Svensk sjukvård och Carnegie

Jag har tillbringat ett par dagar Stora Hotellet i Solna  dvs Karolinska Sjukhuset.  Det var med viss bävan jag lät lägga in mig. Dels var jag väldigt nervös inför den operation som jag skulle göra och dels för att risken för att bli sjuk på sjukus är uppenbar. Sjukhus är rena djurparken för allehanda otäcka organismer som virus och baciller. Att sedan städningen i många fall lämnar mycket övrigt att önska gör inte saken bättre. Mina farhågor besannades genast eftersom det pågick renovering av samtliga toaletter på den avdelning jag skulle ligga.  Alla som någon gång tvingats rensa ett avlopp i ett handfat vet vad jag talar om.  Tack och lov för alkogel! Min kirurg är en riktig hävert med nål och tråd men någon direkt inkännande typ är han inte.   När jag är på sjukhus vill jag helst vara så nerdrogad som möjligt under största delen av tiden. Denna inställning delar inte min kirurg, han är mer av den här typen.  Efter att helt nykter, o-drogad och omgiven av ett helt menageri av avloppsinnevånare, ha väntat på min tur att rullas iväg till operation var jag nära att inte bara överanvända alkogele utvärtes utan också invärtes. I vilket fall gick själva ingreppet smidigt om än inte smärtfritt. När det blev dags för utskrivning var i alla fall gjädjen ömsesidig. Jag var glad att få komma hem till min egen hygieniska våning, sjukvården att slippa en ovanligt bråkig patient. Den enda som förstod mig var nattsyrran.Hennes enda fråga till mig var -Vill du ha morfinet i spruta eller tablett? That´s my girl!

Under konvalecensen har jag ägnat mig åt att läsa igenom allt material om Carnegie – den första statliga investmentbanken. Det är bitvis en mycket bedrövlig historia. Under de senaste åren har jag i mitt arbete haft anledning att periodvis ägna detta bolag stor uppmärksamhet. Jag måste erkänna att jag vid ett flertal tillfällen svurit långa osande eder över våra kära förvaltare som envisats med att ligga överviktade i just detta omtalade bolag. Jag kommer att skriva ett lite längre inlägg här om diverse turer under åren.  Caset saknar onekligen inte poänger. Det innehåller pengar och big business, bonusar och brott, ära och berömmelse men också förluster och allmänt elände.  I syfte att försöka få fram information om det senaste och kanske sista stadiet i det noterade D Carnegies historia besökte jag Riksgälden i förra veckan. Jag tänkte använda mina medborgerliga rättigheter och kika i deras diarie och beställa kopior på diverse korrespondens som kanske kunde förklara hur det är möjligt att ett bolag som fått sitt banktillstånd indraget  kan få tillbaka det efter två minuter med staten som ägare. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Riksgälden har nämligen bestämt att alla handlingar som rör Carnegie ska samlas i en akt och där med automatik sekretess beläggas. Handlingar som kommer in rörande Carnegie syns därför inte i diariet. Riksgälden har ett mycket eget sätt att diarieföra almänna handlingar. De borde ta en titt i PPM´s föredömliga diarie, som för övrigt även finns på Internet.

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *