Ericsson de senaste 10 åren Källa E24

Den orange grafen visar Ericsson aktien, den blåa OMX30. Långsiktiga aktieägare i Ericsson är mao ett hårt prövat släkte. Det är därför välkommet att Ericsson får en ny ordförande som har en lång och gedigen erfarenhet.  Om det är rätt sorts erfarenhet det återstår att se. En faktor som talar för Johansson är att han under sina år i Volvo Lastvagnar har identifierat klimat och miljö som en strategiskt viktig faktor för framtiden. Thinking Ahead är en slags vision som Ericsson i bland haft problem med att leva upp till.  Här kan Johansson säkert bidra.

Problemet med utnämningen av Leif Johansson är i stället att det är ännu ett tydligt tecken på att antalet kandidater till denna typ av viktiga ledaruppdrag är begränsat. Sverige är ett litet land med ett livaktigt näringsliv så då måste man ibland ”återvinna” personer både en och två gånger.  Låt oss hoppas att just denna recycling blir en av de lyckosamma. Återänvändning är resurssparande men ibland behövs det nyskapande som nytt blod kan medföra. Ett gott råd till Johansson är att han omedelbart byter ut sin mobiltelefon mot en Iphone eller en Samsung android. Han har enligt egen uppgift ”alltid” haft Ericssonmobiler och detta innebär att han missat en hel del finesser som kunder uppskattar.

Nu längtar jag efter våren och till Tivoli! Tänk er att sitta i solen och mumsa i sig en stor strut med glass, sylt och fløde…

/Emilie Westholm

Ekholm försökte prata generellt om belöningssystem och om att ”det är så här det ser ut”, men fick motfrågor kring den ersättning just han fått i jämförelse med vad aktieägarna sett i avkastning under samma tid. Inte helt lätt.

Men han hade faktiskt kunnat ge ett annat svar: 

Det var inte jag som fattade beslut om nivån på min ersättning, det var styrelsen. Så har ni frågor kring de här 110 miljonerna så får ni ta det med styrelseledamöterna. Tack och hej.

För oavsett hur orimligt mycket pengar Ekholm har dragit in och vad vi anser om det så kan vi inte komma ifrån att någon annan än han själv bär det yttersta ansvaret för det. Styrelsen, och i förlängningen aktieägarna.

Det är dock inte första gången en vd får försvara sin höga lön, och lär inte bli den sista. Men jag önskar att vi oftare kunde få höra styrelsernas ordförande motivera ersättningsnivåerna och att journalisterna ställde rätt personer till svars för de beslut de fattat.

/Emilie Westholm

Docenten menar att vi borde ha beaktat huruvida företagen själva vet vilken kompetens just de behöver för att möta sina specifika utmaningar som t ex utländsk konkurrens eller strukturomvandling. Här är han något på spåren. Problemet är just att det finns ett och annat att önska beträffande styrelseledamöternas självinsikt på detta plan. 

Michaël Berglund Executive Search  har faktiskt undersöktdenna fråga och funnit att VD:arna i bolagen är långt ifrån nöjda med sina styrelserf.  Bara hälften av VD:ar som svarat i deras undersökning anser att styrelsen har kompetens och erfarenheter för att utveckla bolagets strategiska arbete. De tycker också att för lite tid sätts av för att diskutera företagets strategi.  Styrelseordförandena är dock väldigt nöjda med sin egen kompetens. Här är 89 procent nöjda.

Styrelseutvärderingsföretaget Boardment har gjort liknande studier och funnit samma något självgoda tendens. Ledamöterna bedömer sitt egna arbete som utomordentligt gott.  (De manliga styrelseledamöterna tenderar att värdera sina insatser något högre än kvinnliga ledamöter).

Detta väcker frågan om det verkligen är rätt personer som sitter i svenska styrelser eller om ambitionsnivån och självkritiken hos styrelsen ligger på rätt nivå.

Folksams Kompetensindes 2010 gör inte anspråk på att ge en helt uttömmande bild av hur det är ställt med kompetensnivån i styrelserna. Vi har undersöktkompetensen hos drygt 3 300 ledamöter i 255 bolags styrelser och ledningsgrupper medutgångspunkt från de uppgifter som anges i företagens årsredovisningar. Några mer detaljerade beskrivningar över vilket kompetensbagage de olika personerna medför finns inte att tillgå. Detta hindrar naturligtvis inte att detta skulle kunna göras, något för Institutet för Näringslivsforskning ?  Institutet, där docenten håller hus i vardagen, är finansierat av Svenskt Näringsliv  och har en gedigen erfarenhet av näringslivs forskning och skulle säkerligen kunna ge ett vetenskapligt perspektiv på den komplicerade frågan om varför manliga civilekonomer i medelåldern är de personer som är mest lämpade att styra och leda våra företag. Docenten är  visserligen enligt sin beskrivning mest intresserad av Income and wealth inequality; Taxation; Historical financial development; Sports economics men det finns kanske någon annan bland de 20 männen och 3 kvinnorna i forskarstaben som skulle kunna finna detta ämne intressant.

Det finns ett skämt som lyder: Vilka var de första styrelseledamöterna i historien?

Svar: De tre vise männen i Bibeln. De var medelålders män med tid över, de var klädda i dyra kläder, och de visste inte riktigt var de var på väg?

Riktigt så illa är det inte i våra svenska börsbolag men en luttrad aktieägare kan nog ändå känna igen så mycket att man drar på smilbanden. De högsta ledningarna i våra företag är en inflytelserik och viktig grupp människor. Deras beslut och därmed kompetens är i många fall av stor betydelse för samhällsutvecklingen iallmänhet och pensionsspararnas väl och ve i synnerhet. Det är därför av största vikt att de personer som innehar dessa poster har rätt kompetens för uppdraget. Kompetens är förmågan att utföra en viss uppgift, handling eller funktion framgångsrikt.

Den senaste finanskrisen har återuppväckt intresset för styrelsens sammansättning . Kan styrelseledamöterna verkligen tillföra den vägledning och kontroll som deras mandat formellt kräver? Är sammansättningen av styrelse av betydelse för ett företags resultat? Folksams Kompetensindex 2010 är ett försök att utforska denna viktiga fråga. Vi har undersökt kompetensen hos drygt 3 300 ledamöter i 255 bolags styrelser och ledningsgrupper med utgångspunkt från de uppgifter som anges i företagens årsredovisningar.

Bilden som framträder liknar i mycket historien om de vise männen. Det är en homogen gruppdär kriterierna för tillhörighet är ensidiga. Den manliga dominansen är kompakt och andelen kvinnor som anses besitta rätt kvalifikationer är uppenbarligen mycket begränsad

Vad är de dömda för? De brottsliga meriterna varierar och det handlar om trolöshet mot huvudman, stöld, ekonomisk brottslighet men även ofredande, olaga intrång och våldsbrott. Vårdslöshet och onykterhet i trafiken utgör en stor andel av brotten. Fortkörningar och liknande mindre förseelser ingår inte i studien.

Henrik Nilsson från forskningsprogrammet Sustainable Investment Research Platform och Umeå universitet menar att styrelseledamöter dömda för brott är sämre på att styra och kontrollera bolagets ledning, fattar ofta strategiska beslut med hög risk och har sämre kvalitet på företagets redovisning.

 – Det finns flera teorier som styrker att även mindre brott påverkar en persons framtida beteenden. Är man en risktagare privat är sannolikheten stor att personen även tar oövervägda eller överdrivna risker i sitt styrelseuppdrag. 

– Börsbolagens styrelseledamöter är bara något hederligare än medelsvensson. Hade fler kvinnor ingått i styrelserna hade statistiken sett bättre ut eftersom kvinnor är mindre brottsbenägna än män.

Av någon anledning så framkommer ledamöternas brottsliga meriter när bolagen redovisar sin styrelses kompetens. I morgon så kommer vi att tala om vad som krävs för att kvala in i en svensk bolagsstyrelse i Folksams Kompetensindex 2010. En detalj som är tänkvärd är att andelen brottsdömda ledamöter fortfarande är högre än antalet kvinnor.

Jag är lite rädd för vart allt detta med finanskris, Carnegie, HQ, Aspis etc skall sluta. Reaktionen från myndigheter och department är att sätta upp nya drakoniska regler och sedan göra platsbesök och kontrollera att vi har en hylla med pärmar med instruktioner och att instruktionen har ett visst antal sidor. Sedan är man klar. Men det är ju att fega ur. Då bedömer man enbart det som är på axeln rätt/fel men struntar fullständigt i det som är bra/dåligt.

Det förstnämnda är ganska enkelt och går att klara utan stor kompetens – det är ju bara att mäta tjockleken på instruktionen och se till att den sitter under rätt flik.

Det andra (bra/dåligt) är mycket mer krävande för då fordras även affärskänsla, sunt förnuft, beteendekännedom etc. Jag tror att det jag försöker säga är att nya regler kanske är bra, men i den mån de enbart bidrar till mer rätt/fel – resonemang är de helt felriktade.

De företag som vill fulköra kommer att kunna fortsätta gå i konkurs även om regelsamlingen fördubblades, eftersom det som verkligen styr mer än någonting annat är kvaliteten på ledning och personal samt de incitamentsstrukturer som finns på plats. De företag som inte tänker fulköra i vilket fall som helst får bara ännu mer värdelöst regelverk att följa vilket gör barlasten ännu större. Och totalt sett har man inte åstadkommit något annat än ett stort, kraftfullt slag ut i luften.

Den lösning som jag tror mer på är att göra styrelse och ledning personligt ansvariga i mycket högre grad än som sker idag. Det skulle också få till följd att det blir mindre attraktivt att sitta i ledande position vilket kanske gör att antalet personer som är ”proffs” bara på att sitta i styrelse minskar. Och det vore ju inte fel att röra om lite i grytan och få fram lite mer kompetens. Om man dessutom kombinerar detta med fit-and-proper-bedömningar som faktiskt inte bara är en pappersövning så blir det ju ännu bättre.

Den senaste tidens utveckling i HQ Bankfallet visar att Finansinspektionens kontroll i huvudsak fokuseras på att vara domare i efterhand. När Finansinspektionen utövar sitt myndighetsansvar kan det ha gått månader och år.  Det är därmed upp till varje aktieägare och kund att kräva ett tydligt svar på nedanstående frågor innan man kan sitta någorlundatrygg i båten.  En klok regel när det gäller navigering är att man aldrig ska segla sin båt till områden där ens hjärna inte redan varit.

• Hur har Banken säkerställt att riskkontrollfunktionen inom banken granskar efterlevnaden av bankens system och instruktioner oberoende av själva verksamheten? 
•  Hur är det säkerställt att riskkontrollfunktionen är tillfredställande bemannad och hur det är säkerställt att de som arbetar där har rätt kompetens?
• Hur är det säkerställt att VD för banken har tillräcklig kompetens för att bedöma riskerna?
• Hur säkerställs att bankens styrelse har tillräcklig kunskap om hur verksamheten fungerar, hur avkastningen skapas och vilka risker som är förknippade med verksamheten?
• Finns det en rutin som innebär att alla påpekanden från finansinspektionen rörande bankens verksamhet rapporteras direkt till styrelsen?

En personlig reflexion är att det är inte rimligt att risker ska uppmärksammas av enskilda ”Whistleblowers”  media eller skvaller på sta´n. Det är inte rimligt att finansiella företag behandlas på olika sätt av myndigheterna för att de bedöms ha olika betydelser för den finansiella stabiliteten.  Det är inte rimligt att ”tillräcklig kompetens” är något som endast kan fastställas ni efterhand. Det måste finnas en tydlig definition av kompetens i förväg för att problem ska kunna undvikas. Vi ska ha tydliga regler som gäller lika för alla. Det är inte rimligt att beslut om indragna tillstånd ska komma som en obehaglig överaskning för kunder, aktieägare och anställda.

1) Whistleblower är ett engelskt begrepp för en person som anmäler brott, korruption eller andra oegentligheter, och som i vissa fall löper risk att straffas för detta. Straff kan vara att åtalas för förtal eller – om beskyllningen är riktad mot den egna arbetsgivaren – att bli avskedad eller omplacerad.

Hur kommer det sig att värdet av olika åsikter inte uppskattas? Att man inte ser det som ett tecken på att saker och ting kan utvecklas och bli bättre, när någon har synpunkt på hur det ser ut idag? Syftet med ett grupparbete - vare sig det äger rum med ett gäng styrelseledamöter, universitetsstudenter eller grundskoleelever – är väl ändå att deltagarnas olika åsikter och infallsvinklar ska tas tillvara och leda till ett bättre resultat än om varje deltagare var för sig suttit på egen kammare och funderat?

Men för det krävs ju att deltagarna vågar tala fritt. Och hur många vågar om de senare riskerar att bli kallade ”nervsvaga”? I HQ-fallet har jag och ett närstående geni kommit fram till att ett äkta styrelseproffs inte borde definieras som någon som endast har styrelsearbetet som sysselsättning, utan som en styrelseledamot som vågar säga ifrån då hon eller han ser att något är fel. Hur många i dagens styrelser tror ni kan kallas styrelseproffs i den bemärkelsen?

För övrigt kan konstateras att det inte är första gången en kvinna agerar whistle blower.

• Hur kan det vara tillåtet för en bank att ha den här typen av verksamhet när det inte finns en glasklart sätt att verkligen värdera sina tillgångar (även de som inte har någon marknad) på ett ”rätt” sätt? Är det inte dags att reglera bankers tradingverksamhet på ett sådant sätt att felvärderingar inte kan uppkomma? Borde inte en sådan här verksamhet separeras från sådant som har med vanlig bankverksamhet? Om en verksamhet är så svårbedömd och riskfyld att inte ens finansproffs och revisorer klarar av att hålla den i stången, ska den då få finnas parallellt med vanlig in- och utlåning, värdepappersäffärer och pensionssparande? Dessutom kan det inte vara hälsosamt att låta de som  som sköter huvudaffären får känna sig som grå möss som helt kommer i skuggan av den glamorösa tradingen.
• Är det verkligen rimligt att en tillsynsmyndighet håller ett företag under luppen i två år, upptäcker allvarliga brister och väntar två  innan man sätter in kännbara sanktioner? Enligt vad som står så har HQ givit faderullan i inspektionen.  Är det inte dags att förändra tillsynen så den blir lite mer rapp? Rätt skrämmande är det också att banken har haft en kapitalbrist i nästan två år utan att inspektionen har lyckats upptäcka det.
• Vilka krav ställs egentligen på styrelser i finansiella företag? Inga formella i alla fall. Kanske är dags att ändra på det? Kanske skulle Finansinspektionen tillsätta en egen styrelseledamot i alla finansiella företag med tillståndspliktig verksamhet. En ledamot som inte har någon annan uppdragsgivare än alla dom som är beroende av att den finansiella stabiliteten bibehålls. En person som har en viss insyn i just den här styrelsen sa lite ironiskt ungefär så här till mig för ett tag sedan: ”Detta hade ju aldrig hänt om HQ styrts av kvinnor, eller hur?”