Bonus är farligare än knark?

Hade lördagsintervjun med finansminister Borg i öronen medan jag knödde mig fram vid en loppis mitt ute på den Skånska tundran. Tappade faktiskt koncentrationen en aning när han plötsligt kläcker iden om att Finansinspektionen ska kolla och godkänna bankernas bonussystem.

– Man kan inte bara titta på kortsiktig lönsamhet när man sätter bonusarna. Det andra är att man måste väga in hur stora risker man tagit. Tar man väldigt stora risker och tjänar pengar så är det naturligtvis en inte fullt så imponerande prestation. Det tredje är att systemet måste ta in samhällets intressen av stabilitet. Så jag tycker att det naturliga vore att bankerna i sin rapportering till Finansinspektionen fick lämna in sina bonussystem, att man utvärderar dem utifrån de här kriterierna och att Finansinspektionen har det som en del av sin tillsyn.

Det första med kortsiktig lönsamhet begriper man ju. Resonemanget ligger väl i linje med vad Sarkozy och Merkel kommer att föreslå vid ministermötena i höst.

Men det andra?  Menar han att ersättningsnivåerna bör riskjusteras? Vanligtvis finns det en stark korrelation mellan risk och avkastning. Större risker ger större vinster eller förluster. Alla banker är mer eller mindre i riskbranschen. Trixet är att kunna värdera dessa risker och att matcha dessa mot det egna kapitalet. Många risker är idag ”betygsatta” på så sätt att olika låntagare sätts i olika riskklasser. Höga risker ger höga riskpremier och drar därmed mer kapital. Mycket av de finansiella institutens rapportering bl a till inspektionen går ut på att just detta. Det här med riskbedömning är emellertid ingen absolut vetenskap utan bygger på en rad historiska antagande. Detta har vi alla bittert fått erfara under den finansiella jordbävningen. Det är många som är kallade  men få är utvalda när det gäller  att bedömma risker.  Med nuvarande system med fri bonussättning är det ägarnas ansvar att ytterst ta ansvar för vilka risker man kan tillåta. Här har uppenbarlige de flesta aktieägarna i bankerna misslyckats och istället har regeringar och finansministrar fått rycka in när krisen var ett faktum. Att detta skulle avhjälpas genom att ersättningssystemen i förväg ska skickas in till inspektionen för godkännande kanske låter bra i en finansministers öron men sätter han inte lite väl hög tilltro till juristgänget på Brunnsgatan?  Hur ska dessa kunna bedömma om bonussustemen hotar den finansiella stabiliteten? Och om de har fel, vad händer då?

Kanske har Borg den planerade Super Finans Inspektionen i åtanke. En sådan tillsammans med nationella inspektioner skulle självfallet kunna sätta upp tillämpningsföreskrifter för bonusar. Kommissionen, CEBS,  har tagit fram ett antal kriterier och som  man menar skall var uppfyllda för att ersättningar skall vara förenlig med sund bankverksamhet.

Principerna innebär i korthet att ersättningspolicyn skall:

  • Vara i linje med företagets och individens mål
  • Genomlysning gentemot interna och externa intressenter
  • Kontroll när det gäller tillsyn och beslutsfattande
  • Mätbara prestationer
  • Proportionalitet mellan olika typer av ersättningar

Låt oss hoppas att det var detta han hade i tanken. Principerna kan tyckas vara rätta och rimliga även om inte alla ägare delar denna uppfattning. Det bästa hade varit om aktieägarna hade tagit ett större ansvar för systemen, tillsammans eller var för sig. Här skulle pensionspengarna verkligen kunna göra skillnad.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *