En nackdel är att processen ofta kräver lång tid för att de riktigt goda resultaten ska visa sig. Det tar tid att förmå företagen att inse fördelarna med att engagera sig i en dialog med de av sina ägare som ställer andra krav än de rent finansiella. Det finns dock gott om exempel på att företagsledare så småningom ser fördelarna med att ha en nära dialog med sina ägare också när det gäller bolagsansvar. Det kan resultera i viktiga förändringar som företaget kan använda i sitt bygge av företagskultur . Även innan de riktigt tydliga resultaten dröjer ger ofta dialogen positiva fördelar genom att företagen tar klagomål på allvar och hantera dem på ett tillförlitligt och snabbt sätt. De lyssnar mer och lär från dialogen med ägare och andra intressenter.

Alternativet till att engagera sig i en företagsdialog är välja att sälja av innehavet när ett företag inte lever upp till kraven på socialt- och miljömässigt ansvarstagande. Vi på Folksam tvingas från tid till annan att välja denna väg när vi inte får någon positiv respons . När endast uteslutning återstår finns inte längre någon möjlighet att påverka framåt utan endast att bestraffa tidigare handlingar.

Daniel Sachs  som är vd för investmentbolaget Proventus och ordförande i Daniel Sachs stiftelse har skrivit ett intressant debattinlägg i Expressen där han understryker vikten av att näringslivet tar ansvar för mångfaldsfrågorna i samhället. Han pekar på flera viktiga uppgifter för näringslivet. Att sätta sig på läktaren och avstå från att påverka är i detta sammanhang samma sak som att ge upp.

Jakten på olja har ett högt pris. Särskilt påtagligt är detta när olja och gas letas och bryts i känsliga områden som politiskt instabila länder, i Kanadas urskogar eller djupt nere under havsbotten. Eftersom Folksam har investeringar i flera oljebolag inklusive Lundin Petroleum arbetar vi intensivt med att försöka påverka bolagen att bli bättre på riskhantering och för att få dem att ta ansvar för konsekvenserna av sin verksamhet. Folksams strategi är att det lönar sig försöka att påverka bolagen. När den siste etiskt engagerade investeraren säljer finns det ingen kvar som kan ställa krav. Bra beteende är dessutom ofta lönsamt på lite längre sikt eftersom det uppskattas av både anställda och kunder.

När vi på Folksams avdelning för Ansvarsfullt ägande utvärderar hur vi på bästa sätt ska tillvara ta våra pensionssparares intressen ur ett etiskt perspektiv så är det viktigt att det finns relevant information att tillgå.  I Lundin Petroleum fallet finns det flera rapporter som pekar på att det är olämpligt att bedriva oljerelaterad verksamhet i politiskt känsliga länder därför att det kan spä på och förvärra pågående  konflikter. Det finns dock inga oberoende rapporter från t ex FN systemet som slår fast att företaget skulle ha begått några brott mot humanitär rätt.  När vi tittar på företaget  så har vi kommit fram att Lundin Petroleum har en något lägre nivå av social beredskap än genomsnittsföretaget i branschen men man har fastställt policys som täcker alla de centrala sociala riskerna, som hälsa och säkerhet, rättvisa anställningsvillkor, tvångsarbete, föreningsfrihet, löner, samhällsengagemang, korruption , praxis säkerhet och mänskliga rättigheter i leverantörskedjan. Lundin Petroleum har  också undertecknat FN: s Global Compact. De skulle dock kunna bli bättre på att rapportera hur de leverupp till sina åtaganden. När man inledde sina aktiviteter i Etiopien samlade Lundin Petroleum 65 klanledare från det berörda området  till ett dagslångt möte i september 2007. Mötet bekräftade att befolkningen önskade att Lundin Petroleum skulle bedriva prospekteringsverksamhet, att den beväpnade oppositionsrörelsen ONLF inte var närvarande i områdena och representerade inte  befolkningarnas åsikter.

Lundin Petroleum uppger att de journalister, som nu är fängslade i Etiopien  för att på plats granska Lundin Petroleums tidigare aktiviteter där,  inte någon gång varit i kontakt med dem om detta. De menar att det inte finns något företaget kan göra för de fängslade journalisterna. Det är inte bolaget Lundin Petroleum som är aktiva i Etiopien i dagsläget. det är istället  ett annat bolag, Africa Oil. Bland Afrika Oils ägare finns samma ägare familjen Lundin,  men det är inte samma företag.

Tidigare har både Filmaren Maj Wechselmann och författaren och skribenten Kerstin Lundell menar att de i sina respektive resercharbete har fått fram vittnesmål från personer som blivit drabbade. Detta är naturligvis oroande och det är också information som vi tar på största allvar. För oss innebär det att vi åter har inlett en dialog med företaget. Lundin Petroleum menar fortfarande att det inte  finns  anledning att rikta kritik mot dem.  De  ser anklagelserna som  politiskt motiverade och främst riktade mot Carl Bildt.   De menar att innan man gick in i Sudan gjordes en omfattande analys, även av CSR, och de fann då inte skäl att avstå. 

Kritiken mot Carl Bildt och Lundinföretagen har varit hård.  Förra sommaren drog den svenske åklagaren, Magnus Elving  igång en förundersökning kring misstänkt brott mot folkrätten. Anledningen var  European Coalition on Oil in Sudan, ECOS. rapport ”Unpaid debt”. Över 10 000 människor dödades och nära 200.000 tvingades på flykt i södra Sudan under 1997—2003. Sudanesiska soldater i samarbete med milisangrep och jagade bort civilbefolkningen i områden för att bolagen skulle kunna utvinna olja, enligt rapporten.  Rapporten hävdar inte att Lundin Petroleum utförde inte några övergrepp men menar att man hyrde in sudanesiska officerare för att bekämpa andra milisgruppersom försökte stoppa oljeutvinningen. Än så länge finns ingen information att tillgå om hur det går med åtalet. När jag pratat med företaget har de skarpt tillbakavisat alla anklagelser. Dessutom har de inte längre några aktiviteter i Sudan. Vi följer åklagarmyndighetens utredning med intresse men de har meddelat att utredningen ”kan ta flera år”.

Jag delar GT:s uppfattning men jag tycker samtidigt att Carl Bildt har en poäng i sitt resonemang. Ger man sig in i politiskt instabila och rent av farliga länder så måste man vidta andra skyddsåtgärdet än att anlita väpnade rebellstyrkor eller regimens militärer som livvakt. Detta gäller dock inte endast journalister utan även de företag som gjort till sin affärside att exploatera naturresurser eller arbetskraft i denna typ av länder.  Jakten på olja har ett högt pris. Särskilt påtagligt är detta när olja och gas letas och bryts i känsliga områden som politiskt instabila länder, i Kanadas urskogar eller djupt nere under havsbotten.  Det är aldrig acceptabelt att företgen i dessa sammanhang använder sig av våldsmetoder. Vare sig våldet utförs av regimer eller rebeller.

Att Carl Bildt hoppade av politiken och blev företagsledare i Lundin gruppen var friskt och intressant. Ian Lundin har sagt att Carl Bildt var resande i fred och inte i olja. När en politiker återanvänder sin  erfarenhet i en börsstyrelse kan det vitalisera  på ett sätt som den ganska snävt utvalda  grupp som normalt befolkar styrelserna inte alltid kan.   När man som Carl Bildt dessutom gjort resan tillbaka till politiken kan erfarenheter från näringslivet dessutom befrukta politiken.   Hans erfarenheter från näringslivet i allmänhet och Lundin i synnerhet gör honom därför särskilt lämpad för att kunna ingripa i fallet med de fängslade journalisterna.

Kritiken mot Carl Bildt och Lundinföretagen har varit hård. Både filmaren  Maj Wechselmann och författaren och skribenten Kerstin Lundell menar att de i sina respektive resercharbete har fått fram vittnesmål från personer som blivit drabbade hårt och som ställer Lundin till ansvar för detta. Detta har varit oroande och Folksam har därför åter igen inledett en dialog med företaget. Lundin Petroleum menar fortfarande att det inte  finns  anledning att rikta kritik mot dem.  De  ser anklagelserna som  politiskt motiverade och främst riktade mot Carl Bildt.    Innan man gick in i Sudan gjordes en omfattande analys, även av CSR, och de fann då inte skäl att avstå. 

Lundin Petroleum uppger att de journalister som nu är fängslade i Ethiopien  för att på plats granska dem  inte någon gång varit i kontakt med dem om detta.  Lundin Petroleum har varit sparsamma  med att bemöta anklagelser som riktats mot dem men den 13:e oktober så kommer Ian Lundin att delta vid en konferens  anordnad av Näringslivets Internationella Råd och där tala om sina erfarenheter de anklagelserna som riktats mot dem. Detta är bra.  Det som skiljer Sverige från många andra länder är att det hos oss finns möjlighet att ha en öppen diskussion. Lundin gör rätt i att ta detta tillfälle att lägga fram sin syn.  Kritik som inte bemöts blir lätt till en vedertagen sanning.

Det är rubriken på ett blogginlägg på Greenpeace svenska hemsida där de uppmärksammar KPA:s senaste reklamfilmer.

Vi tycker att det är skoj att filmerna uppskattas och uppmärksammas.

För att komma till blogginlägget, klicka här! 

Och om ni vill se KPA:s reklamfilmer så klickar ni här.

Under en semesterresa till Indien kom jag och mitt ressällskap rätt snabbt i kontakt med den ambulerande och självlärda strandmassören Bubba. Trots nypor som en hummer, lyckades Bubba inte gör mer än ont när han skulle ”massera” våra trötta svenska vinterryggar. Smärtan var övergående men anledningen till att vi fortfarande minns Bubba är hans underbara positiva livssyn. Bubbas arbetsplats var stranden och de svenska, ryska och engelska turister han kunde övertala till att köpa en massage av honom var hans arbetsuppgift. Varje dag gick han med sin Beppemössa på svaj och med mungipor upphissade mot öronen och snackade och skrattade lite med alla han mötte. Varje gång vi var på stranden så kom Bubba fram och frågade hur vi mådde. Efter att ha försäkrat Bubba om att vi mådde bra, att vi nog inte behövde ytterligare massage (läs betald och samtyckt misshandel) så frågade vi hur Bubba mådde. Hans svar var så skönt; ”I am number one. And have been for twenty years” (Jag är nummer ett och har varit det i tjugo år). Exakt vad han avsåg med ”number one” och hur han kunde tidsbestämma det till exakt tjugo år, frågade vi inte. Däremot är det en skön inställning som jag ska försöka att använda mig av även när det känns lite motigt. Trots begränsat med pengar, och om vi ska vara ärliga mot Bubba, begränsat med positiv feedback från kunderna, så kände Bubba sig som världens bästa. Och har så gjort i tjugo år. I en tid när allting mäts, företag och människor analyseras och graderas, så måste det vara rätt skönt att känna sig som etta. För tjugonde året i rad!

Bubba, strandmassör och ständig etta.

/ Richard

Richard och jag har nämligen utvecklat ett sätt att kommunicera på som kanske för vissa kan ses som lite

chockerande. Men jag lovar er att det hela på många sätt visar hur stor respekt vi har för varandra!

Som det står på några anteckningslappar, som jag köpte i Kanada för ett par veckor sen, så är ”bitch an affectionate term (mostly)”.

Och med lapparnas hjälp kan jag berätta för alla ”bitches in my life exactly what kind of bitch they are”.

”Whether they’re your bitch or just a certain kind of bitch, don’t they deserve to know?”

Precis vad jag tycker! Så, yo bitches, här kommer en mycket varm hälsning till er, bara er:

Click here to view the embedded video.

Utvinning

Det pågående oljeutsläppet i den mexikanska golfen är en tragisk påminnelse om hur mänskliga misstag och fallerande teknik kan få förödande konsekvenser för känsliga ekosystem. När det otänkbara hände den 20 april och BP:s oljerigg Deepwater Horizon exploderade 75 kilometer utanför Louisianas kust, skulle säkerhetssystem ha trätt in och stoppat oljan. Istället läcker nu hundratusentals liter olja ut i havet varje dag. BP:s svenske ordförande Carl-Henric Svanberg har jämfört oljekatastrofen med kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979. Jämförelsen är träffande men ändå överraskande. Svanbergs poäng var att Harrisburgolyckan inte blev slutet på kärnkraftens historia, utan istället ledde till säkrare kärnkraftverk, och att motsvarande nu kommer att ske med oljeplattformar till havs.

Via pensionssparfonder är Folksam och KPA Pension delägare i BP, och vi känner därför ett ansvar för det inträffade. Att vår ägarandel inte är större än några promille ändrar inte den saken. Vår slutsats av oljekatastrofen är inte att vi ska sälja vårt innehav – tvärtom vill vi använda det ägarinflytande vi kan uppbåda för att påverka BP och de andra energibolag vi investerar i. Vi har ett ansvar – dels för att höja tempot i omställningen mot ett minskat beroende av klimatförstörande fossila bränslen, dels för att åstadkomma en säkrare hantering av de fossila bränslen som ändå utvinns. De stora energibolagen måste vara med och bidra för att detta ska bli verklighet.

Miljökatastrofen i mexikanska golfen är ett faktum som måste hanteras på plats, och vi kan inte göra mer än att hoppas att arbetet med att sanera utsläppen och täta läckan ska gå snabbt. Men det finns potentiella miljökatastrofer som fortfarande kan undvikas. En sådan miljökatastrof, som lurar runt hörnet, hör samman med den storskaliga oljeutvinning ur oljesand som planeras i ett område i Kanada, stort som hela Grekland. Vissa branschanalytiker bedömer att området innehåller mer än hälften av den olja som finns tillgänglig för investeringar för västerländska företag. Oljesanden under den kanadensiska urskogen är en tjärliknande massa av sand och sandstenar, där porutrymmena mellan sandkornen är fyllda med tunga rester av bergolja. Praktiskt taget alla internationella oljebolag, inklusive BP, Shell och Statoil, har gjort stora satsningar för att försäkra sig om att få ta del av denna enorma fossila kladdkaka. I egenskap av delägare i dessa bolag gör vi allt vi kan för att stoppa verksamheten – och vi kommer allt närmare resultat i vår strävan. Vid årets bolagsstämma i Statoil röstade Folksam, tillsammans med bland andra Greenpeace och WWF, för en resolution om att bolaget helt ska upphöra med oljeutvinning ur oljesand i Kanada. Företrädare för 1,8 procent av aktierna röstade för resolutionen. Det kan låta som en blygsam andel, men det är ett steg i rätt riktning och det är dessutom tio gånger fler än förra året. När motsvarande förslag nyligen presenterades på BP:s stämma var andelen aktieägare som antingen stödde resolutionen eller avstod från att rösta emot hela 15 procent, vilket är en tiofaldig ökning jämfört med föregående år. På Shells stämma var andelen 11 procent som vägrade stödja företagsledningens rekommendation.

En ny rapport från miljöorganisationen Ceres visar att oljesandshanteringen utgör ett miljöhot som kan bli värre än oljekatastrofen i mexikanska golfen. Ovanpå detta kommer allvarliga sociala konsekvenser för områdets urinvånare. Vi delar kritiken och drar för vår del slutsatsen att energibolagen har mycket starka finansiella skäl att avstå från hanteringen av oljesand. Produktion av råolja från oljesand förstör landskap och förbrukar upp till fyra liter vatten för varje liter olja som framställs. Vattnet hamnar i giftiga dammar för anrikningssand, som redan i dag täcker ett område stort som Washington DC. Trots att verksamheten har pågått i 40 år har ingen producent ännu återställt en avfallsdamm. Dammarna medför risker för spridning till angränsande marker och vattenreservoarer, och kan skapa hälsoproblem i kringliggande samhällen. Ett dammbrott skulle få katastrofala följder. Samtidigt förvandlar oljesandprojektet en allt större del av Kanadas urskog – i dag en av världens största kolsänkor – till en av de snabbast växande källorna till utsläpp av koldioxid. Ceres slår i sin rapport fast att energibolagens brådska att utveckla oljesandsutvinning innebär stora finansiella risker. För att motivera planerade investeringar på 120 miljarder dollar i utbyggnadsprojekt under nästa årtionde behövs ett stabilt oljepris på minst 65 dollar per fat, möjligen över 95 dollar.

Dessutom innebär framtida priser på koldioxidutsläpp en stor osäkerhetsfaktor. Men allvarligast av allt är att verksamheten skapar kända problem som vi saknar lösningar på. Ännu har ingen sett slutnotan för katastrofen i mexikanska gulfen – en fullskalig utvinning av oljesand i Kanada kan bli ännu dyrare. Att investeringarna i oljesand trots detta vuxit sig så stora beror på att energibranschen har få andra fossila alternativ att utveckla. Men innan vi har sett en tydlig och långsiktig strategi för att möta de miljömässiga, klimatmässiga och sociala hoten kommer vi fortsätta att verka för att de energibolag som vi investerar i ska skrota sina planer på oljeutvinning ur oljesand. Det finns gott om andra investeringar att göra, inte minst på området förnybar energi. Tillsammans med andra mindre ägare kan vi knuffa de stora bolagen i rätt riktning. Sammantaget har fondbolag som förvaltar världens alla pensionssparares pengar en enorm potential att påverka. Långt ifrån alla är med på tåget, men utvecklingen går åt rätt håll. Vår uppmaning till Carl-Henric Svanberg och övriga ledare för energibranschens internationella storspelare är enkel: lämna Kanadas oljesand där den är! Det är det bästa ni kan göra både för vår planet och för era aktieägare.

Troligtvis tänkte man inte alls. Eller kan någon läsare, eller representant från Mark Bric Display AB förklara vad kvinnan i kort-kort har med BannerUp Cabrio att göra!