Att frysa lönen kan värma själen

Vd:n för SEB Annika Falkengren visar prov på både lyhördhet och ledarskap när hon idag meddelar att hon kommer att avstå från den rörliga lönedelen för 2008. Att hon sedan inte gör det med glatt humör visar bara att hon är mänsklig och att hon hyser samma motvilja mot att förlora pengar som alla vi andra.  Det är dock tveksamt om hon kommer att vinna några popularitetspoäng på åtgärden men det är nog något som både hon och aktieägarna kan leva med.  Lite mer svårsmält är Nordea Clausen som mycket generöst avstår från en bonus han ännu inte vet om han kommer att få. Lite lustigt  att säga att han avstår fram till 1 maj.   1 april hade varit lämpligare eftersom det verkar som om han försöker lura oss. Det ska bli ett sant nöje att höra hur han kommer att förklara detta på bolagsstämman.  Glädjande nog verkar förmågan till att ta personligt ansvar sprida sig bland VD:arna i de krisdrabbade företagen.  Ericsson och Lux fryser frivilligt sina löner. Ett steg framåt men glöm inte att dessutom kolla bakåt . Hur blir det med 2008? Kommer den att få frysa inne också? Ring Annika och fråga henne hur hon tänkte. Jag tror att ni kan bli inspirerade.

Just nu ifrågasätts maktelitens löner generellt. Detta är självfallet befogat med tanke på det svåra samhällsekonomiska läget. Dessutom finns det fog att ifrågasätta om de ersättningsmodeller som finns idag verkligen leder till långsiktigt lönsamma och hållbara företag.  Många argument är också tydliga och bärkraftiga.  Andra är däremot något dunkla och ibland rätt korkade. I den förra kategorin hamnar:

Det är fel att betala ut bonus när värdet på företaget har rasat.

  • Det är fel att belöna ett för högt risktagande.
  • Ersättningarna måste spegla företagets långsiktiga resultat och individens egna insatser.

Till en senare kategorin hör:

  • Det är orättvist
  • Det är ett korrupt system som ligger bakom alla belöningar i näringslivet.
  • Det är fel med privatägda företag

För alla som idag upprörs över de uppenbara löneklyftorna som finns mellan chefer och arbetare i börsnoterade företag finns det flera strategier att tillämpa.

Ställ krav på ditt fondbolag/försäkringsbolag/pensionsfond som förvaltar dina pengar. Säg åt dem att de ska visa hur de agerar som ägare i när det gäller ers’ättningsfrågor. Kräv att de röstar nej för din räkning om systemen är orimliga. Byt förvaltare om de inte gör som du säger.

Ställ krav på de politiker du röstar på. Säg åt dem att de ska sätta upp regler för de statliga pensionsfonderna. Rösta på ett annat parti om de inte gör som du säger.

Och kom ihåg att fler än en miljard människor lever i extrem fattigdom, på mindre än en dollar om dagen. Varje dag dör fler än 30 000 barn på grund av fattigdom. Fundera på hur dina pensionspengar kan investeras för att sprida vårt välstånd till dessa jordens fattigaste.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

4 kommentarer

Rob

Ja Carina,

Det är spännande hur snabbt det det kan bli politiskt korrekt att avsvära sig kapitalismen. Det är lite som kommunismen efter Sovjetunionens fall.

Ensidiga löneavståenden är förvisso vällovliga i dagsläget men samtidigt i innehåller de en smula förakt mot omvärlden. Att vilja skära ner sin lön till en krona, avstå sina pensionsutbetaningar eller säga nej till en bestämd del av sin rörliga lönedel är lite som att spotta en andra gång i den hand som föder en. Först skriks det i högan sky och görs orimliga jämförelser med andra marknader. Sedan vänds det under galgen och man GER tillbaka. Detta var ersättningar som framförhandlats och godkänts av aktieägarna, kanske under hot eller bristande informations- givning. Men ändå, det var inte en benifik handling från början. Att nu säga ”Oj då, inte ska väl jag ha så mycket i lön när – hoppsan – företaget går så dåligt” ger åtminstone mig en fadd smak i munnen. Det finns inget ansvarstagande bakom detta. Det är bara att vända kappan efter vinden (igen) nu när kejsaren tydligen ändå var naken. Lederskap är så mkt mer, så mkt viktigare.

Ngt som saknas är påvisade orsakssamband mellan rörliga ersättningar, incitamentsprogram och effekterna på företagens finanser eller andra parametrar. Det finns ju ngt logiskt i agent-principaltanken att förvaltarna ska bibringas anpassa sig till aktieägarnas målsättningar. Men det ska också gå att påvisa. I konkreta orsaksamband, vad har just ledande befattningshavare NN presterat som medfört ökat resultat, ökad konkurrensförmåga med XX. Om den kopplingen och efterkontrollen upprätthölls och redovisades för aktieägarna skulle vi inte få dessa skenheliga kossor (ja, också ”tjurar” eftersom misstolkningar kan medvetet väljas av vissa) som virrar omkring ute på gatorna.

Det är ngt som aktieägarna, och särskilt de som har medias och ev. kontrollaktieägarnas öra, ska kräva inför stämmorna. Inte stopp för incitament, men påvisbara orsakssamband och uppföljning.

Ansvarstagande kan vi tyvärr bara drömma om. Den moraliska resningen finns inte i näringslivet. Det vi ser idag är brandsläckning och ”damage control”, det har inte ngt med ansvartagande att göra.

Carina

”Spotta en andra gång i den hand som föder en” Ha Ha, den var bra! 😀

Anders Fougstedt

Tack för länken till den rapporten! Det var precis vad jag förgäves letat efter svar på idag; finns det fakta som backar upp att dessa ersättningssystem faktiskt ökar företagens lönsamhet? Ser ju ut som att det inte gör det, i varje fall inte långsiktigt.

Då undrar ju jag (som oerfaren lekman) hur så många styrelser kan ta beslut om sådana ersättningar och sedan hävda att det är ekonomiskt vettigt, när de själva egentligen inte har någon fakta som säger att det är så?

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *