flygbolaget har köpt plan som tydligen bara har kvinnlig servicepersonal. 

Hur gör man när man ringer på personal som bara består av män?

Hasse&Tage gjorde i föreställning ”Under Dubbelgöken” Kramfors världsberömt i hela Sverige genom sin sketch om Robert Lind i Kramfors. Tyvärr träffade vi inte Robert. Han måste ha flyttat.