• Grundvärderingar: ”Vi visar tillit, mod och integritet ”
• Regler: ”Vi ska presentera våra tjänster och produkter på ett ärligt sätt ”

Rapporten menar att detta bidrar till att anställda kan förstå hur de  mer abstrakta värderingarna kan användas i praktiken. I TeliaSoneras fall blir detta både bra och dåligt. Bra på så sätt att ord och handling har en samklanng. Dåligt på så sätt att det tydligt anges att det är de lokala nationella lagarna som anger gränsen för verksamheten.  I vissa länder kan detta leda till att en konflikt uppstår. Låt mig ta ett exempel:  I Uzbekistan förekommer fortfarande barnarbete, dessutom påtvingat sådant, i samband med bomullsskörden. I mars 2011 stängdes Human Rights Watch kontor på order av myndigheterna. I TeliaSoneras uppförandekod anges tydligt att barnarbete inte accepteras. Det är inte speciellt troligt att uzbekiska barn kommer att tvingas till att arbeta på TeliaSonera men företaget kan komma att spela en viktig roll i informationsspridningen kring barnarbete i landet. Många webbsidor är redan idag förbjudna, censuren är utbredd i landet och kritiska journalister fängslas. Den senaste tiden har vi sett folkliga uppror mot många envåldshärskare. Vad händer den dag oppositionen på allvar börjar sätta sig upp mot Uzbekistans diktator sedan 22 år, Islam Karimov? Vad gör TeliaSonera då?

Den intressanta rapporten om uppförandekoder hittade jag på Dan Brännströms mycket intressanta blogg. Kolla gärna in den. Telia har dessutom en läsvärd blogg om bland annat hållbarhetsfrågor.  Precis som jag vill de nog gärna ha kommentarer.

Första steget är att ta kontakt med företaget. Vi har idag haft kontakt med Securitas och då fått bekräftat att uppgifterna i stort sett stämmer. De menar att kritiken är orättvis och uppger att de följer ”praxis i Indien” och säger att anledningen till den långa arbetstiden är att de anställda själva vill jobba mycket och intensivt. Personal kommer resande från jordbruksprovinser och arbetar endast delar av året och då vill de arbeta så mycket som möjligt under denna period. Eftersom de däremellan tar månadslånga arbetsuppehåll ”de bara försvinner” så får de heller inte rätt till semester och sjuklön. Der är en  mycket stor personalomsättning och de anställda hinner ofta inte arbeta så länge att de får ta del av dessa förmåner.  Securitas har ca 14 000 anställda  i Indien.  Bolaget uppger att de har haft en deö problem med sin Indiska verksamhet, Walsons, (som enligt Indiska regler är ett delägarskap) genom att löneutbetalningarnqa har varit oregelbundna. De uppgav att de nu har kommit tillrätta med dessa problem.

Nästa steg är att kontrollera vad företaget har för riktlinjer och policy för mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. Enligt Securitas uppförandekod ska ”Securitas ska följa tillämpliga arbetstidsregler enligt nationell lagstiftning eller bransch-standard.” Av Securitas uppförandekod framgår också att lönestrategin är att ”höja lönerna till en nivå som uppgår till eller överträffar vad som ses som en ”lön att leva på”. Löner och andra förmåner ska åtminstone ligga på den lagenliga minimilönen eller lägstanivå i branschen.”  Vi har bett företaget att kommentera detta i relation till arbetsvillkoren i Indien.

En fråga jag fått idag är om vi nu ”säljer innehavet direkt”. Svaret är att vi inte arbetar på det sättet. Vi vill helst vara kvar och använda vårt inflytande till att påverka företaget att rätta till eventuella missförhållanden. Vi kommer nu att ha en löpande kontakt och fortsätta att samla in information. Vi försöker till exempel få tag på den enkätundersökning som enligt uppgift gjorts bland anställda i Indien.

Vi ska framöver berätta här på bloggen hur det går.

I år vill vi veta vad våra kunder tycker och från och med idag kan ni rösta på vår hemsida om vilken fråga som är viktigast för er.

Carina har tidigare berättat om den här idén på di.se och då sagt:

Jag har gått på många stämmor genom åren och kan konstatera att det långt ifrån alltid är så relevanta frågor som ställs. Jag tycker det borde ställas betydligt fler frågor ifrån de institutionella ägarna kring verksamheten i bolagen.

De tre ämnesområden ni kan välja mellan är mänskliga rättigheter, jämställdhet och bonusar. Ni kan också skicka in egna förslag på frågor som ni tycker att vi ska ställa.

Och kom ihåg att vi representerar och röstar för alla pengar vi förvaltar, vare sig det är pensionssparande eller försäkringspremier.

Slutligen vill jag också säga BRA JOBBAT till webbgänget och till Richard som fått fram det så snyggt. Rösta här!

/Emilie Westholm

Hittat nåt kul på mellandagsrean? För tredje året i rad har Folksam fixat lite hjälp åt dig som ska ge dig ut i butikerna. Med Shoppingguiden kan du se hur företagen ligger till när det gäller miljöarbete och arbetsvillkor för de anställda och hos leverantörerna. Här finns också några tips på vilka frågor du kan ställa till företagen, antingen direkt i butiken eller genom oss på Folksam.

Du vet väl att du tillhör dem som kan göra världen lite bättre?

Emilie Westholm

Den senaste tidens diskussion om drogtester är rätt underhållande. Tänk om detta är framtiden ? Kissa i mugg innan du kommer in på jobbet. Tja, ska vi kräva detta av våra kids är det inte mer än rimligt att vi gör det själva oavsett om vi är bankdirektörer, företagsledare, politiker eller journalister. Riktigt stora problem får  vi troligen då med den stora ”vuxendrogen” dvs alkohol.  Personligen hade jag troligen blivit  hemskickad ett par gånger.  Jag minns speciellt en gång i början på 90-talet då jag efter en blöt övning satt på min kontorstol och höll mig krampaktigt i en skiva knäckebröd. Hade dock vett att skicka hem mig själv efter nån timme.

Jag är precis hemkommen från bolagsstämman i Electrolux.  Efter det mycket dystra 2008 blev 2009 ett riktigt pang-år för bolaget. Folk köpte tydligen ugnar och dammsugare för glatta livet och eftersom bolaget samtidigt sett om sitt hus och sagt upp var tionde anställd så gav det klirr i kassan för aktieägare och anställda.  Aktieägare i det här fallet är lika med pensionssparare. Merparten av aktieägarna i Lux, förutom Wallenbergsfären, är just pensionssparare. Kanske just en del av dem som blivit uppsagda.  Aktiespararna var förståndigt frågvisa i vsnlig ordning.

Jag ställde några frågor om hur efterlevnaden av företagets uppförandekod beträffande miljö och MR kontrolleras i företaget och hos underleverantörerna och VD Stråberg svarade snällt och utförligt att man hade en nogrann kontroll. För den som är intresserad kan jag rekommendera Lux hållbarhetsredovisning.

VD visade film också, reklamfilm. Filmerna var fulla av lyckliga bakande kvinnor och svansviftande hundar. Det kändes som om vi var tillbaka på, tja 1960-talet.  En tid då kvinnors yrkesidentitet fortfarande var starkt präglad av hemmafrurollen.  Den blonda bakande bruden i Stråbergs film är Kelly Ripa, amerikansk programledare i ”Live with Regis and Kelly”. VD verkade mycket stolt över reklamfilmen. Jag fattade aldrig riktigt varför. Gör ni?

Efteråt gjorde jag en chatt där en hel del frågor ställdes.  Många frågor handlade om föräldralediga som undrade om man har rätt att delta i lönerevision. Det har man faktiskt. Hur mycket man får är däremot en annan femma.

Signaturen Lasse surnade till ordentligt och skrev:

Det är en myt att männen skulle tjäna mer än kvinnor när det gäller samma position, yrke och befattning. VARFÖR sitter Ni och propagerar att det skulle vara det motsatta ? Är ju ren och skär lögn !!!! Den statistik jag läst och gått igenom ligger Löneskillnaden runt 1 – 1,5 % till till männens fördel. Vill gärna att du anger källa för dina siffor.

Jag svarade att han har både rätt och fel. Kvinnor väljer i större utsträckning att jobba i offentlig tjänst där löneläget är lägre än i det privata. kvinnor väljer också yrken som generellt sett är sämre betalda än de män väljer. Dessa faktum är svåra att göra något åt på ett privat plan. Det är dock ett faktum att även inom samma yrken och befattningar så kvarstår en ”oförklarlig”  löneskillnad på mellan 7 och 10 procent. Denna skillnad förklaras av könet och den kan man påverka.

Jag kollade också upp siffrorna och så här är det:

 Män som grupp tjänar mer än kvinnor som grupp. Skillnaden är olika stor beroende på vilka begrepp man utgår från i jämförelsen. SCB har här statistik på området. Totalt sett så tjänar kvinnor 85 – 95 procent av vad män tjänar.  Medlingsinstitutet har även tagit fram siffror som rensar för faktorer som deltid/heltid, utbildning och olika yrken. Även då kvarstår en ”oförklarlig” löneskilland om ca 6 procent.

Nu under senaste veckan i sängen har jag läst Katarina Wennstams Alfahannen. Den handlar om den förfärlige hannen Jack Rappe som inte bara förför kvinnor på vita duken utan också ägnar sig åt samma övningar irl. Bakom sig lämnar han ett långt spår av unga kvinnor med kroppsliga såväl som själsliga skador. Omgivningen låter honom hållas därför att han är så känd eller kanske ökänd.  Romanens tema är i sig en given succe – kändis och sex en oslagbar combo. Är de det här de håller på med bakom scenen? Storyn går som på räls och någon större litterär upplevelse är det kanske inte även om de frekvent förekommande sexscenerna är inlevelsefullt beskrivna. Under vintern rapporterade SR Ekot att över 30 procent av kvinnorna i teater- och filmsvängen har blivit sextrakasserade. Det slår juriststudenterna men är fortfarande lägre än militärens deprimerande sifftor Detta visar att den här typen av skildringar fyller en funktion – att skapa en debatt.

Syrelseordförande i Bananbolaget

Det faktum att det finns en hel del Alfahannar, eller som Palme beskrev det Babianhannar,  i näringslivet är ovedersägligt. Därmed inte sagt att de beter sig lika tölpaktigt mot kvinnor som bokens Jack Rappe. Vi  vet inte mycket annat än att SACO-kvinnor rapporterar högre grad av sexuella trakasserier än LO-kvinnor. Det skulle vara intressant att få höra hur kvinnor i ledande befattning dvs de drygt 10 procent av ledningsgrupperna i börsnoterade bolag, upplever detta.

Den låga men ökande andelen kvinnor är i sig en riskfaktor. Diskrimineringsombudsmannen skriver att  om könsmönstren bryts eller utmanas på en arbetsplats – exempelvis om kvinnor kommer in i tidigare mansdominerade yrken – finns det risk för en ökning av sexuella trakasserier som ett sätt för den dominerande gruppen att hålla kvar eller återskapa den rådande ordningen.

I morgon ska jag prata om detta och kvotering  på ett seminarium med anledning av att det är den ett hundrade kvinnodagen i år.  Ämnet är:  ”Ställs det högre krav på kvinnor med makt?” En sak är i alla fall säker och det är att det kräver sin kvinna att tampas med makten.  Jag väntar mig inte så väldigt många sexuella trakasserier eftersom de två alfahannar som representerar den manliga makten är nallebjörnen Bengt Westerberg och förra JÄMO Claes Borgström.  Av Ingrid Burman, handikappombudsman, väntar jag mig spännande insikter. Som en av de tyngre (v) namnen under många år borde hon ha en del intressant att förtälja om politiska babianer.

Dokumentärfilmen Den goda kapitalisten (på SVT häromdagen) visar hur en av världens största pensionsfonder sedan 2004 följer etiska investeringskriterier som ibland leder till att fonden säljer innehav, men som främst fokuserar på att föra en dialog med företagen med mål om förändring.

I filmen får vi se hur fondens team på olika sätt söker klarhet i de anklagelser om barnarbete i Indien som finns mot de båda företagen Monsanto och Bayer. Inledningsvis lutar det åt att fonden ska exkludera företagen. Det finns för många bevis på att barnarbete äger rum och för få tecken på att företagen gör något åt det. Men så fördjupas dialogen med bolagen och nya insikter nås. Filmaren följde oljefonden 2007 och i år finns ett uttalande i ett tal av den norska finansministern som visar resultatet av dialogen:

Et godt eksempel er arbeidet med selskapet Monsanto og flere andre frøprodusenter i India. I forkant av dialogen forelå anklager om omfattende bruk av helsefarlig barnearbeid, noe som i utgangspunktet talte for utelukkelse. Departementet valgte imidlertid å beholde eierskapet for å kunne gå i dialog. Resultatet ble en industristandard for barnearbeid og en felles forpliktelse fra selskapenes side om å forsøke å eliminere barnearbeid i produksjonen. Et godt resultat, ikke bare i ett enkeltselskap, men i en hel bransje. Vi kan altså ikke sette likhetstegn mellom etikk og uttrekk, i noen tilfeller kan vi oppnå mer ved å bli i selskapet og utøve eierskap.

Jag hörde för något år sedan en presentation av Henrik Syse, filosofiprofessorn som var med och utarbetade fondens etiska kriterier och under en tid arbetade med ägardialogerna. Han beskrev då följande skäl till varför ansvarsfulla investeringar var viktiga:

1. Universal ownership: Vi äger en del av världen, då berör hela världen dig och din investering. Det handlar om långsiktig solidaritet och hållbarhet i marknaderna.
2. Principal-agent problemet: Vi måste se till att våra agenter delar våra intressen.
3. Dygdetik – Vår fonds profil? Vad vill våra kunder och vad vill vi själva stå för?
4. Risken för varumärkesförfall och kostnader när (inte om!) det smäller.
5. Finansiella systemets rykte och ställning – förtroende är viktigt för oss alla!
6. Because it’s right in it’s self!

Det var på många sätt ett intressant föredrag. Tyvärr är det inte så ofta som ens de som till vardags arbetar med ansvarsfulla placeringar kan redogöra för så genomtänkta resonemang som filosof-Henrik gjorde. Men på en punkt fick jag ett svar som trots allt var ganska luddigt.

Efter att han berättat länge och väl om fondens arbete med bland annat miljöfrågor och mot klimatförändringar så kunde jag inte hålla mig utan frågade hur han såg på det faktum att det är en oljefond och att pengarna kommer från olja samtidigt som de ställer krav på företag de investerar i att ta större ansvar för miljön. Efter att ha skojat lite om att ”såna svåra frågor fick man inte ställa” så blev han allvarlig och svarade något i stil med att det är bättre att fonden gör något bra med sina investeringar än att den inte gör det. Och jag kan inte annat än att hålla med. Tänk om alla investerare tänkte så.

Här kan du se dokumentärfilmen (tom 1 april)

Dessa bonussystem baseras på t ex företagens vinster, på kvalitet eller produktionsmål och betalas ut på många olika sätt. Det är vanligt att man kopplar ihop företagets och individens resultat. Vanligtvis handlar det om från några procent till upp till 10 procent av lönen eller max en månadslön. En annan vanlig grupp som får bonus är säljare men då kallas det oftast för provision.

En grupp som sällan har en resultatbaserad lön är de offentliganställda. Detta innebär att det är betydligt fler män än kvinnor som får bonus.

Från fackligt håll har man inte haft så mycket emot denna typ av ”extralön” i vart fall inte så länge hotar att urholka den fasta grundlönen.

Det behöver inte vara konstigare än att den anställde gör en god arbetsinsats och får extra betalt för denna  medan arbetsgivaren inte behöver binda upp sig för en hög summa om det går dåligt för företaget. Den rörliga lönen blir olika beroende på hur pass bra individen har varit på att nå de uppsatta målen och samtidigt får arbetsgivaren en möjlighet att styra beteenden mot de mål som företaget har. (Hur vettiga  företagens mål är en annan historia)

Trixet ligger i att konstruera systemen så att de blir funktionella och så att de kan anpassas till förändringar i omvärlden. Endast pengar gör dock ingen lycklig och en förutsende arbetsgivae gör klokt i att inte endast förlita sig på rörlig lön som verktyg för att styra ett företag. Bonus kan aldrig ersätta ledarskap.