Påverkan spelar roll – Dole gav upp!

En kund klagade på att Max sålde Dole’s fruktsallad. Max svarade med att bojkotta Dole och sa sedan i media: ”att stämma en filmare istället för att ha en dialog är för djävligt”. Sen dröjde det inte länge förrän både Ica och Axfood krävde möte med Dole. I samma veva visades filmen Bananas!* i riksdagen och runt en tredjedel av ledamöterna har  skrivit under en protest till Dole.

Så idag meddelade Dole att företaget drar tillbaka sin stämning mot filmaren Fredrik Gertten. Jag har försökt hitta det pressmeddelande som sägs ha skickats ut på Dole’s hemsida, men där har ingen pressinfo släppts sedan i juni. Kanske vill Dole inte skylta med det i hela världen?

Oavsett vilket så är nyheten om att Dole nu lägger ned sin stämning en stor seger för oss som tror på påverkan och engagemang. För oss som tror att det gör skillnad och faktiskt spelar roll.

I DN säger riksdagsledamoten Mats Johansson (m):

”Miraklens tid är inte förbi. Igår hade 100 riksdagsledamöter från samtliga sju riksdagspartier, skrivit under vår vädjan till Dole att de skulle ta sitt förnuft till fånga. Det är otroligt vad vi, ibland utmålade som viljelösa knapptryckare, kan åstadkomma. Att få ett globalt multinationellt mäktigt företag som Dole att ändra sig.”

Att få ett företag att ändra sig, oavsett om det är multinationellt eller endast verksamt i ett land, det går faktiskt. Och egentligen är det inte så svårt som man kan tro.

Ibland när det talas om multinationella jätteföretag så får jag känslan av att man utgår ifrån att bolaget lever ett eget liv. Det glöms på något sätt bort att inget företag skulle fungera utan människor.  Ofta, och då även i företagsekonomisk teori, ses stora företag som svarta lådor som endast drivs av att öka intäkter och minska kostnader på kort sikt, oavsett konsekvenserna på lång sikt. Den bilden av företag och företagande riskerar att förblinda oss, och i och med det även att förlama oss.

Inget företag skulle fungera utan människor. Ingen maskin, inget datasystem, ingen restaurang. Och ingen bananplantage. Ser vi människorna bakom företaget, både de i strikt kostym och dräkt på huvudkontoret och de i mindre strikta (men förhoppningsvis säkra kläder) på plantagen, så skapar det en annan bild av företaget. Det ger ett hopp om att det är möjligt att förändra saker till det bättre.

I alla fall för mig.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *