Sossespaning

Häromdagen talade jag i telefon en en god vän. Han hade varit oförståndig nog att fråga mig om vilka principer som man bör iakta vid olika beslut om pensioner och ersättningar i styrelser. Ett av mina favoritämnen så jag pratade glatt på.  Mitt uppe i samtalet avbröt min vän mig med lätt panik i rösten. – Sorry men vi måste sluta, en person kom just in till mig i rummet! Jag ringer strax tillbaka. Klick och slut på det roliga. Lite putt blev jag allt och lite nyfiken på vad det var som fick honom att avbryta så raskt. Efter en kvart fick jag förklaringen. Dörren flög bara upp och in klev han! Vem? Vem? Persson, Göran Persson. Han hade bara klivit rakt in, utan passerkort eller nått i vår organisation. Förbi vakten och seketeraren. Han hojtade om att han var orolig för partiet

Verkar som om GP blivit lite exentrisk där ute i den sörmländska obygden.

Har även hört om en liknande story. En tjej som bott utomlands i många år hade köpt ett mindre hus i en naturskön sjörik trakt. En dag är hon ute i ett  uthus hon håller på att bygga om till en atelje. In på gården kör en bil med ett medelålders par. Eftersom hon bott utomlands och är lite rädd för vad som kan hända en ensam kvinna ute på landet, stannar hon kvar i sitt uthus och tittar försiktigt ut. Mannen hoppar ut ur bilen och börjar knalla runt på gårdsplanen. Kikar sig nyfiket ikring, knackar på dörren och tar i handtaget. Sen spanar han in genom fönstren. Kvinnan i bilen ropar till honm att sluta. Tjejen kliver ut ur sitt uthus och frågar vilka de är. Viss förvirring uppstår då han verkar tycka att hon ska veta vem han är och istället sätter igång och frågar ut henne om vem hon är, när hon köpte huset osv. Han ville kolla vilka som flyttat in i grannskapet tydligen. Vem han var fick hon klart för sig först när hon i efterhand ringde min väninna som med vägledning av ett signalement och namnet kunde upplysa henne om vem den nyfikne objudne gästen var.  Vad han hette behöver jag väl inte säga?

Jag antar att GP oroade sig för det gamla arbetarpartiet och inte det nya. Men riktigt säker kan man ju inte vara i dessa dagar.  Jag begriper mig inte på politik. Men jag tycker att politiker är intressanta och studerar dem gärna, som insekter ungefär.  Träffade på Ibrahim Baylam för ett tag sedan utan för nån teve-soffa. Han har skaffat sig en lite mer uppknäppt och ledig stil, har ni märkt det. Det klär honom verkligen och han är faktiskt riktigt snygg trots att han just nu verkar något deprimerad.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

11 kommentarer

Peter Ingestad

Mona Sahlin har under den här krisen visat total brist på ledarskap. Så sent som i går uttalade hon sitt fulla förtroende för den LO-ordörande som i dag helt klart gjort sig omöjlig som sådan också inom socialdemokratin. Båda två måste fällas och det måste den socialdemokratiska partistyrelsen se till att göra omedelbart, helst redan på måndag, innan omständigheterna själva fullständigt framtvingar det, vilket definitivt skulle få (s) att framstå som ett alldeles lealöst parti utan chans att vinna nästa val.

Carina

Jag tycker det är fel att peka ut en enskild person när det är en hel styrelse som uppenbarligen har hamnat snett. Wanja kan mycket väl vara en utmärkt LO-ordförande trots alla problem i AMF. Vad Sahlin har med frågan om vem som ska vara ordförande i LO, AMF eller i någon annan förening eller bolag har jag svårt att förstå. Varje organisation måste behandlas för sig och av sina medlemmar eller aktieägare.

Ivar

Kul rubrik!
Tack och lov blir sossarna färre och färre så lite spaning efter dom är inte helt fel.

Med lite tur så är dom snart så sällsynta så vi aldrig mer behöver se dem 🙂

Nä det var kanske lite elakt, men med de opions siffror som har redovisats så känns det så.

Kanske börjar folk förstå att att ett parti INTE kan ha makten så länge som sossarna har haft UTAN att det skadar.

Dom har helt enkelt glömt bort sin gamla värderingar och sysslar nu med saker som bara är till för att de ska vara kvar vid maktgrytorna.

Avståndet till vanliga människor har blivit för stort….

Carina

Ivar: Kan just tänka mig att du gottar dig. Jag tror att det kan vara så att det inte bara är partierna som är cementerade utan även politikerna. Det finns få saker i politiken, som oroar mig mer än personer som har politik som yrke i ett helt liv. Som har fötts in i partiet, gått igenom hela ungdomspartiskolorna och sedan ägnar hela sitt vuxna liv åt politik. De som aldrig har haft ett normalt yrke och som endast umgås med andra partiproffs. Denna typ av personer säger ofta att de älskar partiet eller äääääälskar politik. Detta är inte sunt och de borde omgående försöka skaffa sig ett liv. I en bättre värld ägnar sig fler människor åt politik under vissa begränsade tider av sitt liv. Tills dess har vi de politiker vi förtjänar. Det är ju vi som röstar fram dem!

Carina

Peter Ingelstad: Tror du att det är så illa? Såg just några sossar av den tyngre sorten som verkade tycka det samma. Mona vet jag inget om och som jag sagt tidigare så är jag politiks idiot. Har t ex aldrig förstått det där med att en partipolitiker inte får ha en egen åsikt i en viktig strategisk fråga. Det är trist om Wanja försvinner som ordförande i Folksam. Jag har egen erfarenhet av att rapportera till henne och då har hon alltid varit både krävande och tydlig.

Ivar

Hahha klart jag gottar mig 🙂

”Tills dess har vi de politiker vi förtjänar. Det är ju vi som röstar fram dem!”

Det där hör man ofta men hur lätt är det att ändra egentligen?

Ponera att du är en lite gråsosse som ska rösta, men du gillar inte Mona utan du tycker det var bättre med Erlander.

Hur skall du rösta då?

(Jag kan i princip skriva samma sak om alla partiledarna, det är samma sak)

Så nä vi har inte de vi förtjänar, vi har de politker vi blir tilldelade.

Enda sättet att påverka är att bli en del av maktstrukturen, men om man nu inte tycker det är kul?

Japp jag gör det Svenskaste Svenska, jag protesterar kraftfullt JAG knyter handen i fickan! SÅ!

🙂

Nils Dacke

Carina skrev “Tills dess har vi de politiker vi förtjänar. Det är ju vi som röstar fram dem!” Är tyvärr inte riktigt sant då vi har ett system som heter representativ demokrati och i det systemet har partierna själva valt att ha representativitet dvs det är ytterst få som kan verkligen påverka vilka fysiska personer som företräder oss.

Detta system har passerat bäst före datum och alla de fenomen som du också beskriver om HSB aka GP talar om för oss i allmogen att något är allvarligt snett.

De med låg empati och hög tävlingsinstinkt ska vara i näringslivet och tävla mot andra likadana och ingen av dom ska få dominera i för stora organisationer. I politiken vi i alla fall jag ha personer med hög empati och likaledes hög självkänsla. Marcus Birro har sagt bra saker om detta.

rad-ovan mitte-rand

åsså jag, politik är som poker, man måste vara framfusig, ha ett grundmurat självförtroende, men samtidigt en fingertoppskänsla för när man börjar gå för långt, dessa egenskaper saknar mona och göran, vilket bottnar i att dom vaggats i ”rörelsens fostervatten hela sitt liv, lärt sig låta som det förväntats och sedan med lite, framfusighet, stigit uppåt i hierarkin, göran var ju scout som gosse och mona var väl också med i nån slags drivbänk för kavata småttingar. landet
sverige styrs av dessa för att det funkar här, i england tex skulle dessa småankor inte kunna kvacka som hemmavid och göra karriär. sossarna är ett lokalt fenomen, men dom har funkat tills nu. deras trixande som den rådande ekonomiska ordningens förvaltarparti borde rimligen nått vägs ände, de klentrognas led tunnas ut och tiderna kräver något helt nytt.

Carina

Dacke, Jo men du får väl gå med i ett parti då och påverka innifrån. Inte så lätt kanske men fler borde göra det. Speciellt mycket tycker jag detta en sådanhär dag när partiföreträdarna i vanlig ordning har ägnat sig åt att kasta sand på varandra istället för att tala om vad det är som bör göras.

rad-ovan mitte-rand

empatiska politiker kan ni se i stjärnorna efter bägge två, vi lever i ett konkurenssamhälle och det gäller på allla nivåer och i alla dess funktioner, politik såväl som privat företagsamhet, jag skulle vilja kalla den västerländska sk demokratin för ”facism light, dvs ngn rundgång i beslutsfattandet som berör den undre tredjedelen finns inte, eliten har drivit samhället långt mot segregation och kulturförstöring, bredare organiserat motstånd saknas, det demagogiska våldet via media huserar ostört och förvrider varje möjlighet till en verklig debatt om idéer, metoder och verktyg att förändra. men det handlar ju om klass, skulle jag själv sitta i sadeln och ha kakorna i fickan, hade jag inte förstått, eller knappast brytt mig om dom som får leta smulor på vägen när jag ridit förbi.

Nils Dacke

Jag citerar Groucho Marx ”PLEASE ACCEPT MY RESIGNATION. I DON’T WANT TO BELONG TO ANY CLUB THAT WILL ACCEPT PEOPLE LIKE ME AS A MEMBER”.

För att vara lite mer allvarlig, så visst, igår var en sorgens dag och visar enligt mig på att systemet är felkonstruerat. Faktum är att Ingvar Carlsson gjorde mycket bra och var en samarbetsman men så var han ju aldrig påtänkt att bli ordförande utan blev det genom en olycka. Kanske vi måste tänka om här. Vaclav Havel är en annan favorit som skrivit en bok om detta som jag inte läst än. Just nu plöjer jag en bok om moral och etik bland schimpanzer och andra primater, mycket intressant.

Tänk dig Marcus Birro och Sarah Wägnert på socialdepartementet vilket dream team!

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *