Minkplågeri är ett kvinnoprobelm

Är det inte förbaskat underligt att samma omfattande indignation bryter ut varje gång pälsar och minkuppfödning hamnar i samhällsdebattens fokus? Är det någon som inbillar sig att industriell djurhållning i syfte att framställa gångkläder av rovdjurshud är förenligt med den romantiska ”mitt-i-naturen” bild som vi älskar att frossa i via TV:s djurprogram? Det finns bara ett sätt att vara säker på att djurplågeriet upphör. – Genom att inte köpa päls. Tråkigt för de som nu har sin utkomst från näringen men det är den enda vägen. I dessa riksdagsvaltider skulle säkert en hel del poänger kunna vinnas åt det parti som erbjöd omställningsbidrag åt de som i ett rovdjurs-päls-fritt samhälle blir sittande med svartepetter.

Pälsar. I Alexander Portnoys bok ”Portnoys bekännelser” skrivar han appropå freudiansk felskrivning att ”furget” is exactly how a prostitute would misspell ”forget” resonemanget kommer ifrån det faktum att kvinnor klädda i päls manifesterar något annat än att hon fryser och behöver nägot värmande på kroppen.  Den päls kvinnan är klädd i har, nästan utan undantag, för det mesta finansierats av någon annan än kvinnan själv. En Call Girl blir en Hålldam i samma stund hon erhåller ett pälsverk. På samma sätt fungerar denna rollförskjutning på  finansiären ifråga. Han förvandlas från en ”Torsk” till en ”Sugar Daddy”. 

Den pälsköpande mannen visar för kvinnan ett påtagligt bevis på att han har låtit sig bli känslomässigt erövrad. Ur mannens vinkel kan han se det som ett bevis på att han äger henne. Det handlar som så ofta om makt.

Men det finns också sätt att manifestera gradskillnader med hjälp av pälsverkets design. Lilla fru Fin, med en gedigen överklassbakgrund från Djurs- och Drottningholm,  har delgivit mig sin teori om  är att män som köper päls med huva till sin fru eller frilla gör det för att manifestera att det fortfarande är han som har makten i förhållandet.  Det blir  en social kod där en invigd kan artbestämma kvinnans sociala status. En  kvinna som har makten i ett förhållandet,  vägrar därför huva.

Minkplågeriet har alltså sitt ursprung i ett kvinnoproblem. Gör det enklare – skippa både pälsen och huvan. Den som sen vill behålla sin Sockerpappa väljer själv den gyllene buren.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

4 kommentarer

Marcus

Det allra mesta av den päls som produceras blir dock till pälskragar och inte pälskappor.

Jävla Jenny

Vilken underbar vinkling du har här. Och tack för länkningen.

Bo

Enligt länsstyrelsens
inspektionsrapporter
från åren 2006-2008
sköts minkarna väl
och är i god kondition.
/Källa: Rapport 10/8

Helena Odsvall

Hej Carina. Du skriver väldigt bra och kul. Tänktvärt, fast jag har själv aldrig tänkt i dom banorna. Tror inte jag har sett en päls IRL på åratal – de verkar inte existera på Södermalm, förutom en och annan mormorspersian i Secondhandbutiken.

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *