En annan tid, en annan politik

Svenskt Näringsliv har ett intressant sätt att förhålla sig till diskussionen om ägaransvar och institutioner. Senaste utspelet är att vägra att nominera en representant till Fjärde AP-fondens styrelse därför att man inte gillar att staten regeringen har satt ner foten i bonusfrågan. Det luktar löntagarfonder tycker Bäckström.

I andra sammanhang brukar Svenskt Näringsliv högljutt påpeka att det är dags att ägarna tar ansvar. 

Ersättningar till VD och ledande befattningshavare är en ägarfråga. (Signhild Arnegård Hansen)

Det är dock skillnad på ägare och ägare. Vi har de ”fiiina” privata ägandet och sen det ”fuuula” gemensamma dvs allt sk statligt ägande.  Urban Bäckström krävde i en debattartikel SvD i höstas en ny  svensk ägarpolitik. Han menade då att ägandet i storföretagen hade blivit institutionaliserat i för hög grad och att frånvaron av privat ägande gjorde att vi fick tjänstemannastyrt oengagerat ägande. Han pratade bland annat om att privatisera AP-fonderna. (Om det är man vill ha varför inte börja med att bryta upp AMF och Alecta?)

Alla ansvarsfrågor i näringslivet som bonusfrågan, grabbdominansen i styrelser, klimatfrågan är ”en ägarfråga” DVS inte organisationen Svenskt Näringslivs huvudvärk.

Så snart problem dyker upp så är standardsvaret ”- Det är en ägarfråga” och i det fall ägarna inte direkt märks så beror det på att institutionerna är oengagerade och tjänstemannastyrda.

  • Alltså är Institutioner dåliga ägare för de tar inte ansvar.
  • När nu företrädaren för en institution -den statliga pensionsförvaltaren- faktiskt börjar agera som en privat ägare, dvs engagerar sig, utnyttjar sin rösträtt, ger direktiv då blir det plötsligt hotfullt. Då förvandlas det demokratiskt framröstade AP-fondssystemet till monstret från röda lagunen. Då ”luktar det löntagarfonder”.

Dessutom tror Bäckström tydligen inte på att alliansen ska vinna nästa val eftersom man målar upp en skräckvision om vad ”kommande regeringar”  ”i en annan tid” kan tänkas vilja ge för otäcka ägardirektiv till AP-fonderna.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

2 kommentarer

bo bliidh

det förhåller sig sålunda; vilket ägande det är fråga om, statligt vs privat, har ingen betydelse, eftersom bägge saknar vilja och kompetens ur ett allmännyttigt perspektiv. staten såväl som ”vinstmaskinerna” i den privata sektorn arbetar efter samma principer, egennyttan (den nya allmännyttan) så resultaten, utdelningen hamnar i slutändan i vilket fall i ”privata” fickor, staten genom, bonussystem och hela belöningskonstruktionen, olika typer av ekonomiska förmåner till högre tjänstemän. det som blir över och rinner in i stadskassan, förtunnas vidare och går till eu-avgift, lånebidrag till den krisande industrin, staten är en ”privat” vinstmaskin precis som det privata, skillnaden är att man fortfarande betalar en del, krympande sådan, till det offentliga.

Grandmim

Øyvind sier:Det blir nok bedre nå som en liten haug atofkramtverk blir nedlagt som følge av Fukushima-hysteri.Ha. Ha.

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *