Där presenterar Leif en utmanare till de två ”givna” grupperna av skurkar som kan ställas till svars för den uppkomna ekonomiska situationen; politiker och banker och dess bankirer nämligen de politiker och tjänstemän som skyndade igenom eurosamarbetet utan att ta notis av, utreda, beakta eller bygga in skydd för, de risker som detta nya monetära system skulle medföra. Trots protester från enstaka politiker och tjänstemän, avvek man inte från den inslagna vägen utan var övertygade om att de eventuella problem som skulle kunna uppstå skulle gå att lösas.

Fullständig enighet nås nog sällan i någon diskussion som samlar så många debattglada och intresserade personligheter som detta Kollegium. För egen del, med en bakgrund inte bara för Ja-sidans kampanjorganisation i eurovalet utan även i organisationen Ja till Europa inför EU-folkomröstningen 1994, är det klart att Leifs argument inte är samma som mina egna.

Det som dock lyftes fram, att när den homogena starka skaran beslutsfattare får korn på ett spår så väljer man ofta att isolera sig och utesluta mottyckare och skeptiker, är nog en sanning som vi alla kan känna igen. Att någonstans i klyschan ”ändamålen helgar medlen” så väljer man att inte lyssna på de ”djävulens advokat”, ”motvallskärringen”, ”dysterkvisten” eller vad den nu må kallas, utan man fortsätter på den inslagna vägen. Den tid, den politik, och den insats och mod det krävs att stoppa ett projekts skenande framfart, är inte alltid görbar.

När en ledande befattningshavare inom HQ-bank slog larm om att allting inte stod rätt till, bemöttes hon av kalla handen. Ingen ville ta hennes negativa larm på allvar då det stred mot den satta agendan, de positiva bilder som målats upp och de stundande kvartalsboksluten. Larmen togs inte på allvar, kvinnan hoppade av och vad som hände med HQ-bank vet vi väl vid det här laget.

Eller varför inte ta ett exempel som ligger fotbollssupportern och göteborgaren Leif nära om hjärtat – hans älskade Örgryte IS totala ekonomiska genomklappning. Trots till synes evigt starkt stöd bland sponsorer, trots givna ekonomiska intäkter från förbund, åskådare och försäljning av spelare, så lyckades inte Örgryte ordna upp sina affärer i tid och gick som första svenska elitklubb i konkurs förra året och spelar nu i landets tredje division. Exakt vad som har förekommit i Sällskapets styrelserum är mig inte känt, men det är rimligt att anta att den eller de personer som eventuellt på ett tidigt stadium slagit larm om att någonting inte stämmer när man jämför plus och minuskontona, inte heller vann det gehör som behövs.

Vad har vi då lärt oss av att inte bygga in nationella kontrollmekanismer och styrinstrument i eurosamarbetet, att inte lyssna på varningssignaler om akut ekonomiskt läge i HQ-bank eller i Örgryte IS. Tja, säkert ingenting. För flockmentaliteten och ivern kommer säkert att bestå. Kanske är vi för fega, kanske är vi för ambitiösa i vår iver att iscensätta och fullborda det vi har gett oss an för att våga stanna upp, lyssna och analysera. Oavsett vad vi arbetar eller vad våra hjärtan klappar för, kan det nog vara värt att tid till annan stanna upp och lyssna både på våra egna känslor och farhågor, men även när andra försöker säga oss någonting. Någonting som vi kanske inte vill, men måste, höra. Det är just de nyheterna som är de jobbigaste.

Bonusar i banker och finansbolag har med rätta kritiserats hårt de senaste åren.   Ett av problem ligger i själva namnet BONUS.  ”Bonus”  signalerar att någon ges en  en belöning för goda prestationer -  vilket förefaller något i otakt med hur  vissa banker har presterat under de senaste åren.

I själva verket har bonusarna inte alls varit en belöning  för goda prestationer. Istället har det varit en form av  rörlig lön. Ersättningspolicyn för en bank säger ofta att ”Lönen består av en fast och en rörlig komponent. Den flexibla komponenten minskar om företaget presterar sämre, vilket den har gjort för de flesta banker under de senaste åren.

Om bankerna skulle klara av det pedagogiska tricket att  byta namn på sina ”bonusar” till något som ”flexibel lön” så skulle kanske förståelsen blan kunder och aktieägare öka. Det finns även andra fördelar med ett mer renodlat rörligt lönesystem.  Flexibel lön är avsett att motivera människor,  och hindrar dem från att lämna företaget.  Jag tror vi skulle kunna dra nytta av de anställdas bredvilja att godta den här typen av system. Det är inte många andra yrkeskategorier som så lättvindigt har accepterat sådana kraftiga lönesänkningar som blir resultatet av att man har en stor del av lönen rörlig. Tänk bara på vad som skulle hända om man föreslog detta för t ex flygbolag.

Rörliga lönesystem måste dock användas med stor försiktighet så att man inte får ovälkomna effekter. Forskning har t ex visat att markanta löneskillnader inom ett team är direkt skadligt för prestationen genom att laget som sådant då presterar sämre (Matt Bloom). Inte ens extremt hög lön förefaller vara verkningsfullt för individer – människor med löner inom mer normala gränser presterar bättre (Dan Ariely).
När nu Finansinspektionen presenterar de nya regelverket för ersättningar inom den finansiella sektorn har man en chans att omarbeta lönesystemen på ett förnuftigt sätt. Genom att utgå från fast lön och lägga tydliga gränser för hur stor del som ska kunna vara rörlig i förhållande till den, inte dra sig för att låsa in stora delar av den rörliga lönen ett par år och betala en del av den rörliga lönen i aktier så har nu branschen ett unikt tillfälle att putsa upp sin image och återfå en del av det för den finansiella sektorn så viktiga förtroendet.

En snabb google övertygar mig om att denna dress code inte står i överenstämmelse med vad som hänger på galgarna. För mig blir det antignen ”business” eller ”chic”. Kommer också att tänka på den sanslösa hístorien om klädkoden i UBS. I finanskrisens efterdyningar tog de sig tid och formulerade ett 43 sidigt dokument där det framgick att kvinnor skulle bära kvinnor att bära hudfärgade underkläder och kjolar som sträcker sig 5cm nedanför knäet. De uppmanas också att när de besöker frisören alltid fråga sig: ”Är detta ett frisyr som passar min ålder?”  Undrar om man får klä sig i ”business chic” dress på den lustiga banken.

Jag är lite rädd för vart allt detta med finanskris, Carnegie, HQ, Aspis etc skall sluta. Reaktionen från myndigheter och department är att sätta upp nya drakoniska regler och sedan göra platsbesök och kontrollera att vi har en hylla med pärmar med instruktioner och att instruktionen har ett visst antal sidor. Sedan är man klar. Men det är ju att fega ur. Då bedömer man enbart det som är på axeln rätt/fel men struntar fullständigt i det som är bra/dåligt.

Det förstnämnda är ganska enkelt och går att klara utan stor kompetens – det är ju bara att mäta tjockleken på instruktionen och se till att den sitter under rätt flik.

Det andra (bra/dåligt) är mycket mer krävande för då fordras även affärskänsla, sunt förnuft, beteendekännedom etc. Jag tror att det jag försöker säga är att nya regler kanske är bra, men i den mån de enbart bidrar till mer rätt/fel – resonemang är de helt felriktade.

De företag som vill fulköra kommer att kunna fortsätta gå i konkurs även om regelsamlingen fördubblades, eftersom det som verkligen styr mer än någonting annat är kvaliteten på ledning och personal samt de incitamentsstrukturer som finns på plats. De företag som inte tänker fulköra i vilket fall som helst får bara ännu mer värdelöst regelverk att följa vilket gör barlasten ännu större. Och totalt sett har man inte åstadkommit något annat än ett stort, kraftfullt slag ut i luften.

Den lösning som jag tror mer på är att göra styrelse och ledning personligt ansvariga i mycket högre grad än som sker idag. Det skulle också få till följd att det blir mindre attraktivt att sitta i ledande position vilket kanske gör att antalet personer som är ”proffs” bara på att sitta i styrelse minskar. Och det vore ju inte fel att röra om lite i grytan och få fram lite mer kompetens. Om man dessutom kombinerar detta med fit-and-proper-bedömningar som faktiskt inte bara är en pappersövning så blir det ju ännu bättre.

Den senaste tidens utveckling i HQ Bankfallet visar att Finansinspektionens kontroll i huvudsak fokuseras på att vara domare i efterhand. När Finansinspektionen utövar sitt myndighetsansvar kan det ha gått månader och år.  Det är därmed upp till varje aktieägare och kund att kräva ett tydligt svar på nedanstående frågor innan man kan sitta någorlundatrygg i båten.  En klok regel när det gäller navigering är att man aldrig ska segla sin båt till områden där ens hjärna inte redan varit.

• Hur har Banken säkerställt att riskkontrollfunktionen inom banken granskar efterlevnaden av bankens system och instruktioner oberoende av själva verksamheten? 
•  Hur är det säkerställt att riskkontrollfunktionen är tillfredställande bemannad och hur det är säkerställt att de som arbetar där har rätt kompetens?
• Hur är det säkerställt att VD för banken har tillräcklig kompetens för att bedöma riskerna?
• Hur säkerställs att bankens styrelse har tillräcklig kunskap om hur verksamheten fungerar, hur avkastningen skapas och vilka risker som är förknippade med verksamheten?
• Finns det en rutin som innebär att alla påpekanden från finansinspektionen rörande bankens verksamhet rapporteras direkt till styrelsen?

En personlig reflexion är att det är inte rimligt att risker ska uppmärksammas av enskilda ”Whistleblowers”  media eller skvaller på sta´n. Det är inte rimligt att finansiella företag behandlas på olika sätt av myndigheterna för att de bedöms ha olika betydelser för den finansiella stabiliteten.  Det är inte rimligt att ”tillräcklig kompetens” är något som endast kan fastställas ni efterhand. Det måste finnas en tydlig definition av kompetens i förväg för att problem ska kunna undvikas. Vi ska ha tydliga regler som gäller lika för alla. Det är inte rimligt att beslut om indragna tillstånd ska komma som en obehaglig överaskning för kunder, aktieägare och anställda.

1) Whistleblower är ett engelskt begrepp för en person som anmäler brott, korruption eller andra oegentligheter, och som i vissa fall löper risk att straffas för detta. Straff kan vara att åtalas för förtal eller – om beskyllningen är riktad mot den egna arbetsgivaren – att bli avskedad eller omplacerad.

• Hur kan det vara tillåtet för en bank att ha den här typen av verksamhet när det inte finns en glasklart sätt att verkligen värdera sina tillgångar (även de som inte har någon marknad) på ett ”rätt” sätt? Är det inte dags att reglera bankers tradingverksamhet på ett sådant sätt att felvärderingar inte kan uppkomma? Borde inte en sådan här verksamhet separeras från sådant som har med vanlig bankverksamhet? Om en verksamhet är så svårbedömd och riskfyld att inte ens finansproffs och revisorer klarar av att hålla den i stången, ska den då få finnas parallellt med vanlig in- och utlåning, värdepappersäffärer och pensionssparande? Dessutom kan det inte vara hälsosamt att låta de som  som sköter huvudaffären får känna sig som grå möss som helt kommer i skuggan av den glamorösa tradingen.
• Är det verkligen rimligt att en tillsynsmyndighet håller ett företag under luppen i två år, upptäcker allvarliga brister och väntar två  innan man sätter in kännbara sanktioner? Enligt vad som står så har HQ givit faderullan i inspektionen.  Är det inte dags att förändra tillsynen så den blir lite mer rapp? Rätt skrämmande är det också att banken har haft en kapitalbrist i nästan två år utan att inspektionen har lyckats upptäcka det.
• Vilka krav ställs egentligen på styrelser i finansiella företag? Inga formella i alla fall. Kanske är dags att ändra på det? Kanske skulle Finansinspektionen tillsätta en egen styrelseledamot i alla finansiella företag med tillståndspliktig verksamhet. En ledamot som inte har någon annan uppdragsgivare än alla dom som är beroende av att den finansiella stabiliteten bibehålls. En person som har en viss insyn i just den här styrelsen sa lite ironiskt ungefär så här till mig för ett tag sedan: ”Detta hade ju aldrig hänt om HQ styrts av kvinnor, eller hur?”

”Ja, just det. Det är därför jag undrar om du funderat på att engagera dig för miljön!”, sa han tillbaka.

Så jag stannade i några minuter, berättade att jag jobbar på Folksam och att jag var på väg till stämman för att bland annat ställa en fråga till Nordeas vd – om just bankens miljöarbete. Och så lovade jag att lägga upp frågan på bloggen, så han kunde läsa den sen.

So, here you go!

Mitt namn är Emilie Westholm och jag representerar Folksam och KPA Pension. För oss är det viktigt att de företag vi investerar i tar ansvar för hållbarhetsfrågor, så som miljö, mänskliga rättigheter och mot korruption. I höstas var vi därför med i projektet Hållbart värdeskapande, där vi tillsammans med 14 andra investerare – Nordea inkluderad – skickade ut en enkät till de 100 största svenska börsbolagen. Nordea var också ett av företagen som svarade på enkäten, och som valde att låta sina enkätsvar finnas tillgängliga offentligt. Utifrån dessa svar har jag nu en fråga:

I enkäten svarar Nordea att det finns riktlinjer för mänskliga rättigheter, miljö, anti-korruption och ansvarsfull affärsetik samt att dessa gäller för anställda i moderbolag och i dotterbolag. Däremot gäller dessa riktlinjer varken leverantörer, kunder eller viktiga affärspartners. Kan VD ge en kommentar till det?

Min andra fråga gäller planerna kring finansieringen av en cellulosafabrik i Tasmanien i Australien, som blivit uppmärksammad och kritiserad för att förstöra områdets unika urskog, förorena havsmiljön och skada ursprungsbefolkningens boplatser och kulturminnen.
Nordea var tills i januari i år med i planeringen av fabriken såsom en av projektets finansiärer. På Nordeas hemsida skrev ni då att Nordea fick frågor från privatpersoner och organisationer om det hela. Därefter skrev ni att ”Banken kan generellt inte kommentera potentiella kunder och deras projekt, men som den aktuella frågan hittills presenterats i medierna kommer Nordea inte att stå som finansiär.”

Nu undrar jag för det första vad som krävs för att Nordea ska stå som finansiär av den här fabriken, eller en teoretisk fabrik om ni inte kan kommentera det specifika fallet. För det andra undrar jag hur Nordea säkerställer att banken i fortsättningen följer FN:s Global Compact, FN:s miljödeklaration för finansiella företag (UNEP FI), Ekvatorialprinciperna samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag – samtliga principer och riktlinjer som Nordea säger sig ha skrivit under och säger sig följa.

Nordeas vd Christian Clausen svarade bland annat att banken har en policy som gäller leverantörer och sedan i höstas finns även ett nytt upphandlingssystem med striktare krav.

Vad gäller projektet i Tasmanien så finns inget åtagande. Banken skulle självklart inte finansiera ett projekt som bränner ned urskog, det skulle strida mot de principer man skrivit under. Och för att följa de principer och riktlinjer som banken tagit på sig att följa så har man exempelvis ett trettiotal experter till hjälp och genomför bland annat miljökonsekvensanalys inför investeringsbeslut.

”Det här är svåra områden, men vi gör allt vad vi kan för att bli bättre”, sa Christian Clausen.

Mest drama skapade dock punkt 17 på dagordningen (som vi för övrigt kom fram till efter 2,5 timme på en alldeles för obekväm stol). Svenska statens förslag om att inte betala rörliga ersättningar till Nordeas ledande befattningshavare presenterades med ett välformulerat anförande som avslutades med ett konstaterande av att 2009 års prestation av vd och höga chefer i banken var outstanding, trots att det skett under ett år när ledningen helt avstått från bonus…

Styrelseledamoten Björn Wahlroos menade istället att det är orimligt att inte kunna belöna ledningen utifrån deras prestation.

”För att använda ett mycket svenskt argument för rörliga ersättningar, så tycker jag helt enkelt att det är rättvist”, sa han till publiken som drog på smilbanden.

Efter lapp-röstning och en kvarts paus för rösträkning kom resultatet: Ingen institutionell ägare ställde sig bakom statens förslag.

Vid det laget hade halva publiken redan traskat hem och en halvtimme senare mötte även vi andra den tvekande våren i luften.

PS. Dagens roligaste var Hans Dalborgs pall vid talarstolen. Han skämtade till och med om den själv!

• Fast lön
• Rörlig lön

            Bonus”kontant extralön, ofta årsvis, kopplad till utfall i bokföring, aktiekurs eller subjektiva bedömningar

            Aktier, optioner etc tilldelas eller köps. Kallas ibland ”långsiktiga incitament”

Problemet är att det är svårt att kontrollera och övervaka att det verkligen är rätt nivå och att det ger resultat. Det är den närmaste chefen som sätter den fasta lönen på en medarbetare. Min uppfattning är att den fasta lönen ska avspegla vad individen presterar i ett fullgott resultat.

När man även använder sig av rörlig lön är det viktigt att det sker med förstånd. Rörlig lön, eller bonus ska vara en belöning för att man nått eller överträffat sina mål. En procentuellt sett hög rörlig lön uppmanar  lätt till ett risktagande som inte alltid är önsvärt. Illa är det också om det är så att bonusen har pressat ner de fasta lönerna till under en nivå som är marknadsmässig. 

När nu kreditförluster och dåliga resultat sopat undan förutsättningarna för rörliga löner att betalas ut kan det vara läge för vår ”verkmästare” att se över den fasta delen. Det kan tom innebära att vissa experters löner justeras upp. Det blir sedan upp till dessa att visa att de kan prestera i förhållande till sin lön.

I garantiprogrammet där banker får låna pengar med staten som garant sägs att man inte får höja lönen för de högsta cheferna. Där är lönestoppdatumet 20 oktober 2008. För kapitaltillskottprogrammet gäller lönestoppet den 9 februari. Så man kan inte höja de högsta chefernas löner. Så bode vår ”verkmästare” och de högsta cheferna får alltså vänta på löneökningen. Men de är väl å andra sidan inte direkt underbetalda.

Jag tror tom att  Swedbanks beslut kan öka hela finanssektorns långsiktiga legitimitet. Det finns en del att leva upp till  nämligen. Statliga insatser,   kapitaltillskott från ägare och läskigt höga reserveringar för kreditförluster har underminerat allmänhetens förtroende. Kompensationspaket som är konstruerade på ett sätt som inte är förenliga med omvärldens värderingar får Finansinspektionen att plocka fram rödpennan och de som äter upp ägarnas kapital bör förvisas till historiens skräpkammare.

Men  det är klart att grabbarna (och förhoppningsvis några tjejer) ska ha en lön som inte i onödan uppmuntrar till detaljstudier av platsbilagan. Gärna rörlig lön men först en positiv avkastning för aktieägarna. Kan vi sen få slippa alltför vidlyftiga nivåer så är jag nöjd. Att få förmånen att arbeta i bank med andras hopslitna pengar är ett ansvarsfullt jobb. De som verkligen vill tjäna stora pengar bör använda sitt eget arbete och sina egna pengar i första hand. Starta de företag som är så nödvändiga för att skapa välstånd på lång sikt.