På egen risk

Jag har tillbringat eftermiddagen med att läsa Finansinspektionens beslut om att dra in HQ:s  tillstånd för att bedriva bankverksamhet.  Dyster läsning på många sätt, tankeväckande på andra.  Inspektionen skriver att ”banken har tagit så stora risker att den äventyrat sin överlevnad. Bankens styrelse och verkställande direktör har därmed inte begränsat bankens risktagande som lagen kräver.”  Återigen är det tradingverksamheten som har åkt på en härdsmälta, återigen är det en styrelse som inte kunnat eller velat förstå riskens dubbla natur.  I beslutet talas mycket om riskkontroll och de brister inspektionen har identifierat i denna kontroll.  I en närmare läsning visar det sig dock att det som inspektionen bedömmer som brister handlar om olika sätt att värdera en tillgång  (tradingportföljen) som det inte finns en marknad för. Det finns tydligen ett ”rätt” sätt och ett ”fel” sätt att göra värdetingen och HQ har med sinstyrelse och sina  revisorers goda minne gjort på ”fel” sätt.  Eländet har dessutom pågått i nästan två år enligt Finansinspektionen.   Nu kommer den här banken inte att få chansen till att starta om på nytt, med endast kunden i centrum och inte giriga kortsiktiga traders som tar utrymme och tid. För sådan är nu lagen. Det finns inga vinnare endast förlorare.

  • Hur kan det vara tillåtet för en bank att ha den här typen av verksamhet när det inte finns en glasklart sätt att verkligen värdera sina tillgångar (även de som inte har någon marknad) på ett ”rätt” sätt? Är det inte dags att reglera bankers tradingverksamhet på ett sådant sätt att felvärderingar inte kan uppkomma? Borde inte en sådan här verksamhet separeras från sådant som har med vanlig bankverksamhet? Om en verksamhet är så svårbedömd och riskfyld att inte ens finansproffs och revisorer klarar av att hålla den i stången, ska den då få finnas parallellt med vanlig in- och utlåning, värdepappersäffärer och pensionssparande? Dessutom kan det inte vara hälsosamt att låta de som  som sköter huvudaffären får känna sig som grå möss som helt kommer i skuggan av den glamorösa tradingen.
  • Är det verkligen rimligt att en tillsynsmyndighet håller ett företag under luppen i två år, upptäcker allvarliga brister och väntar två  innan man sätter in kännbara sanktioner? Enligt vad som står så har HQ givit faderullan i inspektionen.  Är det inte dags att förändra tillsynen så den blir lite mer rapp? Rätt skrämmande är det också att banken har haft en kapitalbrist i nästan två år utan att inspektionen har lyckats upptäcka det.
  • Vilka krav ställs egentligen på styrelser i finansiella företag? Inga formella i alla fall. Kanske är dags att ändra på det? Kanske skulle Finansinspektionen tillsätta en egen styrelseledamot i alla finansiella företag med tillståndspliktig verksamhet. En ledamot som inte har någon annan uppdragsgivare än alla dom som är beroende av att den finansiella stabiliteten bibehålls. En person som har en viss insyn i just den här styrelsen sa lite ironiskt ungefär så här till mig för ett tag sedan: ”Detta hade ju aldrig hänt om HQ styrts av kvinnor, eller hur?”

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *