Att allt annat än att de fortsätter med utbetalning vore förvånande, att hålla ingångna bonusavtal med de anställda är det bankerna sätter högst. Lagt kort ligger,  ingångna avtal ska hållas. Där har de självklart lagen och avtalsrätten på sin sida.

Trots detta efterlyster jag en etisk diskussion inom bankerna. Det kan ju inte kännas så bra att få en stor rörlig utbetalning medan banken går back och killarna och tjejerna i kassan blir uppsagda? Eller att bonusen kommer från de extra pengar ägarna har betalat in?

Kan inte ägarna se till att bankena ”rensar upp i bonusträsket” är en fråga som ofta kommer upp. Jo, när det gäller bonus till VD och ledning men inte när det förekommer rörlig ersättning längre ner i en organisation. Då är det inte en ägarfråga utan något VD är ansvarig för.

Bankcheferna skulle kunna sätta sig ner och komma överens om en gemensam linje.  Då skulle de kunna ha en diskussion med de anställda och finansförbundet, typ en Stureplansöverenskommelse kanske.

Jag tror det skulle kunna kännas bra för de anställda om de gavs möjlighet att återskapa förtroendet för bankerna.

Jag förutsätter att man omförhandlar befintliga överenskommelser och att resultatet rapporteras till styrelserna och sedan till ägarna. Ägarna är ju inte bara ägare utan ofta också kunder.  Om inte annat så är ägarnas (pensionsfondenas) kunder också bankens kunder. Dessa kunder är just nu förbannade och besvikna. Livet är inte ett kortspel utan ett samspel mellan människor. Ibland måste man diskutera och prata med varandra för att komma fram till vad som är rätt.

I Storbritannien  aviseras en ny snabblagsom ska sätta punkt för kortsiktig ersättning.  Det finns en möjlighet att Borg & Co faktiskt får nog även i Sverige. Det skulle vara unikt med en så snabb lagförändring men det är våra folkvaldas privilegier att ändra spelets regler.

Marknadsbevisen, som uppgick till ca 25-30 miljarder handlades friskt på marknaden. Det utbröt i det närmaste panik bland aktörerna, fonder och institutioner, ingen ville sitta med svartepetter och hela företagscertifikatmarknaden havererade. Bankerna var ännu mer panikslagna eftersom det var uppenbart att svartepetter hade permanent uppehållstillstånd i deras kreditportföljer. Om detta och om vad som hände före och efter kan man läsa i den mycket intressanta boken ”Jacobs Stege” skriven av Jacob Palmstierna.

Jacob Palmstierna är en legendarisk bankchef som började sin karriär i Wallenbergsfären. När han stod på toppen av sin första karriär var han VD i Skandinaviska Enskilda Banken. Hans mormor var Rut Wallenberg, syster till häradshövdingen Marcus Wallenberg.  I slutet av 80-talet misstänktes han för skattebrott i samband med husaffärer. Trots att han så småningom blev friad raserades hans ställning totalt, han blev ovän med sina Wallenbergska släktingar och tvingades bort från banken. Så här i efterhand har vi som skattebetalare anledning att prisa hans olycka eftersom den ledde till vår gemensamma lycka. Detta genom att han via sin insats i den statliga krisbanken Nordea var med och räddade stora värden åt oss alla. Jacob skriver utförligt om alla turerna i 90-taletsbankkris. Dessa var både dramatiska och ibland hjärtlösa. Det är smått ironiskt att JP och Nalle Wahlström ”lyckades” med att få Erik Penser att ge upp och kasta in handduken när JP:s efterträdade i SEB misslyckades med samma taktik i Nyckeln när de försökte tvinga Anders Wall & CO att ställa upp och ta ansvar för företagets förluster. Det är kanske att gå för långt men jag kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om inte Wallenbergarna hade motat bort en av ”Wallenbergandans” främsta kulturbärare och det i stället hade varit JP som hade skött ”förhandlingarna” med Nyckelns huvudägare, då en gång för länge sedan? Hade den svenska bankkrisen utvecklats på samma sätt? Hur mycket betyder en person? Hade det ens funnits en halvstatlig svensk bank vid namn Nordea eller hade det bara varit ett svart hål i statskassan?

Hur som helst är JP en intressant person. Min egen erfarenhet av honom är begränsad men jag har trots allt träffat honom vid några tillfällen. Det var under perioden mellan hans två karriärer. Han satt inhyst på den sk ”Elefantkyrkogården” på Birger Jarlsgatan. Han var väldigt offside och ägnade bl a sin tid åt några större stiftelser. En av dessa var kund på den avdelning inom SEB som jag var chef för. Det ingick då i mina förpliktelser att vid några tillfällen följa med den kundansvarige upp till JP för avrapportering. Dessa besök följde en bestämd ritual. Vi fick göra en föredragning för JP alltmedan han satt tillbakalutad och långsamt förde fingertopparna emot varandra. Stämningen var spänd och vi drog nervöst igenom agendan. Vi hade all anledning att känna oro för så snart han misstänkte minsta lucka i presentationen log han ett sardoniskt leende och kom med en dräpande tillrättavisning. Jag blev faktiskt smått förbannad på karl när jag upptäckte hur han njöt av att klippa till. Även efter många år mindes jag honom som en elak jävel. Jag insåg förstås att detta var en ofullständig analys av JP som person men inte förrän jag läst hans memoarer har jag förstått att jag hade bode rätt och fel. Läs själva och möt en sammansatt person som det är svårt att inte förstå och tycka om.

Förra hösten medverkade han i Janne Josefssons ”Debatt” på temat bankkris. Janne J frågade honom vad det berodde på att dagens bankdirektörer fick så mycket mer betalt än vad han fick under sin glans dagar. JP log då sitt sneda leende och de vassa huggtänderna glimmade till och sa – Det måste bero på att de är så mycket skickligare än vad jag var. Ironi när den är som bäst.

Är detta rätt? Tja, i rent juridisk mening så är det självklart att en ingången löneöverenskommelse ska hållas men dessa firmor får ofta betala ett högt pris när de håller vad de lovat sina specialister. Som skäl för att ha denna typ av ersättningar framförs ofta att ” det är praxis i branschen” och ”vi måste ha det såhär för att kunna konkurrera om de bästa medarbetarna”. Det ska med andra ord löna sig för firman och dess aktieägare.  Det förefaller vara en logisk tankekjedja; hög lön, attraktiv arbetsplats, nöjda medarbetare som jobbar skjortan av sig borde ge hög vinst och därmed klirr i aktieägarnas kassa.  Problemet är bara att det inte finns många exempel på att detta resonemang stämmer. Hela den finansiella krisen motsäger resonemanget.

Det som är bra är att det kommer fram i ljuset genom att man numera redovisar rörliga löner tydligare. Bonus är nämligen som champinjoner, de trivs bäst i mörker.

Bonusproblemen är dock inte ett isolerat Swedbank eller SEB problem. Det finns i hela branschen fortfarande system som inte riktigt håller för att lyftas fram i ljuset. Systemen måste helt enkelt konstrueras om. Konstigheter som att specialister kan lyfta bonus pg av ett kortsiktigt tradingresultat i egen portfölj framstår inte som speciellt begåvat med tanke på vad som hänt i firmor som förfinat just sådan system. Att ge en VD möjlighet att pensionera sig vid 55 års ålder med en livsvarig årlig pension om 8 millar är nog en variant som SHB:s egen seglande Arne von Anka kommer att få vara rätt ensam om.

Som aktieägare och pensionssparare vill jag ha ändamålsenliga belöningssystem som premierar långsiktig relativ överavkastning inte kortsiktigt speck eller vansinnes utlåning. Jag tror att de firmor som har modet att införa dessa enkla principer kommer att bli vinnare. Det är nämligen inte alltid snabbvägen är den snabbaste. Vetenskapsradion rapporterade idag om några matematiker  vid Princeton som hade räknat på om det verkligen lönade sig att ta rullbanden fram till gaten på flygplatser. Det gjorde det inte, det går snabbare att gå bredvid!

För övrigt tyckte min man att det var hysteriskt roligt när han kikade över min axel och såg att talespersonerna för två av bankerna heter Back och Backtemar. Passande namn tyckte han och skrattade rått trots att jag försökte intyga att båda herrarna är hederliga och begåvade.

Jag är en stor vän av öppenhet, även om det inte alltid går att återge alla turer i ett skeende. Ibland är man dessutom bunden av sekretessavtal. De diskussioner som rörde ersättningsfrågorna är värda att belysa. Här är min bild av diskussionerna:
 
Det stämmer att bankens ersättningskommitte diskuterade lönefrågan med vissa institutionella ägare. I alla fall med mig. Diskussionen rörde två områden
1. Om VD skulle kunna behålla sin bonus för 2008.
2. Hur lönesystemet var kopplat till LTIP
 
I de diskussioner jag deltog i nämndes inte att nivån på lönehöjningen för VD var 2 Mkr. Inget sas heller om att SEB hade fått några speciella löften från regeringen i lönefrågan. Diskussionerna fördes samtidigt som andra diskussioner pågick angående nyemissionen. Diskussionerna hölls separata med olika företrädare från bankens sida men under samma intensiva period om ca 2 dagar. Företrädare för SEB har jag alltid upplevt som mycket professionella och korrekta i denna typa av överläggningar.
 
Jag fick en direkt fråga angående nr 1. Jag sa då att med tanke på att banken skulle behöva ta in nytt kapital så skulle det se mycket märkligt ut att samtidigt ge VD en extra ersättning utöver den fasta för 2008. Men jag sa också att eftersom det fanns ett avtal i botten så var det ingen fråga för ägarna utan endast för VD själv att ta ställning till. Jag sa att det faktum som gjorde att bonus kunde anses som intjänad trots att banken hamnat i en sådan kritisk situation att den behövde ett kapitaltillskott visade att det fanns något fundamentalt fel i beräkningsgrunden. Jag upplevde det som att man i från bankens sida var mycket angelägen om att nyemissions förslaget inte skulle störas av en bonus debatt. De bankföreträdare jag talade med bekräftade också det som redan framkommit beträffande att ta bort rörliga lönedelar för 2009 och endast utbetala fast lön.
 
Beträffande nr 2 så är det på det viset att det långsiktiga belöningsprogrammet kallat LTIP , som i SEB:s fall är ett aktiesparprogram med viss rabatt, för den enskilde individen finansieras genom att ledande befattningshavare avsätter en del av den rörliga lönen. I och med att den rörliga bonusen togs bort försvann den tidigare möjligheten att finansiera LTIP. Detta framställdes av bankföreträdarna som ett problem då man då skulle behöva ta av den fasta lönen alt eget privatkapital för att kunna delta i LTPI. Jag frågade då om tanken var att man skulle höja den fasta lönedelen till nivåer som matchade individens tänkta tilldelning i LTPI. Banken bekräftade då att det fanns sådana tankar. Inget sas dock om nivåer utan endast att skälet var att ”tvinga/motivera” VD och övriga chefer att delta i LTPI. SEB:s LTPI är ett rätt tufft program som bla kräver en bättre utveckling än konkurrenter. Det är därför inte självklart att alla vill delta. Programmen som löpte mellan 1999 och 2003 var väsentligt generösare i sin utformning. Efter kritik från bl a Folksam ändrades villkoren till de nuvarande. Jag påpekade det faktum att regeringen kommit med lönehöjningsbegränsningar för att tillåta deltagande i de olika stödprogrammen men fick ingen direkt reaktion. Jag tror att man nämnde att man hade kontakter med regeringskansliet men inte om vad. Att man skulle ha fått något löfte om att höja lönen retroaktivt från 1 januari sas det inget om. Jag sa att jag kunde förstå problematiken men jag underströk också att vi som ägare inte hade att ta ställning till VD:s lön (det är styrelsens uppgift) utan endast till det förslag till Ersättningspolicy som skulle komma att föreläggas stämman. Vi skulle komma att analysera denna närmare och eventuellt ställa kompletterande frågor kring denna. Jag sa att det vore bra om man beskrev problematiken ikring LTPI på ett tydligt vis för att inte riskera att få kritik i efterhand när det uppdagades vilken nivå VD:s lön hade hamnat på.
 
På själva stämman så togs inte frågan om höjning av den fasta lönen upp överhuvud taget i anslutning till punkten om Ersättningspolicyn. Man talade endast om att den rörliga bonusen var borttagen för 2009. Det var därför jag ställde en konkret fråga kring nivåerna på löneökningen. Jag blev också lite förvånad över att ordförande bara drog policyn och verkade vara beredd att gå direkt till beslut eftersom jag i förväg hade meddelat att jag ville ställa frågor.

När sedan MW svarade lite svävande att höjningen skulle vara marginell kunde i alla fall jag inte tro annat än att man hade frågan under kontroll. Jag visste inte på stämman att VD redan hade fått 2 Mkr i höjd lön på stämman. Jag har talat med några andra institutioners företrädare och inte heller de hade fått dessa uppgifter i förväg. Något om några löften från Borg eller Odell har jag aldrig hört talas om.

• Ränta på lån & sparande är en klassiker. Här skulle många kunder kunna upptäcka att det finns pengar att tjäna genom att jämföra och begära in offerter.
• Tillgänglighet? Vill du ha ett kontor runt knuten som du kan knalla in på och stå i kö så se till att det är ett trevligt sådant men kunnig och service intriktad personal. Vill du i likhet med mig helst undvika köer så kolla in wilka webblösningar som finns, om de är säkra och om de är enkla att använda. Provring gärna telefonbanken för att se hur du blir bemött eller om det är några samtal före dig i kön (men vi tar emot dig så snart vi kan).
• Utbud? Vill du ha allt på ett ställe eller kan du tänka dig att ha flera leverantörer? Glöm det där med att du ska hitta den bästa fonden. Den finns inte.  Gå istället på riskmodellen: Ju längre sparhorizont dessto högre risk kan du ta. Lägg inte alla ägg i samma korg och spana i avgifterna. På lång sikt betyder avgiften mycket.
• Rådgivning? Vill du ha rådgivning? Inget är enklare. Rådgivning kan du få på längden och tvären. Alla banker och försäkringsbolag har numera välutbildade rådgivare. Lyssna och utvärdera. Bestäm dig inte direkt utan be att få tänka på saken.
• Mer än att bara tjäna pengar? Fråga hur bolaget hanterar etiska frågor som miljö, barnarbete och korruption. Fråga hur fonden agerar som ägare, har de röstat nej till ett enda bonus program?

Strunta i vilket bolag som har mest eller bäst reklam. Var inte orolig för att nån ska bli sur för att du byter. Väl något som är bra för dig, något som är bättre. Är det viktigt för dig vilka som sitter i ditt bolagsstyrelse – kolla upp detta – gillar du inte gubben eller i undantagsfall gumman, välj något som passart dig bättre. Det är visserligen oftast Wallenberg eller Wanja du har att välja mellan men det är inte värre än att rösta i riksdagsvalet.

Använd din rättighet som konsument och välj något som är bättre. AMF då, ska man lämna eller ej? Sanningen är den att de som pensionssparat i AMF hittils har fått en väsentligt bättre avkastning än de som gjort det samma i t ex SHB eller LF:s motsvarande fonder. Att de sedan har fått vara med och betala Elmehagens pension är kanske något man kan leva med. Kan man inte det ska man byta. Men se till att det blir något som är bättre. Tro bara  inte att du slipper betala ohemula pensioner, det går dessvärre 10 Elmehagenska pensioner på dussinet.

Styresen aviserade att man tänkte  ge blanka sjuttsingen i vad ägarna tycker om bonus till nloedningen. Och då talar vi inte om villken ägare som hellst utan Svenska STATEN. Staten, dvs regeringen ville ta bort bonus för ledningen. Styrelsen obstruerade. Den svenska staten, som är Telia Soneras största aktieägare, drev då  igenom sitt eget förslag till ersättningspolicy för bolagets ledande befattningshavare, vilket inte innehåller någon rörlig ersättning. Man frågar sig: – Vad hade styrelsen väntat sig? Att staten hade sagt - Jo, ja vi vill ju ta bort bonus  men för Teliasonera gör vi ett undantag. Just  Telefondirektörer är det ju en sådan brist på så det är klart att grabbarna ska få bonus?  Själv kom jag kom helt av mig i denna plötsliga dramatik. Annars hade jag tänkt ta upp en annan ersättningsfråga – nämligen pensioner. Pensioner är en kostsam post i Teliasoneras resultaträkning. Närmare 200 miljoner är man skyldig bara fd VD:ar. Läger man på  alla andra telefondirektörer så svindlar summorna.  Nya VD har en modern premiebestämd pension. Den är inte helt gratis den heller, VD får lika mycket dvs strax över 8 millar i fast lön ,som han får i pension. Jag hade tänkt fråga om styrelsen verkligen hade satt sig in i det avtal som gör VD till en så pass kostsam figur. Men som sagt, nu blev det i stället företagshistoria när en styrelse inte följer ägarens direktiv och får pisk på stämman. Noteras bör också att Storägarna Swedbank Robur Fonder och SEB Fonder samt SEB Trygg Försäkring stödde Telia Soneras styrelses förslag om ersättningspolicy, vad kan det bero på?

Forskare från fyra höjdar-business-schools har visat att mål i många fall gör mer skada än nytta.

Vi menar att fördelarna av målsättningar har överdrivits och att den systematiska skadan av målfokus har ignorerats

Det spelar ingen roll hur duktig en person är och hur bra hans avsikter är. Om fokus ligger på ett enda mål så kan det innebära att han leds in i ett oetiskt beteende eller överdrivet risktagande. Målsättningar är lätta att implementera och mäta. Men lika lätt är det att underskatta eller ignorera oönskade resultat.

Exemplet Ford Pinto: Målet var att under 1970 bygga en bil ”under 2000 pounds och under 2000 dollar”. De anställda glömde med detta fokus bort säkerhetsaspekterna och designade en bil där bensintanken vid krock bakifrån var känslig för explosion. 53 personer dog!

Exemplet Välgörenhet: I en studie 2000 lät man ett antal personer samla in donationer till välgörenhet. De delades in i grupper där vissa fick en viss procent av det de samlade in och vissa fick inget. De utan ersättning samlade in väsentligt bättre än de som fick bonus. Förklaringen visade sig vara att de som fick betalt förlorade en del av den inre motivation som gjorde att de ansträngde sig mer.

Istället för mål menar forskarna att man ska skapa miljöer där de anställda vill lyckas, där de vill hjälpa organisationen och samtidigt göra det på etiskt bäst möjliga sätt. Forskning visar att anställda jobbar bättre om de finner arbetet belönande i sig självt, inte enbart med mål.

Mål är lämpliga när du vet exakt vilket beteende du vill ha samtidigt som andra oönskade konsekvenser saknas och etiska problem inte kan uppstå. Om man nu har en rörlig lön, bonus eller vad man nu kallar det då måste syftet vara det är en tydlig koppling till ett resultat. Saknas detta får företagsledningarna vara beredda på att det kommer extern och intern kritik.
Det är enklast och mest logiskt att var och en ansvarar för sitt eget resultat men man kan också använda det för att få en hel organisation att gå åt samma håll.

Det spelar ingen roll om det är ett börsbolag eller ett pensionsbolag som betalar ut ersättningarna. Ingen är värd med än vad ägare och kunder är villiga att betala.

• Det är fel att betala ut bonus när resultatet har rasat, ännu mer fel om det är negativt.
• Det är fel att belöna ett för högt risktagande, ledningen kan utnyttja bolagets egendom för egna syften
• Ersättningarna måste spegla företagets långsiktiga resultat och individens egna insatser.

För alla som idag upprörs över de uppenbara löneklyftorna som finns mellan chefer och arbetare i börsnoterade företag finns det flera strategier att tillämpa.

Ställ krav på ditt fondbolag/försäkringsbolag/pensionsfond som förvaltar dina pengar. Säg åt dem/oss att de/vi  ska visa hur de/vi agerar som ägare i när det gäller ersättningsfrågor. Kräv att de röstar nej för din räkning om systemen är orimliga. Byt förvaltare om de inte gör som du säger.

Ställ krav på de politiker du röstar på. Säg åt dem att de ska sätta upp regler för de statliga pensionsfonderna. Rösta på ett annat parti om de inte gör som du säger.

Och kom ihåg att fler än en miljard människor lever i extrem fattigdom, på mindre än en dollar om dagen. Varje dag dör fler än 30 000 barn på grund av fattigdom. Fundera på hur dina pensionspengar kan investeras för att sprida vårt välstånd till dessa jordens fattigaste

Tanken var att hon (Falkengren alltså inte mamman)  skulle få mindre i handen med det nya systemet än det gamla. Men vi klarade inte av att kommunicera detta. Nu gäller det att laga efter läggning och gå framåt.

Poängen var att det var den rörliga lönen skulle sänkas.

Bonus är den 13 månadslönen. Annikas bonus är inte det utan den är 12 månader. Det är bonus ordet som det är fel på. Någon konkurrent kan komma att ta våra bästa.

Suck och stön! Läs er egen årsredovisning.  Cecilia Aronsson från Veckans Affärer  efterfrågar vilka jobb det är som de kan komma att gå till. Var finns de arbetsgivare som IDAG vill betala 18 Mkr för en bättre begagnad bank VD? Det är en mycket bra fråga. Särskillt som det snarare är kunderna som vill byta bank.

Det är inte ett kommunikationsproblem, även om den bristfälliga kommunikationen bidragit. Det är ett systemfel. Det är inte rimligt att betala ut rörlig lön när aktieägarna fått betala Big Time! En rörlig lön kan vara OK om ni kan visa varför den är bra för aktieägarna. Annars är den inte OK. Det är inte heller OK att att undvika att svara på en rak fråga på en bolagsstämma om hur mycket man tänker höja den fasta lönen. Att laga efter läge är en bra princip. Men analysera läget först innan ni lagar en svårsmält rätt med inbakad bonus.

Det är lätt att kämma sympati fören person som på detta sätt försvarar något hon inte bär ansvaret för.

Jag kan dock trösta hennemed att hon inte alls är lägst avlönad i bank Sverige.

VD Annika Falkengren har hög lön (fast plus rörlig,  numera endast fast), långsiktigt incitamentsprogram samt övriga förmåner och pension. Detta är vanligt för bolag i Investorsfären.

VD:s ersättningsvillkor i SEB

 (2009 prognos, 2008 rörlig lön borttagen)

Dessutom tillkommer det genomröstade förslag på incitamentsprogram för 2009  sominnehåller Performance shares till 333 befattningshavare (vilkas insatser bedöms direkt kunna påverka bankens resultat, lönsamhet och värdetillväxt). Lång löptid på 7 år, med kvalifikationstid på 3 år. Utfallet av programmet bygger på hur prestationskraven uppfylls (totalavkastning i förhållande tillSEB:s konkurrenter och långa räntan).

Man har tidigare sagt att rörlig lön utbetalas efter avslutat verksamhets år i relation till uppfyllandet av de särskilda mål, såväl gemensamma som individuella, kvalitativa som kvantitativa, som skriftligen överenskommits med befattningshavaren vid årets början. Exempel på verksamhetsmål som har nämnts  är resultat, volymtillväxt och kundnöjdhet. Den rörliga lönen skall vara maximerad, antingen till viss andel av den fasta lönen eller till visst belopp.

Hur troligt är det då att en rörlig lön skulle betalats ut för 2009?

• Resultat = tveksamt, med nuvarnade konjunktur är det mer sannolikt att resultatet minskar
• Volymtillväxt = osannolikt
• Kundnöjdhet = Kundnöjdheten för privatmarknaden låg 2008 på 65 (mot banschgenomsnittet på 73) , för SME låg den på 63 (mot genomsnitt 72).  Kanske hade man kunnat höja den något även under ett svårt år som 2009. Verkar dock svårt med dagens situation.

Så vad var det då man kompenserade för genom att höja den rörliga lönen? Det verkar osannolikt att det skulla ha fasllit ut någon rörlig lön?  Det finns uppenbarligen stora luckor i resonemanget.

Är då SEB:s VD lägst betald bland bank VD:ar i Sverige?

• SHB:s VD hade 2007  6,7 Mkr + förmåner och pension om 3,9 dvs 10, 6 Mkr, För 2008 är den lönen 7,1 Mkr plus pension troligen ej över 11 Mkr totalt. (VD går i pension vid 58 år)
• Swedbanks VD hade 2007  8 000 + 4 648 i pension och förmåner dvs 12 658. Det är inte troligt att nya VD får högre ersättning, troligen lägre.
• Nordeas VD fick 7,4  Mkr + bonus på 2,7  + pensionsavsättning om ca 4 Mkr dvs ca  14,1 Mkr. För 2008 lär det bli ungefär lika mycket eftersom han inte har avstått bonus för 2008.  (viss reservation för Nordeas siffror pg av deras otydliga redovisning)

Så hur man än räknar så leder SEB fortfarande ligan beträffande VD ersättning. 

 Uppdatering: Jan Almgren på SvD läser nog denna blogg, eller vad tror ni? Välbekommen!

När styrelsen gjorde om lönesystemet för bankledningen gjorde vi det i en strävan att införa ett system som uppfyller garantiprogrammets krav samtidigt som det är mer konkurrensneutralt och långsiktigt. Vi tog bort de kortsiktiga rörliga lönedelarna och sänkte den totala ersättningen … Efter en fortsatt dialog med Riksgäldskontoret står det dock klart att ytterligare anpassning krävs. Eftersom syftet med förändringen av lönesystemet – att uppfylla garantiprogrammets krav – inte uppnåddes, är styrelsen överens med ledningen om förändringarna. (ur pressmeddelande från SEB)

Det minsta man kan begära av en styrelse är väl att de kan läsa innantill och så svårt kan det väl inte vara att förstå Odell & Co menade?  .

I det avtal som Riksgälden skall skriva med instituten ska restriktioner för ersättningen till ledande befattningshavare tas in. Restriktionerna skall gälla för de fem personer som har den högsta sammanlagda ersättningen. Fast lön får inte överstiga den ersättningsnivå som beslutats före den 20 oktober 2008.  (Ur bankstödsprogrammet)

 Inte så just att lägga ansvaret på ledningen att sänka sina löner. Annika Falkengren får stå där som en symbol för ett överbetald direktör medan de faktiskt är ägarna och deras företrädare i styrelsen som bär ansvaret. Kom ihåg att enigheten hos de största ägarna är total. Är det något Falkengren ska lastas för så är det inte att hennes chefer har läs och omdömessvårigheter utan istället den ytterst tveksamma ”kundaktiviteten” som innebär att man ägnar sig åt kundvård på lyxhotell i alperna.  Hur välvårdade kommer kunderna att känna sig när de kommer hem och hittar ett inbetalningskort från skattmasen och ilskna bankkunder hötter med nävarna åt dem på Arlanda?

Styrman Karlsson (H Alfredsson)

Stackars Styrman Karlsson hade otur
skulle gå på flottans fest i går.
När han skulle snöra på sig skorna
måttade han fel med sina tår.

Han satte foten i sin potta
och kunde inte komma loss.
Ba dam pam pam.
Hans fot e´ storlek 48
och den var alltför stor förstås.
Ba dam pam, pa da bam.

Han putsa upp den med skokräm
så att den glänste svart och fin.
Och snart på balen sågs han dansa
med sin sko utav porslin.

Han hade foten i en potta
men så han svängde sina ben.
Ba dam pam pam.
Så bra att chefen för vår flotta
utnämnde Karlsson till Kapten.
Ba dam pam, pa da bam.

Nu är Kapten Karlsson havens fasa
alla sjöpiraters stora skräck.
Över vattnet hör man tydligt ekot
av hans steg när han går kring på däck.

Han går med foten i en potta
för han har aldrig kommit loss.
Ba dam pam pam.
Och såna sparkar han kan måtta
när han i drabbningarna slåss.
Ba dam pam, pa da bam.

En gång så föll han från skutan
och tänkte nu så blir jag våt.
Hur ska jag komma till Sverige
jag har ju inte någon båt.

Men han hade foten i en potta!
I denna seglade han hem
Ba dam pam pam.
och möttes av sin fru Charlotta
som också har sin fot i kläm.
Ba dam pam, pa da bam.

I en byrålåda i en chiffonje´. Ole´!