Ebba the movie

Det sägs ofta att vi Sverige har något som kallas för konsensuskultur. Men det menas oftast att vi svenska hellre vill söka samförstånd än att låta konflikter komma upp till ytan. Det kan te sig som en vacker tanke: att man kommer överens istället för att bråka men det har också en baksida.  Inga-Britt Alenius uttrycker det såhär: 

 Konsensuskulturen betyder också att alla vill hålla sig väl med makten.  (Ahlenius i Susanna Popovas intervjubok Sverige och tystnadenLind & Co, 2006.)

Man uttrycker gärna sin mening bara man inte behöver ta några konsekvenser och riskerar att stöta sig med någon som har mer att säga till om än man själv.  I en menig är detta mycket mänskligt men också mycket farligt.

”Sanningssägare eller karriärist – en bok om civilkurage” skriven av Margaret von Platen skildras  personer som sagt ifrån och påtalat missförhållanden, på bekostnad av sina karriärer och privatekonomi.   Att säga ifrån uppfattas ibalnd  som att svika och förråda. Det stämmer till eftertanke att läsa om de öden som drabbat personerna i boken.

Jag får samma obehagliga känsla närjag läser Ebba Lindsö:s nya bok ” ”Livet, makten och konsten att våga vara sig själv” (Albert Bonniers förlag).  Hon skriver att hon aldrig mer skulle vilja uppleva en enda dag av de 800 hon upplevde som verkställande direktör i landets kanske mäktigaste medlemsorganisation. Efter att ha tagit del av hennes skildring har jag full förståelse för detta.  Men det framstår som obegripligt att de ideer som hon gav uttryck för skulle betraktas som kontroversiella.

Förtroende handlar om respektfulla relationer. I en modern, öppen ekonomi är de ett måste. Utan förtroende blir det inga affärer. Och utan affärer överlever inga företag.

…Men det räcker inte. Det måste också finnas en tydlig värdegrund i företagen och den måstegöras begriplig och kontrollerbar både internt och externt. Det här är än viktigare idag när  det är spritt och därmed många gånger får en diffus karaktär. De ytterst ansvariga måste hålla etikens fana högt. I företagens värld är det styrelserna. Min andra slutsats är således att ledningsfrågorna i vid mening måste lysas igenom för attgarantera en fungerande maktdelning och maktkontroll.  (Ebba Lindsö i Aftonbladet 2003)

Det är möjligt att Ebba inte var rätt person att leda Svenskt Näringsliv i det långa loppet. Men jag tycker att det säger mer om organisationen än om henne. Hon beskriver sitt  liv både öppenhjärtligt och självkritisk.  Historien är väsentligt mycket mer spännande, underhållande och välskriven än de flesta memoarböcker av det här slaget som har publicerats de senaste åren. En extra viktig poäng är dessutom att hon är en kvinna som arbetat i en mycket manlig värld. Boken borde vara obligatorisk läsning för alla som strävar efter att öka kompetensen i sina organisationer genom att anställa de bästa. Män som kvinnor.  Om inte annat så av ren självbevarelsedrift. Det är uppenbart att civilkuraget bland utmotade kvinnor är stort. De håller inte käften längre. De skriver böcker istället.  

För att göra historien tillgänglig för ännu fler borde den filmas. Den skulle bli lite som ”Legally Blond”  fast med huggtänder.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *