Ett etiskt dilemma eller etisk dille?

Burma kategoriseras av OECD som ” ”weak governance zone ” med svaga institutioner som genom sin brist på styrning inte bidrar till att ekonomisk och social utveckling.

Att utländska företag är verksamma i landet kan bidra till att öka välfärden lokalt. De kan också bidra till överföring av teknik, kunskap och internationella normer för mänskliga rättigheter till det burmesiska samhället. Nackdelen är dock att investeringar också kan bidra till att förstärka det befintliga systemet. Att göra affärer i denna typ av högriskland ställer därför särskilda krav på företagens etiska riktlinjer med tillhörande styrsystem. Företagen bör anstränga sig för att undvika att bli en del av regimens förtryck till exempel genom att ha riktlinjer och kontroller på plats. I de fall en pensionsfonds investeringar har verksamhet i känsliga länder är en dialog med företag om deras beredskap att avvärja ett brott mot internationella konventioner viktig. Det är därför viktigt att utvärderar  i vilken utsträckning företaget bidrar till utvecklingen av samhället, och i vilken utsträckning företaget använder sin närvaro påverka landet i positiv riktning. 

Det franska bolaget Total SA är tillsammans med sina dotterbolag och filialer, ett integrerat olje- och gasbolag med verksamhet i mer än 130 länder. TOTALT bedriver verksamhet i alla delar av oljeindustrin, inklusive olja och gas prospektering, utveckling och produktion, flytande naturgas, LNG och raffinering, marknadsföring och handel och sjöfart i råolja och petroleumprodukter.

I jämförelse med många andra oljebolag är Total rätt bra på att hantera miljöfrågor men är svagare inom områden som rör människan.  De ligger på en medelnivå beträffande social beredskap. Detta innebär att de varken är särskillt bra eller särskillt dåliga. De rapporterar dock regelbundet och har policys och program som rör hälsa och säkerhet, mångfald, föreningsfrihet, löner, tvångsarbete, säkerhetsförfaranden, engagemang, korruption och mänskliga rättigheter i leverantörsledet. Bolaget har undertecknat FN: s Global Compact. Total gör en hel del men kan trots detta bli bättre. 

Det största problemet med Total rör inte företagets egen verksamhet utan hänger  istället ihop med  det faktum att de har verksamhet i ett av världens värsta diktaturer – Burma. Kritiken har varit hård mot Total just pg av deras Burma verksamhet, både från investerare och från samhället i övrigt.

 Av de 2500 personer som arbetade på Yadana oljeledningsprojekt är ca 2 200 burmesiska medborgare. Alla var vuxna, frivilliga avtal arbetstagare.  Förhållandena för arbetarna är goda för att vara i burma. Företaget har vidare organiserat ett lokalt utvecklings- och hälsovårdsprogram med  läkare och sjukvårdare men också veterinärer och agronomer. De arbetar med malariaekämpning, Aidsprevention och spädbarnsvård. Total finansierar också skolor i regionen för ca 9000 barn samt diverse infrastruktur projekt som t ex vägarbete.

I det fall Total skulle lämna Burma, så finns det en uppenbar risk att de skulle ersättas med ett annat bolag som kanske inte har samma sociala och etiska normer. Då skulle inte militärregimens inkomster påverkas, men det skulle kunna medför mycket negativa effekter för den lokala befolkningen i regionen som under årens lopp har blivit allt mer beroende av detta externa stöd.

Den svåra etiska frågan just nu är om det tillspetsade läget kring Aung San Suu Kyi situation ska leda till att alla ansvarsfulla investerare i Total ska kräva att de ska avveckla burmaengaemanget. Är det rimligt att lämna de 9000 skolbarnen och deras familjer  åt et ovisst öde? Är det troligt att frihet och demokrati främjas pg av att Total lämnar Burma?

Ett sätt att slippa ta ställning är att hoppa av som ägare av Total. Men är inte detta rätt fegt? En engagerad ägare är väl ändå bättre än en oengagerad?

Det politiska systemet i västvärlden har äntligen börjat reagera. Men räcker det för att en förändring ska bli möjlig?

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

1 kommentar

Nils Dacke

Som arbetande i länder som har eller haft sanktioner mot sig från världspolisen aka västländerna så är det min bestämda åsikt att ju mer handel och kulturellt utbyte desto bättre. Sanktionerna drabbar alltid de svagaste i samhället och bidrar bara till att svetsa ihop nationen om de utomstående.

Så väst borde sluta med att vara polis och bedriva handel på lika villkor istället. Bara genom det personliga mötet kan folk i dessa länder förstå att vi andra inte är marsmänniskor och då kan man också påverka.

Skräckexempel är ju Kuba och Irak. Trodde att man lärt sig något men icke sa nicke nu kommer man säkert att göra samma sak med Iran och Nordkorea håller man ju på med som bäst.

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *