Röda och Blå Khmerer

SR gjorde in insats i sommar när man sände retrospektiven med Bosse Lindquists. Två av de mest skakande är I revolutionens hjärta och Tystnaden i Phnom Penh båda från 1999.  Inspirerad av passade jag på att läsa: Pol Pots leende : om en svensk resa genom röda khmerernas Kambodja om en svensk resa genom röda khmerernas Kambodja av Peter Fröberg Idling och Sista resan till Phnom Penh av Jesper Huor. 

Just nu pågår också rättegången mot  några Röda khmererpotentater.  Rättegången har pågått sedan i februari och hittills har en enda man stått inför domstolen; chefen för tortyrfängelset Tuol Sleng, där 14 000 människor dog. Fyra tidigare medlemmar i Röda khmerernas ledning sitter häktade i väntan på sin rättegång. Detaljer om bakrunden till rättegången kan man läsa om på flera webbsidor  från Kambodja.

Jag fyllde tjugo 1979 och minns väldigt tydligt hur de Röda khmererna framställdes i en rosaskimrande dager under 70-talet. De var gammel vänsterns sista hopp, här äntligen skulle en stat fri från kapitalism skapas. Det är lätt att förälska sig i drömbilder och utopier. Det är tom rätt mänskligt. En förälskelse behöver inte vara ett hinder för att i ett senare skede inse att det älskade föremålet kanske inte är helt så perfekt som man inbillade sig när man hade sina rosa (eller röda) glasögon på sig. Förr eller senare kommer ett svin visa sig vara ett svin eller en diktatur att visa sig vara just en diktatur. Varje normalt funtad person tar då sitt förnuft till fånga och skickar tillbaka partiboken eller  ber svinet dra åt faderulsingen.

Så inte Jan Myrdal.  Jag såg inget massmord, skrev han  2006 och säger än i denna dag.  Men vad hade han väntat sig? Att Pottan skulle förevisa lite folkmord när han reste runt hos honom?  Det har gått rätt många år sedan skräckväldet hade sin höjdpunkt och dokumentationen av folkmordet är omfattande.  Att fortfarande efter alla dessa år hävda att han inget visste och att det nog fanns andra orsaker till att folk dog som flugor gör att han hamnar i samma halvblinda skara som de som föll för Hitlers Tyskland. En fd nazisympatisör som rest i Tyskland under 30 och 40-talen och som idag skulle hävda att ”Jag såg inga koncentrationsläger” skulle rullas i tjära och fjäder. Gubben Myrdal får istället gång på gång breda ut sig på kultursidorna trots att det är svårt att höra någon skillnad på hans resonemang och en förintelseförnekare. Dessutom har han mage att dra paralleller med Tredje rikets metoder att oskadliggöra intellektuella. Som om han skulle vara ett offer? Endast för sin egen dumhet i så fall.  Han har varit ute och cyklat förr. Wikiquote har en fin samling. Till den kan de nu lägga hans syn på personer som arbetar med reklam som han kallar andens stjärtgossar och intellektets horor . (Homofobi any one?)

 Lite komiskt blir det trots allt när Timbro rycker ut till hans försvar. Egentligen så är de nog mest kritiska till Forum för levande historia därför att det är en ideologiproducerande och opinionsbildande myndighet. Då passar det bra att  ta Forums rätt tramsiga reklamfilm som utgångspunkt. Det som är lite roligt är att Timbro  ibland kallas för  de ”blå khmererna”.  Svenska Dagbladet  myntade  uttrycket 1993 om det som man  tyckte var marknadsekonomins banerförare,  de ”Blå Khmererna” i näringsdepartementet och det har också använts som beteckning på nyliberaler som är överdrivet allergiska mot statsunderstödd kultur.

De blå khmererna försvarar den röde khmeren. Det är humor det.

Dead Kennedys Holiday in Cambodja (1980) Obs Varning Punk!

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *