Sovande styrelser

Det är trist att diskussionerna kring AMF nu har lett till att alla diskuterar frågan om Wanja Lundby-Wedin ska avgå som LO-ordförande eller ej. Det måste väl ändå vara en fråga för LO-KONGRESSEN och om hur de faktliga företrädarna värderar hennes arbete? Vad som borde diskuteras är istället huruvida styrelsen i AMF  i allmänhet och ordföranden  ska sitta kvar trots att de fattat beslut om pensioner som de nu hävdar att de inte begriper. Även om jag är jävig i frågan pg av min anställning i Folksam så tycker jag att den är djupt orättvist att lägga hela skulden på Wanja Lundby-Wedin. Medieforskaren Ester Pollack gör en tydlig analys i Aftonbladet-Vi har sett det förr: kvinnor i maktposition som begår ett fel blir fort till villebrådDet skall bli mycket intressant att se om Tunhammars oberoende utredning verkligen lägger korten på bordet. Om inte så kommer nog sanningen ram ialla fall på något sätt. En av mina favvo-gubbar, förre juristchefen Krister Borg, brukade under förra bankkrisens dagar säga att det är helt riskfritt att ingå i en styrelse i Sverige. Man kan i princip vara med och fatta hur stolliga beslut som helst utan att det får några konsekvenser annat än att man kanske förlorar sin styrelseplats. Borg menade att enda undantaget är bostadsrättsföreningar eftersom det fanns flera exempel på ledamöter som faktiskt ställts som personligt ansvariga i några rättfall.

I Carnegiefallet diskuterades frågan kring en eventuell stämning av de förra ledamöterna i styrelsen. Den gången gällde det skandal nr 1, den som ledde till att Carnegie fick böta. När vi räknade på det kom vi dock fram till att det med mycket stor sannolikhet skulle kosta väsentligt mer i advokatkostnader osv än vad vi som ägare skulle kunna få in.

Vi har en välskriven Aktiebolagslag i Sverige men den ger inte möjlighet att utkräva personligt ansvar. Skadeståndslagarna är främst inriktade på bedragare och skurkar. Sovande eller ignoranta styrelseledamöter är det svårt att fånga upp med hjälp av lagen. Det går inte heller att ställa olika krav på styrelseledamöter som representerar olika ägare. Detta alldeles oavsett om de kommer från en ägarsfär eller fackförbund. Tomas Hartman ger på sin blogg en talande bild av hur det kan gå till på ett möte:

Om vi skulle titta runt i alla styrelser och bland alla förtroendevalda runt om i Sveriges alla organisationer kommer vi att hitta ledamöter som missar saker, gör felbedömningar eller inte är nog kritiska oavsett vem de representerar och oavsett om de sitter i bostadsrättsföreningar, skattenämnder eller på förtroendeuppdrag i konsum. Jag har exempelvis själv suttit i styrelser där högt uppsatta borgerliga ledamöter i vårt eget närområde sprättat upp kuverten med handlingarna när ordförande klubbar att sammanträdet börjat. Vad dessa högt uppsatta borgerliga politiker har gjort innan mötet vet jag inte men läst på har dom inte gjort i alla fall.

Sen kan man ju undra vad det är för fel på landshövdingar. En låser in besvärliga medarbetare och en annan låter skattemedel bekosta flytten (90 000 kr)av sin vinkällare från Norrland till rivieran. Att samme Larsson nyligen har blivit utsedd till särskild utredare av den samlade svenska missbruks- och beroendevården. Nu pudlar han sig också och lovar att betala tillbaka. På frågan om varför det dröjt 4 månader för honom att bestämma sig för detta svarar han i Sunsvallstidning:

Jag var lite besvärad av frågan, medger Gerhard Larsson. Men jag hade hoppats att frågan skulle självdö.

 

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

8 kommentarer

Peter Ingestad

”baffatt hon e kvinna”

http://www.aftonbladet.se/debatt/article4755044.ab

Har man hört refrängen. Floskler står som spön i backen.

UT med rögröna geggan!

Ivar

Kära Carina, välkommen till mediadrevet!

Har inte ett skit med rättvisa eller vad som är rätt/fel att göra.

Det har att göra med korkade sk Journalister, inget annat.

Carina

Jamen har det verkligen det? Min erarenhet av journalister är att de varken är särslillt korkade eller ondskefulla. Däremot har de fprtarande svårt at få reda på vad som egenlitöigen händer. De flesta månniskor som vet något drar sig för att tala med journalister. det är precis som att meddelandeskyddet inte är känt. Däremot förenklar media ofta. Det är inte alltid så snyggt men va sjutton de måste också få kunna sälja lösnummer. Jag är ett stort an of öppenhet och jag önskar att de som vet vad som jänt tar bladet rån munnen. Mer ino = BÄTTRE JOURNALISTIK.

Carina

¨Jag tycker inte att NÅGON ska få en gräddfil ör att de har ett visst kön. Men ett visst kvinnohat tycker jag mej ändå kunna skönja.

Ivar

Jag skulle ALDRIG prata med en Journalist.

Dom vänder på sanning och vrider till så att den ståndpunkt man har inte blir den som kommer fram.

Om man är insatt i ett ärende som det skrivs om så blir man upprörd för att det som skrivs inte stämer med verkligheten.

Slutsatsen man då drar är att detsamma gäller för andra ärende där man inte är insatt.

Om man då tar tesen att journalisterna inte är korakde eller ondskefulla. VARFÖR vänder dom då runt på sanningen?

Varför vinkla allt?

JO, min gamla tes ”Alla har en egen agenda” så bäst är att INTE prata med dem….

(Om det inte är direktsänding vill säga för då kan dom inte klippa i sanningen 🙂 )

Carina

Det fins tå tillfällen som jag tycker att man har en skyldighet att talla med media.
1. Om manhar en förtroende position eller är makthavare på annat sätt då måste man kommentera frågor från media. Alla har dock rätt att be att få kontrolllera sina citat. Det nekar ingen journalist dig.
2. Om man har väsentlig information om någon allvarlig sak som inte har kommit fram på annat sätt. Då kan man prata med media och be att få göra det under meddelandeskydd. I detta fall får inte källan avslöjas. Detta måste en journalist respektera. De kan annars bli anmälda till JK. Förr var det si och så med meddelandeskyddet t ex i Geijer affären. Nu mera är yrkes etiken mer utvecklad.

rad-ovan mitte-rand

det var också ett sätt att uttrycka det, sist jag bler påkletad ordet talla var när jag vallade ett nyligen nerlagt kvinnligt byte på konstmuseét, jag skulle vara lite ömsint och vidrörde vederbörandes nacke så där i förbifarten och då yttrade hon sig och sa ..talla inte! herregud det var i göteborg och på något sätt har denna kvinna blivit en markör för den tid vi nu begår, hög svansföring och pragmatik men en förskingrad känsla för erotik.

Carina

Till rad-ovan: Säger nog mer om Göteborgare än om kvinnor är jag rädd. Fråga mig – är gift med en.

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *