HON är osynlig i ordboken

Visste ni att den kungliga sekreteraren Abraham Sahlstedt skrev i förordet till en svensk ordbok, som gavs ut 1773, att ord som bara ”fruntimren” använde och förstod inte var nödvändiga i ordboken?hon

Vi har också ord, som i synnerhet höra till visthuset, köket eller källaren, eller särskilt till våra fruntimmers slöjder. Av dessa är de allmänt gängse uti ordboken intagna: men somliga brukas icke, och förstås icke heller av andra, än av fruntimren. Sådana ord har man icke aktat nödigt att uti ordboken införa.”

Det kan vi ju skratta åt idag, haha! Tänk, på 1700-talet skrev gubbarna ordböcker där de  utelämnade halva befolkningens ordförråd. Så knasigt och omodernt! Men så läser jag vidare i Språktidningens senaste nummer och sätter kaffet i halsen.

Hon finns inte i Svenska Akademiens ordbok (SAOB) och har aldrig funnits där heller. ”Det kvinnliga pronomenet går inte ens att slå upp i ordboken på sin rätta plats mellan homeopatisk och hona”, skriver tidningen. Det finns inte heller någon hänvisning utan det är först när han slås upp som hon finns med. Då som en formvariant av han.

Jag vet inte hur jag ska tolka det här. Menar SAOB att jag inte existerar? Eller att vi i svenskan ska säga ”han” om alla oavsett kön? Eller kanske ”det”…?

Och språkvetare som brukar beklaga sig över att svenskar allt oftare tar in utländska låneord. Imorgon börjar jag med franskans elle:

”Har du sett Carina?”

”Nej, elle sitter i möte med det.”

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *