En nackdel är att processen ofta kräver lång tid för att de riktigt goda resultaten ska visa sig. Det tar tid att förmå företagen att inse fördelarna med att engagera sig i en dialog med de av sina ägare som ställer andra krav än de rent finansiella. Det finns dock gott om exempel på att företagsledare så småningom ser fördelarna med att ha en nära dialog med sina ägare också när det gäller bolagsansvar. Det kan resultera i viktiga förändringar som företaget kan använda i sitt bygge av företagskultur . Även innan de riktigt tydliga resultaten dröjer ger ofta dialogen positiva fördelar genom att företagen tar klagomål på allvar och hantera dem på ett tillförlitligt och snabbt sätt. De lyssnar mer och lär från dialogen med ägare och andra intressenter.

Alternativet till att engagera sig i en företagsdialog är välja att sälja av innehavet när ett företag inte lever upp till kraven på socialt- och miljömässigt ansvarstagande. Vi på Folksam tvingas från tid till annan att välja denna väg när vi inte får någon positiv respons . När endast uteslutning återstår finns inte längre någon möjlighet att påverka framåt utan endast att bestraffa tidigare handlingar.

Daniel Sachs  som är vd för investmentbolaget Proventus och ordförande i Daniel Sachs stiftelse har skrivit ett intressant debattinlägg i Expressen där han understryker vikten av att näringslivet tar ansvar för mångfaldsfrågorna i samhället. Han pekar på flera viktiga uppgifter för näringslivet. Att sätta sig på läktaren och avstå från att påverka är i detta sammanhang samma sak som att ge upp.

Jakten på olja har ett högt pris. Särskilt påtagligt är detta när olja och gas letas och bryts i känsliga områden som politiskt instabila länder, i Kanadas urskogar eller djupt nere under havsbotten. Eftersom Folksam har investeringar i flera oljebolag inklusive Lundin Petroleum arbetar vi intensivt med att försöka påverka bolagen att bli bättre på riskhantering och för att få dem att ta ansvar för konsekvenserna av sin verksamhet. Folksams strategi är att det lönar sig försöka att påverka bolagen. När den siste etiskt engagerade investeraren säljer finns det ingen kvar som kan ställa krav. Bra beteende är dessutom ofta lönsamt på lite längre sikt eftersom det uppskattas av både anställda och kunder.

När vi på Folksams avdelning för Ansvarsfullt ägande utvärderar hur vi på bästa sätt ska tillvara ta våra pensionssparares intressen ur ett etiskt perspektiv så är det viktigt att det finns relevant information att tillgå.  I Lundin Petroleum fallet finns det flera rapporter som pekar på att det är olämpligt att bedriva oljerelaterad verksamhet i politiskt känsliga länder därför att det kan spä på och förvärra pågående  konflikter. Det finns dock inga oberoende rapporter från t ex FN systemet som slår fast att företaget skulle ha begått några brott mot humanitär rätt.  När vi tittar på företaget  så har vi kommit fram att Lundin Petroleum har en något lägre nivå av social beredskap än genomsnittsföretaget i branschen men man har fastställt policys som täcker alla de centrala sociala riskerna, som hälsa och säkerhet, rättvisa anställningsvillkor, tvångsarbete, föreningsfrihet, löner, samhällsengagemang, korruption , praxis säkerhet och mänskliga rättigheter i leverantörskedjan. Lundin Petroleum har  också undertecknat FN: s Global Compact. De skulle dock kunna bli bättre på att rapportera hur de leverupp till sina åtaganden. När man inledde sina aktiviteter i Etiopien samlade Lundin Petroleum 65 klanledare från det berörda området  till ett dagslångt möte i september 2007. Mötet bekräftade att befolkningen önskade att Lundin Petroleum skulle bedriva prospekteringsverksamhet, att den beväpnade oppositionsrörelsen ONLF inte var närvarande i områdena och representerade inte  befolkningarnas åsikter.

Lundin Petroleum uppger att de journalister, som nu är fängslade i Etiopien  för att på plats granska Lundin Petroleums tidigare aktiviteter där,  inte någon gång varit i kontakt med dem om detta. De menar att det inte finns något företaget kan göra för de fängslade journalisterna. Det är inte bolaget Lundin Petroleum som är aktiva i Etiopien i dagsläget. det är istället  ett annat bolag, Africa Oil. Bland Afrika Oils ägare finns samma ägare familjen Lundin,  men det är inte samma företag.

Tidigare har både Filmaren Maj Wechselmann och författaren och skribenten Kerstin Lundell menar att de i sina respektive resercharbete har fått fram vittnesmål från personer som blivit drabbade. Detta är naturligvis oroande och det är också information som vi tar på största allvar. För oss innebär det att vi åter har inlett en dialog med företaget. Lundin Petroleum menar fortfarande att det inte  finns  anledning att rikta kritik mot dem.  De  ser anklagelserna som  politiskt motiverade och främst riktade mot Carl Bildt.   De menar att innan man gick in i Sudan gjordes en omfattande analys, även av CSR, och de fann då inte skäl att avstå. 

Kritiken mot Carl Bildt och Lundinföretagen har varit hård.  Förra sommaren drog den svenske åklagaren, Magnus Elving  igång en förundersökning kring misstänkt brott mot folkrätten. Anledningen var  European Coalition on Oil in Sudan, ECOS. rapport ”Unpaid debt”. Över 10 000 människor dödades och nära 200.000 tvingades på flykt i södra Sudan under 1997—2003. Sudanesiska soldater i samarbete med milisangrep och jagade bort civilbefolkningen i områden för att bolagen skulle kunna utvinna olja, enligt rapporten.  Rapporten hävdar inte att Lundin Petroleum utförde inte några övergrepp men menar att man hyrde in sudanesiska officerare för att bekämpa andra milisgruppersom försökte stoppa oljeutvinningen. Än så länge finns ingen information att tillgå om hur det går med åtalet. När jag pratat med företaget har de skarpt tillbakavisat alla anklagelser. Dessutom har de inte längre några aktiviteter i Sudan. Vi följer åklagarmyndighetens utredning med intresse men de har meddelat att utredningen ”kan ta flera år”.

Jag delar GT:s uppfattning men jag tycker samtidigt att Carl Bildt har en poäng i sitt resonemang. Ger man sig in i politiskt instabila och rent av farliga länder så måste man vidta andra skyddsåtgärdet än att anlita väpnade rebellstyrkor eller regimens militärer som livvakt. Detta gäller dock inte endast journalister utan även de företag som gjort till sin affärside att exploatera naturresurser eller arbetskraft i denna typ av länder.  Jakten på olja har ett högt pris. Särskilt påtagligt är detta när olja och gas letas och bryts i känsliga områden som politiskt instabila länder, i Kanadas urskogar eller djupt nere under havsbotten.  Det är aldrig acceptabelt att företgen i dessa sammanhang använder sig av våldsmetoder. Vare sig våldet utförs av regimer eller rebeller.

Att Carl Bildt hoppade av politiken och blev företagsledare i Lundin gruppen var friskt och intressant. Ian Lundin har sagt att Carl Bildt var resande i fred och inte i olja. När en politiker återanvänder sin  erfarenhet i en börsstyrelse kan det vitalisera  på ett sätt som den ganska snävt utvalda  grupp som normalt befolkar styrelserna inte alltid kan.   När man som Carl Bildt dessutom gjort resan tillbaka till politiken kan erfarenheter från näringslivet dessutom befrukta politiken.   Hans erfarenheter från näringslivet i allmänhet och Lundin i synnerhet gör honom därför särskilt lämpad för att kunna ingripa i fallet med de fängslade journalisterna.

Kritiken mot Carl Bildt och Lundinföretagen har varit hård. Både filmaren  Maj Wechselmann och författaren och skribenten Kerstin Lundell menar att de i sina respektive resercharbete har fått fram vittnesmål från personer som blivit drabbade hårt och som ställer Lundin till ansvar för detta. Detta har varit oroande och Folksam har därför åter igen inledett en dialog med företaget. Lundin Petroleum menar fortfarande att det inte  finns  anledning att rikta kritik mot dem.  De  ser anklagelserna som  politiskt motiverade och främst riktade mot Carl Bildt.    Innan man gick in i Sudan gjordes en omfattande analys, även av CSR, och de fann då inte skäl att avstå. 

Lundin Petroleum uppger att de journalister som nu är fängslade i Ethiopien  för att på plats granska dem  inte någon gång varit i kontakt med dem om detta.  Lundin Petroleum har varit sparsamma  med att bemöta anklagelser som riktats mot dem men den 13:e oktober så kommer Ian Lundin att delta vid en konferens  anordnad av Näringslivets Internationella Råd och där tala om sina erfarenheter de anklagelserna som riktats mot dem. Detta är bra.  Det som skiljer Sverige från många andra länder är att det hos oss finns möjlighet att ha en öppen diskussion. Lundin gör rätt i att ta detta tillfälle att lägga fram sin syn.  Kritik som inte bemöts blir lätt till en vedertagen sanning.

Ericsson är mycket framstående när det gäller företagsansvar. Både när det gäller interna regelverk och extern rapportering. I sin uppförandekod skriver man bland annat att Ericsson ska, förutom att efterleva alla tillämpliga lagar, regler och standarder i de länder där man verkar, ska alla Ericssons enheter, bolag och anställda leva upp till Ericssons UPPFÖRANDEKOD (Code of Conduct), även i de fall kodens krav är mer långtgående än nationella lagar och förordningar. Detta är mycket bra eftersom det tydligt visar på en grundläggande respekt för humanitära värden. Min fråga gäller tillämpningen av denna princip.

VD:s svar var inte så upplyftande. Han tar frågan på stort allvar och  de följer alla lagar och förordningar.  Visst finns avlyssning inbyggd i systemen men att det är mer positivt än negativt för demokratiutvecklingen att man är med i Vitryssland och bygger upp komunikationsstrukturen.

Ericsson borde ändå kunna göra mer. Skyddet för yttrandefrihet och integritet är ett gemensamt problem för hela internet- och telekombranschen. En gemensam uppförandekod skulle kunna göra stor skillnad när det gäller att hålla stånd i diktaturer. Ett skulle kunna vara att Ericsson går in i Global Network Initiative GNI. Det är ett bra sätt för telekomföretagen att samarbeta för ökad respekt för mänskliga rättigheter. 

Mer info om bland annat Vitryssland hos Östgruppen , Svenska Ambassaden, SIDA, Stiftelsen Vitryssland, Jarl Hjalmarsons Stiftelse.

• Grundvärderingar: ”Vi visar tillit, mod och integritet ”
• Regler: ”Vi ska presentera våra tjänster och produkter på ett ärligt sätt ”

Rapporten menar att detta bidrar till att anställda kan förstå hur de  mer abstrakta värderingarna kan användas i praktiken. I TeliaSoneras fall blir detta både bra och dåligt. Bra på så sätt att ord och handling har en samklanng. Dåligt på så sätt att det tydligt anges att det är de lokala nationella lagarna som anger gränsen för verksamheten.  I vissa länder kan detta leda till att en konflikt uppstår. Låt mig ta ett exempel:  I Uzbekistan förekommer fortfarande barnarbete, dessutom påtvingat sådant, i samband med bomullsskörden. I mars 2011 stängdes Human Rights Watch kontor på order av myndigheterna. I TeliaSoneras uppförandekod anges tydligt att barnarbete inte accepteras. Det är inte speciellt troligt att uzbekiska barn kommer att tvingas till att arbeta på TeliaSonera men företaget kan komma att spela en viktig roll i informationsspridningen kring barnarbete i landet. Många webbsidor är redan idag förbjudna, censuren är utbredd i landet och kritiska journalister fängslas. Den senaste tiden har vi sett folkliga uppror mot många envåldshärskare. Vad händer den dag oppositionen på allvar börjar sätta sig upp mot Uzbekistans diktator sedan 22 år, Islam Karimov? Vad gör TeliaSonera då?

Den intressanta rapporten om uppförandekoder hittade jag på Dan Brännströms mycket intressanta blogg. Kolla gärna in den. Telia har dessutom en läsvärd blogg om bland annat hållbarhetsfrågor.  Precis som jag vill de nog gärna ha kommentarer.

Den frågan ställde jag på TeliaSoneras bolagsstämma i går eftermiddag. Ja, jag uttryckte det lite mer bolagsstämmo-mässigt: TeliaSonera är verksam i många länder som i olika mån har en historia som inte alltid kan förknippas med respekt för medborgerliga fri- och rättigheter. TeliaSoneras etiska uppförandekod är dock beroende av de rättsliga ramar som finns i respektive land. Hur hanteras fall där dessa nationella lagar kommer i konflikt med internationationella humanitära rättigheter och normer som framgår av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna? Vilket väger tyngst i ett skarpt läge?

VD Lars Nyberg svarade då:

• att TeliaSonera följer de lokala lagarna
• att TeliaSonera inte har kompetens för att avgöra om det finns någon konflikt med FN konvetioner
• att det inte går att få licens i dessa länder om man inte förbinder sig att följa de lokala lagarna

Det kändes rätt konstigt att höra detta från ett företag som ägs till 51 procent av Svenska och Finska staten. Speciellt som flera av världens stora telekomföretag har tagit steget och beslutat sig för att försöka sätta internationell  rätt före lokala lagar när stora humanitära värden står på spel. Google och Yahoo har lärt sig en hel del av sina äventyr i Kina.

Här följer ett litet axplock för hur det ser ut i dessa länder beträffande frihet och MR.  Var det kommer ifrån? Svenska regeringens egen webbplats om MR och CIA Factbook

Kazakstan Yttrande- och tryckfrihet föreskrivs i konstitutionen men respekteras inte alltid i praktiken. Censur är enligt medielagen förbjudet men vissa ämnen som kritikmot presidenten och mot korruption på hög nivå är ändå tabubelagda.Trakasserier och misshandel av journalister från oberoende medier som uttryckt kritik mot regeringen förekommer i relativt stor omfattning. Myndigheterna kan också återkalla den nödvändiga registreringen för utgivning för att ingripa mot media. Av denna anledning är självcensur en vanlig företeelse. Till bilden hör också att flera medieföretag, såväl nyhetsbyråer, radio- och tv-kanaler samt tidningar, ägs av presidentens familj eller närståendepersoner. Lagen kräver att alla former av medier, utom internetsidor, registreras. Regeringen kontrollerar de största dagstidningarna. Även tidningar, somofficiellt är oberoende, tar i många fall emot statliga bidrag.

Azerbajdzjan  Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet och förbjuder uttryckligen censur. Myndigheterna använder emellertid en rad metoder för att förhindra fri debatt och kritiska röster. Tidningarna är beroende av staten för tryckning och distribution. Regimkritiska journalister kan berövas sin lön. Företag som annonserar i oppositionsvänliga tidningar råkar i svårigheter. Journalister oskadliggörs genom ärekränkningsmål. Inför risken av en förtalsprocess iakttar många tidningar självcensur. Azerbajdzjans advokatsamfund har beräknat att antalet journalister som ställdes inför rätta i ärekränkningsmål under 2007 var tio gånger fler än under 2005.

 Uzbekistan  Diskriminering inom arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller politisk åsikt är visserligen förbjuden men förekommer likväl i viss utsträckning. Alla arbetare har laglig rätt att bilda eller ansluta sig till fackliga organisationer. De fackföreningar som finns bedöms dock vara starkt centraliserade och beroende av regeringen. Tvångsarbete är likaså förbjudet men rapporteras förekomma – särskilt i samband med bomullsskörden. Uzbekistan har inte tillträtt konventionerna om förbud mot barnarbete (nr 138 och 182) och ej heller konventionen om föreningsfrihet och förhandlingsrätt (nr 87).

Tadzjikistan Respekten för mänskliga rättigheter brister fortfarande på många områden i Tadzjikistan. Det politiska systemet är mycket präglat av att landet är en enpartistat med stark presidentmakt. Oppositionspartier har ofta nekats denregistrering som krävs för att få verka. Det rapporteras regelbundet om tortyr i häkten och fängelser, ofta som ett sättatt tvinga fram bekännelser. Internationellt gjorda åtaganden har svårt att ipraktiken tränga igenom en rätts- och polisapparat, som fortfarande bär en klarsovjetisk prägel. Den dömande makten, som enligt konstitutionen ska vara oberoende, står i många fall under inflytande av den politiska makten.Presidenten har makt att, med parlamentets godkännande, tillsätta och avsättadomare. Utbildningsnivån på landets domare är förhållandevis låg och mutor till åklagare och domare och andra former av korruption är vanligt förekommande. Inte minst gäller detta hos rättsvårdande statstjänstemän somhar till uppgift att förhindra narkotikasmugglingen genom landet från Afghanistan.

Georgien Författning förbjuder tortyr, men allvarliga kränkningar förekommer, även om läget förbättrats på senare år. Rapporter om tortyr, polisbrutalitet, förnedrande behandling, framtvingade bekännelser och påhittade eller planterade bevis (framför allt narkotika) förekommer fortfarande. Det georgiska parlamentet har en uttalad målsättning att all ny lagstiftning skastå i överensstämmelse med Europaråds- och EU-normer och övriginternationell standard. Rättssäkerheten är dock bristfällig och det främsta problemet är bristande tillämpning av lagarna.

Moldavien I praktiken kontrolleras media, särskilt TV, men även radio och tidningar, av regeringsmakten. Åtgärder för att reformera rättssystemet och förbättra situationen har vidtagits de senaste åren som ett led i uppfyllandet av EU-Moldaviens handlingsplan. men fortfarande återstår mycket arbete innan Moldavien kan anses ha ett oberoende rättsväsende och en fungerande demokrati. Romerna är en särskilt utsatt grupp och drabbas också i högre grad av polisvåld och trakasserier. Även vissa religiösa grupper utsätts för diskriminering och trakasserier. HBT-samhället möter fortsatt en starkt negativ attityd.