Från kommentatorsfältet

Zeb säger

Jag tycker du resonerar lite underligt. Ser du verkligen ingen skillnad på kvotering i en medlemsstyrd organisation och i ett företag som bygger på satsade medel. I det första fallet så finns en medlemsorganisation att ta hänsyn till, som bygger på 1 person/1 röst, dvs en demokratisk princip. Medan företag per definition inte är demokratier och inte ska vara det. I ett företag kan en persons röst i förhållande till andras vara värd 1000 gånger så mycket därför att personen riskerat 1000 gånger så mycket kapital. Om den stora investeraren vill driva fram en kvoterad styrelse så har han alltså en mycket större möjlighet till detta, liksom att motarbeta samma sak.

Alltså. Så länge staten inte ägarmässigt kontrollerar ett företag så förstår jag inte varför man skulle bestämma hur företaget ifråga ska styras.

Jämför med politiken. I Vänsterpartiet har man t ex öppet diskriminerar män i stadgarna mha ”minst 50%-kriteriet” (51% män tillåts ej i en styrelse, men gärna 100% kvinnor, vilket faller inom ramen för deras definition av ”jämställdhet”). Eftersom medlemmarna i vänsterpartiet uppenbarligen vill ha den ordningen (eftersom deras affärsidé främst är att locka offentliganställda kvinnor som väljare) och röstat fram det på sina kongresser mha 1 person/1 röst så tycker jag att det är helt ok även detta eftersom man följt demokratiska spelregler som gäller i en politiska organisation.

För att göra analogin med styrelsekvoteringen klar. Anser du att jag om jag inte gillar vänsterpartiets mansdiskriminering, mha lagstiftning skulle försöka tvinga partiet att sluta med detta, och därmed lägga mig i stadgarna för ett parti i vilket jag inte är medlem och därmed inte heller intressent?

CLM svarar:

Jag har full förståelse för dem som tycker att kvotering har negativ klang. Kvotering förknippas ofta med åtgärder för att till varje pris vill åstadkomma en jämn fördelning.

Kvotering typ 1. Man beslutat att hälften av alla lärare på ett daghem skall vara skåningar, och anställer bara de mest kvalificerade skåningarna, oavsett om det skulle finnas göteborgare som är mer kvalificerade, så länge skåningarna är underrepresenterade. Denna typ av kvotering är olaglig i arbetslivet eftersom vi i Sverige betraktar detta som diskriminering.

Kvotering typ 2.  Kvotering kan också vara positiv särbehandling. Det är när personer av det underrepresenterade könet, eller från den missgynnade och/eller underrepresenterade gruppen, ges förtur vid till exempel tillsättning av tjänster på en arbetsplats. En sådan kvotering kan ske genom att arbetsgivaren, om två personers meriter bedöms likvärdiga, konsekvent väljer den kandidat som tillhör den missgynnade eller underrepresenterade gruppen. Dock måste meriterna uppfylla de minimikrav som arbetsgivaren har ställt.

Jämställdhet kan inte tvingas fram utan måste utvecklas inifrån med hjälp av övertygelse, enighet och öppenhet. En styrelse eller en ledning blir inte bättre bara genom att vissa kvoter uppfylls. Det handlar istället om att finna en balans. Extern reglering och lagar kan vara en hjälp men är inte tillräckligt.

Din beskrivning av hur ett aktiebolag fungerar är både rätt och fel. I Sverige har vi ett system som kallas för a & b aktiesystem. Detta innebär att en aktieägare som har a-aktier kan ha 1000 gånger fler röster än en b-aktieägare trots att de har lika många aktier. Denna makt utnyttjar a-aktieägarna flitigt vid bolagsstämmorna. Sverige har fått mycket kritik för att vi har kvar detta system och EU har varit på väg flera gånger att försöka förbjuda det.

Jag menar att börsbolagen skulle kunna stärka sin ledning genom att aktivt söka efter kompetens oavsett kön. Att det fortfarande är 80 procent män i styrelsen och 90 procent män i ledningen tyder på att man medvetet eller omedvetet väljer att rekrytera (kvotera) män. Mitt resonemang bygger förstås på att jag tror att kompetensen är jämt fördelad mellan könen dvs att det finns lika många kompetenta män som kvinnor. Det är oroande att inte tillgängliga resurser utnyttjas fullt ut. Detta kan komma att få otrevliga konsekvenser i en framtid då kompetens av demografiska skäl kommer att bli en bristvara.

Det ideala hade varit att företagen sköttes helt utan inblandning av staten. Dessvärre har det visat sig att man måste ha rätt mycket lagar för att företagen och marknaden fungerar. Bara under mina 25 år i yrkeslivet har det tillkommit mängder av regler som styr verksamheten. Många av reglerna har kommit till på grund av allehanda övertramp från företagens sida. Men vi har också fått ett antal självregleringar av marknaden. Självreglering är enligt min uppfattning att föredra framför lagar. Politisk klåfingrighet befrämjar inte företagande.

Varannan damernas var just en sådan självreglering som partierna åtog sig, om än under press. När nu Maud Olofsson blir förvånad och inte förbannad när företagen inte ens gitter svara på brev och samtidigt utesluter kvotering tyder det på att hon inte inser vikten av problemet. Om nu lagstadgad kvotering är uteslutet borde man komma upp med andra förslag till lösning.

Hur V har valt att hantera sina medlemsfrågor vet jag inte mycket om. De bör däremot akta sig noga för att använda dessa principer när de anställer folk eftersom det låter som kvotering av typ 1. Jag skulle också kunna tänka mig att man skulle få problem om man t ex skulle börja försöka förhindra personer av en viss hudfärg eller religion. Jag kan också tycka att den typen av principer som du säger att V tillämpar känns tveksamma. Ska man ha en gräns bör den tillämpas lika för båda könen. Skulle vara intressant att höra hur Fi gör i sin styrelse.

Lagstadgad kvotering när det gäller parlament är däremot inte helt ovanligt. Det används idag i flera stater.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *