Dags för ny definition av styrelseproffs?

Är det inte intressant hur vi återigen ser exempel på hur en nej-sägare med uppenbart annan uppfattning än övriga i en grupp hamnar i skuggan? Istället för att bli lyssnad på? Jag talar om HQ Banks styrelse där en ledamot larmade om felaktigt värderad tradingportfölj, innan krisen blev ett faktum.

Hur kommer det sig att värdet av olika åsikter inte uppskattas? Att man inte ser det som ett tecken på att saker och ting kan utvecklas och bli bättre, när någon har synpunkt på hur det ser ut idag? Syftet med ett grupparbete – vare sig det äger rum med ett gäng styrelseledamöter, universitetsstudenter eller grundskoleelever – är väl ändå att deltagarnas olika åsikter och infallsvinklar ska tas tillvara och leda till ett bättre resultat än om varje deltagare var för sig suttit på egen kammare och funderat?

Men för det krävs ju att deltagarna vågar tala fritt. Och hur många vågar om de senare riskerar att bli kallade ”nervsvaga”? I HQ-fallet har jag och ett närstående geni kommit fram till att ett äkta styrelseproffs inte borde definieras som någon som endast har styrelsearbetet som sysselsättning, utan som en styrelseledamot som vågar säga ifrån då hon eller han ser att något är fel. Hur många i dagens styrelser tror ni kan kallas styrelseproffs i den bemärkelsen?

För övrigt kan konstateras att det inte är första gången en kvinna agerar whistle blower.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

1 kommentar

Länkar till detta inlägg

Läs mer om denna funktion

Hade den här styrelsen kvoterats in??? « Anette Rogers

[…] med den här informationen igår och den har kommenterats och bloggats från flera perspektiv. En bloggare poängterade att det finns andra som vågat säga ifrån, måste krävt en hel del mod i det stora […]

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *