Ett huvud utan kropp

I veckan var det bolagsstämma i Carnegie igen. I det nygamla D.Carnegie, dvs de spillror som återstod sedan staten tagit det staten ansåg tillhöra staten.  Stämningen är dämpad men inte uppgiven. Det filas på processen som kanske kanske kan ge tillbaka något av det värde aktieägarna är övertygade om att de har blivit snuvade på. Bolaget är tomt och ödsligt och det enda som finns kvar är huvudet av den gamle David Carnegie.  

 Sen finns det ju ett Carnegie till. Det gamla vanliga Carnegie som innehåller allt det aktieägarna trodde att de ägde.  Det verkar vara ett företag som sjuder av liv. Ny ledning, ny styrelse, nya ägare och en helt ny stil trots att mycket är sig likt.

Det händer allt som ofta att jag har synpunkter på olika företags samhällsansvar. Det handlar om miljö, klimat, belöningssystem, jämställdhet, etik och hållbarhet. Ibland har jag tom konkreta tips om vad de skulle kunna förbättra. Under Carnegiestormen hände det vid ett par tillfällen. Jag tyckte att man borde försöka föra in ett etiskt tänkande i verksamheten genom konkreta åtgärder som utbildning och strategiska ställningstaganden. Detta tyckte dåvarande ledningen var hysteriskt roligt och mycket naivt. Jag vet inte hur nya ledningen ställer sig men det värmer trots allt att man på hemsidan har en helt ny flik som heter Ansvarsfullt företagande. Där hittar man både miljö policy och statement om mångfald. Detta bådar gott inför framtiden och det ska bli spännande att se hur detta kommer att påverka företagskulturen och om det kommer att återge Carnegie något av dess forna glans. Det är bara tråkigt att de gamla aktieägarna inte får vara med om detta.  ‘

Jag har en lite konspirationsteori om varför egentligen det blev som det blev. Den går ut på att det gamla Carnegie fick bli ett exempel för androm till varnagel. Lite som på medeltiden när brottslingar halshöggs och steglades,  dvs likdelarna sattes upp på vagnshjul för att ruttna sönder, ätas upp av kråkor samt efter några månader rakas  ner i en grund grop på avrättningsplatsen . Allt i syfte att processen skulle vara avskräckande nog för att medborgarna skulle hålla sig på den smala stigen. Min teori är att det var ungefär ett sådant resonemang som låg till grund för statens hantering av Carnegie och dess aktieägare.  Om det nu var så verkar det haft en viss effekt. Aktieägare i olika förlustdrabbade banker har snällt pytsat in extra kapital när det börjat osa katt. Ingen bank verkar speciellt attraherad av att plötsligen få Bo Lundgren i porten hävdandes att det är han som bestämmer nu.

Så här i efterhand framstår de medeltida rättssystemet som barbariskt och omänskligt men på den tiden var det lagligt. Om det är lagligt det staten gjorde mot Carnegie återstår att se. Än så länge tyder det mesta på att finansiell halshuggning är tillåten. Men för att detta ska bli accepterat även av Carnegies gamla aktieägare krävs det en betydligt större öppenhet i från myndigheternas sida. Det är dags att häva alla sekretesser och lägga papperna på bordet. Låt processen ha sin gång och låt prövningsnämnden få fatta ett beslut. Det var öppenhet och transparens som saknades, gör inte om samma misstag.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *