Här är brudarna!

Vid gårdagens gala utsågs Ingrid Bonde, AMF, till årets mäkgtigaste kvinna i näringslivet – en välförtjänt utmärkelse.  I denna position har hon dessutom makt att göra något åt både bonusfebern och snedrekryteringen i näringslivets styrelser. Det ska därför bli spännande att se när AMF vid årets bolagsstämmor presenterar en rad nya kandidater till bolagsstyrelserna. AMF sitter i 22 st valberedningar i år.  Ännu mer spännande ska det bli att höra när AMF kommenterar vårens ersättnings policys, bonustak och belöningsprogram.

Gubbe mot strömmen blev Fredrik  Reinfeldt, också välförtjänt. Den förändrade rekryteringspolicy som staten infört är verkligen i all sin enkelhet, nydanande.  Staten sitter också i ett antal valberedningar så här kan vi kanske också se fram emot en rad nya kandidater.

Och Ingrid och Fredrik: Har ni svårt att hitta kandidater så finns ju VA:s lista på de 125 mäktigaste kvinnorna att tillgå såväl som Passion for Business lista med 549 brilianta kvinnor.

I ett smockfullt konserthus  igår drällde dessutom av kvinnor, ber ni Pontus Schultz lämnar han säkert ut även den listan. Det var som sagt mest damer där men en och annan man hade också kommit dit, Börje Ekholm från  Investor och Schlingman från det nya arbetarpartiet (för dagen dock utan sitt särskillda kännemärke den randiga tröjan). Jag såg dock inte till Maud Olofsson och Nyamko Sabuni. Kanske var de där men förklaringen är kanske att de hade fått hemläxa av sin chef och därför satt och filade på sin debattartikel till dagens DN.

Fråga från kommentatorsspåret:

Tycker du att kvinnors andel i en styrelse skall vara efter hur många kvinnor det är anställda i företaget och/eller hur stor andel kvinnliga kunder man har? Eller alltid 50/50? Som mål…

Svar: Nej, Nej och Nej

Det är viktigt att företagen leds av personer med hög (högsta) kompetens för uppgiften. Det faktum att det är 80 – 90 procents män med liknande, bakgrund, utbildning, fritidsvanor, bostadsort och etnisk härkomst, gör att det fins skäl att misstänka att viktig kompetens förbigås. Detta kan få allvarliga konsekvenser för lönsamheten, särskilt i framtiden eftersom alltför homogena ledningar gör dem mindre konkurrenskraftiga. Det är ingen rak könsfråga. Det är många kompetenta män som aldrig kommer ifråga också. För att de tillhör “fel” ålder, fel nätverk, har fel hudfärg och fel kompisar. Dessutom hävdar jag med emfas att det är fel att tro att man kan bekämpa diskriminiring med att diskriminera.

Det är en styrelse eller en VD:s skyldighet att rekrytera den mest kompetenta personer som går att uppbringa till de arbetsuppgifter ett företag har att erbjuda. Denna skyldighet har de mot ägarna av företaget. De ska inte hålla på med att rekrytera sina kompisar i den egna maktsfären eller välja kandidater med ett visst ursprung eller ett visst kön bara för att de känns tryggt för dem själva. Eftersom vi lugnt kan utgå ifrån att kompetens är en egenskap som har en normalfördelning i befolkningen kan vi med fog misstänka att när vi finner enkönade församlingar som ledningsgrupper eller styrelser, så har man valt ut män och valt bort kvinnor.

Men jämställdhet i näringslivet är en komplex fråga och det är svårt att med 100 procents säkerhet veta vem man ska ställa mot väggen för att det ser ut som det gör. Vad som däremot är 100 procent säkert är frånvaron av kraftiga åtgärder för att förändra den könsmässiga snedfördelningen inom näringslivet. Det tar tid, det handlar om attityder.

Att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor behöver man inte ens använda sig av vetenskap för att kunna konstatera. Annika Dahlström, professor i neurobiologi (och FÖ min kompis) har beskrivit detta ingående häromåret. Hon går igenom en rad olika skillnader i den mänskliga hjärnan som med fog kan tänkas ha att göra med könet. Det är definitivt inte så att den kvinnliga hjärnan är oförmögen till att hantera tekniska problem eller att dubbla x-kromosomer skulle leda till att en individ inte är kvalificerad för att leda företag. Skillnader finns men skillnaden mellan individer är vida större än de mellan könen. Att dessa skillnader skulle innebära att könen kompletterar varandra är dock mer tveksamt. Att individer av olika kön inte skulle konkurrera med varnandra finns få spår av i vetenskapen och ännu färre i praktiken. Det är tvärt om skulle jag vilja påstå. Särskillt när det kommer till att besätta styrelseplatser. Här verkar de flesta manliga individer som idag sitter i styrelser känna sig klart hotade av att kompetenta kvinnliga individer ens ska utväderas när posterna ska tillsättas.

Fakta från Riksdagens utredningstjänst:

89 bolag har ingen representation av kvinnor.
31 bolag har 20-procentig representation av kvinnor i styrelsen.
20 bolag har 25-procentig representation av kvinnor.
4 bolag har hälften kvinnor i styrelsen.
1 bolag har 60-procentig representation av kvinnor.

18 procent av styrelseledamöterna i Sverige är kvinnor.

Jämställdhet anses vara uppnått när fördelningen kvinnor och män är 60/40 .

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

2 kommentarer

Ville

”Jämställdhet anses vara uppnått när ingetdera kön är representerat med över 40 ptocent.”

Om inget kön får vara representerat med över 40% för att jämställdhet ska råda är det omöjligt att uppfylla. Då det i hundra procent av fallen är antingen ett kön som har mer eller båda har mer än de 40%en då det bara finns två kön.

Carina

Ville, Ja det blev rätt obegripligt i hastigheten. Tack för påpekandet.

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *